Skip to main content.


den 2 september 2012


  Tunehag, SEA och islamofobin

I torsdags publicerade Dagen en debattartikel i vilken Svenska Evangeliska Alliansen (SEA) anklagas för att torgföra ”djupt främlingsfientliga åsikter” genom texter skrivna av dess tidigare ordförande Mats Tunehag. Artikelförfattarna, tre kristna forskare, menar att dessa texter är bitvis grovt islamofobiska, grovt kränkande och fullkomligt befängda. Dess fortsatta existens i SEA:s nyhetsarkiv indikerar vidare ”en acceptans för främlingsfientliga idéer”.

Mycket har redan skrivits i ämnet. Så har Stefan Gustavsson (generalsekreterare för SEA) liksom Stefan Swärd (dess ordförande) svarat. Mats Tunehag har replikerat på sin egen hemsida. Bengt Malmgren, det katolske läkaren, försvarar SEA och Mats Tunehag. Micael Grenholm ställer frågan om Tunehag är främlingsfientlig eller bara islamkritisk och kommer fram till att texterna är ”tydligt främlingsfientliga” och att Tunehag hamnat i det ”islamofobiska träsket”.

Så vad jag kan då tillägga? Några saker, kanske.

För det första tycker jag att de tre artikelförfattarna borde ha kunnat föra detta samtal inför nyhetsbrevens ursprungliga publik. En av de tre, Per Hammarström, skriver på sin egen sida om bakgrunden till publiceringen där det framgår att han under lång tid krävt SEA:s ledning på besked om var de står i de frågor som Tunehag skriver om. I Människor och Tro kunde vi höra Kristian Steiner berätta att de försökt få SEA att ta bort texterna från sitt arkiv. Ingenstans hör jag om några försök att få till en diskussion inom SEA om dessa frågor eller att de begärt att få svara på Tunehag i ett av SEA:s nyhetsbrev. Först om de nekats detta forum tycker jag det är berättigat att gå till Dagen med sina faktiskt väldigt allvarliga anklagelser.

Jag stör mig också på att artikelförfattarna skriver som om Tunehags texter utgör SEA:s policy. I artikeln läser vi hur SEA målar en bild av muslimer, hur SEA pekar ut medier som medlöpare, att SEA utvecklar tankarna på en konspiration och att SEA låter påskina att muslimernas mål är förintelse av fienden. Förvisso har SEA:s kanaler använts för att sprida Tunehags texter men det innebär inte att SEA som organisation står bakom varje ord i dem.

Nå, detta handlar mest om hyfs i debatten och är därför sekundärt. Lite ohyfs måste vara tillåtet och jag känner heller inte hela bakgrunden. Så över till viktigare saker.

Trots sina akademiska meriter verkar inte artikelförfattarna kunna göra skillnad på kritik mot islam och kritik mot muslimer. Skillnaden blir ibland hårfin eftersom det självklart är muslimer som bär islam. Utan muslimer finns ju inte islam. Men kritiken drabbar ju inte alla muslimer utan endast dem som sällar sig till den variant av islam som vill skapa ett muslimskt världsherravälde med mera. Det handlar alltså om en kritik av den militanta islamismen och av de muslimer som deltar i denna strömning. Några exempel från Tunehags texter:

Från Kan man vara en moderat nazist?:

Ska det kunna finnas moderata muslimer så måste det finnas en moderat islam. Men finns det? Nej, inte om man vill hålla fast vid Koranen och Muhammed. Då måste radikala omtolkningar ske och man måste ta avstånd från vissa av Muhammeds ord och handlingar.

Det finns ytterligare en komplikation i mötet med islam, nämligen begreppen ”taqiyya” (ljuga) och ”kitman” (lura, bedra). Det är påbjudet inom islam att ljuga och bedra för islams skull, för dess utbredning, för att islam ska segra.

Från Medan Europa sover:

Medan politiker tassar tyst omkring i det politiskt korrekta rummet så islamiseras Europa.

Nyligen uppmärksammade den engelske biskopen av Rochester, Michael Nazir-Ali, den smygislamisering som pågår i Storbritannien. Han var tidigare biskop i Pakistan och är därför van vid att se och förstå dynamiken i islam och dess relation till icke-muslimer. Biskopen har iakttagit att alltfler bostadsområden blir muslimska, och där är icke-muslimer inte välkomna. Det är ett känt faktum att sharia praktiseras i dessa områden.

Undersökningar visar att antisemitismen ökar i Sverige och i övriga Europa. Ökningen beror främst på muslimska invandrare. Men trakasserier och våld mot homosexuella ökar också, inte minst av förövare med muslimsk bakgrund.

Från Trappan och trojkan:

Idag – liksom då – finns en märklig allians mellan nazister och muslimer. I stora delar av muslimvärlden förtalas judar via statliga skolor, tidningar och statsunderstödd TV. Iran, Hamas och Hizbollah är bara några av de hatsprutande gaphalsarna. I Europa växer antisemitismen i framförallt muslimska grupper.

