Skip to main content.

den 30 juli 2010


  Pride-hetsen

Hur kan detta rimligen vara en nyhet för en rikstidning?

Alltså: en kyrkofullmäktigeledamot ifrågasätter om Pride-flaggan verkligen borde hänga på kyrkan. Än finns det inget beslut om att ta ner flaggan och något sådant vore verkligen en överraskning (=nyhet). Men att en person i kyrkans fullmäktige menar att kyrkan inte borde bli en reklampelare, det är tydligen viktigt att skriva om.

Anledningen är förstås att den som råkar knysta det minsta negativa om Pride ska hängas ut. Häromveckan blev det stor uppståndelse över att Göran Hägglund inte prioriterade att delta i partiledardiskussionen under Pride-veckan. Tänka sig att någon vågar att inte följa strömmen! Det är faktiskt en nyhet. Men frågorna borde ha handlat om Hägglunds mod och inte om partiets påstådda homofobi.

Andra skriver om: , , , , , , ,


  DN och ideologiska lögner

DN:s Niclas Ericsson skrev för några dagar sedan en ledare med rubriken Ideologiska lögner. Den handlar om hur kristna missionärer i Afrika sprider hat mot homosexuella. Med Ericssons ord:

[D]en afrikanska homosexualiteten är ingen importvara. Det är hatet mot de sexuella minoriteterna som kommer utifrån. Moralpaniken i dessa länder när det gäller hbt-personers rättigheter har en tydligt kristen bas.

”En tydligt kristen bas”, skriver han. Det är en allvarlig anklagelse. Han grundar denna anklagelse på ett möte han haft med en ung kristen amerikansk man som menade att kondomer inte hjälper mot hiv eftersom ”viruset är så litet att det tränger igenom porerna i gummit.” Detta, menar Ericsson, är en ideologiskt grundad myt. Och det finns 1000-tals som denne unge man som låter sig styras av en ”kristen högeragenda” i sitt arbete, människor med stora resurser och stor makt. Han baserar också sin anklagelse på att Ugandas president ”anses” ha nära band till en amerikansk kristen rörelse.

Detta är allt han har! En ung kristen man som menar att kondomer inte hjälper mot hiv och ett rykte om Ugandas president. Hur man än vrider och vänder på dessa två uppgifter är det svårt att se hur dessa utgör ”en tydligt kristen bas” för hatet mot homosexuella.

Förvisso är de afrikanska samhällena klart heteronormativa vilket mycket väl kan bero på kristendomens starka inflytande i Afrika. Det är också säkert så att de afrikanska kyrkorna, till skillnad från de västerländska, inte hymlar om att homosex är en synd. För detta behövs inga amerikanska missionärer. Men detta är väsensskilt från att verka för döds- eller fängelsestraff för homosexuella handlingar eller att piska upp hatstämningar mot homosexuella.

Så ägnar sig måhända Ericsson själv åt ideologiska lögner? För någon vecka sedan kunde vi läsa, faktiskt i DN det också, att hiv minskar bland unga i Afrika. Anledningen till att detta sker är att unga skjuter upp sin sexdebut och har färre sexpartners. Artikeln nämner inget om att ökad kondomanvändning skulle ha något att göra med saken. Detta råkar nu vara den medicin som kyrkor, och speciellt den katolska kyrkan, har förespråkat under lång tid. Det är livsstilsförändringar, inte kondomer, som behövs för att råda bot på den galopperande hiv-epidemin i Afrika. Särskilt dramatiska är förändringarna i Uganda.

Men detta budskap ogillas, oberoende av om det fungerar eller ej, av livsstilsliberalerna på DN:s ledarredaktion. Ve den som råkar knysta något om att det vore positivt att vänta med sex. Så något måste ju göras för att svärta ner de kristna som verkar i Afrika och särskilt i Uganda. Då duger det att göra en höna av en fjäder och skylla på fundamentalistiska kristna från USA. Ja, vore det inte för dessa högerkristna skulle vi ha fred i världen och ingen skulle lida av sjukdomar, fattigdom eller svält. Eller så kan man välja att öppna sina ögon och se något av det goda som de tusentals missionärer, amerikanska och andra, utför i Afrika.

Andra skriver om: , , , , , , , ,

den 26 juli 2010


  Sixhirb

En kollega skickade mig idag en Spotify-länk till en låt han gillade. Det var artisten Pink (eller P!nk! som tydligen är hennes korrekta artistnamn) som sjöng en låt om och till USA:s förre president, George Bush. Jag lyssnade och blev illa berörd. Här är några rader:

What kind of father would take his own daughter’s rights away?
And what kind of father might hate his own daughter if she were gay?

