Skip to main content.

den 29 juni 2013


  Om vänsterns blindhet för ondskan

En sak som karaktäriserar vänstern är dess blindhet för verklig ondska. När Ronald Reagan talade om ondskans imperium (Sovjetunionen) och George Bush om ondskans axelmakter (Irak, Iran och Nordkorea) var reaktionen från den samlade vänstern unisont hånfull. Det var liksom uråldrigt och infantilt att ens ta ordet ondska i sin mun. Idag flirtar vänstern med diverse fascistiska rörelser som Hamas,  Hizbollah och andra islamistiska grupper för att man med dessa har Israel som gemensamt hatobjekt. Och när det uppdagas att en abortläkare inte bara utfört väldigt sena aborter utan även dödat nyfödda bebisar tittar vänstern åt ett annat håll. Det skulle ju kunna uppstå en diskussionen om aborträtten allmänt vilket skulle gynna högern. Så prioriteras det politiska rävspelet framför ställningstaganden mot verklig ondska, gång på gång.

Så har vi exemplet Carl Melin. Han arbetar med opinionsundersökningar och med politiska analyser åt Aftonbladet. Häromdagen ägnade han många tweets åt att fördöma republikanerna i Texas med anledning av en ny lag som skulle inskränka möjligheterna till aborter. Lagen sänker abortgränsen till den 20:e veckan och höjer de medicinska kraven på abortklinikerna (vilket gör att flera kliniker måste stänga om de inte rustar upp). Och så skriver han:

Det är svårt att tro att han verkligen menar allvar. Men utan att backa förklarar han sedan vad ”tokhögern” i Texas har gemensamt med ayatollorna i Iran:

Trots flera påstötningar om det orimliga i jämförelsen är han sedan tyst.

Här har vi ytterligare ett exempel på denna blindhet för verklig ondska. Listan på ayatollornas försyndelser är lång: förtryck av landets befolkning, dödsstraff för homosexuella, ambitionen att utrota judar från jordens yta och att utplåna Israel, äktenskap för flickor under 10 år, stöd till terrororganisationer i regionen. Med mera. Ändå har Carl Melin mage att jämföra dem med republikanerna i Texas. Syftet, gissar jag, är ett stämpla dessa som extrema för att ingen ska ta dem på allvar. Denna slags demonisering av sina politiska motståndare är det som vänstern gör väldigt bra. Och det fungerar tyvärr. Inte desto mindre är jämförelsen med Iran moraliskt förkastlig. Han vinner kanske några inrikespolitiska poänger och får ryggdunkar av likasinnade. Men priset är att han bagatelliserar den iranska regimens ondska. Det är illa.

Läs även vad andra skriver om , , , .


  DOMA och Prop 8, forts

Några ytterligare kommentar om den amerikanska Högsta domstolens beslut häromdagen gällande Defense of Marriage Act (DOMA) och den kaliforniska folkomröstningen om ”Prop 8”.

Först en korrigering (och jag kan ärligt talat tänka mig att fler saker i min beskrivning är felaktiga): Inte heller Arnold Schwarzenegger försvarade den framröstade ändringen av delstatens grundlag. Det innebär att folkomröstningens beslut aldrig försvarats av delstatens ledning. Men Kalifornien tillåter att någon annan än delstaten företräder i mål som detta. Så i rättegången i delstatens Högsta domstol var detta inget problem. Men det borde, i konsekvensens namn, ha inneburit ett problem i alla de federala rättegångarna. Eller så borde Högsta domstolen ha erkänt, liksom Kalifornien gjorde, att företrädarna för Prop 8 representerade delstaten i målet. Resultatet av Högsta domtolens beslut blir nu att en guvernör kan ignorera folkviljan ostraffad. Så skriver exempelvis juridikprofessorn John Yoo i National Review att Jerry Brown är den stora segraren efter  HD:s domslut, trots att denna man begått tjänstefel som vägrat att representera delstaten.

Charles Krauthammer menar  i en kolumn i Washington Post (och det gör även John Yoo) att sättet som Högsta domstolen motiverar sitt beslut att förklara DOMA 3 som grundlagsvidrig öppnar upp för framtida processer som med stor sannolikhet kommer att leda till att samkönade äktenskap nationaliseras:

Except that in the DOMA decision, the court added a second rationale: equal protection. In states with same-sex marriage, Washington must give the same federal benefits to gay couples as to straight couples because to do otherwise is to discriminate against the gay couples. After all, they are equally married in their states. For Washington to discriminate against them is to deny them equal protection of the laws. Such discrimination is nothing more than irrational animus ”” and therefore constitutionally inadmissible.

