Skip to main content.

den 17 juli 2012


  Om dogmatiska skygglappar och embryots potential

Patrik Lindenfors har svarat på mitt inlägg från häromdagen. Låt mig gå igenom hans svar här.

Först detta om att politiker, enligt Humanisterna, måste ”anta en sekulär hållning”. Lindenfors skriver:

Man får givetvis motsätta sig stamcellsforskning av vilka skäl man vill. Tror man att guden Shiva förbjudit stamcellsforskning så har man full rätt att argumentera utifrån denna ståndpunkt. Det enda vi begär är att våra politiker antar en neutral hållning i frågan – det går inte att bedöma Shivas relevans i frågan och det är faktiskt samma problem med alla andra religiösa dogmer.

Men vad är då en ”religiös dogm”? I radioprogrammet tar Lindenfors som exempel att Jesus uppstod från de döda. Låt gå för det. Men ingen önskar basera lagstiftning på denna dogm. Så vilken dogm menar Patrik Lindenfors ligger bakom det katolska ställningstagandet mot embryonal stamcellsforskning?  I programmet menar han att det handlar om en övertygelse om att embryot besjälas vid befruktningsögonblicket. Detta må vara en katolsk uppfattning. Men det är inte bara därför man är emot embryonal stamcellsforskning. Det finns en enklare, och helt odogmatisk anledning, nämligen att embryot är en människa i kraft av att vara en levande organism som tillhör människosläktet. Denna ståndpunkt kan bedömas av alla människor utan särskild uppenbarelse.

Lindenfors menar att detta inte är skälet till att den katolske etikern Axel Carlberg är emot embryonal stamcellsforskning. Nej, Carlberg menar, enligt Lindenfors, att anledningen är ”att embryot har en potential att bli en människa”. Nu menar inte Carlberg det men även om han skulle göra det är ju detta inte heller en uppfattning som är baserad på någon religiös dogm. Lindenfors tycker visserligen att det är ett dåligt skäl men det gör inte Carlbergs uppfattning mer dogmatisk.

Så vilken är då den religiösa dogm, oåtkomlig för mänskligt förnuft, som ligger till grund för Katolska kyrkans inställning till forskning på embryonala stamceller? Lindenfors svarar inte på det, trots att detta ju är anledningen till Humanisternas kampanj. Och detta pekar på problemet med kampanjen: det går helt enkelt inte att avgöra vad som är en ”sekulär hållning” i konkreta frågor. Lika lite som det är klart vem som ska avgöra detta. Och i ett pluralistiskt Europa kan jag heller inte förstå varför politiker skulle ignorera religiösa människors uppfattningar, hur dogmatiska de vara månde. Kort sagt, Humanisternas kampanj misslyckas med att ens komma ur startgroparna.

Men tillbaka till frågan om embryots potential. Det är sant att denna potential är viktig för att fastslå embryots mänsklighet. Men inte på det sätt som Lindenfors tror. Lindenfors citerar detta från en artikel som Carlberg skrivit:

Denna förprogrammerade möjlighet att utifrån sina inre betingelser utvecklas fram till vuxen ålder kallas embryots potentialitet och är av högsta etiska betydelse. Visserligen finns det många betydelsefulla etapper kvar i embryots och fostrets framtida utveckling såsom implantationen i moderlivet… Men livet börjar inte under någon av dessa etapper. Det har väckts vid befruktningen.

Det handlar här inte om ”en potential att bli en människa”, som Lindenfors skriver, utan om en potential till alla de egenskaper som vi känner som mänskliga (som självmedvetande, förnuft, kommunikativ förmåga, etc). Dessa egenskaper realiseras successivt ända tills människan är fullvuxen. Potentialen visar att embryot är samma slags organism som den som senare kommer att ha realiserat denna potential. Eller med andra ord: potentialen visar att embryot redan är en människa. Precis som det nyfödda barnet är samma slags varelse som den vuxna människan.

Det är därför felaktigt, som Lindenfors gör, att jämföra embryot med andra cellsamlingar. Exempelvis har ju inte 50 skinnceller en inre förmåga att utvecklas till något annat, allra minst en vuxen människa. Lindenfors menar vidare att idén om potentialitet utgör ett problem för forskningen på adulta stamceller. Men inte heller adulta stamceller har denna inneboende förmåga att utvecklas till en individ med alla de egenskaper som hör människan till.

