Peggy Noonan skriver i Wall Street Journal om Steve Jobs sista ord:

Oh wow! Oh wow! Oh wow!

Mycket kan läsas in i dessa ord, förstås. Men det är svårt att förstå dessa som att Jobs mötte tomheten när han dog.

En fysiker, författare och lärare vid MIT skriver en artikel i Harper’s Magazine om hur vetenskapen brottas med frågan om universums finjustering. Rubriken är väl vald: The accidental universe: Science’s crisis of faith. Dess slutkläm säger det mesta:

Not only must we accept that basic properties of our universe are accidental and uncalculable. In addition, we must believe in the existence of many other universes. But we have no conceivable way of observing these other universes and cannot prove their existence. Thus, to explain what we see in the world and in our mental deductions, we must believe in what we cannot prove.

Tydligen föredrar många vetenskapsmän att tro på förekomsten av multipla universum framför att tro på att vårt universum har en Skapare.  Artikelförfattaren hoppar snabbt över förklaringen till detta: ”Intelligent design, however, is an answer to fine-tuning that does not appeal to most scientists. The multiverse offers another explanation.” Han går aldrig in på varför teorin om multipla universum är att föredra ur en vetenskaplig synvinkel utan avfärdar teorin om en kosmisk finjusterare som ”oattraktiv”. Måhända beror det på att den senare teorin är ”oattraktiv” på ett annat plan är det vetenskapliga? Eller med andra ord: att vetenskapsmännen flyr från allt som luktar Gud? Reaktionen var likartad innan big bang-teorin slog igenom. De flesta vetenskapsmännen ansåg även denna teori ”oattraktiv” och föredrog idén om universums evighet. Även i detta fall var den ”oattraktiva” teorin ett argument för Guds existens. Se för övrigt William Lane Craig kommentera teorin om multipla universum.

Jag har också läst om den nya religionen ”kopimismen” som tydligen blivit erkänd av staten:

Nätpiraternas egen religion, kopimismen, har blivit officiellt erkänd som religion i Sverige. ”Kopiera och sprid är en av våra viktigaste trossatser”, säger kopimismens överstepräst Isak Gerson.
Kopimismen har nu fått ett formellt godkännande och blivit erkänd som religion i Sverige efter beslut i kammarkollegiet.

Min fråga blir: varför behöver religioner erkännas av staten? Har det månne med statsbidrag att göra? Ännu ett argument mot statsbidrag till religiösa samfund i sådana fall. Helt uppenbart är ju detta ingen religion utan en ploj. Men så länge staten blandar sig i religionsutövningen och sätter upp definitioner för vad som ska klassas som religion kommer dessa företeelser att förekomma.

Craig Carter skriver ett inlägg med rubriken Rick Santorum is Civilized and So He Must be Destroyed:

The Santorum’s baby, Gabriel, was born prematurely at an age when many babies are murdered. And so for them to show respect, tenderness and love toward such a child throws into stark relief the heartless cruelty of abortion, which is the sacrament of the religion of the Left – the ritual in which they worship the autonomy of the individual self and the primacy of the will to power. All the Santorums did was act in a normal, civilized manner toward their baby and that was enough to enrage the barbarians who celebrate killing as ”necessary” and ”their right.”

Eller på svenska: I en tid där ofödda barn dödas på löpande band hånas Rick Santorum för att han lät sina barn sörja deras dödfödde bror. Vi lever verkligen i barbarernas tid.

Läs även vad andra skriver om döden, intelligent design, vetenskap, kopimismen, förlöjligande, abort

C-Span visar en debatt mellan David Berlinski och Christopher Hitchens. Den fråga de diskuterar är om ateismen förgiftar allt den vidrör.

Se debatten här.

Andra skriver om: David Berlinski, Christopher Hitchens, ateismen

För några år sedan visade BBC en serie om ateismen. En av dem som intervjuades var Richard Dawkins, känd som en av evolutionsteorins främsta förespråkare. I ett avsnitt beskriver han det naturliga urvalet på detta vis: 

There cannot have been intermediate stages that were not beneficial. There’s no room in natural selection for the sort of foresight argument…It doesn’t happen like that. There’s got to be a series of advantages all the way…If you can’t think of one, then that’s your problem, not natural selection’s problem.

