Skip to main content.

den 29 september 2008


  Basun, nu med kommentarer

Efter mycket övervägande har jag infört en kommentarsmöjlighet på mina inlägg. Jag har varit väldigt tveksam eftersom fria nätforum har en tendens att påverka människor till det sämre. Folk kan gömma sig bakom ett fejkat namn och spy galla över både innehåll och person. Och sådant mår jag illa av. Men samtidigt har jag insett att det finns ett värde i att människor som faktiskt har något att säga, också får göra det. Och jag kan själv få tillfälle att, i en dialog, utveckla vad jag menade i mitt ursprungliga inlägg.

Till en början måste alla kommentarer godkännas innan publicering. Vi får se hur det går. Jag har ju trots allt ett juridiskt ansvar för det som publiceras på min sida. Och mår jag för illa får jag väl stänga av funktionen igen.

Regeln för att få sina kommentarer publicerade är enkel: skriv ingen skit. Kommentarer ska hålla sig till ämnet och vara sakliga.

Välkommen!

den 28 september 2008


  Om varför en kristen bör vara höger

Bengt Malmgren, den katolske läkaren och bloggaren, har skrivit ett par inlägg som jag opponerat mig mot. Det första handlade om en bok skriven av journalisten Chris Hedges med titeln ”Amerikanska fascister – den kristna högern på frammarsch”. Bengt reagerade väldigt kraftfullt och instämde i Hedges kritik av den amerikanska kristna högern. Han gick så långt att han skrev att ”den kristna högern är fascister och fastän de kallar sig kristna har deras budskap mycket lite att göra med kristen tro.”

Nu har jag inte läst boken men efter att lyssnat på en halvtimmes lång intervju med författaren fick jag det bestämda intrycket att det inte verkar vara så många människor som hyser dessa extrema uppfattningar som Hedges etiketterar som högerkristna. Så jag reagerade på Bengt Malmgrens kraftfulla påhopp. Det är ju tyvärr så att begreppet ”högerkristna” spökar här i Sverige där kristendomsfientlig vänster är normen. Och jag tycker att det är tråkigt att Bengt, som ju verkar vara en redig person, spär på den rädsla som finns för denna grupp. Bengt retirerade så småningom. Läs mer här.

Bengt har nu inlett en ny diskussion som handlar om hur man ska rösta som seriös kristen i USA. Diskussionen tar sin utgångspunkt i en skrift jag hittat hos Catholic Answers, en katolsk radiostation tillika sajt som tillhandahåller många apologetiska redskap för främst katoliker. Skriften heter ”Voters Guide for Serious Catholics” (finns som pdf och film). Skriften skiljer på icke-förhandlingsbara (primära) och förhandlingsbara (sekundära) frågor. De icke-förhandlingsbara frågorna de räknar upp är:

1. Aborter
2. Eutanasi
3. Embryonal stamcellsforskning
4. Mänsklig kloning
5. Samkönade äktenskap

För dessa frågor finns en tydlig undervisning från katolska kyrkan. Kort sagt, allt ovan är synd och att stödja en kandidat som förespråkar någon av dessa punkter är därför klandervärt.

Det finns förstås en mängd andra viktiga frågor. Dessa är Irakkriget, skatter, miljöpolitik med mycket mera. Men gemensamt för dessa är att det för dessa frågor inte existerar ett entydigt gott eller ont ställningstagande, i varje fall inte i dagsläget. Funnes det en tydlig väg framåt som skulle rädda jordklotet från överhettning och ett parti klart ignorerade den, ja då borde även miljöfrågan bli primär och få samma tyngd som abortfrågan. Men så är det inte. Bara för att ta ett exempel.

Guiden citerar Joseph Ratzinger som sagt följande medan han basade för den teologiska renhållningen inom kyrkan:

Not all moral issues have the same moral weight as abortion and euthanasia. For example, if a Catholic were to be at odds with the Holy Father on the application of capital punishment or on the decision to wage war, he would not for that reason be considered unworthy to present himself to receive Holy Communion. While the Church exhorts civil authorities to seek peace, not war, and to exercise discretion and mercy in imposing punishment on criminals, it may still be permissible to take up arms to repel an aggressor or to have recourse to capital punishment. There may be a legitimate diversity of opinion even among Catholics about waging war and applying the death penalty, but not however with regard to abortion and euthanasia.

