Skip to main content.

den 27 september 2010


  En mångkultur att bejaka

För första gången har jag anledning att inte hålla med Svenska Evangeliska Alliansens ordförande Stefan Gustavsson. I ett inlägg från den 21 september skriver han om varför vi kristna självklart måste bejaka det mångkulturella samhället. Mitt problem med hans text ligger inte främst i vad Stefan Gustavsson skriver utan i vad han inte skriver.

Det mångkulturella samhälle vi som kristna ska bejaka är, enligt Stefan, det som välkomnar och är öppet för människor från många kulturer. Det finns åtminstone två anledningar till detta. För det första vände sig Gud direkt till människor från hela 17 olika folkgrupper vid kyrkans födelse (läs Apg 2). Och för det andra bestod de första kristna gemenskaperna av människor från många kulturer. Lokalförsamlingarnas ledarskap var även det sammansatt av människor från olika delar av världen (läs Apg 11, 13). Kyrkan har därför från början varit sammansatt av många kulturer, både på Guds och apostlarnas initiativ. Och eftersom vi bör se detta som något gott, bör vi göra detsamma för hela samhället.

Allt detta instämmer jag i. Vårt samhälle ska verkligen välkomna människor från alla länder och kulturer. Men ”det mångkulturella samhället” betyder inte bara detta. För visst är det så att hela diskussionen om skolavslutningar i kyrkan handlar om att Sverige, såsom ett mångkulturellt samhälle, inte får sätta en religion före en annan? För att verkligen välkomna människor från andra kulturer verkar det i det offentliga samtalet som om vi är tvungna att tona ner vår egen kultur, våra egna traditioner och vår egen nationella identitet. Så är det exempelvis inte riktigt salongsfähigt att vifta alltför ivrigt med den svenska flaggan. Och vi får absolut inte kritisera den muslimska kulturen. Nej, i det mångkulturalistiska projektet är alla kulturer likvärdiga.

Inom kyrkan skapas det en enhet i Kristus. Stefan citerar Pauli ord från Galaterbrevet: ”Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.” Här kommer människor från olika länder och sammanhang samman och blir ”ett i Kristus”. Så är det i den kristna gemenskapen. Men hur är det i världen? I kyrkan skapas en gemensam värdekultur. Så finns det, åtminstone historiskt måste tyvärr tilläggas, en gemensam övertygelse om människans höga värde, om hennes ansvar och frihet och även om hennes fallna natur. Vilken liknande enhet finns i det mångkulturella samhället som förhindrar dess sönderfall? Även om det finns rester av en kulturell enhet inom alla västländer saknas det på ett ideologiskt plan en sådan enhet. För inom multikulturalismen finns det egentligen bara ett värde: tolerans. Och här har tolerans inget att göra med att älska varandra trots skillnader utan att acceptera alla skillnader som betydelselösa för mänsklig samvaro. Och detta är inte mycket att bygga civilisation på.

Stefan skriver: ”Problemet för oss människor är inte olikheter i kultur, utan det gemensamma draget av synd och själviskhet som finns i alla kulturer.” Och visst är detta människans största problem. Men det innebär ju inte att det därmed skulle saknas viktiga moraliska skillnader mellan olika kulturer. Och inte heller att vi inte kan värdera kulturer och jämföra dem med varandra. Så är jag exempelvis övertygad om att den kristna värdekulturen som jag nämnde ovan har fått sitt starkaste fotfäste i den västerländska civilisationen. Och att detta är något som vi västerlänningar borde vara stolta över och ta vara på i mötet med andra kulturer.

På amerikanska mynt står det ”E pluribus unum” vilket betyder ”i många ett”. USA är det land som historiskt sett välkomnat invandrare mest. Ändå har inte USA varit värdemässigt mångkulturellt. Nej, invandrarna till Amerika blev amerikaner med tillhörande credo. Alla lärde sig engelska. Många anpassade sina namn för att bättre passa in. Och alla insåg att det enda som stod i vägen för den egna lyckan och framgången var en själv. Denna process brukar, föraktfullt av multikulti-anhängarna, betecknas som assimilering. Den innebär inte att kulturella skillnader raderas. Men den innebär att invandrare accepterar som sina egna de grundläggande värden och det språk som existerar i det land de vill bosätta sig i. Det är denna slags mångkultur som vi kristna borde bejaka.