Lindenfors kommenterar också min beskrivning av honom själv som ”humanisten” och menar att citattecknen visar på den låga nivån hos min kritik. Andra får avgöra nivån på kritiken men citattecknen beror på att förbundet Humanisterna, lite fräckt, lagt beslag på begreppet humanism och att jag helt enkelt inte är beredd att kalla alla dess medlemmar för humanister (utan citattecken).

Lindenfors tycker avslutningvis att jag borde läsa på lite. Och det kanske jag borde. Får jag föreslå att Patrik Lindenfors tar av sig sina dogmatiska skygglappar och öppnar ögonen för embryots mänsklighet?

Se även Annika Borg och det sekulära samhället.

Läs även vad andra skriver om , , .

den 15 juli 2012


  Humanisterna och embryonal stamcellsforskning

Biologen och ”humanisten” Patrik Lindenfors debatterade i fredags med den katolske etikern Axel Carlberg i P1:s Människor och tro. Det handlade om att ”katolska dogmer” eventuellt kommer att påverka framtida forskningspengar till embryonal stamcellsforskning inom EU. Organisationen Humanisterna kampanjar nu för att förhindra att denna forskning inte begränsas av ”religiösa skäl”. Man får nämligen bara motsätta sig embryonal stamcellsforskning av de skäl som är godkända av Humanisterna. Eller som de själva uttrycker det: våra politiker måste anta en sekulär hållning i denna fråga.

Patrik Lindenfors trodde sig veta vad katolikerna baserade sitt motstånd på: att embryot besjälas vid befruktningen. Men det katolska argumentet, som varken är unikt katolskt eller särskilt religiöst, är helt enkelt att embryot har ett människovärde från befruktningen i kraft av att tillhöra arten homo sapiens. Eller med andra ord: embryot är en människa och har därför en människas värde. Och man laborerar inte med människor som om det bara handlade om en samling celler. Talande var här att Lindenfors inte kunde sätta ord på vad embryot i detta tidiga stadium var för slags organism.

Lindenfors menade vidare att eftersom de befruktade äggen redan existerar är alternativet till stamcellsforskning att äggen kasseras. Äggen har ”blivit över” efter provrörsbefruktning, så kallad IVF-behandling. Och rimligen är det då bättre att de kommer till användning för mänsklighetens bästa. Detta är en etiskt komplicerad fråga. Carlbergs svar var att möjligheten till embryonal stamcellsforskning motiverar till att embryon skapas specifikt för denna forskning. Och så är det säkert. De kliniker som erbjuder IVF-behandlingar får rimligen skäligt betalt för att leverera befruktade ägg till forskningen.

Men det är inte hela sanningen. Eftersom chanserna för en lyckad befruktning ökar om man besprutar flera ägg samtidigt med spermier kommer befruktade ägg att bli över även utan forskningspengar. Motståndet mot embryonal stamcellsforskning på just dessa överblivna ägg blir då mer pragmatiskt motiverat. Genom att förhindra att forskningspengar gör IVF-klinikerna mer lönsamma minskas åtminstone incitamenten för en överproduktion av befruktade ägg. Men på sikt måste även lagstiftning till på detta område så att IVF-behandlingar med mer än ett ägg åt gången förbjuds. Vore detta ett område för gemensam EU-lagstiftning skulle vi säkert också se sådana förslag från katolskt håll.

Debatten avslutades med en, vad jag tycker, väldigt god poäng av Axel Carlberg. Han menade att det minsann inte bara är katoliker som styrs av dogmer. Det gör även Humanisterna. Se bara på deras idéprogram! För en organisation som säger sig styras av vetenskap och förnuft är det närmast parodiskt att läsa. Vilken är exempelvis den vetenskapliga grunden för påståendet att etik och politik ska bedömas ”utifrån deras följder för mänsklig lycka och välfärd”? Programmet är fyllt av liknande påståenden som aldrig förankras i något utan bara hänger helt fritt i luften.

I ett pluralistiskt Europa vore det orimligt att vissa människors uppfattningar inte fick komma till tals. Så får förstås Humanisterna driva sin kampanj för att EU-pengar ska sponsra embryonal stamcellsforskning. Men så får förstås även ”katolska lobbygrupper”, som ju företräder, säg, 10000 gånger fler människor, driva sina kampanjer och använda de argument som de tror bäst talar till makthavarna. Så länge Humanisterna inte seriöst engagerar sig i invändningarna mot embryonal stamcellsforskning utan bara avfärdar dem som religiösa dogmer har jag mycket svårt att tro att de vinner några röster i Bryssel. Gott så.

Se även Jan Björklund leker i sandlådan.

