Skip to main content.


den 14 oktober 2012


  Joe Biden om aborter och tro

I debatten mellan vicepresidenten Joe Biden och Romneys parhäst Paul Ryan fick de båda frågan om hur deras katolska tro påverkar dem, särskilt i abortfrågan. Paul Ryans svar var ok utan att jag blev direkt överväldigad. Lite stelt beskrev han sin hållning som inte bara beroende av sin katolska tro utan även av förnuft och vetenskap och att en Romney-administration skulle motsätta sig aborter utom i fall av våldtäkt, incest eller om moderns liv är i fara. Men låt mig fokusera på Joe Bidens svar som kommer 2:55 in i klippet nedan.

Biden säger att hans katolska tro definierar honom som människa. Särskilt påverkad, säger Biden, är han av Katolska kyrkans sociallära som menar att vi har ett ansvar för våra medmänniskor, att ta hand om dem som inte klarar sig själva. När det gäller aborter säger Biden att han accepterar Katolska kyrkans hållning som en ”de fide doctrine”, det vill säga ett försanthållande som gäller tron. ”Life begins at conception, that’s the Church’s judgment and I accept it in my personal life,” säger han. MEN och det är ett stort MEN, ”I refuse to impose it on equally devout Christians, Muslims and Jews. I just refuse to impose that on others unlike my friend here, the Congressman.”

Detta är ett klassiskt vänstersvar och som sådant värt att analysera. Det Biden menar med att han är särskilt påverkad av Katolska kyrkans sociallära är att den är i linje med den politik som han och Obama står för. Så försvaras ju Demokraternas politik, liksom all vänsterpolitik, med hänvisning till att den motiveras av solidaritet med de utsatta. Biden menar utan tvekan att han i sin politiska gärning följer Katolska kyrkans lära på denna punkt. I detta är han därför beredd att tvinga sina religiöst färgade ståndpunkter på andra genom höjda skatter och regleringar.

Han säger sig acceptera Kyrkans hållning även i abortfrågan. Men då bara i sitt personliga liv. Riktigt vad det innebär är svårt att säga eftersom han själv inte har varit eller kan bli gravid. Hur som helst är han inte beredd att göra politik av denna övertygelse eftersom han inte vill tvinga sin tro på andra. Här skulle debattmoderatorn ha kunnat fråga: Varför är du beredd att göra politik av Kyrkans sociallära men inte av dess hållning i abortfrågan? Det verkliga svaret på den frågan är förstås att Biden egentligen inte håller med Katolska kyrkan i abortfrågan. Så det är endast när Kyrkans lära överensstämmer med det egna partiets som han är beredd att följa Kyrkan. Men detta är ju inte att följa, det är utnyttja Kyrkan för egen vinning.

Det ironiska i detta är att Katolska kyrkans sociallära inte säger så mycket om hur solidariteten med de utsatta ska organiseras. Där uttrycks ett samhälleligt ansvar men det är ju inte samma sak om ett statligt ansvar. Visst kan man dra slutsatsen att det bästa sättet att kollektivt ta ansvar för utsatta människor är genom en generös välfärdsstat men den slutsatsen är inte Katolska kyrkans. Det som däremot är Kyrkans otvetydiga hållning är att politiker ska motverka aborter. I USA är den officiella linjen att politiker som verkar för aborter inte får ta emot nattvarden. De riskerar också exkommunicering. Det är alltså inte tillräckligt att, som Biden, acceptera kyrkans hållning i abortfrågan ”i sitt personliga liv”.

För att summera: Biden är visst beredd att tvinga sin katolska tro på andra men bara när tron överensstämmer med partiprogrammet. Och han följer kyrkan i frågor där den saknar hållning medan han ignorerar kyrkan där dess position är otvetydig. En sann vänsterpolitiker, alltså.

Läs även vad andra skriver om , , , .

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on LinkedInEmail this to someonePin on PinterestShare on TumblrShare on Reddit

Du kan kommentera, eller pinga från din egen sajt.



