Skip to main content.

den 29 mars 2009


  Människor och (o)tro

En av mina läsare, Bengt Johansson, skickade mig ett brev som jag här, efter tillåtelse, låter publicera i sin helhet:

I det så kallade livsåskådningsprogrammet ”Människor och tro” (MOT) i Sveriges Radios kanal P 1 är det vanligtvis mycket svårt för levande kristen tro och dess utövare att komma till tals. Enligt programledningens policy ska programmet inta en kritisk och utomvärldslig hållning till såväl kristendom som till andra religioner.

I de fall som kristen tro avhandlas i ”Människor och tro” så handlar det nästan uteslutande om kritik av olika slag mot olika företrädare av kristna församlingar och samfund. Några exempel: Kritik mot frikyrkor för att de (oftast) framhåller det heterosexuella äktenskap och/eller kritiserar förslaget om könsneutrala äktenskap eller motståndet mot aborter.

I ”Människor och tro” sätts den politiska korrektheten och den moderna tidsandan i första rummet. Av samma skäl får någon vanlig kristen eller ledare för ett kristet samfund mycket sällan möjlighet att ”predika” i det här programmet. Men nu har MOT faktiskt gjort ett undandag: Fredagen den 27 mars 2009 fick Jonas Gardell predika helt ostört sin egen, skräddarsydda variant av kristen tro.

Hans 14 minuter långa predikan ägde rum under den gängse programrubriken ”Kvartssamtalet”. Något egentligt samtal handlade det emellertid inte om. Jonas Gardell kunde här i princip helt ostört och utan en enda kritisk motfråga predika sitt högst egna tolkning av Jesus och vad han lärde!

Och som väntat bestod hans budskap av en salig blandning av sanningar, halvsanningar och rena vantolkningar av evangelierna och Nya testamentet. Med andra ord uppfyller Gardell sannolikt även högt ställda anspråk på vad Bibeln och Jesus varnar för: Falska profeter och villolärare.

Tydligen är det helt okej för public service-företaget Sveriges Radio att basunera ut den här typen av hemsnickrad kristendom. Den sunda och oförfalskade läran fnyser däremot samma programredaktion åt. Och den policyn går ju förstås hand i hand med hur styvmoderligt, lindrigt uttryckt, samma redaktion behandlar kristen tro och dess bekännare i andra sammanhang.

I den mån som kristen tro och Bibelns budskap tas upp i ”Människor och tro” är däremot kritiken och ifrågasättandet alltid på topp. Samma sak gäller kristna företrädare som ställer sig bakom den klassiska och etablerade tolkningen av kristen tro och traditionella kristna värderingar. Både personerna och värderingarna förhånas och ifrågasätts, lindrigt sagt.

I just ”Människor och tro” medverkade tidningen Dagens chefredaktör häromåret och berättade om sin kristna tro. Men det måste betraktas som ”undantaget som bekräftar regeln”. Till saken hör väl också att hon inte lanserade någon egen eller kontroversiell version av kristen tro. Det gjorde däremot Jonas Gardell. Just därför anser jag att SR har svikit sitt journalistiska uppdrag.

Intervjun med Jonas Gardell kan avlyssnas via den här länken: http://www.sr.se/sida/default.aspx?ProgramID=416

Andra bloggar om: , ,

den 15 mars 2009


  Nöd och rätt i Brasilien

Katolska kyrkans hantering av fallet med den nioåriga brasilianska flickan imponerar inte. Fakta i målet är följande:

Flickan, som efter att ha våldtagits av sin styvfar och blivit gravid med tvillingar, lät sig övertalas av sin mor och läkare att graviditeten måste avbrytas. Skulle graviditeten fullföljas var nämligen risken stor att hon skulle dö. Hennes kropp var inte mogen nog att bära ett barn och än mindre två. När aborten blev känd bannlystes modern och läkarna med motiveringen: ”Det är Guds lag: Du ska inte döda. Vi ser detta som mord.”

Den brasilianske ärkebiskopen fick sedan stöd av kardinalen Giovanni Battista Re som leder den katolska biskopskongregationen (en höjdare alltså). ”Det är ett sorgligt fall men det verkliga problemet är att tvillingarna som avlats var två oskyldiga personer som hade rätt att leva och inte kunde avlägsnas”, sade kardinalen. Han menade vidare att attackerna mot kyrkan i Brasilien var orättvis.

I Sverige är biskop Anders Arborelius först utomlands och pressekreterare Maria Hasselgren uttalar sig i Dagen. Hon menar att kritikerna borde se de stora insatser som kyrkan gör i fattiga delar av världen och inte bara fokusera ”på sådana här enskilda händelser”. Hon säger också att katolska kyrkans hållning är att abort endast kan försvaras då mammans liv är i fara och att det nu förs diskussioner om det undantaget går att applicera på detta fall.

Anders Arborelius har sedan uttalat sig men låt mig först kommentera ovanstående.

För det första: att den nioåriga flickan hade blivit gravid efter en våldtäkt gjorde inte liven i hennes mage mindre mänskliga. I hennes mage levde två mänskliga individer med rätt till liv, precis som alla andra människor. På denna punkt har den katolska kyrkan rätt och här finns absolut inget att skämmas över. Och jag tycker gott att Maria Hasselgren någon gång kunde uttrycka sympati för sin kyrka på denna punkt istället för att, som så ofta, hänvisa till kyrkans sociala arbete i tredje världen för att få lite goodwill.

