Så har äntligen Världen idag skrivit mer än 10 ord om demonstrationen utanför pingstkyrkan i Jönköping. Från dagens tidning:

Manifestationen har lett till en intensiv debatt, där bland andra Ulf Ekman och Stefan Swärd gjort uttalanden på sina bloggar. Ulf Ekman menar att Mats Selanders frågor förtjänar svar, och att diskussionen inte bara får handla om demonstrationsmetoderna. Är Mats Selanders uppgifter riktiga, handlar det om en allvarlig moralisk kris som ”sopas under mattan”, menar han. ”Att väckelsekristna församlingar väljer att prioritera bort denna fråga, undviker frågeställningarna eller inte klart står för de ofödda är för mig en gåta och ett stort moraliskt problem”, skriver Ulf Ekman.
Stefan Swärd skriver, efter att han lyssnat på en radiodebatt mellan Hörnmark och Selander, att han förvånas över att Hörnmark inte rakt ut svarar på om personer i församlingsledningen arbetar med aborter. ”Efter att ha hört denna radiointervju, måste jag i ärlighetens namn säga att jag ställer samma frågor som Selander. Och att svara ja eller nej borde inte vara så svårt.”

Som synes inte mycket så mycket eget material. Men det är bra att kommentarerna från Ulf Ekman och Stefan Swärd lämnar bloggvärlden och kommer i tryck.

Andra bloggar om: abort, Ulf Ekman, Stefan Swärd, pingstkyrkan, förfall

Jag har precis sett filmen Once. Det var en helt underbar upplevelse. Utan glamour och med enkla människor och medel har regissören skapat en stark och romantisk musikupplevelse. Filmen innehåller inga vackra & kända Hollywood-ansikten, inga softfilter och absolut inga specialeffekter. Filmen är på så sätt verklig. Men samtidigt drömsk: den skildrar själars möten på ett sätt som jag tror vi alla tyvärr oftast bara drömmer om. Och musiken tränger in i själen och berör.

I filmens inledning står en man och spelar gitarr på en gata i Dublin (tror jag). En kvinna kommer fram och applåderar. De börjar prata och mannen berättar att han på dagarna arbetar med att reparera dammsugare. Dagen efter kommer hon gående med sin trasiga dammsugare på släp. De går iväg och hittar in till en musikaffär. Hon sätter sig vid pianot och spelar ett litet stycke. Han lär henne sedan en ny sång och de börjar tillsammans sjunga och spela. Det börjar trevande och textens intimitet får åtminstone henne att tveka lite. Men sedan växer sången. Och deras själar rör vid varandra.

Filmen är också sällsynt moraliskt ren. Jag vill inte säga så mycket om detta för att inte förstöra för er som vill se filmen. Men den kan ses av alla, från tonåringen till pensionären. Filmen skildrar kärlek mellan en man och en kvinna men för en gångs skull kunde se jag en romantisk film utan att sucka över att det alltid måste gå ett visst sätt.

Det går att lyssna på alla låtarna via länken ovan. Här står det lite mer om filmen. Tveka inte! Se den med din käresta, dina barn eller med dina vänner.