Skip to main content.

den 4 januari 2007


  Låter högt men mest luft

Det låter stort när katter skiter, men det mesta som kläms fram är ändå bara luft.

SvD-läsaren Monika Moberg om Christer Sturmark, ”Humanisternas” ordförande.


  Mycket snack om två minuter

There seems to be a lot of concern about the last two minutes of Saddam Hussein’s life and less about the first 69 years.

Tony Snow, Vita Husets presstalesman


  Kristna om dödsstraffet

Jag avslutade mitt förra inlägg med frågan vad det egentligen är för fel på dödsstraff. Ett par läsare svarade:

Läsare 1:

Om Saddam fått leva hade han kanske mött någon kristen medfånge som kunnat presenterat försoningen igenom Jesus för honom och därigenom kanske han kunnat ångra sig och be om förlåtelse för sina grymma illdåd. Med dödsstraffet ger man liksom upp hoppet om en människa.

Läsare 2:

Ett argument emot dödsstraff är att man med dödsstraff tar ifrån en människa chansen till omvändelse och frälsning inför evigheten. Så till vida de ortodoxa inte har rätt när de påstår att frälsningsmöjligheten finns kvar även efter döden ända tills yttersta domen. Men det resonemanget kan jag inte finna stöd för i skriften eller i den kristna tradition jag tillhör (Luthersk i kombination med lite Pingst). Men rent juridiskt eller moraliskt har jag inga invändningar.

Alltså: dödsstraff är fel därför att det förminskar den dömdes chanser till omvändelse. Stämmer detta? Antagligen inte. För omvändelsens skull kan det nämligen vara viktigare att veta att tiden är utmätt. Vetskapen om detta gör att den dömde måste ta ställning för eller emot Gud omgående. Här kan god vägledning spelar en stor roll. Om domen istället vore livstids fängelse går det ju alltid att skjuta upp avgörandet till imorgon.

Paulus verkar också på det klara med att det finns brott som förtjänar dödsstraff. Till ståthållare Festus säger han i Apg 25:

Om jag har gjort mig skyldig till något som förtjänar döden är jag beredd att dö.

Det framgår också av Rom 13 att när staten utdömer straff, med svärdet om så krävs, agerar den som Guds ”hämnare” för att upprätthålla ordningen i samhället. Staten ställer sig här alltså inte i vägen för Guds rättvisa utan är ett redskap för den. Om den dömer rättvist, vill säga. Det är rättvisan det hänger på.

Se också Stefan Gustavssons kommenterar i Dagen:

-Paulus refererar till sin samtid och säger att det är gott att överheten sätter gränser mot det onda. Och han har inga principiella invändningar mot att staten använder svärdet. Därför går det inte att säga att dödsstraff bryter mot alla kristna principer.
-Därmed inte sagt att en stat måste ha dödsstraff. Jag uppfattar det som en fråga där samhället har frihet att utforma sina straffskalor. Vi i Europa har valt att ha livstids fängelse för de värsta brotten. Men det är samma sak som att säga: ”Vi tar inte ditt biologiska liv, men vi tar alla andra sidor av ditt liv.” Andra stater säger att det finns brott som leder till att man avrättar människor. I båda fallen handlar det om att markera det ondas ondhet.

I en annan artikel i Dagen säger teologen Sigfrid Deminger något annat:

För mig strider dödsstraffet mot bilden av Gud som skapare. Det strider ännu mer mot försoningen. Det är brutalt, omänskligt och ovärdigt. Det löser inga problem.

Men detta är inget annat än fina ord staplade på varandra. Det Sigfrid och andra moderna teologer glömmer är helvetet. Om dödsstraffet är ”brutalt, omänskligt och ovärdigt”, vad är då inte helvetet? Ändå är den en god och kärleksfull Gud som kommer att döma till himmel eller helvete. Hur går det då ihop? Nej, Sigfrid borde ägna mer tankemöda åt den andra döden istället. Den är allvarligare.