Den första texten problematiserar begreppet ”moderat” där Tunehag menar att en muslim som följer Koranen och Muhammed inte gärna kan vara moderat. Av detta följer att alla de muslimer som är moderata (=moderna) är det endast i den mån de inte följer Koranen. Detsamma gäller resonemangen om bedrägeriets roll inom islam. Tunehag påstår inte att alla muslimer ljuger utan att det finns ett påbud inom islam att använda lögnen som vapen för att breda ut islam.

Den andra texten handlar om Europas islamisering. Man kan ha olika uppfattningar om hur utbrett detta fenomen är (och hur allvarligt det är). Tunehag ger hur som helst flera exempel på att detta sker. Han påstår inte att alla muslimer deltar i denna islamisering. I många fall gör de säkert inte det. Det handlar alltså om kritik av ett samällsfenomen, inte av muslimer som helhet. Det sista stycket i denna text innehåller däremot kritik mot invandrande muslimer. Här påstår Tunehag att dessa ligger bakom trakasserier mot judar och homosexuella. Om detta inte är sant är det förstås ett både orättvist och kränkande påstående. Jag återkommer nedan om sanningsfrågan.

I den sista texten som de tre artikelförfattarna menar uttrycker främlingsfientlighet anklagar Tunehag Hamas, Iran, Hizbollah och stora delar av muslimvärlden för antisemitism. Återigen, detta är inte en svepande anklagelse mot alla muslimer utan en kritik av ett samhällsfenomen i den muslimska delen av världen.

Sammantaget menar jag att Mats Tunehag ägnar sig åt en legitim kritik av islam och dess yttringar, både i Europa och i muslimvärlden. Det är en diskussion som fler borde delta i. Och att en kristen kritiserar islam borde rimligen vara normalt och inte ett undantag. Men hur var det nu med Tunehags påstående att ökningen av antisemitismen i Sverige beror på invandring av muslimer? Detta för mig in på kanske den viktigaste frågan i denna diskussion, den som handlar om huruvida Tunehags påståenden är sanna eller inte.

Det märkligaste med debattartikeln är att artikelförfattarna aldrig bemödar sig om att sakligt bemöta Tunehags påståenden. Nej, det viktiga för dem är att texterna uttrycker islamofobi och främlingsfientlighet och att de är kränkande. Detta är den nya tidens sätt att debattera: plocka ut de mest pregnanta påståendena ur sitt sammanhang, visa upp dem för världen och sedan hävda att de kränker människors känslor. Case closed. Efter illdåden i Norge förra året och rättegången mot Breivik har denna debatteknik vunnit i popularitet och berikats med ytterligare argument. Så talar man nu mycket om farliga idéer som omsatta till handling leder till massmord. För det är väl detta som artikelförfattarna refererar till när de skriver att Tunehags ”konspirationsteorier visat sig så farliga”?

Helt klart finns det farliga idéer men de är det i kraft av att vara falska (och samtidigt tilltalande). Jag tänker nu på urholkningen av människovärdet som ju lett till skyhöga abortsiffror. Men hur är det då med sanningshalten i Tunehags påståenden? Allt artikelförfattarna har att säga här är att Tunehags föreställningar är befängda och parodiska, vilket ju knappast är en övertygande argumentation. De verkar således mena att det Tunehag påstår om islam och muslimer är uppenbart falskt. Men så är ju inte på långa vägar fallet.

Ser vi till Tunehags kritik mot islam är han knappast ensam om denna. Och det är inte bara bland sverigedemokrater vi hittar hans meningsfränder. Så menar exempelvis Ayaan Hirsi Ali, som fått Folkpartiets demokratipris med mera, att radikal islam är ”det tredje stora hotet mot demokratin efter nazismen och kommunismen.” Ayaan Hirsi Ali, vars själva livsöde vittnar om det som Tunehag skriver om, lämnade som liten flicka Somalia och sedan Saudiarabien för att så småningom komma till Tyskland. När hennes muslimska föräldrar lovade bort henne flydde hon och fick som 18-åring asyl i Holland. Tillsammans med Theo van Gogh gjorde hon den filmen Submission om kvinnoförtrycket inom islam. För detta mördades Theo van Gogh och Ayaan Hirsi Ali lever nu ständigt med hot mot sitt liv. Även hon har problem med begreppet ”moderat muslim” eftersom islam inte är moderat i sin kärna. Slutsatsen blir, som Robert Spencer uttrycker så kärnfullt, att den ende gode muslimen är en dålig muslim.