15 kommentarer till “Joe Biden om aborter och tro”

  1. Kalle säger:

    Hej Pelle,

    -”Han säger sig acceptera Kyrkans hållning även i abortfrågan. Men då bara i sitt personliga liv. Riktigt vad det innebär är svårt att säga eftersom han själv inte har varit eller kan bli gravid.”

    Han kan ju GÖRA en kvinna gravid. Om han nu skulle göra det och därvid försöka påverka henne i riktning mot en abort, ja då vore han ute på djupt vatten.

    Det är för övrigt min egen hållning i abortfrågan – om jag vore kvinna så skulle jag aldrig göra en abort (möjligtvis med undantag för något av extremfallen du nämner i inledningen), men eftersom jag är man måste jag nöja mig med att stå fast vid att jag inte skulle försöka förmå någon som jag ”råkade” göra gravid att göra abort. Dessutom skulle jag försöka övertala henne att inte göra en abort om hon själv var inne på det spåret. Däremot är jag för aborträtten (med vissa modifieringar som vi kanske inte behöver gå in på). Tycker du att den hållningen gör mig till en hycklare?

    den 15 oktober 2012 kl 17:36
  2. stefan säger:

    Nu tror jag visserligen att jag har en något avvikande åsikt jämfört med dig (Pelle) om själva abortfrågan, men jag tycker ändå att du sätter fingret på en väldigt viktig och vanligt förekommande detalj här kring vänstern och deras syn på religion/tvång.

    Man talar (med rätta anser jag) om att det är fel av kristna att tvinga på sina värderingar på resten av samhället. Samtidigt har de dock själva inga som helst problem att tvinga på sina egna idéer på alla människor i hela samhället. Det är knappt några som förespråkar så mycket tvång och våld mot oliktänkande som vänstermänniskorna.

    Sanningen är att abort av någon anledning ofta är den enda frågan där vänstern kämpar för den enskilda individens rätt att bestämma över sig själv. Frågan är vad det egentligen säger om dem.

    Att jag sen inte fattar varför just abortfrågan skulle vara en religiös fråga, som bland annat intervjuaren i den här debatten verkar tycka, är en annan sak.

    den 15 oktober 2012 kl 20:56
  3. pelle säger:

    Ledsen att jag såsat med att besvara era kommentarer!

    Kalle: Eftersom du frågar så, ja, jag tycker att din inställning gör dig till en hycklare. Men själv skulle jag kanske bara ha påstått att du agerar inkonsekvent. För jag gissar att du skulle försöka övertala din påtänkta kvinna att avstå från att göra abort därför att du har en övertygelse om att livet i hennes mage är värdefullt och att hon därför skulle göra något allvarligt omoraliskt genom att göra abort. Det handlar om en tredje person som kommer att dö om kvinnan gör en abort. Nu finns det i alla civiliserade samhällen lagstiftningar som skyddar den svage från övergrepp. Och helt uppenbart platsar fostret i kvinnans mage in i den kategorin människor. Så om du motsätter dig en abort på det personliga planet för att aborten faktiskt dödar en människa kan jag inte se på vilken grund du INTE vill se en lagstiftning som skyddar fostret från det brutala övergrepp på mänskligt liv som aborten är.

    Stefan: Jaså, vi har olika uppfattningar i abortfrågan! Utveckla gärna! Det är precis som du säger att aborträtten är den allra viktigaste frihetsfrågan för vänstern. Kanske den enda. Och abortfrågan är inte en religiös fråga, som du också är inne på. Gillar George Weigels kommentar här. Han önskade att Ryan varit tydligare. Typ så här:

    RADDATZ: This debate is, indeed, historic. We have two Catholic candidates, first time on a stage such as this. And I would like to ask you both to tell me what role your religion has played in your own personal views on abortion.

    RYAN: None.

    (Ms. Raddatz’s jaw drops. The vice president is rendered temporarily speechless. The audience gasps. Congressman Ryan lets his surprising answer sink in a moment and continues.)