Tittar man sedan på det politiska läget finner man att det demokratiska partiet förespråkar alla fem punkterna ovan. För republikanerna gäller oftast motsatsen. Av denna anledning får republikanerna en majoritet av de evangelikalt kristnas röster. Däremot har de problem med katolikerna av någon anledning.

Min slutsats är därför att givet uppdelningen mellan primära och sekundära frågor och givet de fem frågorna ovan, ja då bör en seriös kristen rösta på republikanerna i valet. Valet av Sarah Palin som vice har gjort det valet ännu lättare.

Nu håller ju Bengt inte med. Han tycker jag är svartvit och fyrkantigt platt. Men mer om det på hans blogg. Diskussionen pågår nu.

Andra bloggar om: , , , ,

den 26 september 2008


  Jag ser det inte men jag vet

Jag brukar ju ofta hävda att abortkritik inte alls behöver ta sin näring från religionen. Och så är det. Det räcker med att vara humanist, verklig humanist alltså, för att inse att det mänskliga livet, även i dess begynnelse, är värdefullare än något annat här på jorden. Trots detta är det nästan bara kristna som engagerar sig i frågan. Varför?

En förklaring jag angivit tidigare är att kristna har ett känsligare samvete än andra på grund av återkommande övningar i att lära känna sina synder. Idag kom jag på ytterligare en anledning. Som kristen lever jag med en kunskap om Guds existens trots att jag ytterst sällan, om någonsin, får uppleva honom. Detta kallas att leva i tro. Sådant är det kristna livet, att leva i övertygelsen om Guds existens och kärlek trots att dessa våra övertygelser inte bekräftas av våra sinnen. Detta liv rustar oss att även på andra områden låta våra handlingar styras av inre övertygelser snarare än sinneserfarenheter. Eller, med andra ord, att vara principfast.

När ett nytt människoliv uppstår syns det inte för blotta ögat. Använder vi ett mikroskop kan vi börja skönja embryots mänskliga konturer några veckor efter befruktningen. Utan mikroskopet dröjer det några månader innan magen börjar puta och det nya livet gör sig påmint. För vissa kanske fostrets mänsklighet inte uppenbaras förrän vid förlossningen. Ändå har det varit en människa hela tiden. Medicinskt går det förstås att visa empiriskt att så är fallet eftersom det uppstår en ny organism med ett mänskligt DNA vid befruktningen. Så jag menar inte att det saknas empiri som visar på embyots mänsklighet. Men vi erfar det inte. Öga, näsa, mun finns inte där från början. Det talar inte, rör sig inte. Vi märker det inte helt enkelt. Utgår vi enbart från våra sinnen är embryot inte mer än en cellklump. Ändå vet jag att det är så mycket mer. Jag vet det – på filosofiska, medicinska och teologiska grunder – och låter mig styras av denna kunskap trots att den inte bekräftas av mina sinnen.

Det är att vandra i tro.

Andra bloggar om: ,


  Apropå FRA-lagen och George Bush

Som jag skrev häromdagen: allt handlar om George W Bush.

den 24 september 2008


  George W Bush – världens medelpunkt

SVT:s Existens handlade igår om religionens roll inom politiken. Det var ett innehållsrikt program och både höger, vänster och ateister fick komma till tals och prata till punkt (Bengt Malmgren har kommenterat programmet här). En tanke som slog mig när Christer Sturmark intervjuades var hur mycket av det offentliga samtalet som egentligen har sitt ursprung i en reaktion på personen George W Bush. Här följer några exempel:

– Det framkom i intervjun att Humanisternas nya aggressiva framtoning var en reaktion på den kristna högerns frammarsch i USA, framförallt att USA i president Bush fått en ledare som låter sin kristna tro få praktiska och kontroversiella konsekvenser. Denna Brännpunktsartikel skrev Sturmark innan han blev Humanisternas ordförande och den ger prov på hans numera välkända stil. (Läs också min reaktion på artikeln här.)