Alltså, det naturliga urvalets tillräcklighet som utvecklingsmekanism behöver inte förklaras eller försvaras. Den är självklart sann. Detta är vetenskap à la Dawkins.

Tidskriften The Weekly Standard gör stor sak av den senaste tidens alla avslöjanden om felaktigheter från IPCC (FN:s klimatpanel).

I en längre artikel kan vi läsa:

It is increasingly clear that the leak of the internal emails and documents of the Climate Research Unit at the University of East Anglia in November has done for the climate change debate what the Pentagon Papers did for the Vietnam war debate 40 years ago—changed the narrative decisively. Additional revelations of unethical behavior, errors, and serial exaggeration in climate science are rolling out on an almost daily basis, and there is good reason to expect more.
    The U.N.’s Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC), hitherto the gold standard in climate science, is under fire for shoddy work and facing calls for a serious shakeup.

SvD:s Thomas Gür skrev för någon vecka sedan på samma tema:

Samtidigt har ledande klimatforskare som lämnat underlag till IPCC, som professor Philip Jones, sökt nyansera bilden av var forskningen står. I en intervju med skriftliga svar till BBC har Jones medgett att det inte har skett någon statistiskt signifikant global uppvärmning sedan 1995, att man inte kan utesluta att världen har varit varmare på medeltiden än idag och att han som vetenskapsman inte kan säga att ”debatten om klimatförändringarna är avslutad” (i betydelsen att det inte finns utrymme för tvivel).

Det är bara att hoppas att de tvivel som finns om IPCC:s pålitlighet så småningom även når våra makthavare.

Andra skriver om: IPCC, Al Gore, klimathotet, den globala nedkylningen

Kanske är detta nästa klimatskandal. Det har i dagarna framkommit att FN:s klimatpanel helt saknar stöd för sina tidigare uttalanden om att Himalayas glaciärer håller på att snabbt smälta bort. Under rubriken ”World misled over Himalayan glacier meltdown” skriver den brittiska tidningen Times följande:

A WARNING that climate change will melt most of the Himalayan glaciers by 2035 is likely to be retracted after a series of scientific blunders by the United Nations body that issued it.

Two years ago the Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC) issued a benchmark report that was claimed to incorporate the latest and most detailed research into the impact of global warming. A central claim was the world’s glaciers were melting so fast that those in the Himalayas could vanish by 2035.

In the past few days the scientists behind the warning have admitted that it was based on a news story in the New Scientist, a popular science journal, published eight years before the IPCC’s 2007 report.

På ytterst lösa grunder har alltså klimatpanelen (IPCC) hävdat att Himalaya inom 25 år inte skulle ha några glaciärer kvar. Och IPCC har vidarebefordrat denna sin övertygelse till världens regeringar. Det är allvarliga misstag.

Läs vad andra skriver om: IPCC, klimatskandal, glaciärer, Himalaya, klimathysteri

Jon Stewart i The Daily Show beskriver, med stor humor, klimatskandalen med den läckta e-posten. Me like this.

Get the Flash Player to see this player.

Andra skriver om: ClimateGate, klimatskandalen, Al Gore, Globala uppvärmningen

Michael Ruse, en ganska välkänd ateistisk filosof och försvarare av evolutionsläran, menar i The Guardian, att det finns en schism inom ateismen. Han tar kraftigt avstånd från de nya ateisterna med Richard Dawkins i spetsen. Anledningen är att Michael Ruse tar vetenskapen på allvar:

[U]nlike the new atheists, I take scholarship seriously. I have written that The God Delusion made me ashamed to be an atheist and I meant it. Trying to understand how God could need no cause, Christians claim that God exists necessarily. I have taken the effort to try to understand what that means. Dawkins and company are ignorant of such claims and positively contemptuous of those who even try to understand them, let alone believe them. Thus, like a first-year undergraduate, he can happily go around asking loudly, ”What caused God?” as though he had made some momentous philosophical discovery.