Andra bloggar om: , , , , , ,

den 22 september 2010


  Förgiftar ateismen allt den vidrör?

C-Span visar en debatt mellan David Berlinski och Christopher Hitchens. Den fråga de diskuterar är om ateismen förgiftar allt den vidrör.

Se debatten här.

Andra skriver om: , ,


  ”Ni syndaktiga alliansare!”

I Dagen kommenterar Broderskapsrörelsens ordförande Peter Weiderud valutgången. Och han gör det på sedvanligt vänstermanér, nämligen genom att tala om motståndet mot den egna ideologin som en frukt av synden. Så här säger han:

När det handlar så mycket om plånboksfrågor som det gjort försvinner ideologin. Man bryr sig bara om det egna intresset. Och det är sådant som öppnat dörren för Sverigedemokraterna.

Att bara bryr sig om det egna intresset är ju bara ett annat uttryck för egoism. Det han säger är alltså att det starka stödet för Alliansen, även från kristet håll, beror på att människor är egoister. Han verkar mena att om vi brydde oss om mer än vår egen plånbok hade vi självklart röstat på Socialdemokraterna. Ja, om vi bara läste Bibeln ordentligt skulle Sveriges kristenhet enhälligt ha lagt sin röst på Mona Sahlin. Med Peter Weideruds ord:

För det är helt klart – att när en seriöst troende människa funderar över hur man vill ha samhället så vill man ha det byggt nerifrån och upp. Det är omöjligt att som kristen vara oberörd inför texterna om rättvisa, att bära varandras bördor, allt vad du gjort mot dessa mina minsta och allt vad det är.

Rimligen kan man ha en annan politisk uppfattning än Peter Weiderud utan att för den sakens skull ställa sig kallsinnig till människors lidande och behov av hjälp. De Bibeltexter som han refererar till bör inte förstås som att det är myndigheterna som ska bistå de svaga och utsatta. Nej, snarare är det en uppmaning att personligen engagera sig för samhällets ”minsta”.

Det samhälle som Peter Weiderud förespråkar, vilket också är det vi har, är egentligen inte vidare solidariskt eftersom vi medborgare köper oss fria från ett personligt engagemang genom att betala höga skatter. För att göra det ännu värre är de skatter vi betalar inget frivilligt givande till de behövande. Nej, det är pengar som vi med hot om långa fängelsestraff måste betala. Det krävs bra mycket av ideologiska skygglappar för att tro att det var detta system som Paulus tänkte på när han talade om att vi ska bära varandras bördor. Eller i varje fall att man måste tro detta som kristen. Det senare kräver inte bara skygglappar utan till och med någon form av ögonbindel.

Andra skriver om: , , , , ,

den 21 september 2010


  Osaliga de som ej törstar efter rättfärdighet

Saliga de som hungrar och törstar efter rättfärdigheten, de skall bli mättade.

Så säger Jesus i sin predikan från berget. Vilken är då vårt lands främsta orättfärdighet vars utplåning vi för vår salighets skull borde hungra och törsta efter? Kan något vara värre än att över 35000 små människor varje år dödas på våra sjukhus? Det handlar inte om enstaka olyckor. Det handlar om dråp i stor skala.

Jesu ord kopplar vår hunger efter rättfärdighet till vår salighet. Vår brist på hunger efter att se och verka för att antalet aborter drastiskt ska sjunka borde därför rimligen påverka vår salighet negativt. Och kanske är detta en av de avgörande förklaringarna till att Sverige är det omöjligas land.

Andra skriver om: , , , , ,

den 20 september 2010


  Förblindade ateister, upplyst påve

We are machines built by DNA whose purpose is to make more copies of the same DNA. … This is exactly what we are for. We are machines for propagating DNA, and the propagation of DNA is a self-sustaining process. It is every living object’s sole reason for living.