    Let me explain, Martha. When I say ”none,” I’m speaking about abortion, as I assume you were, as a public-policy issue. My opposition to the abortion license that Roe v. Wade created is based on science and reason.

    Från A Game Changer for the Abortion Debate.

    den 31 oktober 2012 kl 23:44
  4. stefan säger:

    Ja, ett sånt svar från Ryan hade jag absolut gillat. Men det kommer nog dröja innan vi får höra en potentiellt blivande president ge ett sånt svar.

    Ok, jag ska utveckla. Jag håller med dig i vad du skriver men är ändå emot en lagstiftning om abortförbud.

    Rent moraliskt har du helt rätt och din linje är konsekvent (till skillnad från dina motståndare från vänster). Abort är att döda ett barn. Men om man för att försvara barnet måste ta ifrån den berörda kvinnan hennes rätt att bestämma över sin egen kropp är det frågan vilken sida man ska ställa sig på. Då måste man även väga in de praktiska konsekvenserna, och därför tycker jag att den berörda kvinnans rätt väger tyngre. Hur illa man än tycker att abort är, så menar jag att konsekvenserna av ett förbud är ännu värre. Om en sådan lag togs på allvar av politikerna skulle det ge staten oerhört långtgående befogenheter över människorna som åtminstone inte jag vill att den ska ha.

    Jag kan inte låta bli att undra hur en sådan lag ska kunna upprätthållas. Ska man övervaka varje gravid kvinna för att se till att hon inte gör något med sin egen kropp som riskerar att skada fostret, eller ska man tvångsundersöka varje kvinna med jämna mellanrum för att se till att hon inte gjort abort? Visst kan man förbjuda abortkliniker men det förändrar ju egentligen inte huvudfrågan någonting.

    Visserligen kan man argumentera för att mord är det värsta brottet man kan begå och att staten måste göra allt vad den kan för att hindra detta, men jag menar att det finns gränser för hur långt en stat får gå i sin maktutövning innan den blir för totalitär, oavsett vilken handling det handlar om, och en sån gräns är när den börjar bestämma över vad varje enskild människa får göra med sin egen kropp.

    Att sedan aborter inte borde uppmuntras eller skattefinansieras är dock en helt annan sak.
    Jag tycker inte heller att Kalles svar är inkonsekvent. Däremot är Joe Bidens svar det.

    den 1 november 2012 kl 23:28
  5. Kalle säger:

    Jaha, du kommenterade detta till slut i varje fall…

    Jag vet inte hur inkonsekvent jag är. Jag använder inte olagliga droger, men jag är för statligt tillhandahållande av sprutor till narkomaner givet att statistiken kring detta stämmer (ex. att det inte bidrar till att fler blir narkomaner, att det minskar smittspridning etc.). Är detta också inkonsekvent?

    Jag vill inte inskränka den fria viljan, det är vad det handlar om. Jag tycker att staten bör ta avstånd från aborter (som man gör med droger) och jag tycker dessutom att den som vill göra en abort kan stå för kostnaden för denna själv. Men att förbjuda och göra straffbart är nog inte rätt väg att gå. Kanske är Biden av samma uppfattning.

    den 6 november 2012 kl 13:33
  6. pelle säger:

    Stefan! Du glömmer att vi i Sverige redan har ett absolut abortförbud från den 22:a veckan. Och ett partiellt sådant från den 18:e graviditetsveckan. I verkligt abortliberala kretsar är våra lagar restriktiva och ses som en klar inskränkning i ”kvinnans rätt över sin kropp”. Detta förbud upplevs ändå inte i Sverige som kvinnofientligt. Vi accepterar att fostret också har rättigheter och att kvinnans rätt inte är absolut. Men gränsen vid den 18:e veckan är helt godtyckligt vald, i varje fall sett till frågan om fostrets rättigheter. För dessa kan inte rimligen vara beroende av när fostret kan överleva utanför modern utan borde snarare vara beroende av fostrets status som människa. Att fostret inte kan överleva utanför livmodern innan vecka 22 borde snarare tala för att det INTE får avlägsnas förrän efter vecka 22.