– Motståndet mot FRA-lagen verkar åtminstone delvis bero på att Sverige byter underrättelser med USA. Och den som gör ett sådant samarbete otänkbart och som får så många människor att se rött är … George W Bush.

– Sedan mer än ett år tillbaka har vi matats nästan dagligen med nyheter från USA:s valrörelse. Mediabevakningen av primärvalen har slagit alla rekord och intresset för vem som blir USA:s näste president har aldrig varit så stort som nu. Att det har blivit så beror förstås på många saker. Men många, inte minst journalisterna, hoppas på stora förändringar i Washington. Och demokraternas retorik är tydlig: inte fyra år till med en kopia av George Bush. Så handlar stora delar av valet om George Bush trots att det egentligen står mellan Obama och McCain.

George Bush är sannerligen en kontroversiell person. Och det talar delvis emot honom eftersom han inte lyckats skapa den enighet som exempelvis rådde under andra världskriget när folket slöt upp bakom Franklin Roosevelt. Men USA var ett annat land då, ja hela världen var annorlunda. Lyssnar man på Roosevelt och Churchill finner man oblyga referenser till Gud i deras tal. Det fanns på den tiden en gemensam värdegrund, med den kristna tron som en viktig komponent. Idag saknas denna. USA är splittrat och Europa har till stora delar övergett den kristna tron utan att det nya, säg tron på vetenskapen och framsteget, har lyckats bli det sociala kitt som religionen var tidigare. Under andra världskriget fanns också en större offervilja. Både i USA och i Europa lever många idag i en illusion om att krig och elände hör till det förflutna.

När så Bush vägrade att vika sig för Saddam Hussein och när stora delar av den övriga världen vek sig, hade han ett helt annat utgångsläge en Franklin Roosevelt. Det finns två Amerika, säger en radiopratare jag lyssnar på nästan dagligen. Och konflikten mellan dem blottlades när USA anföll Irak. Men det är inte första gången i historien som så mycket vrede riktas mot en amerikansk president. Reaktionerna mot Ronald Reagan och hans hårdnackade kamp mot Sovjetunionen väckte också mycket ont blod. Även Ronald Reagan anklagades för att vara cowboy och hans intellekt underkändes av världens medier och eliter. Men Reagans politik påskyndade Sovjetimperiets sönderfall och i historiens ljus är de starka reaktionerna mot honom närmast löjeväckande, särskilt med tanke på hur tyst det var om Sovjetunionen.

Likaledes hatas George W Bush av människor som helt blundar för hotet från den muslimska extremismen. Och ingen ger Bush credit för att USA under hans ledning störtat två brutala diktaturer och att USA under sju år inte har drabbats av ytterligare terrorattacker. Så min gissning är att historiens dom över honom kommer att vara avsevärt mildare än vad man kan fås att tro om man låter sin världsbild präglas av de stora mediebolagen.

Andra bloggar om: , ,

den 17 september 2008


  Obama jämförs med Jesus, Palin med Pilatus

Kongressledamoten Steve Cohen jämför i ett tal Barack Obama med Jesus och Sarah Palin med Pontius Pilatus. Här kommer det:

Sådan är tonen i USA. Så här är den i Sverige:

Obamas syfte är att leda själva det politiska samtalet tillbaka till dess substans, att bryta den cyniska intressepolitiken, att återinföra det kloka handlandet, baserat på en föreställning om rättvisa… Kring denna enastående person finns några av de mest erfarna och välrustade människor som världen kan frambringa i dag… Mot dem står i dag en kandidat och ett parti utan egentlig agenda, som demoraliserat och skandaliserat sin nation, och som skuldsatt sitt folk för generationer framåt genom sitt missriktade äventyr i Irak. Dess syfte är att hålla sig kvar vid makten. Dess strategi ligger i öppen dager: att med alla medel smutskasta och förödmjuka Obama så till den grad att känslan ska växa att något konstigt är det ändå med denne man.