När jag lyssnar på Richard Dawkins får jag känslan av att han faktiskt inte har några seriösa vetenskapliga eller filosofiska ambitioner med sin kritik av religioner i allmänhet och kristendomen i synnerhet. Precis som sina efterföljare här i Sverige, med Christer Sturmark i spetsen, talar han stort om Förnuftet för att i nästa sekund uttala sig dogmatiskt och synnerligen oupplyst om religioner. Så det är gott att läsa att det även inom akademin existerar ateister som opponerar sig mot Dawkins och hans likar. Ja, Michael Ruse menar faktiskt att Richard Dawkins ger ateister och evolutionsförespråkare ett dåligt rykte.

Michal Ruse skriver också om problemet med att de nya ateisterna menar att evolutionsläran motsäger den kristna tron:

If, as the new atheists think, Darwinian evolutionary biology is incompatible with Christianity, then will they give me a good argument as to why the science should be taught in schools if it implies the falsity of religion? The first amendment to the constitution of the United States of America separates church and state. Why are their beliefs exempt?

Visst är det ironiskt? De nya ateisterna använder evolutionsläran som ett bevis mot Guds existens och visar genom det att evolutionsläran är mycket mer än en neutral vetenskaplig teori.

Andra bloggar om: Michael Ruse, Richard Dawkins, de nya ateisterna, Christer Sturmark, evolutionsläran

Gud finns nog inte, heter alltså ”Humanisternas” nya kampanj. Syftet är att uppmärksamma människor på det orimliga i att Gud trots sin (troliga) icke-existens ändå i hög grad påverkar samhället. Och det sker genom annonskampanjer på bland annat Stockholms tunnelbanor. Kampanjannonsen visar en bild på tre blågula flaggor som jag tycker är riktigt vacker:

Jag uppskattar att ”humanisterna” visar den svenska flaggan upprätt så att vårt lands kristna rötter blir tydliga. Det är ju annars lätt att glömma bort det under dagar som dessa. Osökt kommer jag att tänka på några strofer i vår nationalsång:

Du tronar på minnen från fornstora dar,
då ärat Ditt namn flög över jorden. …
Med Gud skall jag kämpa, för hem och för härd,
för Sverige, den kära fosterjorden.

Tack, Sturmark, för att du påminner oss om vårt arv!

Nå, allt är nu inte gott med kampanjen. Genom ett webbtest vill ”humanisterna” visa oss hur pass religiösa eller oreligiösa vi är. Om testet visar att man är ”väldigt religiös” får man också veta att man tillhör en minoritet i Sverige. Testet ger återigen prov på ”humanisternas” ytterst begränsade kunskaper om religion men också på deras självgodhet och oreflekterade världsbild. Här följer några smakprov på deras lilla tankevärld:

Om jag skulle drabbas av en krissituation och behöva prata, vill jag helst ha kontakt med:
a) en präst, imam eller rabbin
b) en annan religiös ledare
c) en psykolog eller terapeut
d) en icke-religiös medmänniska

Var finns alternativet ”en medmänniska”? För visst är det så att vi först och främst vänder oss till våra vänner om det krisar. Men icke så i ”humanisternas” värld. Där talar religiösa bara med präster om sina problem.

a) jag tycker religiösa människor ska kunna välja religiösa skolor åt sina barn, så att barnen lär sig att tro som sina föräldrar.
b) jag tycker att alla barn ska ha rätt att gå i en skola som är fri från religiös påverkan. Barnen kan själv välja sin livsåskådning när de blir äldre.

Att välja en religiös friskola för sina barn handlar (givetvis) om så mycket mer än att barnen ska få rätt tro. Ofta erbjuder dessa skolor ett bättre studieklimat. Och barnen får där en lite större möjlighet att slippa statlig indoktrinering. Sedan är det tramsigt att påstå att barn i en kommunal skola väljer sin livsåskådning när de blir äldre. Alla barn, oavsett skola, tar in och lever ut någon slags livsåskådning från tidiga år. ”Humanisterna” vill också få oss att tro att den kommunala skolan är livsåskådningsmässigt neutral. Men det existerar inga sådana miljöer.

