Ja, så rubriceras Svenska kyrkans pressmeddelande om att kyrkostyrelsen nu föreslår att Svenska kyrkan ska viga samkönade par. Ändå menar kyrkostyrelsen att äktenskapet syftar till att ge en trygg inramning för barn som växer upp. De kopplar alltså (fortfarande) äktenskapet till familjebildning. Men då borde deras slutsats rimligen vara den motsatta, nämligen att äktenskapet bör bevaras i sin nuvarande form. För det är ju så att könsneutrala äktenskap urholkar äktenskapets koppling till familj och barn.

Den homosexuella relationen är steril och få, om några, adoptionsorganisationer vill låta homosexuella få adoptera. Så antalet barn som lever med homosexuella föräldrar är och kommer vara försvinnande litet. Vidare var ju hela drivkraften bakom förändringen att den dåvarande lagstiftningen påstods vara diskriminerande. Ingen kan med fog påstå att vi fick den nya lagen för att värna barnen eller för att stärka familjelivet. Nej, det nya äktenskapet handlar om att ge ett officiellt erkännande av kärleksrelationen mellan de ingående parterna. Barn finns liksom inte med i bilden. Ändå lyfter kyrkostyrelsen upp barnperspektivet i sin motivering till varför kyrkan ska viga homosexuella par. Det håller inte.

Nej, budskapet är snarare att Svenska kyrkan nu erbjuder ett ”äktenskap för alla”. Nu har vi ju redan idag ett äktenskap för alla så det som menas med ”alla” är ”alla trofasta och kärleksfulla relationer” vilket är något nytt. Eller som ärkebiskop Anders Wejryd säger:

När kyrkan ska ta ställning till frågan om äktenskap för par av samma kön, är en relevant fråga om detta skadar eller gagnar människor. Kyrkan vill stödja trofasta relationer, och i ett bibelteologiskt perspektiv är kärleksbudet för oss överordnat andra bud och förbud i Bibeln.

Trohet och kärlek är alltså nyckelorden. Och det är ju fint. Jag gillar både trohet och kärlek! Men om dessa ska vara kriterierna som Svenska kyrkan i fortsättningen använder för att avgöra vilka relationer som ska få uppgraderas till äktenskap kommer det inte att stanna här. Månggifte kan försvaras på liknande sätt, liksom äktenskap mellan syskon.

Sedan tycker jag att det låter fint när ärkebiskopen använder uttryck som ”bibelteologiskt perspektiv”. Det låter lite bildat. Och nästan fromt. Klart, ett annat ”bibelteologiskt perspektiv” vore, och jag tycker nog detta är tydligare, att se sexualiteten som en gåva från Gud avsedd att göra människan till medskapare av nytt liv. Mycket kan också sägas om kärleksbudet men ärkebiskopen verkar glömma att det är dubbelt: ”du ska älska Herren av hela ditt hjärta… och din nästa som dig själv.” Först kärlek till Gud och sedan till din nästa. Med det ”bibelteologiska perspektivet” borde det vara omöjligt att välsigna sådana relationer som Gud inte välsignar.

Läs även Elisabeth Sandlunds kommentar.

Andra bloggar om: samkönade äktenskap, könsneutrala äktenskap, Svenska kyrkan, Anders Wejryd, bibelteologiska perspektiv

Du kan kommentera, eller