Jag brukar ju ofta hävda att abortkritik inte alls behöver ta sin näring från religionen. Och så är det. Det räcker med att vara humanist, verklig humanist alltså, för att inse att det mänskliga livet, även i dess begynnelse, är värdefullare än något annat här på jorden. Trots detta är det nästan bara kristna som engagerar sig i frågan. Varför?

En förklaring jag angivit tidigare är att kristna har ett känsligare samvete än andra på grund av återkommande övningar i att lära känna sina synder. Idag kom jag på ytterligare en anledning. Som kristen lever jag med en kunskap om Guds existens trots att jag ytterst sällan, om någonsin, får uppleva honom. Detta kallas att leva i tro. Sådant är det kristna livet, att leva i övertygelsen om Guds existens och kärlek trots att dessa våra övertygelser inte bekräftas av våra sinnen. Detta liv rustar oss att även på andra områden låta våra handlingar styras av inre övertygelser snarare än sinneserfarenheter. Eller, med andra ord, att vara principfast.

När ett nytt människoliv uppstår syns det inte för blotta ögat. Använder vi ett mikroskop kan vi börja skönja embryots mänskliga konturer några veckor efter befruktningen. Utan mikroskopet dröjer det några månader innan magen börjar puta och det nya livet gör sig påmint. För vissa kanske fostrets mänsklighet inte uppenbaras förrän vid förlossningen. Ändå har det varit en människa hela tiden. Medicinskt går det förstås att visa empiriskt att så är fallet eftersom det uppstår en ny organism med ett mänskligt DNA vid befruktningen. Så jag menar inte att det saknas empiri som visar på embyots mänsklighet. Men vi erfar det inte. Öga, näsa, mun finns inte där från början. Det talar inte, rör sig inte. Vi märker det inte helt enkelt. Utgår vi enbart från våra sinnen är embryot inte mer än en cellklump. Ändå vet jag att det är så mycket mer. Jag vet det – på filosofiska, medicinska och teologiska grunder – och låter mig styras av denna kunskap trots att den inte bekräftas av mina sinnen.

Det är att vandra i tro.

Andra bloggar om: abort, att vandra i tro

Som jag skrev häromdagen: allt handlar om George W Bush.