Detta skriver DN:s Hans Ruin idag. Detta trots de senaste veckornas makalösa smutskastning av Sarah Palin. Och detta trots att Obama från många håll kritiserats för sin högtflygande retorik som aldrig riktigt bottnar i konkret handling. Och detta trots att John McCain mer än någon annan har gått emot sitt eget parti, något som även gäller Palin. Och detta trots att Obama utmärkt sig endast genom att vara en god talare (när han får ha sin teleprompter). Trots allt detta har Hans Ruin enbart hyllningar för den ”enastående person” som Obama är. Vad grundar han det på egentligen? Folk verkar vara som trollbundna av denne Obama, ja blint förälskade. Min gissning om varför: Han är ny, han är ung, han är svart, han är välutbildad. Och han är inte George W Bush. Det räcker och blir över för de flesta på vänsterkanten.

Andra bloggar om: , , ,


  Tomas Seidal om Pelle Hörnmarks tystnad

Ja till Livets ordförande Tomas Seidal kommenterar socialdemokraternas nya papper om religionens roll i politiken ( “Våra värderingar – politik och religion”) på föreningens blogg. Jag hoppas själv få tillfälle att göra det senare. Seidal menar att Jan Eliasson, som leder arbetet, gör det lätt för sig när han buntar ihop religionerna i bra och dåliga. Sedan kommenterar Seidal situationen för Pelle Hörnmark:

Fullt lika enkelt ter sig inte tillvaron för Pelle Hörnmark, föreståndare för Pingst i Jönköping, som både är bekymrad över de höga aborttalen, men obekymrad över att medlemmar i församlingens äldstekår bidrar till själva verkställandet. Eller är han, trots allt, lite bekymrad över församlingledningens svårigheter att förena lära och liv? Det borde han nog vara. Frågan om vad gränser går för förtroende är ständigt aktuell – eller borde vara det. Det sätt Pelle Hörnmark hanterat frågan kan inte uppfattas om helt förtroendeingivande. Vem som ställer en fråga är av underordnad betydelse om frågan som sådan är relevant, och det får man nog säga att frågan om hur aborter betraktas i teori och praktik är – men inte enkel.

Helt rätt kopplar Seidal ihop den rätta övertygelse med den rätta handlingen. Det duger inte att säga, som Pelle Hörmark gjorde i Dagenintervjun igår, att församlingen har ”en tydlig och konservativ syn” i abortfrågan och sedan mena att det är irrelevant om representanter för församlingen deltar i abortverksamheten eller inte. Handlingar talar starkare än ord, ja de kan helt omintetgöra ordens betydelse. Att säga en sak men göra en annan kallas till vardags för hyckleri.

Seidal menar vidare att de frågor MRO ställer till församlingen är viktiga att få besvarade, oavsett vem som frågar. Och så är det förstås. Pelle Hörnmarks försvar är att MRO är extrema och därför menar han att han inte har några skyldigheter att gå i svaromål. Så talar en som har något att dölja. Nu är det ju inte längre bara MRO som frågar pingst i Jönköping utan Stefan Swärd och Ulf Ekman ställer samma frågor. Och nu även Tomas Seidal. Frågorna som MRO ställer lyder (saxat från MRO:s öppna brev till församlingen):

1. Vilken är församlingens syn på fri abort och på det ofödda människolivets värde? Dödar en abort en liten människa skapad till Guds avbild eller inte? Har den ofödda människan samma rätt som den födda till ett fortsatt liv?

2. Vilken är församlingens policy när det gäller andliga ledare och missionärer som samtidigt arbetar med att utföra aborter? Är det acceptabelt att stå i ett andligt ledarskap och på så sätt representera församlingen samtidigt som man deltar i aborter på sin arbetsplats?

3. Vilken är församlingens policy när det gäller personer som arbetar med att utföra aborter och som ansöker om församlingsmedlemskap eller som redan är medlemmar?

Dessa frågor är fortfarande obesvarade.

