Skip to main content.

den 14 april 2008


  Tidningen Dagen om incest

De kristna tidningarna Världen idag och Dagen har hamnat i luven på varandra. Framförallt handlar det om ett blogginlägg av Dagens webbredaktör Emanuel Karlsten där han kommenterar kärleksaffären mellan en australiensk far och hans dotter. Carin Stenström på Världen idag menar att Karlstens inlägg ”inte kan läsas som annat än ett försvar för incestförhållanden.” Elisabeth Sandlund, chefredaktör på Dagen, tar sin webbredaktör i försvar och menar att Stenström ljuger: Emanuel Karlsten har inte alls försvarat incestuösa förhållanden!

Förvisso beskriver Karlsten inledningsvis det incestuösa förhållandet som en ”sexuell avart av rang” och han känner sig äcklad av det. Men resten och merparten av inlägget tolkar jag som ett avståndstagande av hans egen initiala och oreflekterade reaktion. Jag ser också på bloggkommentarerna att jag inte är ensam om den tolkningen. För hur ska man annars tolka resonemang som dessa?

Vi klassade [homosexualitet] som en sexuell avart, undanskuffad och praktiserad av få. Sen visade det sig att de homosexuella var människor. Som du och jag. Att våra lagar, som alienerade och psykstämplade dem, var obalanserade och passé.

Och inte kan vi förutsätta att de flesta incestuösa förhållanden är byggda på sjuka relationer? Och handlar det om våldförande relationer så finns det andra lagar än de om incest som skyddar.

Och i inläggets mycket otydliga slut verkar han ställa sig bakom ett uttalande av kvinnan i den incestuösa relationen där hon säger att folk inte borde klandra dem eftersom de är ”medvetna vuxna som inte skadar varandra eller någon annan.” Det är den sekulära (sexual)moralen i ett nötskal.

Så nog har Carin Stenström rätt i sin kritik. Visst verkar det som om Emanuel Karlsten argumenterar för en legalisering av incestuösa relationer.

För övrigt innehåller kommentarerna flera träffande beskrivningar av Dagen och Världen idag. Här sägs exempelvis ”Även om det inte är ett försvar så är det samma mjäkiga ”dagen-vinkel” som vanligt. Dvs, lite problematiserande och med en underton av att hålla med.” Och detta: ”Världen idag är salt men förutsägbar – alltför förutsägbar för att saltet ska smaka gott. Dagen är blek men något intressantare – men inte tillräckligt intressant för att man ska stå ut med den fadda smaken. Båda tidningarna har något att lära av varandra”.

Men över till det verkligt intressanta, nämligen varför incestuösa relationer bör fördömas. Som en utgångspunkt för den egna reflektionen duger 1 Mos 2:24 och 3 Mos 18 gott, liksom ett studium av ordet otukt i Nya testamentet (porneia på grekiska). Redan skapelseberättelsen säger att en man ska lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru. Detta tillsammans med Jesu och Paulus undervisning om äktenskapet visar med all önskvärd tydlighet att Guds plan med sexualiteten är att den ska komma till uttryck mellan, och endast mellan, en man och en kvinna som är gifta och inte närbesläktade. All andra sexuella uttryck betecknas som otukt och misshagar Gud. Det inbegriper onani, homosex, incest, föräktenskapligt sex, utomäktenskapligt sex, tidelag, nekrofili med mera.

Nu kanske inte Bibelns undervisning duger på torget men den borde vägleda en journalist på en kristen tidning. Vidare är det så att denna gudomliga ordning på sexualitetens område inte enbart existerar i Guds tankar eller högt uppe i molnen. Liksom med andra gudomliga ordningar märker vi av den med våra sinnen och med vårt förnuft, här på jorden. Vi vet, exempelvis, att lösa sexuella förbindelser straffar sig genom könssjukdomar och brusten kärlek. Vi kan se på våra kroppar att mannen är designad för kvinnan och hon för honom. Och vi kan förstå varför Gud månar om den inomäktenskliga sexualiteten: det är den som genererar nytt liv samtidigt som äktenskapet skapar den stabilitet som våra barn behöver. Sexualitet har med liv att göra. Dess missbruk skapar sår. Detta är argument som skulle kunna tala även till den sekulariserade människan.

Det finns två problem med sexuella förhållanden mellan föräldrar och deras vuxna barn. Det ena är inavel och de missbildningar som därmed riskeras. Det andra handlar om att förhållandet mellan föräldrar och deras barn bör vara sexuellt fredat för att skydda det lilla barnet från att bli sexuellt utnyttjat. Det ska vara tydligt att förälderns roll och ansvar är att vägleda och skydda barnet, så att barnet så småningom ska kunna separera från sina föräldrar och bilda egen familj. Skulle vi endast ha en lag mot sex med minderåriga blir förälderns roll oklar och sexuella fantasier och frestelser blir svårare prövningar hos en fader när han ser sin nakna dotter.