Läs även vad andra skriver om , , ,

den 7 januari 2012


  Dagens betraktelser

Peggy Noonan skriver i Wall Street Journal om Steve Jobs sista ord:

Oh wow! Oh wow! Oh wow!

Mycket kan läsas in i dessa ord, förstås. Men det är svårt att förstå dessa som att Jobs mötte tomheten när han dog.

En fysiker, författare och lärare vid MIT skriver en artikel i Harper’s Magazine om hur vetenskapen brottas med frågan om universums finjustering. Rubriken är väl vald: The accidental universe: Science’s crisis of faith. Dess slutkläm säger det mesta:

Not only must we accept that basic properties of our universe are accidental and uncalculable. In addition, we must believe in the existence of many other universes. But we have no conceivable way of observing these other universes and cannot prove their existence. Thus, to explain what we see in the world and in our mental deductions, we must believe in what we cannot prove.

Tydligen föredrar många vetenskapsmän att tro på förekomsten av multipla universum framför att tro på att vårt universum har en Skapare.  Artikelförfattaren hoppar snabbt över förklaringen till detta: ”Intelligent design, however, is an answer to fine-tuning that does not appeal to most scientists. The multiverse offers another explanation.” Han går aldrig in på varför teorin om multipla universum är att föredra ur en vetenskaplig synvinkel utan avfärdar teorin om en kosmisk finjusterare som ”oattraktiv”. Måhända beror det på att den senare teorin är ”oattraktiv” på ett annat plan är det vetenskapliga? Eller med andra ord: att vetenskapsmännen flyr från allt som luktar Gud? Reaktionen var likartad innan big bang-teorin slog igenom. De flesta vetenskapsmännen ansåg även denna teori ”oattraktiv” och föredrog idén om universums evighet. Även i detta fall var den ”oattraktiva” teorin ett argument för Guds existens. Se för övrigt William Lane Craig kommentera teorin om multipla universum.

Jag har också läst om den nya religionen ”kopimismen” som tydligen blivit erkänd av staten:

Nätpiraternas egen religion, kopimismen, har blivit officiellt erkänd som religion i Sverige. ”Kopiera och sprid är en av våra viktigaste trossatser”, säger kopimismens överstepräst Isak Gerson.
Kopimismen har nu fått ett formellt godkännande och blivit erkänd som religion i Sverige efter beslut i kammarkollegiet.

Min fråga blir: varför behöver religioner erkännas av staten? Har det månne med statsbidrag att göra? Ännu ett argument mot statsbidrag till religiösa samfund i sådana fall. Helt uppenbart är ju detta ingen religion utan en ploj. Men så länge staten blandar sig i religionsutövningen och sätter upp definitioner för vad som ska klassas som religion kommer dessa företeelser att förekomma.

Craig Carter skriver ett inlägg med rubriken Rick Santorum is Civilized and So He Must be Destroyed:

The Santorum’s baby, Gabriel, was born prematurely at an age when many babies are murdered. And so for them to show respect, tenderness and love toward such a child throws into stark relief the heartless cruelty of abortion, which is the sacrament of the religion of the Left – the ritual in which they worship the autonomy of the individual self and the primacy of the will to power. All the Santorums did was act in a normal, civilized manner toward their baby and that was enough to enrage the barbarians who celebrate killing as ”necessary” and ”their right.”

Eller på svenska: I en tid där ofödda barn dödas på löpande band hånas Rick Santorum för att han lät sina barn sörja deras dödfödde bror. Vi lever verkligen i barbarernas tid.

Läs även vad andra skriver om , , , , ,

den 22 september 2010


  Förgiftar ateismen allt den vidrör?

C-Span visar en debatt mellan David Berlinski och Christopher Hitchens. Den fråga de diskuterar är om ateismen förgiftar allt den vidrör.

Se debatten här.

Andra skriver om: , ,

den 22 juni 2010


  Vetenskap à la Dawkins

För några år sedan visade BBC en serie om ateismen. En av dem som intervjuades var Richard Dawkins, känd som en av evolutionsteorins främsta förespråkare. I ett avsnitt beskriver han det naturliga urvalet på detta vis: 

There cannot have been intermediate stages that were not beneficial. There’s no room in natural selection for the sort of foresight argument”¦It doesn’t happen like that. There’s got to be a series of advantages all the way”¦If you can’t think of one, then that’s your problem, not natural selection’s problem.