But notice what that second rationale does. If the argument is just federalism, the court is saying: Each state decides ”” and we, the court, are out of here. But if the argument is equal protection, one question is left hanging. Why should equal protection apply only in states that recognize gay marriage? Why doesn’t it apply equally ”” indeed, even perhaps more forcefully ”” to gays who want to marry in states that refuse to marry them?

If discriminating (regarding federal benefits) between a gay couple and a straight couple is prohibited in New York where gay marriage is legal, by what logic is discrimination permitted in Texas, where a gay couple is prevented from marrying in the first place?

Which is exactly where the majority’s second rationale leads ”” nationalizing gay marriage, the way Roe nationalized abortion.

Precis som i fallet med Roe vs Wade kommer det att innebära att Högsta domstolen helt sonika flyttar bort frågan från den politiska dagordningen. Och det sker trots att konstitutionen inte innehåller några skrivningar om äktenskapet. Precis som i abortfrågan läser domstolen in rättigheter som inte står i grundlagen. Resultatet kommer att bli lika, eller mer, uppslitande för landet som i fallet Roe vs Wade (som alltså gjorde aborter till en grundlagsskyddad rättighet).

Även Paulina Neuding skriver om domstolens hybris i dagens SvD:

Frågan var om Doma stred mot den amerikanska konstitutionen, och om denna lag, instiftad av folkvalda politiker därför skulle undanröjas av icke folkvalda jurister. Det är ingen enkel fråga, inte ens för oss som är kritiska till Doma. Domarna i USA:s högsta domstol är där för att säkerställa att politiker håller sig inom gränserna för den amerikanska konstitutionen. Uppgiften är inte att ogiltigförklara dåliga lagar och godkänna lagar som man tycker är bra. Grundlagsfäderna var inte ute efter att skapa en upplyst despoti där makten ligger hos rättslärda i svarta kåpor.

Frågan om samkönade äktenskap i USA är långt från över. Men helt klart lutar det allt mer uppför för dess motståndare.

Läs även vad andra skriver om , , , , .

den 27 juni 2013


  DOMA och Prop 8: Vad hände igår?

Igår kom två viktiga domslut från USA:s Högsta domstol som båda handlar om synen på äktenskapet. Jag sammanfattade besluten på Twitter så här:

Amerikanska Defense of Marriage Act (DOMA) Sektion 3 har alltså fallit idag med HD:s beslut. Ej hela DOMA alltså. DOMA 3 innebar att den federala staten ej behövde erkänna par som gifta enbart för att en delstat deklarerat dem så. DOMA Sektion 2, som fortfarande gäller, innebär att delstater ej behöver göra detsamma.

HD fattade även ett icke-beslut om Kaliforniens folkomröstning som 2008 definierade äktenskapet som det mellan man och kvinna (prop 8). Prop 8 överklagades som icke-konstitutionellt. Och trots att konstitutionen inte säger något om äktenskapet vann den överklagande sidan. Detta beslut överklagades till HD. Väl i HD ville inte Kaliforniens åklagarämbete försvara prop 8, vilket är deras skyldighet. Av den anledningen underkändes målet av HD eftersom rätt part måste företräda. Så tillbaka till ruta 1.

Det skrev jag igår. Här några ytterligare kommentarer:

Att DOMA 2 fortfarande gäller innebär att varje delstat fortfarande har rätten att definiera äktenskapet enligt eget gottfinnande. Det borde rimligen få konsekvenser för Prop 8 vars legala status nu är oviss. De juridiska turerna kring Prop 8 är många. 2008 röstade alltså medborgarna i Kalifornien för att förändra delstatens grundlag för att bevara det traditionella äktenskapet mellan en man och en kvinna. Folkomröstningens beslut överklagades till delstatens Högsta domstol utan effekt. Trots att den federala konstitutionen är tyst om äktenskapets definition lyckades ändå ett homosexuellt par få en federal domare att ta upp frågan om folkomröstningens konstitutionalitet. Domaren gick på parets linje och förklarade folkomröstningen som grundlagsvidrig.

Men det tog alltså inte slut där. Eftersom detta var en enmansdomstol behövde dess beslut förankras av ytterligare en domstol för att vinna laga kraft. Så det blev ännu en rättegång, denna gång inför tre domare i den nionde domstolskretsen. Vi är nu framme vid 2011. Och nu börjar de verkliga märkligheterna i denna historia. Efter maktskiftet från den republikansk guvernören (Arnold Schwarzenegger) till en demokratisk (Jerry Brown) ville nu inte delstatens ledning försvara folkomröstningens beslut i domstolen. Detta trots att det är dess skyldighet att göra det. De ska representera folkviljan, även om de inte instämmer med den. Istället blev det företrädare för Prop 8 som förde delstatens talan. Tidigt 2012 kom domslutet och återigen förklarades folkomröstningen som oförenlig med den federala konstitutionen.

