Skip to main content.


den 5 maj 2007


  Politik och religion går ej att separera

Det verkar vara en utbredd uppfattning i Sverige att religion och politik bör hållas åtskilda. Politiken hör torget till medan religionen är och bör vara en privatsak. I svallvågorna efter Arborelius och Hedins utspel där de kritiserade kristdemokraternas flathet i abortfrågan, var många upprörda över att två kyrkoledare gav sig in i politiken. Och den tidigare folkhälsoministern Morgan Johansson skrev häromveckan en Brännpunktsartikel på just detta tema. Han skriver:

Jag har bara dragit en slutsats: religion och politik ska hållas isär. Ett samhälle som baserar sin lagstiftning på religiösa föreställningar kommer snart att skapa oerhörda konflikter och hamna ofantligt fel i en rad etiska dilemman.

Särskilt lyfter han fram Katolska kyrkan, USA:s regering samt Iran. Dessa förmår ej skilja mellan politik och religion och effekterna blir förödande: Katolska kyrkan förhindrar kondomanvändning och Bush-administrationen förföljer abortläkare. Vad Iran gör sig skyldiga till säger han inte. Kanske tänker han på att man hänger homosexuella där.

Jag har flera invändningar. För det första använder sig varken Katolska kyrkan eller USA:s regering av våld eller tvångsmedel för att påtvinga någon en moralisk eller religiös uppfattning. Katolska kyrkan predikar avhållsamhet och manar folk att inte använda preventivmedel. Endast i den mån människor uppfattar Katolska kyrkan som en moralisk auktoritet är dess undervisning vägledande. Och Bush-administrationen utövar inflytande genom sitt bistånd. Man vägrar att kanalisera sina pengar via organisationer som verkar för fri abort. Det går inte att jämföra denna slags maktutövning med Irans. Där Katolska kyrkan och USA:s regering använder sig av tro och förnuft respektive ekonomiska maktmedel, använder Iran våld. Det är en himmelsvid skillnad. I dessa exempel använder sig både Vatikanen och Washington av demokratiskt legitima medel för att utöva inflytande.

Detta för mig över till min andra mer fundamentala invändning mot påståendet att religion och politik inte hör ihop. I en demokrati måste alla typer av argument vara tillåtna eftersom makten utgår från folket och människor tänker olika. Min livsåskådning färgar förstås min världsbild och min människosyn som i sin tur påverkar mig politiskt. Och så länge vårt land inte förbjuder vissa livsåskådningar går det inte att förhindra att vissa religiöst grundade åsikter ibland bubblar upp. Pluralismen brukar annars hyllas eftersom det ger vårt land dess mångfald. Och ingen höjer på ögonbrynen när företrädare för fackförbunden eller andra särintressen blandar sig i politiken. Det ligger i pluralismens natur. Så varför är det så konstigt att två kyrkliga företrädare höjer sina röster utanför kyrkan för att påverka makthavarna i en viktig moralisk fråga?

Sedan kan man förstås diskutera vilka uppfattningar som är religiösa. Många menar att abortmotståndare drivs av en religiös iver och att det är religionen som ligger till grund för uppfattningen att abort är moraliskt klandervärt. Så kan förstås vara fallet men det behöver inte vara det. Genom syndabekännelse måste den kristne regelbundet rannsaka sitt eget liv och får på så sätt svårare att gå emot sitt samvete än människor utanför kyrkan. Men sakligt sett är abortmotståndet grundat på den allmängiltiga människovärdesprincipen som säger att alla människor har samma värde.

En annan uppfattning som ofta stämplas som religiös är den att äktenskapet är för man och kvinna. Precis som i abortfrågan kan man komma till denna åsikt på flera sätt. Det går att peka på bibelverser men det går också att diskutera i termer av vad som gynnar samhället. Äktenskapet ska vara samhället till gagn, hette det tidigare. Och om vi tror på äktenskapet som en viktig institution för familjens bevarande och som en garant för barnens trygga uppväxt, bör vi av dessa anledningar säga nej till en uppluckring av äktenskapets definition. Allt detta säger jag för att visa att det inte på något enkelt sätt går att klassa vissa uppfattningar som ”religiösa”. Att den kristne eller muslimen ytterst drivs av kärlek och lydnad till Gud är inte sakligt sett relevant.

Anledningen till att Morgan Johansson vill göra åtskillnad mellan politik och religion är förstås att han inte delar kristna och muslimers uppfattningar. Men istället för att säga detta och argumentera för varför dessa uppfattningar är av ondo, vill han att dessa gruppers åsikter ska diskvalificeras på förhand just för att de är ”religiösa”. Det är ett bekvämt sätt att slippa debatten.

Ibland undrar jag om inte alla dessa påskyndare av en separation mellan politik och religion egentligen har blandat ihop begreppen. Byter man ut ”politik” mot ”stat” och ”religion” mot ”kyrka” får vi ju plötsligt ett meningsfullt och ett helt realistiskt uttalande. Separationen mellan stat och kyrka är en förnuftig, för att inte säga gudomlig, ordning. Men det är en helt annan fråga.

Andra bloggar om: , , ,

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on LinkedInEmail this to someonePin on PinterestShare on TumblrShare on Reddit

Du kan kommentera, eller pinga från din egen sajt.



1 kommentar till “Politik och religion går ej att separera”

  1. AtorblurL säger:

    I want to wish you good luck and all the best

    den 16 maj 2013 kl 6:12

Kommentera detta inlägg

XHTML: Du kan använda dessa taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>