Alltså, det naturliga urvalets tillräcklighet som utvecklingsmekanism behöver inte förklaras eller försvaras. Den är självklart sann. Detta är vetenskap à la Dawkins.

den 12 mars 2010


  ”Kejsaren är naken!”

Tidskriften The Weekly Standard gör stor sak av den senaste tidens alla avslöjanden om felaktigheter från IPCC (FN:s klimatpanel).

I en längre artikel kan vi läsa:

It is increasingly clear that the leak of the internal emails and documents of the Climate Research Unit at the University of East Anglia in November has done for the climate change debate what the Pentagon Papers did for the Vietnam war debate 40 years ago””changed the narrative decisively. Additional revelations of unethical behavior, errors, and serial exaggeration in climate science are rolling out on an almost daily basis, and there is good reason to expect more.
    The U.N.’s Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC), hitherto the gold standard in climate science, is under fire for shoddy work and facing calls for a serious shakeup.

SvD:s Thomas Gür skrev för någon vecka sedan på samma tema:

Samtidigt har ledande klimatforskare som lämnat underlag till IPCC, som professor Philip Jones, sökt nyansera bilden av var forskningen står. I en intervju med skriftliga svar till BBC har Jones medgett att det inte har skett någon statistiskt signifikant global uppvärmning sedan 1995, att man inte kan utesluta att världen har varit varmare på medeltiden än idag och att han som vetenskapsman inte kan säga att ”debatten om klimatförändringarna är avslutad” (i betydelsen att det inte finns utrymme för tvivel).

Det är bara att hoppas att de tvivel som finns om IPCC:s pålitlighet så småningom även når våra makthavare.

Andra skriver om: , , ,

den 20 januari 2010


  Inget stöd för att Himalayas glaciärer försvinner

Kanske är detta nästa klimatskandal. Det har i dagarna framkommit att FN:s klimatpanel helt saknar stöd för sina tidigare uttalanden om att Himalayas glaciärer håller på att snabbt smälta bort. Under rubriken ”World misled over Himalayan glacier meltdown” skriver den brittiska tidningen Times följande:

A WARNING that climate change will melt most of the Himalayan glaciers by 2035 is likely to be retracted after a series of scientific blunders by the United Nations body that issued it.

Two years ago the Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC) issued a benchmark report that was claimed to incorporate the latest and most detailed research into the impact of global warming. A central claim was the world’s glaciers were melting so fast that those in the Himalayas could vanish by 2035.

In the past few days the scientists behind the warning have admitted that it was based on a news story in the New Scientist, a popular science journal, published eight years before the IPCC’s 2007 report.

På ytterst lösa grunder har alltså klimatpanelen (IPCC) hävdat att Himalaya inom 25 år inte skulle ha några glaciärer kvar. Och IPCC har vidarebefordrat denna sin övertygelse till världens regeringar. Det är allvarliga misstag.

Läs vad andra skriver om: , , , ,

den 29 december 2009


  Stackars Al Gore

Jon Stewart i The Daily Show beskriver, med stor humor, klimatskandalen med den läckta e-posten. Me like this.

Get the Flash Player to see this content.

Andra skriver om: , , ,

den 17 november 2009


  ”Dawkins ger oss dåligt rykte”

Michael Ruse, en ganska välkänd ateistisk filosof och försvarare av evolutionsläran, menar i The Guardian, att det finns en schism inom ateismen. Han tar kraftigt avstånd från de nya ateisterna med Richard Dawkins i spetsen. Anledningen är att Michael Ruse tar vetenskapen på allvar:

[U]nlike the new atheists, I take scholarship seriously. I have written that The God Delusion made me ashamed to be an atheist and I meant it. Trying to understand how God could need no cause, Christians claim that God exists necessarily. I have taken the effort to try to understand what that means. Dawkins and company are ignorant of such claims and positively contemptuous of those who even try to understand them, let alone believe them. Thus, like a first-year undergraduate, he can happily go around asking loudly, ”What caused God?” as though he had made some momentous philosophical discovery.

När jag lyssnar på Richard Dawkins får jag känslan av att han faktiskt inte har några seriösa vetenskapliga eller filosofiska ambitioner med sin kritik av religioner i allmänhet och kristendomen i synnerhet. Precis som sina efterföljare här i Sverige, med Christer Sturmark i spetsen, talar han stort om Förnuftet för att i nästa sekund uttala sig dogmatiskt och synnerligen oupplyst om religioner. Så det är gott att läsa att det även inom akademin existerar ateister som opponerar sig mot Dawkins och hans likar. Ja, Michael Ruse menar faktiskt att Richard Dawkins ger ateister och evolutionsförespråkare ett dåligt rykte.