När ämnet blir aborter får vi följande alternativ att välja mellan:

a) jag tycker att samhället ska fördöma och bestraffa den som gör abort, ungefär som lagen säger i många kristna och muslimska länder.
b) jag tycker att kvinnor så långt som möjligt ska ha rätt att bestämma över sina egna kroppar utan att samhället lägger sig i. Ungefär som lagen säger i Sverige idag.

Notera att samhället både ska ”fördöma” och ”bestraffa” i det första fallet. Och att det är den som gjort abort, inte den som utfört den, som ska få lida. Alternativet är att kvinnan ska få ”bestämma över sin kropp”. Ytterligare alternativ saknas trots att många som är motståndare till aborter antagligen känner sig väldigt obekväma med det första påståendet. Ja, även jag gör det. Visst önskar jag en lagstiftning som, genom att den ser fostret som den människa det är, bestraffar dem som är inblandade i aborter. Men kvinnan är ju långt ifrån ensamt ansvarig. Läkaren har genom sin kunskap om vad en abort innebär och sin helt fria vilja det största ansvaret. Även den pojkvän eller de föräldrar som utsätter en gravid kvinna för påtryckningar bär på ett stort ansvar.

Sedan finns det inget skäl att fördöma kvinnan ytterligare än genom den dom som bestraffningen utgör. Men ”humanisterna” önskar tydligen associera försvaret av det ofödda livet med en illvilja mot kvinnor. Det är ohederligt.

Formuleringen av det ”humanistiska” alternativet är intressant. Här ska kvinnan ”så långt som är möjligt” ha rätt att bestämma över sin kropp. Men om det bara handlar om kvinnans kropp, varför då endast ge henne rätt att bestämma över den ”så långt som är möjligt”? Varför inte ge kvinnan fullständiga rättigheter över sin kropp och ge henne rätt att göra abort ända fram till förlossningen? Skälet är förstås att även ”humanisterna” förstår att fostret i mammans mage är en människa långt innan förlossningen. Men de vill inte eller kan inte reda ut när den lilla varelsen i kvinnans mage blir en människa och anpassar därför sin moraliska uppfattning till vår nuvarande lagstiftning. Det är väldigt bekvämt.

En mer konsekvent formulering vore:

b) jag tycker att kvinnor har rätt att bestämma över sin kropp. Den nuvarande lagstiftningen inskränker denna rätt efter den 18:e veckan och lagstiftningen borde därför ändras så att kvinnan har rätt att göra abort ända fram till förlossningen (precis som i USA). Endast då blir aborten fri.

Nu finns det förstås väldiga problem även med en sådan uppfattning. Och jag är glad över att ”humanisterna” inte driver en lagförändring åt det hållet. Men de borde fundera lite över vilka som är de rationella och etiska grunderna för vår nuvarande lagstiftning. Så särskilt eftersom de hyllar förnuftet och det kritiska tänkandet och påstår sig sätta människovärdet i centrum.

Till sist får vi en fråga om vem eller vad som ska få styra vår liv. Alternativen är:

a) jag tror att vi måste låta Guds vilja styra våra liv.
b) jag tror att vi människor själva måste ta ansvar för hur vi lever tillsammans. Vi ska utnyttja vårt förnuft och bör inte lita på att någon annan sköter saken, till exempel Gud.

Att välja mellan dessa är som att besvara frågan ”har du slutat att slå din fru?” Hur man än svarar blir det fel. Som kristen har jag ett ansvar, inte minst inför Gud, för hur jag lever och för hur jag använder mitt förnuft och andra begåvningar. Skillnaden mellan ”humanister” och kristna handlar här inte om vilka som tar ansvar och använder sitt förnuft utan om vad eller vem som är våra värdens källa. Läser vi ”humanisternas” program finner vi massor av värden som de vill försvara och kämpa för. Där står att ”humanismen sätter människan och människovärdet i centrum.” Och att den ”förenar medmänsklighet och förnuft i en strävan att skapa ett bättre samhälle”. Vidare att ”demokrati och mänskliga rättigheter är universella värden som måste gälla alla människor, oavsett var man råkar leva.”

Allt detta är gott. Men det räcker att gå en introduktionskurs i praktisk filosofi för att förstå att det finns allvarliga problem med att förklara existensen av universella och absoluta värden. De liksom bara hänger där löst i luften utan att någon kan ge en god inomvärldslig förklaring till deras uppkomst. Och så är det med ”humanisternas” etik och fina principer. De bara finns där och rättfärdigas aldrig.