För det andra: omvärldens starka reaktioner har inte bara berott på att kyrkan inte sett våldtäkten som en legitim orsak till aborten. Reaktionerna kommer sig också av att flickans liv hotades av tvillingarna i hennes mage. Hon är bara nio år och hennes kropp är ännu inte rustad för att bära och föda tvillingar. Aborten motiverades därför av att den behövde göras för att rädda flickans liv. Men den katolska kyrkan har förhållit sig kallsinnig även till denna motivering. Och det sker även med stöd från väldigt hög ort, genom kardinalens uttalande. Genom detta blir frågan inte längre enbart lokal utan ett ämne för hela kyrkan.

Det är på denna punkt som jag tycker att kyrkans agerande bör kritiseras. Att en människa ger sitt liv för en annan är något ädelt och högt. Men vi kan inte utifrån detta säga att vi är moraliskt förbundna att offra våra liv för att någon annan ska leva. Om jag träffar på en man i öknen som håller på att dö av törst, måste jag inte ge av mitt vatten om det skulle riskera mitt liv. Skulle jag bli attackerad för vattnets skull har jag rätt att försvara mig med det våld som krävs. Nu blev flickan inte attackerad av tvillingarna och det kan hävdas att läkarna borde ha rådit kvinnan att vänta ytterligare sju veckor för att sedan förlösa tvillingarna med ett akut kejsarsnitt. På så sätt kunde alla tre ha räddats till livet. Genom att utföra aborten brukade då läkarna mer våld än vad nöden krävde.

Det kan också hävdas att abort alltid är en synd eftersom intentionen med ingreppet alltid är att döda barnet. Om kvinnans liv är hotat har hon och läkarna rätt att göra sitt yttersta för att rädda henne. Men då alltid med syftet att rädda liv, inte att döda. Effekten kan bli att barnet i magen avlider med det är inte syftet med ingreppet.

I detta fall vet vi inget om vare sig flickans möjligheter att fortsätta med sin graviditet eller om läkarnas intentioner. Och jag menar att intentionen kan bli helt irrelevant ur moraliskt hänseende om det saknas alternativa ingrepp och ingreppets resultat otvetydigt leder till döden för barnen i magen. Media har inte skrivit något om detta och katolska kyrkan har heller inte förklarat sig. Av det drar jag slutsatsen att ingen egentligen vet och att ingen har brytt sig om att inhämta denna kunskap. Ändå väljer katolska kyrkan i Brasilien att bannlysa både moder och läkare. Och får stöd av Vatikanen. Det är klandervärt.

För det tredje: kyrkan har en skyldighet att förklara sig. Hur kommer det sig att vi inte från officiellt håll har hört några kommentarer om flickans ålder och bräckliga kropp? Maria Hasselgren kläcker slutligen ur sig att abort kan försvaras om mammans liv är i fara. Men det är ju just detta som borde vara huvudfrågan i detta fall! Kyrkan har ett pedagogiskt uppdrag som innebär att hon, till en sekulariserad värld där abort i många länder ses som en självklar rättighet, borde presentera goda skäl för sin hållning. Dessa har uteblivit. Jag har förgäves sökt uttalanden på Vatikanens hemsida och på den katolska nyhetsbyrån Zenits hemsida.

Det tydligaste uttalandet tycker jag hittills har kommit från biskop Anders Arborelius som igår kommenterade händelserna. Han menar att modern och läkarna inte kan ha blivit automatiskt exkommunicerade eftersom deras handlande kan försvaras utifrån nödvärnsrätten. Han talar också om handlingarns dubbla verkan, det vill säga att en och samma handling både räddar liv och dödar samtidigt. Vidare skriver han:

I sådana extrema fall, som här när det gäller en så ung flicka som riskerar att dö om graviditeten fullföljs, måste Kyrkan i första hand ha pastoral omsorg om den våldtagna flickan och hennes förtvivlade mor, och ge dem tröst och lindring.

Så länge vi enbart har läkarnas uttalande om att kvinnas liv var hotat, och det förefaller rimligt med tanke på hennes ålder och att hon bar på tvillingar, tycker jag att Arborelius gör rätt som tar läkarna på orden. Och så länge vi inte vet något om alternativen som jag diskuterat ovan tycker jag hans slutsats är helt korrekt: kyrkan borde i detta läge ge tröst till flickan och hennes mor istället för att bannlysa.

Helena D’Arcy, ordförande för den katolska organisationen Respekt, intervjuas i gårdagens nummer av Världen idag (ej online). Och jag tycker hon hamnar fel när hon klandrar ärkebiskopen i Brasilien för att han ”inte tillträckligt poängterade styvpappans avskyvärda handling”. Detta kan visserligen vara sant (och det verkar så) men det avgörande i sammanhanget borde ändå vara flickans oförmåga att föda tvillingarna. Det är detta som ärkebiskopen inte tillräckligt har poängterat. Och inte Vatikanen heller. Det är dåligt.

Andra bloggar om: , , , , , , ,

den 14 mars 2009


  Skillnaden mellan Obama och Jesus

Jesus knew how to build a cabinet.

Från Power Line. Apropå Obamas enorma problem med att tillsätta en regering. Och apropå en del andra saker. Som hans Messiaskomplex och vänsterns skyhöga förväntningar på honom.

Andra bloggar om: ,