Michal Ruse skriver också om problemet med att de nya ateisterna menar att evolutionsläran motsäger den kristna tron:

If, as the new atheists think, Darwinian evolutionary biology is incompatible with Christianity, then will they give me a good argument as to why the science should be taught in schools if it implies the falsity of religion? The first amendment to the constitution of the United States of America separates church and state. Why are their beliefs exempt?

Visst är det ironiskt? De nya ateisterna använder evolutionsläran som ett bevis mot Guds existens och visar genom det att evolutionsläran är mycket mer än en neutral vetenskaplig teori.

Andra bloggar om: , , , ,

den 16 juni 2009


  Har du slutat slå din fru?

Gud finns nog inte, heter alltså ”Humanisternas” nya kampanj. Syftet är att uppmärksamma människor på det orimliga i att Gud trots sin (troliga) icke-existens ändå i hög grad påverkar samhället. Och det sker genom annonskampanjer på bland annat Stockholms tunnelbanor. Kampanjannonsen visar en bild på tre blågula flaggor som jag tycker är riktigt vacker:

flaggor

Jag uppskattar att ”humanisterna” visar den svenska flaggan upprätt så att vårt lands kristna rötter blir tydliga. Det är ju annars lätt att glömma bort det under dagar som dessa. Osökt kommer jag att tänka på några strofer i vår nationalsång:

Du tronar på minnen från fornstora dar,
då ärat Ditt namn flög över jorden. …
Med Gud skall jag kämpa, för hem och för härd,
för Sverige, den kära fosterjorden.

Tack, Sturmark, för att du påminner oss om vårt arv!

Nå, allt är nu inte gott med kampanjen. Genom ett webbtest vill ”humanisterna” visa oss hur pass religiösa eller oreligiösa vi är. Om testet visar att man är ”väldigt religiös” får man också veta att man tillhör en minoritet i Sverige. Testet ger återigen prov på ”humanisternas” ytterst begränsade kunskaper om religion men också på deras självgodhet och oreflekterade världsbild. Här följer några smakprov på deras lilla tankevärld:

Om jag skulle drabbas av en krissituation och behöva prata, vill jag helst ha kontakt med:
a) en präst, imam eller rabbin
b) en annan religiös ledare
c) en psykolog eller terapeut
d) en icke-religiös medmänniska

Var finns alternativet ”en medmänniska”? För visst är det så att vi först och främst vänder oss till våra vänner om det krisar. Men icke så i ”humanisternas” värld. Där talar religiösa bara med präster om sina problem.

a) jag tycker religiösa människor ska kunna välja religiösa skolor åt sina barn, så att barnen lär sig att tro som sina föräldrar.
b) jag tycker att alla barn ska ha rätt att gå i en skola som är fri från religiös påverkan. Barnen kan själv välja sin livsåskådning när de blir äldre.

Att välja en religiös friskola för sina barn handlar (givetvis) om så mycket mer än att barnen ska få rätt tro. Ofta erbjuder dessa skolor ett bättre studieklimat. Och barnen får där en lite större möjlighet att slippa statlig indoktrinering. Sedan är det tramsigt att påstå att barn i en kommunal skola väljer sin livsåskådning när de blir äldre. Alla barn, oavsett skola, tar in och lever ut någon slags livsåskådning från tidiga år. ”Humanisterna” vill också få oss att tro att den kommunala skolan är livsåskådningsmässigt neutral. Men det existerar inga sådana miljöer.

När ämnet blir aborter får vi följande alternativ att välja mellan:

a) jag tycker att samhället ska fördöma och bestraffa den som gör abort, ungefär som lagen säger i många kristna och muslimska länder.
b) jag tycker att kvinnor så långt som möjligt ska ha rätt att bestämma över sina egna kroppar utan att samhället lägger sig i. Ungefär som lagen säger i Sverige idag.

Notera att samhället både ska ”fördöma” och ”bestraffa” i det första fallet. Och att det är den som gjort abort, inte den som utfört den, som ska få lida. Alternativet är att kvinnan ska få ”bestämma över sin kropp”. Ytterligare alternativ saknas trots att många som är motståndare till aborter antagligen känner sig väldigt obekväma med det första påståendet. Ja, även jag gör det. Visst önskar jag en lagstiftning som, genom att den ser fostret som den människa det är, bestraffar dem som är inblandade i aborter. Men kvinnan är ju långt ifrån ensamt ansvarig. Läkaren har genom sin kunskap om vad en abort innebär och sin helt fria vilja det största ansvaret. Även den pojkvän eller de föräldrar som utsätter en gravid kvinna för påtryckningar bär på ett stort ansvar.

