Ja till Livets ordförande Tomas Seidal kommenterar socialdemokraternas nya papper om religionens roll i politiken ( “Våra värderingar – politik och religion”) på föreningens blogg. Jag hoppas själv få tillfälle att göra det senare. Seidal menar att Jan Eliasson, som leder arbetet, gör det lätt för sig när han buntar ihop religionerna i bra och dåliga. Sedan kommenterar Seidal situationen för Pelle Hörnmark:

Fullt lika enkelt ter sig inte tillvaron för Pelle Hörnmark, föreståndare för Pingst i Jönköping, som både är bekymrad över de höga aborttalen, men obekymrad över att medlemmar i församlingens äldstekår bidrar till själva verkställandet. Eller är han, trots allt, lite bekymrad över församlingledningens svårigheter att förena lära och liv? Det borde han nog vara. Frågan om vad gränser går för förtroende är ständigt aktuell – eller borde vara det. Det sätt Pelle Hörnmark hanterat frågan kan inte uppfattas om helt förtroendeingivande. Vem som ställer en fråga är av underordnad betydelse om frågan som sådan är relevant, och det får man nog säga att frågan om hur aborter betraktas i teori och praktik är – men inte enkel.

Helt rätt kopplar Seidal ihop den rätta övertygelse med den rätta handlingen. Det duger inte att säga, som Pelle Hörmark gjorde i Dagenintervjun igår, att församlingen har ”en tydlig och konservativ syn” i abortfrågan och sedan mena att det är irrelevant om representanter för församlingen deltar i abortverksamheten eller inte. Handlingar talar starkare än ord, ja de kan helt omintetgöra ordens betydelse. Att säga en sak men göra en annan kallas till vardags för hyckleri.

Seidal menar vidare att de frågor MRO ställer till församlingen är viktiga att få besvarade, oavsett vem som frågar. Och så är det förstås. Pelle Hörnmarks försvar är att MRO är extrema och därför menar han att han inte har några skyldigheter att gå i svaromål. Så talar en som har något att dölja. Nu är det ju inte längre bara MRO som frågar pingst i Jönköping utan Stefan Swärd och Ulf Ekman ställer samma frågor. Och nu även Tomas Seidal. Frågorna som MRO ställer lyder (saxat från MRO:s öppna brev till församlingen):

1. Vilken är församlingens syn på fri abort och på det ofödda människolivets värde? Dödar en abort en liten människa skapad till Guds avbild eller inte? Har den ofödda människan samma rätt som den födda till ett fortsatt liv?

2. Vilken är församlingens policy när det gäller andliga ledare och missionärer som samtidigt arbetar med att utföra aborter? Är det acceptabelt att stå i ett andligt ledarskap och på så sätt representera församlingen samtidigt som man deltar i aborter på sin arbetsplats?

3. Vilken är församlingens policy när det gäller personer som arbetar med att utföra aborter och som ansöker om församlingsmedlemskap eller som redan är medlemmar?

Dessa frågor är fortfarande obesvarade.

Andra bloggar om: abort, kristenheten, Tomas Seidal, Stefan Swärd, Ulf Ekman

Du kan kommentera, eller