Skip to main content.


den 15 januari 2012


  Annika Borg och det sekulära samhället

Annika Borg, som arbetar som präst, önskar tillsammans med ”humanisterna” ett sekulärt samhälle. Efter att ha fått kritik för detta kom hon häromdagen med ett klargörande. Hon vill förtydliga vad hon menar med ”samhälle” och skriver: ”Samhälle är ett ord som i allmän mening betyder just ‘det allmänna’.” Och vad betyder då ”sekulärt”? Annika Borg igen (citat från DN-artikel inleder):

”I ett sådant samhälle kompromissar man inte om mänskliga rättigheter till förmån för religiösa dogmer eller religiös lagstiftning. Religion är en del av samhället, men får inte styra till exempel lagstiftning, rättsskipning eller utbildningsväsende.”

Detta menar jag med sekulärt samhälle. Öppet och offentligt för alla att läsa. Jag menar således att det allmänna ska vara livsåskådningsneutralt. Religiösa dogmer ska exempelvis inte styra socialtjänstens eller polisens beslut, utan dessa ska fattas efter regler och riktlinjer som är livsåskådningsneutrala.

För att vara ett klargörande är detta inte särskilt klart. För det första är det oklart vad hon menar med ”det allmänna”. Menar hon, i enlighet med Nationalencyklopedin, att det allmänna syftar på den offentligt sektorn? Men samhället är ju större än så. Företag,  föreningar och kyrkor är också delar av samhället. Samtidigt skriver hon att ”religion är en del av samhället” och verkar då instämma i denna vidare definition. Men då är det ju orimligt att samtidigt mena att hela samhället ska sekulariseras.

Givet att vi accepterar hennes definition av samhället som den offentliga sektorn tycker jag ändå att hennes hållning är oacceptabel. För vem ska bedöma vad som är en ”religiös dogm”? Och finns det sådant som är ”livsåskådningsneutralt” och vem bedömer i sådana fall det? Två exempel:

1. Säg att ett parti vinner gehör för att återuppliva söndagsstängt. Vissa sympatiserar med idén av religiösa skäl medan andra bara längtar efter lite lugn dagen innan arbetsveckan börjar igen.

2. Ett nytt parti kommer in i riksdagen som kraftigt vill begränsa dagens aborträtt. Majoriteten av partiets sympatisörer är kristna och många hänvisar till Bibeln och talar om livets helgd. Partiledningen däremot motiverar inte sin hållning med vare sig bibelord eller religiösa begrepp utan talar om mänskliga rättigheter och vår grundläggande rätt till liv. ”Även fostret är en människa och som sådan måste det skyddas av lagen, ” menar de.

Ska dessa förslag inte få drivas igenom i riksdagen för att många av dess sympatisörer är kristna? Men detta är en absurd tanke! För detta skulle krävas en grundlagsförändring som på något sätt lyckades göra klart och tydligt vad som är en religiös idé och vad som inte är det. Ett omöjligt företag, helt uppenbart. Och mer än så: det skulle underminera mycket av dagens lagstiftning som hämtat sin näring från budord som ”Du skall icke dräpa” och ”Du skall icke stjäla”.

Eller är det så att dessa förslag inte borde drivas igenom för att förhindra sammanblandningen av religion och politik? Det skulle då handla om en slags tyst överenskommelse mellan partierna och andra aktörer. Men det vore ju både odemokratiskt och ineffektivt. Även religiösa människors röst måste ju få genomslag inom lagstiftningen. Och sådana överenskommelser skulle bara öka politikerföraktet och skapa utrymme för nya partier.

Eller är det kanske så att det inte på ett meningsfullt sätt går att skilja det som är allmänmänskligt från det som är religiöst? I många fall tror jag att det är så. Hur som helst går det inte att separera religion från politik. Och det borde inte heller vara något eftersträvansvärt för dem som tror på det goda med ett pluralistiskt samhälle. Människors uppfattningar måste få komma till uttryck inom politiken i en demokrati värd namnet. Det finns begränsningar men de handlar om att demokratiskt stiftade lagar inte får komma i konflikt med grundlagsskyddade rättigheter. Här har religion inget med saken att göra.