Andra bloggar om: , , , ,

den 16 september 2008


  SvD når nya lågvattenmärken i sin bevakning av USA

SvD:s kolumnist Jenny Nordberg kallar sig journalist. Men mycket till research ligger inte bakom hennes artikel om Sarah Palin i gårdagens tidning. Nej, Jenny Nordberg verkar ha läst New York Times, surfat in lite på Daily Kos och Andrew Sullivan och sedan bara kopierat det som står där helt utan egen reflektion och efterforskning. Hon är nu inte den ende som misslyckas med sitt journalistiska uppdrag i bevakningen av Sarah Palin. Liksom George W Bush får hon folk på vänsterkanten att se rött och kasta allt förnuft över bord. Men så är Sarah Palin också ett av de största hoten mot vänstern i USA: hon är framgångsrik, jordnära, folkkär, mor till fem barn, mot aborter, för äktenskapet, jägare, orädd, charmig, intelligent och vacker. Hon har verkliga stjärnkvaliteter. Klart att hon måste tas ner på jorden och förgöras. Jenny Nordberg drar här bara sitt strå till stacken. Hon skriver:

Bekymret är … att hon verkar ha så fruktansvärt dålig koll. Att hon hade missat att läsa den amerikanska konstitutionen innan hon klampade in på ett bibliotek och försökte förbjuda en bok om homosexualitet. Att hon senast häromdagen sade att Irak bär ansvaret för terrorattackerna i New York för sju år sedan. Att hon säger sig kunna hantera konflikten mellan Ryssland och Georgien eftersom ”man kan se Ryssland härifrån”, och nyligen aldrig hade rest längre hemifrån än till Kanada och mycket sällan ens utanför sin egen delstat. Att hon inte tycks vara bekant med begreppet när hon får frågan om vad hon anser om den nuvarande presidentens mission att invadera länder i förebyggande syfte. Att hon ska lösa energikrisen genom att borra upp olja ur Alaskas vildmark som sedan på något mystiskt vis åker raka vägen till en amerikansk mack och gör bensinen så billig, så billig.

Låt oss se på Jenny Nordbergs anklagelser i tur och ordning:

– Sarah Palin har aldrig försökt förbjuda några böcker. Factcheck.org, en sajt utan partilojaliteter eller andra bindningar till kandidaterna, har efterforskat i saken och skriver:

She did not demand that books be banned from the Wasilla library. Some of the books on a widely circulated list were not even in print at the time. The librarian has said Palin asked a ”What if?” question, but the librarian continued in her job through most of Palin’s first term.

– Om kopplingen mellan Irak och 11/9 har Sarah Palin sagt följande i ett anförande till de soldater som med hennes son ska skeppas över till Irak:

You’ll be there to defend the innocent from the enemies who planned and carried out and rejoiced in the deaths of thousands of Americans.

Men eftersom soldaterna ska bekämpa resterna av al-Qaida och al-Qaida låg bakom attackerna den 11/9 tycker jag att det hon säger är helt korrekt.

– Att hon sagt att Alaskas närhet till Ryssland ger henne vissa erfarenheter av internationella relationer är visserligen sant. Det sade hon i ABC News intervju med henne häromdagen. Men orden var faktiskt John McCains och vad kunde Sarah Palin säga annat än att bekräfta.

– Det är sant att hon inte är berest. Hon har besökt Mexiko, Kanada och helt nyligen trupperna i Kuwait och Tyskland. Men på vilket sätt är det ett argument för att hon har ”dålig koll”? Att besöka utlandet är inte en merit i sig. Hon är ingen jetsettare utan har varit på den plats som hon som borgmästare och guvernör ansvarat för.

– I ABC News intervju fick hon frågan vad hon anser om Bush-doktrinen. På detta svarade hon ”i vilket hänseende då?” Utfrågaren lät henne våndas en stund innan han fastslog att Bush-doktrinen innebär att USA har rätt att slå till i förebyggande syfte. Men saken är att det inte finns EN definition av Bush-doktrinen. Charles Krauthammer, mannen som myntade uttrycket, skriver att det existerar åtminstone fyra distinkta innebörder av begreppet Bush-doktrinen och den som utfrågaren Charlie Gibson använde är inte en av dem. Så visst gjorde Sarah Palin rätt i att kasta tillbaka frågan.