    Så min fråga till dig blir hur du, med utgångspunkten att du prioriterar kvinnans rätt till sin kropp, ställer dig till vår nuvarande lagstiftning.

    Du talar om att vi måste se till de praktiska konsekvenserna av ett förbud. Det tycker jag också. Tänk här att jag inte kan påtvinga en skärpning av abortlagstiftningen på det svenska folket. Det måste till en opinionsändring innan en ny lag kan bli aktuell. Och med denna opinionsändring kommer det finnas en mycket större acceptans av en skärpning av lagen liksom en större respekt för det mänskliga livet.

    Sedan ser jag inte att staten skulle behöva ta till drakoniska åtgärder för att kontrollera att gravida kvinnor inte gör abort. Dels av ovan nämnda skäl. Men också för att det beror på hur lagen skulle utformas. Antagligen skulle abortläkare bli de som bestraffas hårdast. Och en kvinna blir ju aldrig gravid i ett vacuum. Grannar, släkt och vänner skulle veta om det. Och deras kunskap utgör en broms mot att göra abort. Abortpiller som kan intagas helt utan läkares inblandning skulle antagligen utgöra den största utmaningen. Dessa måste förbjudas och bli betraktade som det gift det är. I slutänden kommer lagen förstås inte att räcka ända fram. Det gör den ju aldrig. Men den vore ändå ett naturligt och logiskt uttryck för samhällets värnande om det mänskliga livet.

    Slutligen: Även efter förlossningen kan det finnas en önskan från föräldrarnas sida att göra sig av med barnet. Men även om alla idag är överens om det vore ett allvarligt brott innebär inte det att polisen utför regelbundna granskningar för att se till att inga bebisar sätts ut i skogen. Istället räknar staten med att detta kommer att uppdagas av sig själv. och jag tänker mig att ungefär samma mekanismer skulle fungera även i fallet med aborter.

    den 6 november 2012 kl 23:55
  7. pelle säger:

    Kalle! Du vill visst inskränka den fria viljan. Hoppas jag i alla fall. För du är väl inte emot att vi sätter mördare i fängelse? Statens sätt att ta avstånd från något är att lagstifta mot det. Lagen är statens uttryckssätt. Och liksom det är förbjudet att döda födda människor borde lagen även gälla de ofödda, eftersom de i lika hög grad är människor. Om staten inte utsträcker sitt beskydd över de ofödda är det samma sak som att staten säger att de är fritt villebråd.

    Vilken del av följande slutledning håller du inte med om?

    1) Det är fel att döda oskyldiga människor.
    2) Fostret är en en oskyldig människa.
    3) En abort dödar fostret.
    4) Lagen ska skydda oskyldiga människor.
    Alltså: Lagen ska förbjuda aborter.

    Se också mitt svar till Stefan. Kolla även in min inlägg Förbjud och förebygg.

    den 7 november 2012 kl 0:12
  8. Pelle Svasnlös säger:

    Obama vann! Yes!!!!!

    Amerika blir mer och mer liberalt. unga vänder sig mer och mer till ateismen, förnuftet segrar.

    Ja!

    den 7 november 2012 kl 10:25
  9. Kalle säger:

    Jag håller med om alla fyra men 4) kan man problematisera lite – är det verkligen lagens ENDA uppgift att skydda oskyldiga? Finns det kanske principer som kan stå emot varandra? Hur värderar man då dessa principer i förhållande till varandra?