Det verkar alltså handla om rätten för homosexuella att gifta sig med varandra. Detta var ju något som George Bush hade invändningar emot och han stödde försöket att bevara det traditionella äktenskapet genom en förändring av konstitutionen. Men detta har ju inget med hat mot homosexuella att göra utan handlar om äktenskapssyn. Nej, hatet kommer snarare från personer som Pink och andra på vänsterkanten. Det hat de talar om är enbart en projicering av deras eget hat mot konservativa, kristna, vita män. Och Sarah Palin. Och den svarte domaren Clarence Thomas. Men inte mot den kristne demokratiske presidenten Jimmy Carter. Kvarstår gör hatet mot konservativa oavsett hudfärg, kön eller religion.

Radioprataren Dennis Prager använder förkortningen ”sixhirb” för att komma ihåg de vanligaste anklagelserna mot folk på högerkanten. Bokstäverna står för Sexist, Intolerant, Xenophobic, Homophobic, Islamophobic, Racist och Bigot. Och jag känner igen mig i detta. Som abortmotståndare får jag ofta höra att abortmotstånd grundar sig på kvinnohat istället för på kärlek till det ofödda barnet. Som förespråkare för sänkta skatter får jag höra att skattesänkare bara bryr sig om sin egen plånbok och struntar i dem som far illa på gatorna. Vi är hårdhjärtade egoister, alltså. Kritiken mot människor som sympatiserar med högeridéer är så ofta personlig och så sällan saklig. Vi är onda och vad vi säger behöver därför ingen lyssna på. Det har tyvärr varit en framgångsrik strategi både i Sverige och i USA.

Andra skriver om: , , , , , , ,

den 25 juli 2010


  Dags för mer läsning

Det finns mycket gott på ledarsidorna i dagens SvD. Johan Wennström skriver om den forskning som finns om hur internet och medievanor påverkar våra hjärnor:

Det tycks som om internet har en betydande inverkan på vår kognitiva funktion, och som om nätet till och med kan rita om våra hjärnors utseende. Carr argumenterar för att hjärnan är mer formbar än vad man tidigare har trott, och att den teknik och de medier som vi konsumerar lindar om trådarna. Internet, ett kaotiskt och flytande medium, har vässat många färdigheter men även begränsat koncentrationsförmåga och minne.

Det finns mycket forskning som stöder bokens tes. Tydligen är det möjligt att se fysiologiska skillnader i hjärnan mellan mer och mindre vana internetanvändare. Förändringen går häpnadsväckande fort när man börjar tillbringa mer tid framför datorn.

Jag måste säga att jag antagligen lider av detta. Innan datorn, innan internet kunde jag ligga och läsa Dostojevskij utan att bli orolig i själen. Jag kommer ihåg det som en stor njutning. Men nu lyckas jag inte, trots tre försök, att ta mig förbi de första 70 sidorna i Brott och straff. Jag står inte ut med alla utvikningar. ”Var är tråden, Fjodor”, nästan ropar jag förtvivlat. Klart, livet är annorlunda nu på en mängd plan. Men på min lediga tid, när barnen och tystnaden har lagt sig, finns så mycket ute på det stora internätet som pockar på min uppmärksamhet. Mycket är bra, förstås. Men jag behöver också ro och den är svår att hitta därute. Därför läser jag lite mer nu. Ni vet vad.


  Först sådd sedan skörd

PJ Anders Linder skriver bra i dagens SvD om vilka grundläggande idéer och värden som vår ekonomi måste grundas på:

Vi bör inte bara tala om vilken konjunkturpolitik som är rätt 2010 och 2011 utan också hur vi ska komma bort från föreställningen att skörd inte behöver föregås av sådd. I ett samhälle i balans kan inte politiker lova mer vad än skattebetalarna har lust att betala för – förtroendevalda och folk måste tala med varandra som vuxna människor – och hushållen kan inte sätta sprätt på allt vad de tjänar och mer därtill. De måste bygga upp buffertar att falla tillbaka på, att hämta trygghet ur och att använda till företagsamhet och förkovran.

Det är ju elementärt, egentligen. Varken en privatperson eller ett land klarar att kontinuerligt låna till sina utgifter. Jag säger inte att man först måste spara. Men både en privatperson liksom ett land måste se till att ekonomin först är god innan man sätter sig i skuld. Med god ekonomi menar jag då en förmåga att hantera lånekostnaderna, plus alla andra kostnader man har, utan att sätta sig i ytterligare skuld. Skuldsättning måste ses som något temporärt. Jag tycker att detta är en grundläggande moralisk princip som gått förlorad.