Vad som är uppenbart sant är att stora delar av muslimvärlden domineras av antisemitism. Den som har en annan uppfattning är blind och jag lägger därför inte någon ytterligare tid på denna punkt. Låt oss därför nu undersöka påståendet att invandring av muslimer har lett till ökad antisemitism i Sverige (jag hoppar över frågan om trakasserier mot homosexuella).  Så här skriver Paulina Neuding, chefredaktör för Magasinet Neo och kolumnist i Svenska Dagbladet, i Jerusalem Post om situationen i Sverige:

Anti-Semitic hate crimes are on the rise in Sweden, and as in France and Great Britain, the violence and harassment is increasingly a consequence of immigration from the Muslim world.

According to the Malmö police, hate crimes in the city range from anti-Semitic remarks (a crime according to Swedish penal law) to violent assault. In late 2008, a peaceful Jewish demonstration was run off the main square by an aggressive mob of immigrants of Arab origin. The police decided to evacuate the Jewish group when a homemade bomb exploded in its midst.

Nalin Pekgul, tidigare ordförande för det socialdemokratiska kvinnoförbundet, skriver även hon om hur antisemitismen växer bland unga muslimer:

I början av 90-talet gick min lillasyster i Tensta gymnasium och hade skolkamrater med judiska rötter. Då förekom inga trakasserier av judiska elever. De motsättningar som fanns mellan eleverna på den tiden hade över huvud taget inget med religion att göra. Bara 10 år efter det att min syster hade gått ut skolan fick jag höra att elever inte vågade säga att de var judar.

I dag berättar en vän med judisk bakgrund att han inte vågar ställa sin sjuarmade ljusstake, Menora, i fönstret i sin lägenhet i Tensta. Unga människor med judisk bakgrund vågar inte gå runt med Davidstjärnan runt halsen. Hur kan det vara möjligt i Sverige 2010?

Antisemitismen har accelererat under 2000-talet.

Det finns de som hävdar att det är Israels politik gentemot det palestinska folket som är orsaken till hatet mot judar. Men då är man historielös. Den israelisk-palestinska konflikten har funnits där allt sedan staten Israel grundades för mer än sextio år sedan.

Vidare rapporterar Svenska Dagbladets Per Gudmundson flitigt om antisemitism bland svenska muslimer. Exemplen är många.

Även om orsakssambandet mellan en ökad muslimsk invandring och en ökande antisemitism kanske inte är belagt bortom rimligt tvivel tycker jag ändå att ovanstående klart talar för att det finns ett sådant samband. Väger man in hur utbredd antisemitismen är i Mellanöstern, varifrån invandringen av muslimer kommer, blir sambandet än svårare att förneka.

Vad som är helt klart är att Mats Tunahags föreställningar inte kan avfärdas utan argument. De tre kristna forskarna har, precis som sina kollegor på Göteborgs universitet som ”tog av sig forskarhatten” för att spåna fritt, kapsejsat både moraliskt och intellektuellt i det att de grundlöst anklagar Mats Tunehag för främlingsfientlighet utan att ens bemöda sig om att visa på vilket sätt han har fel i sina analyser. Till råga på allt drar de ner SEA i smutsen. Och gör det inför allmänheten.

Det är illa. Mycket illa.

Läs även vad andra skriver om , , ,

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on LinkedInEmail this to someonePin on PinterestShare on TumblrShare on Reddit

Du kan kommentera, eller pinga från din egen sajt.



5 kommentarer till “Tunehag, SEA och islamofobin”

  1. Är jag en främlingsfientlig islamofob? | Mats Tunehag säger:

    […] Pelle Poluha: Tunehag, SEA och islamofobin. […]

    den 2 september 2012 kl 20:34
  2. Per Ewert säger:

    En klok och balanserad analys, Pelle. Bra!

    den 2 september 2012 kl 21:38
  3. Peter Henrysson säger:

    Strålande och välbehövligt! Det är sorgligt att så många ”debattörer” finns som anser sig stå över den enkla principen att bemöta meningsmotståndare i sak och därför ger sig själva privilegiet att hänge sig åt osaklig och billig etikettering av motståndare.

    den 2 september 2012 kl 22:38
  4. Henrik säger:

    Hoppas du fortsätter din utmärkta analys, som så här långt känns det som en bra inledning. Vi behöver dock komma mycket längre än så här!

    Måste säga att jag var besviken att min reaktion som jag skrev på http://vemarminnasta.se/?p=84 inte ens godkändes där jag uppmanade Hammarström att klargöra VAD han tyckte var fel i Tunehags artiklar. Medhåll fick han också och det publicerades så klart. Jag påpekar att jag absolut inte skrev något förolämpande alls utan efterfrågade en ärlig debatt om detta…

    Bara fortsätt alltså!

    den 3 september 2012 kl 0:02
  5. pelle säger:

    Hur vill du se fortsättningen, Henrik?

    den 3 september 2012 kl 0:26

Kommentera detta inlägg

XHTML: Du kan använda dessa taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>