    Vidare måste jag säga att jag inte alls vill inskränka den fria viljan. Denna skulle bli inskränkt om vi lät mördare (i lagens mening) gå fria i och med att samhället skulle bli mindre tryggt. Samhället blir däremot inte mindre tryggt av att kvinnor får göra abort, även om både du och jag anser att denna handling är moraliskt tvivelaktig. Kom igen – du skulle exempelvis inte tveka att låta en tjej som har gjort abort passa dina barn, däremot antar jag att du skulle vara mer tveksam kring att låta Anders Eklund passa dem. Jag gör en distinktion mellan moral, juridik och samhällsnytta – det tycker jag att du också borde göra eftersom dessa tre inte alltid går hand i hand.

    den 7 november 2012 kl 23:07
  10. pelle säger:

    Kalle! Nej, det är kanske inte lagens enda uppgift att skydda oskyldiga. Dess främsta uppgift är att skipa rättvisa men i detta ingår att garantera vissa grundläggande rättigheter för de människor som ingår i samhället. Kanske borde jag ha uttryckt det så istället. En sådan grundläggande rättighet är rätten till liv. Den havande kvinnan har förstås också rättigheter (över sin kropp) men det är först när hennes liv är hotat (pga fostrets existens) som det uppstår en reell moralisk och ev juridisk konflikt mellan fostrets och kvinnans rätt till liv.

    Sedan tycker jag att samhället blir mindre tryggt av att kvinnor får göra aborter, om vi räknar in de ofödda människorna i samhällsgemenskapen. För de människorna är livet väldigt otryggt i vårt samhälle när en av fyra graviditeter avslutas med en abort. Det stora aborttalen får också negativa demografiska konsekvenser för vårt samhälle som ju lider av låga födelsetal. Jag tänker också att synen på de ofödda påverkar vår syn på det mänskliga livet överhuvudtaget. Aborterna är ett uttryck för att vi förlorat respekten för livet och detta tar sig säkert andra uttryck.

    Jag skiljer verkligen på moral och juridik, du behöver inte oroa dig för det. Som jag skriver ovan menar jag alltså att lagens uppgift är att skydda vissa grundläggande rättigheter. Just medborgarnas liv borde vara varje civiliserat samhälles främsta uppgift att skydda.

    den 8 november 2012 kl 0:06
  11. stefan säger:

    Blir långt nu och jag kanske skickar ut för många trådar på en gång, men det är lika bra att reda ut frågan på riktigt när den ändå är uppe här.

    Först din fråga. Jag har inga större problem med den nuvarande lagstiftningen, även om jag stör mig oerhört mycket på attityden till aborter (då pratar jag om etablissemangets attityd). Men om du vill att jag ska ge dig ett konsekvent svar så kanske det egentligen vore bäst att helt och hållet bara ta bort abortlagstiftningen, vilket skulle innebära att jag i det avseendet är ännu mer abortliberal än vad dagens politiker är (även om det är missvisande eftersom jag till skillnad från dem inte på något sätt tycker att aborter borde uppmuntras eller skattefinansieras).

    Mitt svar hade egentligen ingenting med den svenska lagstiftningen att göra utan handlade mer om abortförbud generellt. Det handlar ju precis som du säger om att en levande människa aborteras bort i vilket fall som helst. För mig spelar det ingen roll rent moraliskt vid vilken vecka förbudet sätts, annat än att det kan göra en praktisk skillnad för om aborten kommer genomföras eller inte. Att abortera bort ett 2 veckor gammalt foster är ju inte moraliskt bättre än att abortera bort ett 30 veckor gammalt foster. Det enda jag möjligtvis kan tänka mig kan göra skillnad när det handlar om tidsgränser är att ju senare kvinnan tvingas ta ställning till om hon måste behålla barnet, desto större misstänker jag sannolikheten är att hon låter det leva.

    Det finns 3 sorters sätt att hantera problemet. Antingen kriminaliserar man kvinnorna som gör aborterna, eller så gör man tillvägagångssättet olagligt och kriminaliserar operationer/piller, eller så kriminaliserar man det inte alls och jobbar helt på andra sätt för att minska antalet aborter, och frågan är vilket alternativ som skapar minst allvarliga problem. Jag väger in ett par saker mot varandra då, fostrets rätt att leva, den enskilda kvinnans rätt att bestämma över sin kropp och hur samhället påverkas av en sån lagstiftning.