När målet togs upp inför den federala Högsta domstolen vägrade återigen Kaliforniens ledning att försvara folkomröstningens beslut. Även denna gång fick företrädarna för Prop 8 rycka in och de hördes av domstolen. Domslutet igår var därför antagligen väldigt överraskande: målet ogiltigförklarades eftersom det saknade giltig representation. Rätt part i målet är inte enskilda medborgare som företräder en sida i folkomröstningen utan delstatens ledning. Enligt juridisk expertis jag lyssnat på under dagen får Högsta domstolens beslut även som effekt att domslutet från den nionde domstolskretsen ogiltigförklaras av samma anledning. Det innebär att man är tillbaka till läget innan den nionde kretsen beslut. Och det läget innebär att folkomröstningen beslut fortfarande är giltigt men under prövning.

Detta har nu inte hindrat den kaliforniske guvernören Jerry Brown från att beordra delstatens kommuner att börja utfärda äktenskapslicenser för samkönade par så fort som möjligt.

Det är verkliga vilda västern ”over there”. Kulturkriget pågår där med full kraft.

Läs även vad andra skriver om , , , , .

den 26 juni 2013


  Aningslösheten når nya höjder

Med rubriken Total kontroll är ingen lösning bidrar så även tidningen Dagen med ett inlägg i debatten om det amerikanska avlyssningsprogrammet PRISM. Ledarskribenten Hasse Boström uttrycker sig förstående över att amerikanarna tolererar avlyssningen: ”Hade vi haft en terrorattack av 11 septembers dignitet hade vi antagligen accepterat mer kontroller.” Han fortsätter sedan: ”Övervakningssamhället är här, kan vi konstatera.” Och detta måste vi bekämpa. Hasse Boström anger följande skäl för det:

1) Det finns inga garantier att systemet enbart kommer att användas i det godas tjänst.

2) Vi har heller inga garantier att vi för alltid kommer att få leva i demokratiska länder.

3) Övervakning och avlyssning löser inte roten till problemet. ”Hur mycket teknik som än används i brottsbekämpningen gör vi inte världen bättre. Och hur många terrorbomber vi än lyckas förhindra löser vi inte det bakomliggande problemet.”

Så långt Hasse Boström. Som vanligt när PRISM diskuteras saknas fakta om programmet. Vad gör egentligen PRISM och hur ”total” är den signalspaning som USA bedriver? I en debattartikel i Expressen hävdar Lars Ohly och Fredrik Segerfeldt att USA genom PRISM har tillgång till våra ”privata dagböcker i Word”. Är detta sant?

Det som framkommit är följande:

– Flera stora tjänsteleverantörer (som Microsoft, Yahoo, Google och Facebook) lämnar på begäran ut specifik information om angivna personers konton. Exakt vilken information som lämnas ut har inte framgått men vi får anta att det åtminstone handlar om e-post, Facebook-konversationer, bilder och kanske även dokument lagrade på Google Drive och liknande.

– För att lämna ut informationen krävs domstolsorder där det styrkts att informationen behövs för ett legitimt underrättelsesyfte.

– Informationen som överlämnas till PRISM behandlas med hjälp av automatiserade algoritmer, ej manuellt.

Detta innebär att om USA skulle få skäl att misstänka att jag eller någon jag haft samröre med skulle vara inblandad i terroraktiviteter som rör USA, då skulle den information jag lagrar hos, i mitt fall, Google kunna överlämnas för behandling i PRISM. Notera att det inte innebär att en tjänsteman hos NSA börjar att läsa min e-post eller mina textdokument. Allt sker automatiskt. Detta kan liknas vid den slags avläsning som Google kontinuerligt gör av min e-post för att bättre kunna rikta de annonser som de lever på.

Visst är det ett intrång i våra privatliv. Och visst kan NSA (den amerikanska signalspaningsmyndigheten) få tillgång till våra dagböcker (i Word) om vi sparar dem hos Google OCH en amerikansk domstol gör bedömningen att vi har samröre (på nära eller långt håll) med terrorister. Men NSA kan alltså inte godtyckligt hämta ut vilket material de vill. Och ingen människa kommer att läsa våra dagböcker eller e-post.

Helt klart skulle övervakningen kunna bli mycket mer närgången och kränkande än så här. Så särskilt om USA eller annat västland faktiskt skulle drabbas av ytterligare ett stort terrorangrepp.

