SVT:s Existens handlade igår om religionens roll inom politiken. Det var ett innehållsrikt program och både höger, vänster och ateister fick komma till tals och prata till punkt (Bengt Malmgren har kommenterat programmet här). En tanke som slog mig när Christer Sturmark intervjuades var hur mycket av det offentliga samtalet som egentligen har sitt ursprung i en reaktion på personen George W Bush. Här följer några exempel:

– Det framkom i intervjun att Humanisternas nya aggressiva framtoning var en reaktion på den kristna högerns frammarsch i USA, framförallt att USA i president Bush fått en ledare som låter sin kristna tro få praktiska och kontroversiella konsekvenser. Denna Brännpunktsartikel skrev Sturmark innan han blev Humanisternas ordförande och den ger prov på hans numera välkända stil. (Läs också min reaktion på artikeln här.)

– Motståndet mot FRA-lagen verkar åtminstone delvis bero på att Sverige byter underrättelser med USA. Och den som gör ett sådant samarbete otänkbart och som får så många människor att se rött är … George W Bush.

– Sedan mer än ett år tillbaka har vi matats nästan dagligen med nyheter från USA:s valrörelse. Mediabevakningen av primärvalen har slagit alla rekord och intresset för vem som blir USA:s näste president har aldrig varit så stort som nu. Att det har blivit så beror förstås på många saker. Men många, inte minst journalisterna, hoppas på stora förändringar i Washington. Och demokraternas retorik är tydlig: inte fyra år till med en kopia av George Bush. Så handlar stora delar av valet om George Bush trots att det egentligen står mellan Obama och McCain.

George Bush är sannerligen en kontroversiell person. Och det talar delvis emot honom eftersom han inte lyckats skapa den enighet som exempelvis rådde under andra världskriget när folket slöt upp bakom Franklin Roosevelt. Men USA var ett annat land då, ja hela världen var annorlunda. Lyssnar man på Roosevelt och Churchill finner man oblyga referenser till Gud i deras tal. Det fanns på den tiden en gemensam värdegrund, med den kristna tron som en viktig komponent. Idag saknas denna. USA är splittrat och Europa har till stora delar övergett den kristna tron utan att det nya, säg tron på vetenskapen och framsteget, har lyckats bli det sociala kitt som religionen var tidigare. Under andra världskriget fanns också en större offervilja. Både i USA och i Europa lever många idag i en illusion om att krig och elände hör till det förflutna.

När så Bush vägrade att vika sig för Saddam Hussein och när stora delar av den övriga världen vek sig, hade han ett helt annat utgångsläge en Franklin Roosevelt. Det finns två Amerika, säger en radiopratare jag lyssnar på nästan dagligen. Och konflikten mellan dem blottlades när USA anföll Irak. Men det är inte första gången i historien som så mycket vrede riktas mot en amerikansk president. Reaktionerna mot Ronald Reagan och hans hårdnackade kamp mot Sovjetunionen väckte också mycket ont blod. Även Ronald Reagan anklagades för att vara cowboy och hans intellekt underkändes av världens medier och eliter. Men Reagans politik påskyndade Sovjetimperiets sönderfall och i historiens ljus är de starka reaktionerna mot honom närmast löjeväckande, särskilt med tanke på hur tyst det var om Sovjetunionen.

Likaledes hatas George W Bush av människor som helt blundar för hotet från den muslimska extremismen. Och ingen ger Bush credit för att USA under hans ledning störtat två brutala diktaturer och att USA under sju år inte har drabbats av ytterligare terrorattacker. Så min gissning är att historiens dom över honom kommer att vara avsevärt mildare än vad man kan fås att tro om man låter sin världsbild präglas av de stora mediebolagen.

Andra bloggar om: George Bush, Ronald Reagan, USA

Du kan kommentera, eller