    Jag förstår det som att du väljer mellansteget, att förbjuda läkare från att utföra operationer och förbjuda abortpiller, men det tror jag inte, i praktiken, kommer göra någon positiv skillnad alls. Det skulle antagligen bara öka antalet illegala aborter och spridningen av abortpiller. Och även om man mot all förmodan lyckades hindra sådant, så finns det garanterat andra sätt för en gravid kvinna med lite kunskap och kreativitet att ha ihjäl sitt foster.

    De ”drakoniska” åtgärderna som jag nämnde, tror jag är det enda sättet att med lagstiftning få ner antalet aborter, om man menar allvar med att vilja stoppa dem och inte bara ser förbudet som en symbolfråga. Oavsett vad man tycker om det så ser verkligheten ut så att fostrets överlevnad ligger helt i kvinnans våld, förutsatt att inte samhället tar till de extrema åtgärder som jag nämde ovan. Däremot skulle ett totalförbud sannolikt föra med sig en hel del negativa konsekvenser.

    Då tänker jag framförallt på att lagen blir en ännu tydligare markering att människorna är statens egendom när de inte ens har rätt att bestämma över sina egna kroppar. Staten skulle få ytterligare en anledning att öka övervakningen av människorna, för att inte tala om hur det skulle se ut om politikerna fick för sig att göra allvar av förbudet och införa någon sorts nolltolerans mot abort med ökade kontroller. Sen kan jag inte heller påstå att ett bevissystem som bygger på att grannar, vänner och släktingar ska hålla på att ange gravida kvinnor känns speciellt tilltalande (med reservation för att jag kanske tolkade dig för hårt här).

    Vad som kanske är ännu mer angeläget utifrån ditt perspektiv är att den här sortens lagar har en tendens att kunna få oväntade motsatta effekter, och det finns anledningar att anta att ett abortförbud i praktiken skulle kunna leda till att det blev ännu fler aborter gjorda.

    Jag tycker även att det logiska resonemanget med mord/bestraffning som du ger är lite för förenklat. Jag förstår det, och resonemanget i sig är rätt, men det finns också en viktig moralisk skillnad (utöver det rent juridiska att man inte kan dömas för mord på en människa som officiellt inte finns) och det är att här finns det faktiskt en människa som förlorar friheten över sin kropp om hon inte utför handlingen. Jag har full förståelse för att du inte tycker att det väger tyngre än barnets rättighet att leva, men man kan inte bara ta bort den delen av ekvationen och låtsas om att den inte finns. I vissa extrema fall kan det faktiskt handla om att ett liv ställs mot ett annat och då är det missvisande att jämställa abort med ett vanligt mord (även vid ”riktiga mord” kan det faktiskt finnas omständigheter som oskyldigförklarar ”förövaren”).

    den 8 november 2012 kl 3:28
  12. Kalle säger:

    Försöker att bena ut exakt vad det är som vi inte är överens om. Jag menar att ”staten” inte är en organism med ett eget liv, utan en produkt av medborgarnas viljor (lite tillspetsat – men ungefär så). Om staten alltid lagstiftade utefter vad den får för inputs (i form av exempelvis majoritetens åsikter) så är jag inte säker på att vi skulle få ett särskilt trevligt samhälle. Detta eftersom det som majoriteten tror inte behöver vara det rätta. Staten bör därför vara dynamisk och inte inta alltför starka moraliska ställningstaganden. Moral, menar jag, bör i huvudsak ligga på individnivå. Jag tycker inte att denna inställning gör mig till en mindre ”sann” abortmotståndare än dig. Bara att jag tror på andra metoder än du.

    I det andra stycket uppfinner du väl ett lite eget sätt att använda ordet ”otrygg” på? När man i andra sammanhang använder detta ord (på grupp – eller samhällsnivå) så brukar man ju mena att hushållen har börjat konsumera mindre eller att kvinnor håller sig inomhus av rädsla att bli våldtagna etc. På vilket sätt manifesteras en motsvarande otrygghet hos fostren menar du?