Faktum är att ”humanisterna”, utan att vara medvetna om det, utgår från en kristen världsbild där Gud har skapat människan till sin avbild och därigenom försett henne med förnuft, kreativitet, samvete och en fri vilja med tillhörande ansvar. Av detta förklaras också det okränkbara människovärdet, hörnpelaren inom den sanna humanismen. Det är Gud själv som är källan till allt det goda som ”humanisterna” i sitt program säger sig sträva efter. Genom att ständigt angripa kristendomen sågar de därför av den gren som de själva sitter på. Det är nu inte unikt för dem. Bara lite extra tydligt.

Läs mer om kampanjen i Resumé. Läs om andras reaktioner i Dagen. Se debatt mellan Elisabeth Sandlund och Christer Sturmark på SVT:s Gomorron Sverige.

Andra bloggar om: humanisterna, Gud, kristendomen, etik, metaetik, aborter, friskolor

Krille, alltså han som bossar för de så kallade humanisterna, är lite sur för att hans förening inte får statsbidrag. Stackarn, det kan inte vara lätt att enbart leva på sina egna medlemmar. Det är väl därför det blir som det blir i hans artikel på Newsmill där han menar att kultureliten blundar för kristendomens fula tryne. På den kritik som, på goda grunder, riktas mot ”humanisterna” för att de är så ensidigt negativa i sin bedömning av kristendomen svarar han:

Det är lika rimligt som att kritisera Amnesty för att organisationen bara uppmärksammar politiskt förtryck… Det är knappast Amnestys roll att berätta om de regimer eller ideologier som tillåter människor att yttra sig och verka politiskt. Lika lite är det Humanisternas uppgift att berätta om de fall där människor slipper underkasta sig religiösa dogmer.

Skillnaden är, förstås, att Amnesty inte generaliserar utan kritiserar där kritik är berättigad. Amnesty menar exempelvis inte att olika stater eller ideologier borde avskaffas. Nej, de kritiserar endast stater för de fall av övergrepp som de har dokumenterat. Krille och hans gäng går dock ett steg till. När de har sett några, i deras ögon, svarta svanar menar de att alla svanar är svarta. För att citera:

Religioner måste bedömas i sin helhet, som summan av sina positiva och negativa effekter. Den mest utbredda och snabbast växande formenav kristendom i världen är sannerligen ingen ”lättmjölksvariant”. Det är en konservativ och fördömande religion som ser homosexualitet som något ont och syndigt, som ser kvinnor som underlägsna män och förvägrar dem rätten till sin kroppsliga integritet.

Först säger alltså Krille att religioner måste bedömas efter summan av sina positiva och negativa effekter. Låt gå för det (för ögonblicket). Men i nästa andetag dömer han ut en stor del av kyrkan genom att peka på några, i hans ögon, allvarliga försyndelser. Rimligen borde det finnas något positivt med dessa kyrkor också men det existerar inte i Krilles balansräkning. Han skulle exempelvis ha kunnat nämna dessa kyrkors stora sociala engagemang, deras insatser i tredje världen och att de får många människor att lämna sina gamla ohälsosamma liv för ett nytt liv med Gud. Så i samma artikel som han kritiserar dem som kallar ”humanisterna” för ensidigt negativa ger han sina kritiker rätt. Och han gör det, precis som vanligt, utan att förstå det själv.

Sedan håller jag inte med om att religioner ska bedömas efter sina effekter. Nej, de ska bedömas efter sin sanningshalt. Inte så att effekterna är betydelselösa men de är svårbedömda, både ur en enskild människas liksom en enkild generations synvinkel. Ta exempelvis katolska kyrkans ståndpunkt att dess präster ska leva i celibat. Effekterna av denna speciella lära mäts i århundraden, ja kanske årtusenden. Och kan vi med våra begränsade ögon någonsin räkna med att se alla effekterna?