Annika Borg för också ett resonemang om att den sekulära staten sätter ramar för religionsfriheten. Hon skriver: ”vi slaktar inte obedövade djur, vi sätter inte Lars Vilks i fängelse, vi könsstympar inte småflickor, vi ger barn till Jehovas vittnen blod om läkare anser det nödvändigt trots att föräldrarna motsätter sig det, vi idkar inte månggifte eller tillåter giftermål mellan underåriga. Allt detta har man argumenterat för i religionsfriheten namn, staten sätter ramar.” Så är det just nu. Och det är bra att staten sätter dessa ramar. Men lagar kan förstås förändras. Exempelvis finns det redan krafter som verkar för månggifte av helt icke-religiösa skäl. Det går därför inte att avvisa eventuella lagförslag med hänvisning till deras religiösa kopplingar. Nej, att kategorisera politiska förslag som ”religiösa” duger inte som argument mot dessa förslag. Förslagens innehåll måste bemötas och kritiseras som vilka andra förslag som helst.

Att skilja religionen från politiken går alltså inte. Däremot är det en god ordning att staten är skiljd från kyrkan och andra religiösa samfund. Men det är en annan fråga.

Läs också: Politik och religion går ej att separera.

Läs även vad andra skriver om , , , , ,

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on LinkedInEmail this to someonePin on PinterestShare on TumblrShare on Reddit

Du kan kommentera, eller pinga från din egen sajt.



6 kommentarer till “Annika Borg och det sekulära samhället”

  1. Stefan säger:

    Såg att du var inne på det både här och i den artikeln som du länkade till men jag tror att det som är viktigt här är just distinktioner. Det är oerhört viktigt att skilja mellan stat och samhälle och en sekulär stat är något helt annat än ett sekulärt samhälle. Själv stödjer jag det förra men inte det senare.

    Den andra distinktionen som är enormt viktig här är den mellan positiva och negativa rättigheter. Har man som individ eller grupp rätt att följa religiösa värderingar för egen del eller har man rätt att genom lagstiftningen tvinga på dem på andra.

    De här två distinktionerna gör all skillnad i världen och det känns som att personerna som du citerar klumpar ihop allt det här till en fråga om samhälle/politik vs religion och det är mycket svårt att öht ta ställning till det.

    Klart är dock att man inte kan kräva att människor med religiösa värderingar inte ska få påverka samhället om man samtidigt menar att människor med ideologiska värderingar ska få påverka det.

    Kanske lite halvt off-topic men med anledning av exemplet som du tar upp i din länkade text angående äktenskapslagar. Hur ställer du dig till den åsikt som Ron Paul framför här: http://www.youtube.com/watch?v=t5Ap1pQNVuM 2 minuter in. Att definitioner och lagar angående äktenskap inte ska vara en statlig angelägenhet öht?

    den 16 januari 2012 kl 1:08
  2. HH säger:

    En intressant följd av Annika Borgs resonemang är att det nybildade ”kopimistsamfundet” alltså inte skulle få driva igenom lagstiftning baserad på deras centrala trossats ”kopiera och sprid”.

    Vilka tokerier, alltsammans.

    den 16 januari 2012 kl 1:23
  3. Per Ewert säger:

    Utmärkt inlägg!

    den 16 januari 2012 kl 11:25
  4. pelle säger:

    Stefan, ledsen för sent svar. Och utan att ha sett inlägget med Ron Paul och bara utgå från din sammanfattning menar jag att äktenskap är en statlig angelägenhet. Äktenskapet och familjen är så pass grundläggande för samhället att staten borde erkänna vissa konstellationer som äktenskap och andra inte. Notera att staten bara ”erkänner” något som redan finns, att den inte är i stånd att definiera äktenskapet som si eller så.

    den 13 februari 2012 kl 0:14
  5. Stefan säger:

    Även sena svar uppskattas:). Det finns en del att säga om det där men den diskussionen får väl i så fall bli av nästa gång du bloggar om frågan igen. Kul att du har börjat uppdatera din blogg igen förresten.

    den 13 februari 2012 kl 3:30
  6. basun » Om dogmatiska skygglappar och embryots potential säger:

    […] Se även Annika Borg och det sekulära samhället. […]

    den 17 juli 2012 kl 9:59

Kommentera detta inlägg

XHTML: Du kan använda dessa taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>