    I det andra stycket skriver du också -”Det stora aborttalen får också negativa demografiska konsekvenser för vårt samhälle som ju lider av låga födelsetal.”. Här undrar jag om vi överhuvudtaget har samma agenda, du och jag. Jag vill att antalet aborter ska minska, det vill du också. Jag vill att denna minskning i första hand ska ske genom att kvinnor (och män för den delen) tänker efter, har skyddat sex, kanske helt avstår från sex etc. Du, däremot, vill att minskningen sker till följd av att vi helt enkelt lagstiftar bort aborterna och att vi därigenom får ca 37000 extra oönskade barn i vårt land varje år – eller missförstår jag dig här?

    När du sedan skriver -”Jag tänker också att synen på de ofödda påverkar vår syn på det mänskliga livet överhuvudtaget. Aborterna är ett uttryck för att vi förlorat respekten för livet och detta tar sig säkert andra uttryck.”, så håller jag med dig. Jag tror dock, som sagt, inte att vi kan återupprätta respekten för livet medelst lagstiftning.

    den 8 november 2012 kl 11:41
  13. pelle säger:

    Stefan! Bra att vi reder ut detta ordentligt tycker jag!

    Diskussionen handlar nu om abortlagstiftningen och om det inte är klart menar jag att denna fråga är sekundär till den moraliska frågan om aborter. En god lag måste vila på en god moral. Jag tror vi är någorlunda överens om den moraliska frågan men rätta mig gärna om jag har fel. Som jag skrev i mitt svar till Kalle tidigare kan prolife-uppfattningen summeras så här (reviderad):
    1) Livet för människan börjar vid befruktningen.
    2) Människan har en rätt till liv.
    Av dessa två följer att fostret har en rätt till liv och att det därför är moraliskt fel att döda det.

    Detta är alltså den moraliska frågan. Att den får juridiska följder blir klart om man instämmer i följande:
    3) Lagens uppgift är att skydda grundläggande mänskliga rättigheter.
    Uppenbart ingår rätten till liv i dessa grundläggande rättigheter och slutsatsen blir därför att lagen bör skydda den ofödda människan.

    Slutsatsen av ovanstående blir att fria aborter är djupt orättfärdigt. En konsekvent prolife-hållning måste inkludera en önskan att lagen ska skydda den ofödde därför att en sådan lag är en logisk följd av att betrakta den ofödda människan som just en människa. Precis som vi har lagar mot mord bör vi därför ha en lag mot aborter.

    Notera också att en förändrad syn på och moraluppfattning vg det ofödda livet är en förutsättning för en lagförändring, eftersom vi lever i en demokrati.

    Jag tycker din ”tredje väg” är oacceptabel av flera skäl. Ser man det rent pragmatiskt är jag övertygad om att en förändrad lag skulle göra att färre kvinnor lät abortera sitt barn (alldeles oavsett en förändrad syn på fostret). Färre barn skulle dö. Visst skulle det förekomma illegala aborter, men inte lika många som de legala idag. Och de illegala aborterna skulle heller inte vara så riskabla. Det handlar ju inte om att kvinnor skulle börja använda stålgalgar igen. Åt motsatt håll skulle det säkert ske aborter mellan vecka 22 och förlossningen om lagen tillät det, så sker ju i USA trots att en majoritet är prolife.

    Men det finns även mer principiella skäl. För om man betraktar den ofödda människan som en människa blir det orimligt att kriminalisera dödande av födda men inte dödandet av ofödda. Men jag upprepar mig nu. Lagar har ju ett signalvärde och signalen vore klar för alla att höra: ”Det är ok att döda den ofödde!”

