Skip to main content.

den 14 mars 2012


  Välfärdsstaten och det själviska samhället

Jag lyssnar nästan dagligen på den amerikanske radioprataren Dennis Prager. Hans radioprogram är radio när den är som bäst: tankeväckande, informativ, moralisk och rolig. Tre timmar varje vardag får vi lyssna på allt mellan himmel och jord. Mycket handlar om politik och Prager har ett stort inflytande bland USA:s konservativa. Han bjuder ofta in författare som får presentera sina böcker. Varje vecka har han tre återkommande program: ett om glädje, ett om de stora frågorna och ett om manligt och kvinnligt. Lyssnarna ringer in och man får en god uppfattning om hur vanliga amerikaner resonerar.

Dennis Prager ligger också bakom ”Prager University” som skapar korta videofilmer om politik, moral och religion. Mottot är: ”Give us 5 minutes and we’ll give you a semester”. Kaxigt och provokativt ja, men filmerna innehåller faktiskt mycket destillerad visdom. Nu senast en film om välfärdssamhället och dess förmåga att skapa själviskhet. Default-positionen bland många kristna och andra som månar om ett solidariskt samhälle är att välfärdssamhället är gott (och kanske till och med kristligt) därför att det motverkar själviskhet och fattigdom och är ett uttryck för solidaritet. Icke så, menar Prager. Det är snarare tvärtom…

Läs även vad andra skriver om , , , , .