Richard Dawkins

It is hard to imagine how free will can operate if our behavior is determined by physical law, so it seems that we are no more than biological machines and that free will is just an illusion.

Stephen Hawking

Let us never forget how the exclusion of God, religion and virtue from public life leads ultimately to a truncated vision of man and of society and thus to a reductive vision of the person and his destiny.

Påven Benedikt

Det verkar som om påven har rätt.

Andra skriver om: , ,

den 10 september 2010


  Chris Christie for president!

Detta får mig nästan att gråta! Här får vi se New Jerseys guvernör tala klarspråk med en av delstatens lärare som anklagar honom för orättvisa nedskärningar.


  Al Qaida: Tro ej på konspirationsteorierna om 11/9

den 5 september 2010


  Kollekt till kyrkornas världsråd

Det blev 1 krona. Och då bara för att min fru ville att sonen skulle lära sig givande. Och jag kände att det inte var rätt tillfälle att ta strid. Så pojken fick ge en krona. Men absolut inte mer.

den 2 september 2010


  Håkan Arenius tycker till om Irakkriget

Håkan Arenius kommentar kort USA:s tillbakadragande från Irak i en ledarartikel i Dagen idag. I tre korta stycken hinner han säga att Irakkriget var ett huvudlöst svar på terrorattackerna den 11/9, att Irak med svärdets hjälp skulle bli en mönsterdemokrati i Mellanöstern och att kriget var dåraktigt. Utan tvekan tillhör artikeln opinionsavdelningen men även där borde det rimligen finnas krav på saklighet. Att bara tycka, som Håkan Arenius gör här och så ofta när det gäller USA, är dålig journalistik eftersom sådana inlägg enbart blir självbiografiska. Så vi förstår att Håkan Arenius inte gillar George Bush men på vilket sätt har det ett allmänintresse?

Låt mig kort bemöta de påståenden om Håkan Arenius gör. För det första var inte Irakkriget en reaktion på terrorattackerna den 11/9. Kriget i Afghanistan var det. Kriget mot Irak berodde på landets långa vägran att samarbeta med omvärlden i syfte att visa att landet inte längre hade eller tillverkade massförstörelsevapen. Efter den 11/9 blev det akut att ta itu med det hot som Iraks eventuella massförstörelsevapen utgjorde och den långdragna kampen i FN var tvungen att få ett slut.

För det andra användes ”svärdet” inte för att tvångsdemokratisera Irak. Vapenmakten användes för att eliminera de personer, främst Saddam Hussein, som alltför länge blockerat en demokratisk utveckling av landet. Först när diktatorn var borta och först när USA med det irakiska folkets hjälp fick bukt med terrorvågen fanns det förutsättningar för en demokratisk process att inledas. Och detta är ju militärens roll även i våra samhällen; att skydda oss så att vi kan organisera våra liv bäst vi vill.

När Håkan Arenius kallar Irakkriget för ”huvudlöst” och ”dåraktigt” borde han rimligen mena att allt hade varit mycket bättre om Saddam Hussein hade lämnats vid makten. Men det är att bortse från väldigt mycket: att Saddam mördade och lemlästa människor i högre antal än de som dog eller skadades av kriget, att de ekonomiska sanktionerna mot Irak ledde till stor misär och mångas död och att Irak antagligen hade hunnit före Iran med att skaffa kärnvapen. Det finns också något väldigt världsfrånvänt med Arenius kritik av kriget. För vad var egentligen det realistiska alternativet till att invadera Irak? Detta har ingen av krigets kritiker någonsin levererat. Och därför går det inte att ta dem på allvar. Allra minst Håkan Arenius.

Andra skriver om: , , , , ,


  Dagens ord

Hata det onda och älska det goda och låt rätten härska i porten. (Amos 5:15)

Så visst finns det utrymme för hat i kristenlivet. Lite passion om jag får be!

« Tidigare inlägg  Nästa sida »