Skip to main content.

den 31 augusti 2008


  Ett är nödvändigt

Dagens evangelietext från Lukasevangeliets 10 kapitel berör mig alltid starkt. Så här lyder den:

Medan de var på väg gick han in i en by, och en kvinna som hette Marta bjöd honom hem till sig. Hon hade en syster vid namn Maria, som satte sig vid Herrens fötter och lyssnade till hans ord. Men Marta tänkte på allt hon hade att ordna med. Hon kom och ställde sig framför Jesus och sade: ”Herre, bryr du dig inte om att min syster låter mig ensam ordna med allt? Säg åt henne att hjälpa till.” Herren svarade henne: ”Marta, Marta, du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket, fast bara en sak behövs. Maria har valt det som är bäst och det skall inte tas ifrån henne.”

Mina sympatier går till Marta och jag vet att jag inte är ensam om det. Marta arbetar och Maria hjälper inte till. Klart Marta blir irriterad. Och klart att Marta ägnar sina tankar åt maten, de har ju Jesus på besök och nog förtjänar han en fin middag. Marta vill göra något för Jesus. Maria verkar inte bry sig om sådant. Jesus är ju på besök, det är han som är viktig. Låt oss äta en varm korv eller en enkel smörgås. Eller bra drick vatten. Maten är inte det viktigaste. Och Jesus ger Maria rätt. Hon har valt det viktigaste, att vara nära Jesus och lyssna till honom.

En reflektion jag fick under eftermiddagen var denna: Som kristen ska jag ju be och arbeta (ora et labore). Det kan tyckas som att jag ska ha lite av Marta och lite av Maria. Och det är en vanlig utläggning av texten, att vi ska balansera dessa figurer inom oss. Men Jesus säger att ”bara en sak behövs.” Och ska vi då inte kunna satsa helhjärtat på detta enda, det vill säga att sitta vid Jesu fötter? Inte behövs det någon balans här. Men vårt arbete då? Ska vi inte arbeta, som Marta gör? Självklart är det så. Men kanske, och detta är ett kanske, är det så att vårt arbete bäst föds ur vår gemenskap med Jesus. Gemenskapen med Jesus skulle kunna både rusta och inspirera oss för arbetet. Om detta blir grunden för arbetet tror jag att vi skulle slippa Martas irritation på dem som vi bedömer som lata. Vi jobbar ju då för att vi vill det, inte för att vi måste.

Den katolske filosofen Peter Kreeft (en av mina stora inspirationskällor) har en lysande föreläsning om denna text. I föreläsningen talar han om hur viktigt det är för oss ”kulturkrigare” att inse kulturkrigets oviktighet. Det är viktigt men samtidigt oviktigt. Ty endast ett är nödvändigt. Lyssna, njut, bli berörd och sätt dig sedan vid Jesu fötter. Sedan kan stora saker hända.


  Frikyrkoledare med humor

Så skriver Stefan Swärd, ordförande i Evangeliska frikyrkan, på sin ganska nya blogg:

För att lyfta blicken från amerikanska presidentval till universums huvudfrågor, jag har gått och blivit jätteförkyld, en vecka innan jag ska springa Stockholm halvmarathon. Jag är en karismatisk kristen som tror att Gud gör under och att man ska be för de sjuka. Men kan man be till Gud om att bli frisk så att man ska kunna springa ett Marathonlopp? Har inte Gud viktigare saker för sig än att bota krassliga Marathonlöpare? Jag vet inte. Någon djupsinnig pentekostal teolog som läser denna blogg kan kanske hjälpa till med vägledning.

Jag gillar Stefan (om än inte allt han står för). Han verkar så väldigt enkel, prestigelös, avslappnad och med en stor dos humor. Och Jesuscentrerad. Inte illa för en samfundsledare.

Nu är jag varken pentekostal eller vidare djupsinnig så helt rätt person är jag inte att försöka svara på hans fråga. Men skam den som ger sig. Så… Självklart kan man be till Gud om att bli av med en förkylning för att kunna springa ett marathonlopp. Man kan be till Gud om allt. Lika självklart har Gud viktigare saker för sig men grejen med Gud är att hans resurser är väldigt stora. Han kan svara på de futtigaste av böner. Själv skulle jag lägga till ett ”men ske din vilja, Gud” efter en sådan bön. Däremot har jag inga tankar alls om när Gud egentligen svarar på böner. Alltid säger vissa och menar då, lite krystat, att bönesvaret är hans närvaro (eller något sådant). Oerhört sällan är min egen erfarenhet. Dystert men sant.

Andra bloggar om: , ,

den 30 augusti 2008


  Stigande aborttal oproblematiskt för DN

Att aborter och könssjukdomar ökar behöver inte vara något negativt. Se bara på Saudiarabien som varken dras med höga aborttal eller problem med könssjukdomar. Och hur kul är det för kvinnor i Saudiarabien?!

Denna halsbrytande logik står inte jag utan DN:s Hanne Kjöller för. Man behöver inte ha en doktorshatt i logik för att se att resonemanget har sina brister. De bakomliggande orsakerna till låga aborttal och liten utbredning av könssjukdomar kan förstås vara olika. Att tvinga kvinnor bära burka och straffa utom- och föräktenskapliga förbindelser med döden kan vara ett sätt att få bukt med problemen. Men det behöver inte vara det enda. Exempelvis kan män och kvinnor självmant välja att ta vara på sig och vänta med sex tills man funnit den rätta. Eller vara noga med preventivmedel. Eller välja livet när den oönskade graviditeten är ett faktum. Ja, det finns många vägar mot lägre aborttal och färre klamydiafall. Ett värderingsskifte skulle kunna få dessa effekter, ett skifte där liv och trohet blir starkare värden.