Sedan finns det inget skäl att fördöma kvinnan ytterligare än genom den dom som bestraffningen utgör. Men ”humanisterna” önskar tydligen associera försvaret av det ofödda livet med en illvilja mot kvinnor. Det är ohederligt.

Formuleringen av det ”humanistiska” alternativet är intressant. Här ska kvinnan ”så långt som är möjligt” ha rätt att bestämma över sin kropp. Men om det bara handlar om kvinnans kropp, varför då endast ge henne rätt att bestämma över den ”så långt som är möjligt”? Varför inte ge kvinnan fullständiga rättigheter över sin kropp och ge henne rätt att göra abort ända fram till förlossningen? Skälet är förstås att även ”humanisterna” förstår att fostret i mammans mage är en människa långt innan förlossningen. Men de vill inte eller kan inte reda ut när den lilla varelsen i kvinnans mage blir en människa och anpassar därför sin moraliska uppfattning till vår nuvarande lagstiftning. Det är väldigt bekvämt.

En mer konsekvent formulering vore:

b) jag tycker att kvinnor har rätt att bestämma över sin kropp. Den nuvarande lagstiftningen inskränker denna rätt efter den 18:e veckan och lagstiftningen borde därför ändras så att kvinnan har rätt att göra abort ända fram till förlossningen (precis som i USA). Endast då blir aborten fri.

Nu finns det förstås väldiga problem även med en sådan uppfattning. Och jag är glad över att ”humanisterna” inte driver en lagförändring åt det hållet. Men de borde fundera lite över vilka som är de rationella och etiska grunderna för vår nuvarande lagstiftning. Så särskilt eftersom de hyllar förnuftet och det kritiska tänkandet och påstår sig sätta människovärdet i centrum.

Till sist får vi en fråga om vem eller vad som ska få styra vår liv. Alternativen är:

a) jag tror att vi måste låta Guds vilja styra våra liv.
b) jag tror att vi människor själva måste ta ansvar för hur vi lever tillsammans. Vi ska utnyttja vårt förnuft och bör inte lita på att någon annan sköter saken, till exempel Gud.

Att välja mellan dessa är som att besvara frågan ”har du slutat att slå din fru?” Hur man än svarar blir det fel. Som kristen har jag ett ansvar, inte minst inför Gud, för hur jag lever och för hur jag använder mitt förnuft och andra begåvningar. Skillnaden mellan ”humanister” och kristna handlar här inte om vilka som tar ansvar och använder sitt förnuft utan om vad eller vem som är våra värdens källa. Läser vi ”humanisternas” program finner vi massor av värden som de vill försvara och kämpa för. Där står att ”humanismen sätter människan och människovärdet i centrum.” Och att den ”förenar medmänsklighet och förnuft i en strävan att skapa ett bättre samhälle”. Vidare att ”demokrati och mänskliga rättigheter är universella värden som måste gälla alla människor, oavsett var man råkar leva.”

Allt detta är gott. Men det räcker att gå en introduktionskurs i praktisk filosofi för att förstå att det finns allvarliga problem med att förklara existensen av universella och absoluta värden. De liksom bara hänger där löst i luften utan att någon kan ge en god inomvärldslig förklaring till deras uppkomst. Och så är det med ”humanisternas” etik och fina principer. De bara finns där och rättfärdigas aldrig.

Faktum är att ”humanisterna”, utan att vara medvetna om det, utgår från en kristen världsbild där Gud har skapat människan till sin avbild och därigenom försett henne med förnuft, kreativitet, samvete och en fri vilja med tillhörande ansvar. Av detta förklaras också det okränkbara människovärdet, hörnpelaren inom den sanna humanismen. Det är Gud själv som är källan till allt det goda som ”humanisterna” i sitt program säger sig sträva efter. Genom att ständigt angripa kristendomen sågar de därför av den gren som de själva sitter på. Det är nu inte unikt för dem. Bara lite extra tydligt.

Läs mer om kampanjen i Resumé. Läs om andras reaktioner i Dagen. Se debatt mellan Elisabeth Sandlund och Christer Sturmark på SVT:s Gomorron Sverige.

Andra bloggar om: , , , , , ,

« Föregående sida« Tidigare inlägg  Kommande inlägg»Nästa sida »