– Sarah Palin menar inte att olja i Alaska ensamt löser energikrisen utan det är en av flera energikällor hon vill använda. Hon ägnade energin en stor del av sitt tal inför konventet och det handlade om mer än olja.

Faktum är att Sarah Palin, som kandidat till posten som vice president, har mer erfarenhet och har uträttat mer än demokraternas PRESIDENTKANDIDAT Barack Obama. Men ändå har vi inte hört de svenska journalisterna beklaga sig över att USA riskerar få en president som i sin politiska gärning inte uträttat mer än att kampanja för att bli USA:s president. Sarah Palin kommer att bli vice president om republikanerna vinner valet och kommer med all sannolikhet få möjligheter att växa in i jobbet. Men skulle demokraterna vinna får USA den minst erfarne presidenten genom tiderna. Om detta är det helt tyst.

Dick Erixon har också kommenterat Jenny Nordbergs grundlösa sågning av Sarah Palin.

Andra bloggar om: , , ,

den 15 september 2008


  Världen idag skriver om reaktioner på abortdemonstrationen

Så har äntligen Världen idag skrivit mer än 10 ord om demonstrationen utanför pingstkyrkan i Jönköping. Från dagens tidning:

Manifestationen har lett till en intensiv debatt, där bland andra Ulf Ekman och Stefan Swärd gjort uttalanden på sina bloggar. Ulf Ekman menar att Mats Selanders frågor förtjänar svar, och att diskussionen inte bara får handla om demonstrationsmetoderna. Är Mats Selanders uppgifter riktiga, handlar det om en allvarlig moralisk kris som ”sopas under mattan”, menar han. ”Att väckelsekristna församlingar väljer att prioritera bort denna fråga, undviker frågeställningarna eller inte klart står för de ofödda är för mig en gåta och ett stort moraliskt problem”, skriver Ulf Ekman.
Stefan Swärd skriver, efter att han lyssnat på en radiodebatt mellan Hörnmark och Selander, att han förvånas över att Hörnmark inte rakt ut svarar på om personer i församlingsledningen arbetar med aborter. ”Efter att ha hört denna radiointervju, måste jag i ärlighetens namn säga att jag ställer samma frågor som Selander. Och att svara ja eller nej borde inte vara så svårt.”

Som synes inte mycket så mycket eget material. Men det är bra att kommentarerna från Ulf Ekman och Stefan Swärd lämnar bloggvärlden och kommer i tryck.

Andra bloggar om: , , , ,


  Se Once!

Jag har precis sett filmen Once. Det var en helt underbar upplevelse. Utan glamour och med enkla människor och medel har regissören skapat en stark och romantisk musikupplevelse. Filmen innehåller inga vackra & kända Hollywood-ansikten, inga softfilter och absolut inga specialeffekter. Filmen är på så sätt verklig. Men samtidigt drömsk: den skildrar själars möten på ett sätt som jag tror vi alla tyvärr oftast bara drömmer om. Och musiken tränger in i själen och berör.

I filmens inledning står en man och spelar gitarr på en gata i Dublin (tror jag). En kvinna kommer fram och applåderar. De börjar prata och mannen berättar att han på dagarna arbetar med att reparera dammsugare. Dagen efter kommer hon gående med sin trasiga dammsugare på släp. De går iväg och hittar in till en musikaffär. Hon sätter sig vid pianot och spelar ett litet stycke. Han lär henne sedan en ny sång och de börjar tillsammans sjunga och spela. Det börjar trevande och textens intimitet får åtminstone henne att tveka lite. Men sedan växer sången. Och deras själar rör vid varandra.

Filmen är också sällsynt moraliskt ren. Jag vill inte säga så mycket om detta för att inte förstöra för er som vill se filmen. Men den kan ses av alla, från tonåringen till pensionären. Filmen skildrar kärlek mellan en man och en kvinna men för en gångs skull kunde se jag en romantisk film utan att sucka över att det alltid måste gå ett visst sätt.

Det går att lyssna på alla låtarna via länken ovan. Här står det lite mer om filmen. Tveka inte! Se den med din käresta, dina barn eller med dina vänner.

« Tidigare inlägg  Nästa sida »