Uppdatering 25/4: Efter en granskning av texten har jag kommit fram till att ett par korrigeringar skulle minska risken för vantolkningar. Således ersätts följande stycke:

”Så nog har Carin Stenström rätt i sin kritik. Visst verkar det som om Emanuel Karlsten argumenterar för en legalisering av incestuösa relationer.”

med följande:

”Så nog förtjänar Emanuel Karlsten kritik. Oavsett avsikt presenterar han en argumentationslinje för legalisering av incest utan att visa läsarna på vilket sätt dessa argument är felaktiga. Hans inlägg skapar också utrymme för osäkerhet om var han själv står i frågan.”

Andra bloggar om: , , ,

den 1 april 2008


  Döden i Jönköping

Jönköpings pingstförsamling drog nyligen igång ett arbete för att stödja ensamstående gravida kvinnor. Det är gott och fler församlingar borde ta efter detta. Världen idag skriver om om arbetet: ”Förhoppningen är att kunna erbjuda kvinnorna stöd under graviditeten och inför själva förlossningen. Och kanske kommer man också att erbjuda föräldrautbildning.” Och på församlingens hemsida står det: ”Församlingen vill arbeta med ensamstående gravida som har behov av stöd under sin graviditet och tiden därefter. I projektet skall ensamstående unga gravida kvinnors behov stå i centrum. Pingstförsamlingen vill möta detta behov och stötta dessa kvinnor i deras process före och efter de fött sitt/sina barn.” Även Jnytt.se skriver om saken: ”Du är singel och det är för alla, då blir det Singoalla, säger Carin Boij med ett skratt. Hon är barnmorska och aktiv i Pingstkyrkan i Jönköping.”

Singoalla är alltså namnet på pingstförsamlingens arbete för gravida ensamstående kvinnor. Det är för alla, därav namnet. Men stämmer det verkligen? I en artikel i Jönköpingsposten (ej online) för ett tag sedan beskrivs målgruppen så här:

Mottagningen är öppen för alla ensamstående kvinnor som beslutat sig för att gå vidare i sin graviditet. Men de som står i bryderi och som ser abort som ett alternativ hänvisas till andra stödgivare, exempelvis den offentligt drivna kvinnohälsan eller kyrkornas själavård.

Detta är märkligt. Vi får höra att ”Singoalla” ska vara öppen för alla. Men i denna grupp ingår tydligen inte de som inte vet om de ska behålla barnet eller göra abort, de hänvisas istället till den offentliga kvinnohälsan. Och där vet vi ju vilket råd dessa kvinnor kommer att få. Det är sorgligt att pingstförsamlingen avvisar de kvinnor som är i störst behov av stöd. Kanske hade liv kunnat räddas.

Tidstypiskt talar församlingen endast om den gravida kvinnan och hennes problem under graviditeten. Om det lilla ofödda livet sägs ingenting. Detta trots att var femte graviditet slutar i abort och att varje abort innebär att en liten människa dödas. Det är dessa små som främst behöver en röst i dagens samhälle. Men att höja rösten i abortfrågan kostar på. Och Jönköping Pingst verkar inte vara beredda att betala priset. Kontrastera detta med Korskyrkan i Gävles arbete som uttryckligen syftar till att rädda liv genom att hjälpa ensamstående gravida i bryderier.

Minst sagt problematiskt är också att en barnmorska leder arbetet. Som jag skrivit om tidigare måste barnmorskor delta vid aborterna, vare sig de vill eller ej. Dispens ges i princip aldrig. Det är förstås en ohygglig ordning. Icke desto mindre får barnmorskan genom sin delaktighet vid aborterna en särskilt stor skuld. Hon är den som, så att säga, räcker bödeln hans vapen. Det är också hon som förbereder modern för det dödande ingreppet. Barnmorskor har blod på sina händer och borde därför inte kunna ha ledande funktioner i en församling.

Det hela blir ännu värre av att Carin Boijs man, Roland Boij, är överläkare och gynekolog på förlossningsavdelningen på Länssjukhuset Ryhov. Även han är aktiv i församlingen. Som överläkare på förlossningsavdelningen är han inte enbart delaktig vid de aborter som utförs där, det är han som håller i skalpellen. Här har vi alltså en person som trots stor kunskap om vad han gör tar livet av små oskyldiga människor. Det är förstås väldigt allvarligt, för honom själv och för församlingen.

En församling kan inte ”vara en hjälpande hand för livet” eller ”stå på barrikaderna i abortfrågan” när den har abortpersonal i sin ledning. Döden har smugit sig in i Jönköping Pingst och det går inte att två sina händer genom aldrig så goda gärningar. Men det finns en väg till liv. Den innebär omvändelse från mörkrets gärningar och bön om Guds barmhärtighet. Må det ske.