Aborter och könssjukdomar är vidare negativa i sig själva, oavsett vilket värde man fäster vid det ofödda livet och oavsett hur man värderar den otyglade sexualiteten. Aborten utgör ett mer eller mindre stort ingrepp i kvinnokroppen och könssjukdomen är, tja, en sjukdom. Så det ska verkligen till ideologiska skygglappar för att inte se det problematiska med stigande aborttal och ett ökande antal fall av klamydia.

Hanne Kjöller ångar på. Hon skriver att ”abort alltid är en sista utväg”. Det beror förstås på hur man definierar en sista utväg. Rimligen borde det betyda att kvinnans liv är i fara om inte graviditeten avbryts. Men det är ju inte därför aborter sker i Sverige. Nej, avsevärt mer triviala anledningar utgör orsaken till en överväldigande majoritet av aborterna. I de samtal jag haft med kvinnor som försvarat abortbeslut handlar det ofta om att kvinnan helt enkelt inte känt sig redo att bli mamma eller velat få barn just då. Det har inte varit ett optimalt läge liksom. Ekonomi anförs som skäl trots att alla kan få hjälp av socialen. För ung för att fixa mammarollen är ett annat, trots att de flesta kan få hjälp av någon i sin omgivning. Man vill ha sex men vill inte ha barn. Spricker kondomen blir abort i alldeles för många fall då ett självklart val. Och varför skulle det inte vara det när vår kultur och vår lagstiftning säger att alla skäl är goda nog?

Hanne Kjöller menar också att en hög användning av dagen-efter-piller inte ”speglar något slags lättsinnig inställning till graviditet.” Dagen-efter-pillret är inget abortpiller, menar hon. Det är ”ingen behandling som avbryter en graviditet utan fungerar ungefär som en spiral genom att den förhindrar graviditet.” Det är sant att dagen-efter-pillret inte behöver vara ett abortpiller men i den mån den har samma effekt som en spiral avbryter den i realiteten en graviditet. Detta eftersom spiralen förhindrar ett redan befruktat ägg att få fäste i livmodern. Så visst speglar användningen av dagen-efter-piller, liksom av spiraler, en lättsinnig inställning till det mänskliga livet.

I sin avslutning kommer den väntade kängan till dem som oroar sig för stigande aborttal och ökande problem med könssjukdomar. Hanne Kjöller kallar dem för moralister och menar att de bara är avundsjuka på de ungas sexliv. Vad svara på detta? Kanske bara ”Moralist? Javisst!” och ”Avundsjuk? Nehejdu!” Kan vi återgå till saken nu, Hanne?

Andra bloggar om: , ,

den 29 augusti 2008


  McCain väljer fembarnsmor till vice

John McCain har valt Sarah Palin, guvernör i Alaska och en fembarnsmor på 44 år, som sin vicepresidentkandidat. Snacka om friskt vågat! Hon verkar riktigt rejäl: tydligt pro-life, motståndare till homoäktenskap, har kämpat hårt mot korruption, klar över att hon tjänar medborgarna och att hon förvaltar deras pengar. Tydligen är hon en stigande stjärna i det republikanska partiet.

Kul! Det amerikanska presidentvalet blir bara mer och mer spännande. Ack att även den svenska politiken vore så oförutsägbar och inspirerande.

Demokraterna attacker direkt och menar att hon har för liten erfarenhet. McCain-kampanjen kontrar:

It is pretty audacious for the Obama campaign to say that Governor Palin is not qualified to be Vice President. She has a record of accomplishment that Senator Obama simply cannot match. Governor Palin has spent her time in office shaking up government in Alaska and actually achieving results — whether it’s taking on corruption, passing ethics reform or stopping wasteful spending and the ‘bridge to nowhere.’ Senator Obama has spent his time in office running for President.

Läs mer hos Dick Erixon, Weekly Standard och Fox News.

Andra bloggar om: , ,

den 19 augusti 2008


  Lär känna John McCain

Borde inte denne man bli USA:s näste president?

den 17 augusti 2008


  Tro och politik, forts

Rick Warren, pastor för den stora Saddleback Community Church, har lyckats få de båda presidentkandidaterna att komma till sin kyrka för ett samtal om tro och politik. I Aftonbladet kan vi läsa att han sagt följande:

Vi tror på att separera kyrka och stat, men inte att separera tro och politik.

Detta är intressant och viktigt. När man lyssnar till svenska opinionsbildare som är negativa till den kristna tron, som Christer Sturmark och Morgan Johansson, sägs det som en självklarhet att religion inte har med politik att göra. Varför det skulle vara så problematiseras sällan. Jag misstänker att dessa herrar hämtar näring ifrån den etablerade idén om en sekulär stat där staten är skild från kyrkan. Men det är viktigt att skilja dessa begreppspar åt. Separera kyrkan från staten, ja, men separera religionen från politiken, nej.

I ett demokratiskt samhälle måste det vara helt i sin ordning att olika grupper av människor, så även kristna, försöker förändra samhället till något man själv tycker är bättre. Och att vissa uppfattningar inte diskvalificeras från start därför att någon grindvakt tycker att de är religiösa. Om en viss uppfattning är utpräglat religiöst grundad, exempelvis att affärer ska hållas stängda på söndagar, kommer den att diskvalificera sig själv om den endast får stöd av en liten minoritet. Om den däremot skulle få stort stöd, av vilken anledning skulle den då diskvalificeras? Vem, förutom folket, avgör vilka lagar som är legitima? Vem, förutom folket, bör avgöra vilka frågor som diskuteras inom politiken? Vem, förutom folket, bestämmer om religion ska separeras från politiken?