    Du ser nu ett annat signalvärde med ett abortförbud. Det skulle visa att människor är statens egendom. Men det är väl väl starkt? En av statens främsta uppgifter är att försvara sina medborgares liv, inte för att staten äger dem utan för att dess uppgift är att ge människor frihet.

    Nu har naturen ordnat det så att kvinnan måste upplåta sin kropp i nio månader för att ge varje människa nytt liv. Jag är medveten om den delen av ekvationen. Så där kan finnas en intressekonflikt (och det är för de fallen som ett abortförbud vore relevant). Men dels borde rätten till liv vägra tyngre än kvinnan rätt över sin livmoder (som ju innehåller en annan kropp). Graviditeten innebär ju (oftast inte) någon dödlig fara för kvinnan. Vidare har hon ju (oftast) försatt sig i denna situation helt frivilligt.

    Ekvationen har ingen perfekt lösning. Antingen ger man kvinnan fulla rättigheter att göra vad hon vill och ger henne därmed rätten att döda en annan människa. Eller så ger man fostret fulla rättigheter vilket kan innebära ett lidande för kvinnan. Hur stort detta lidande behöver vara beror på väldigt många faktorer, varav många är oberoende av abortfrågan (ex kvinnans allmänna ställning i samhället, synen på ogifta gravida).

    Och nej, jag syftade inte på ett system där grannar, familj och vänner skulle ange gravida kvinnor som utför en abort. Jag tänkte på den naturliga broms som andras kunskap utgör.

    Jag förstår inte hur en lag mot abort skulle kunna resultera i fler aborter, särskilt inte som en sådan lag skulle komma till efter ett opinionsskifte där den oföddes liv kraftigt uppvärderats.

    den 11 november 2012 kl 0:36
  14. pelle säger:

    Kalle! Jag instämmer med det du skriver i första stycket. För jag har ju aldrig sagt att staten ska lagstifta om allt som majoriteten tycker. Min position (och även prolife-rörelsens) är att staten bör skydda vissa grundläggande mänskliga rättigheter av vilka rätten till liv är helt central.

    Du frågar sedan på vilket sätt en otrygghet manifesterar sig hos fostret. Men hur denna manifesterar sig är irrelevant. Fostret är otryggt i livmodern i ett samhälle med höga aborttal, oavsett om det känner det eller inte. Nu kan förvisso fostret också uppleva smärta och oro men inte under dess första tolv veckor (tror jag).

    För att svara på din fråga om vi har olika agendor: Ja, vi kanske delvis har det. Jag önskar fler barn i vårt samhälle. Nu tror jag inte att en strängare abortlagstiftning skulle innebära 37000 extra oönskade barn. En oönskad graviditet leder inte nödvändigtvis till ett oönskad barn. Mycket händer under en graviditet, både för mamman och pappan. Deras initiala motstånd, ofta grundat i samhällets låga förväntningar på dem eller kanske i pappans eller föräldrarnas önskan att mammman ska göra abort, kan försvinna och förvandlas till en glädje över barnet. Jag har sett det hända. Vi lever i en abortkultur som erbjuder människor en ”quick fix” istället för att hjälpa dem till mognad och ansvarstagande.

    Sedan finns det ju alltid en möjlighet att adoptera bort sitt barn om man verkligen inte önskar det. Och det finns gott om adoptivföräldrar som väntar på barn.

    Slutligen, jag tror inte heller att lagstiftning i sig själv återupprättar respekten för livet. Men med en upprättad respekt för livet följer också en annan lagstiftning, som reflekterar att även ett 12-veckors foster är en människa. En konsekvent prolife-hålling måste inkludera ett element av lagstiftning.

    Se även mitt svar till Stefan.

    den 14 november 2012 kl 0:03
  15. Kalle säger:

    Hej Pelle,

    Jag tror att jag stannar här så att inte diskussionen drar iväg. Så med detta vill jag bara säga tack för en trevlig debatt!

    / mvh Kalle

    den 14 november 2012 kl 10:22

Kommentera detta inlägg

XHTML: Du kan använda dessa taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>