Det andra är att medborgarna måste inse vår ekonomis begränsningar. Allt för ofta upplever jag att det ställs krav på nya eller förbättrade välfärdstjänster utan tanke på vad som är möjligt. Det kan handla om att just min stad behöver ett sjukhus eller förbättrade öppettider på vårdcentralen. En sådan diskussion måste förstås få föras men det måste alltid finnas en tanke om kostnader. Här längtar jag efter politiker som vågar vara tuffa mot oss medborgare och väljare, politiker som vågar vara tuffa och inte stryker sin väljare medhårs. Jag skulle antagligen lägga min röst på den politiker som sade något liknande:

Vi har under lång tid levt över våra tillgångar. Det är nu dags att ta konsekvenserna av detta. Våra intäkter kan antagligen inte bli så mycket större och det innebär, tyvärr, att det är dags att skära kostnader. Så det blir inga välfärdsreformer under nästa mandatperiod. Read my lips! Inga reformer. Tvärtom blir det nedskärningar av flera av de tjänster som vår kommun tillhandahåller idag, allt för att rädda kärnan i välfärden. Det är tuffa tider men vi kommer att klara detta tillsammans. Jag räknar med att ni förstår varför detta måste ske. Ni är inga småbarn som reagerar surt för att ni får lite mindre godis av mamma och pappa. Nej, ni vet att vi inte kan fortsätta att leva över våra tillgångar.

Därför är det dags för en ordnad reträtt, tillbaka till en hållbar storlek på våra gemensamma, offentligt finansierade, åtaganden. Detta är kanske ett bistert budskap men det går också att se som något positivt. Det är nu slut på de tider då vi skjuter våra skulder framför oss. Det är dags att vi tar det ansvar som vi borde ha tagit från början. Det är nu dags för ärans tid. En ny tid, mina vänner, med många utmaningar. Jag vill också varna er. Lyssna inte på de röster som säger att allt är bra. Ni vet bättre än så. Ni kan matematik, ni förstår grundläggande ekonomiska principer. Och ni kan läsa. Därför bör ni inte bli lurade av sådant tal.

Ah, jag längtar efter klarspråk!

Andra skriver om: , , , ,

den 18 juli 2010


  Artikel publicerad i Världen idag

Världen idag publicerade i fredags min och Annette Westöös artikel om hur amerikanska konservativt kristna baktalas i svensk och kristen press.

Kan kristna Obama­kritiker ha en poäng – att stora delar av presidentens agenda är oförenliga med kristen tro och livsföring? Som kristna bör vi, enligt Herrens bud, vara kloka som ormar i denna förvirrade värld.
    Vi måste försöka genomskåda vackra ord från maktens män, och inte på något område okritiskt anamma världens synsätt.

Men läs för all del hela artikeln!

Andra skriver om: , , , , , ,

den 15 juli 2010


  Skriver nu på Samvetsbloggen

Jag har precis lagt ut mitt första inlägg på Samvetsbloggen. Det handlar om att kristna i högre utsträckning borde låta tron färga det politiska engagemanget.

Men är det då i sin ordning att blanda religion och politik? Ja, självklart! Att staten ska förhålla sig neutral i trosfrågor innebär inte att medborgarna, vare sig moraliskt eller juridiskt, är förhindrade att helt fritt forma och artikulera sina politiska uppfattningar. Detta gäller även sådana uppfattningar som är religiöst motiverade.

På Samvetsbloggen skriver inte bara jag utan även personer som Stefan Gustavsson, Mats Tunehag, Per Ewert och Nasrin Sjögren. Bloggen är en del av nätnärvaron för Manifestet för samvetsfrihet som försöker samla svensk kristenhet kring några grundläggande sanningar. Gå dit du också och skriv under!

Andra skriver om: , , , , ,

den 10 juli 2010


  Böcker ut…

För att ge utrymme för nya böcker måste bokhyllorna rensas. Nedanstående böcker bortskänkes till intresserade:

Återkom om intresse finns för böckerna! Om någon vecka går de till stadens second hand-butik (eller till soptippen om de inte tar emot dem).


  Böcker in…

Härom veckan landade sommarens laddning med böcker från nätbokhandeln. I paketet låg fem väldigt spännande böcker som jag hoppas hinna läsa under sommaren och hösten:

Böckerna utgör en god medicin mot konformism och flera av de stora lögnerna idag. Jag återkommer med inlägg om dessa böcker så småningom.