Sedan måste jag kommentera Krilles nysvenska. För när han skriver att kyrkan ”förvägrar [kvinnor] rätten till sin kroppsliga integritet” talar han rimligen om abort. Men som Krille uttrycker det skulle man kunna tro att kyrkan tycker att våldtäkt är helt i sin ordning. Men det (den katolska) kyrkan inte accepterar är att den gravida kvinnans frihet får gå ut över den kroppsliga integriteten hos den lilla människa som lever i hennes mage. Accepterar man bara fostrets mänsklighet måste detta vara en fullt rimlig hållning. Därför är Krilles sätt att skriva förvillande och ohederligt.

På slutet får han dock till det:

Den globala Jesuskulten är allt annat än tandlös.

Men jag anar att Krille, precis som Kajafas i Johannes 11:51, inte säger detta av sig själv. Kanske kan även Krille användas av Gud.

Andra bloggar om: Christer Sturmark, Humanisterna, Katolska kyrkan, aborter

Jag har haft anledning att skriva om SvD:s tv-kritiker Lena Andersson tidigare. Det handlade då om hennes sommarprogram om Jesus och att hon senare fick ett pris av ”Humanisterna” för sin ”sanningslidelse”. Nu handlar det om den artikel på opinionssajten Newsmill som hon publicerade häromdagen. Då liksom nu hävdar Lena Andersson att hon läser texterna i Bibeln som det står och därför kommer på kollisionskurs med den gängse förståelsen av hur och vem Jesus var. Denna gång kritiserar hon liberalteologerna – hon nämner Ola Sigurdsson som exempel – som använder ”bibeln i syfte att hamna rätt i samtidens idéer.” Hon fortsätter:

Bibelns barlast av sådant som talar emot är alltför tung och skrymmande. Men det påpekandet gör mig förstås till bokstavstroende. Ty den teologiska grundregeln är att det goda som Jesus och andra centrala bibelfigurer gör och säger kan tolkas som det står och av vem som helst, medan det förkastliga som de gör och säger fordrar kunskaper i grekiska, hebreiska, antikens historia samt en doktorsavhandling i exegetik för att uttolkas rätt. De bibelord som inte låter alltigenom bra för den moderna människan betyder alltid något annat.

Någonstans här har hon onekligen en poäng. Jag instämmer helhjärtat i hennes kritik av liberalteologins ”försnällning” av Jesus och dess utspädning av den kristna tron. Men hennes kritik grundar sig inte bara på att liberalteologerna inte håller sig till texterna utan framförallt på att de ger en akademisk legitimitet åt något som är  rena ”dumheter”.  Hon skriver:

Alla moderna människor förstår att kristendomen är en mytologi och en motstridig morallära

Jaså. Men det gör förstås en hel mängd intelligenta, upplysta och idag levande människor väldigt omoderna. Eller så menar hon att man för att vara modern måste vara ateist och tro att kristendomen bara innehåller sagor. Och då säger hon ju bara att ”alla ateister tror att kristendomen är en mytologi” vilket ju är ett ganska banalt påstående. Jag vet inte vad hon menar men vidare intelligent låter det inte.

Faktum är att de som argumenterar med hjälp av generaliseringar som ”alla vet” eller ”all forskning visar” oftast har väldigt lite på fötterna. Och den som läser Lena Anderssons artikel finner att hon aldrig tar upp några argument mot de sanningsanspråk som kristendomen gör. Jo, en gång gör hon ett halvhjärtat försök när hon som argument mot Guds existens tar upp lidandets problem. Kära nå’n då! Har hon överhuvudtaget öppnat en bok i teologi eller religionsfilosofi? Lidandets problem är ett av de mest avhandlade ämnena inom teologin och här finns svar för den som söker. Jag kan tipsa om William Lane Craigs undervisning på detta område.

I övrigt saknas alltså argument mot den kristna tron. Det är som att Lena Andersson tror sig vinna på walk over bara genom att nämna lidandets problem! Och samtidigt som hon här visar sin stora okunskap har hon mage att kritisera dem som kallar de nya ateisterna för okunniga. Så hon är inte bara okunnig, hon saknar även kunskap som sin okunskap. Och ur detta kan det förstås bara komma dumheter.

Andra bloggar om: Lena Andersson, liberalteologin, fundamentalism, okunskap