Tillbaka till Hasse Boström efter denna kontakt med verkligheten. Vi kan alltså konstatera att USA:s övervakning genom PRISM, så långt vi vet, knappast är särskilt total. Och varför måste detta program bekämpas om det är sant som amerikanska myndigheter påstår, att PRISM förhindrat flera terrorattacker? Låt oss titta på Boströms skäl igen.

Nummer 1 och 2 kan slås ihop till att handla om att det inte finns några garantier för att PRISM inte missbrukas, nu eller i framtiden. Detta är sant för all makt vi ger staten. Det finns inga garantier för att de pistoler som polisen har ALDRIG kommer att brukas mot oskyldiga. Men om vi ställer sådana krav kommer polisen inte att kunna utföra sitt arbete. Brottslingarna, som GARANTERAT vill oss illa, kommer att regera. Därför är det naivt att ställa krav på 100-procentiga garantier mot missbruk. Jag tror vi alla inser att så är fallet.

Ännu mer frustrerande är Hasse Boströms påstående att övervakning inte löser ”roten till problemet”. Vad är då roten till problemet? Boström skriver inte det. Han menar också att vi inte gör världen bättre med teknik som används i brottsbekämpning, till och med om den förhindrar ytterligare terrorbomber och därmed räddar 1000-tals människor från att dödas och såras. Nej, för det löser inte ”det bakomliggande problemet.” Men är det inte uppenbart att vi gör världen bättre genom att rädda människor från att dödas och såras? Helt klart måste detta vara statens viktigast uppgift: att skydda sina medborgare från angrepp. Vad kan vara viktigare?

Här blir det tydligt att Boström, liksom många andra kristna, förleds av utopiska idéer och låter det bästa bli det godas fiende. Han tycks mena att eftersom vi ändå inte kan utrota ondskan och synden från världen är allt vi gör i detta avseende fåfängligt. Men det är att leva i barnkammaren vilket för en vuxen är klart klandervärt. I verkligheten här och nu är Hasse Boström, jag och alla andra skyldiga att göra det vi kan för att förbättra världen millimeter för millimeter. Och i detta ingår att bekämpa brott och dödande för att ge människor möjligheten att leva fria, orädda och oskadade. Livet är gott och måste försvaras. Av oss, så länge vi lever på denna jord.

Läs även vad andra skriver om , , , , .

den 23 juni 2013


  ”Why I am a republican”

Den svarte delstatssenatorn Elbert Guillory från Louisiana förklarar i denna video varför han bytt parti till republikanerna. Jag stöder dem av samma skäl.

den 16 juni 2013


  Om varför man följer Guds bud

I fredags skrev Göran Skytte i Dagen om en ny bok som han läst, ”Korsfäst konung” av Timothy Keller. Enligt Keller skiljer sig den kristna tron från (andra) religioner i det att de ”lagiska religionerna” innehåller ”en uppförandekod, och följer man den kommer Gud att betrakta en med gillande”¦ (Men) Jesu evangelium är inte bara annorlunda än detta; det utgör dess diametrala motsats: Jag är helt och fullt accepterad i Jesus Kristus, och därför följer jag hans bud”.

Människor följer förstås Jesu bud (som jag här fortsättningsvis likställer med Guds bud) av en rad olika anledningar. Kellers påstående om varför vi följer Jesu bud är därför rimligen en föreskrift, inte en beskrivning. Alltså: Det enda goda skälet till att följa Jesu bud är att vi är fullt accepterade i Jesus Kristus. Så läser jag Keller.

Men detta är ett magstarkt påstående. För det finns en rad andra goda skäl till att följa Guds bud. Några exempel:

Även icke-kristna följer åtminstone vissa av buden därför att det helt sonika är rätt att göra det. Våra samveten manar oss till det.

Keller verkar alltså mena att endast de som vet att de är ”fullt accepterade” i Kristus har goda skäl att följa buden (som att inte dräpa, inte stjäla, inte bära falska vittnesbörd, att älska sin nästa). Men detta är förstås inte sant. Vi  har alla goda skäl att följa Guds bud alldeles oavsett vår kännedom om Kristus, åtminstone de delar av buden som har med mellanmänskliga relationer att göra. Dels för att dessa till stor del härstammar från Gamla testamentet och därför delas med judendomen. Men också för att lagen är skriven i våra hjärtan.

Keller skriver också: ”Jesus förklarar att han inte har kommit för att reformera religionen utan för att göra slut på religionen och ersätta den med sig själv.” Detta påstående tycker jag också är problematiskt. I sin boken definierar Keller kanske vad religion är, och varför religion behöver ersättas, vilket skulle kasta lite ljus över påståendet. Men vad innebär det då att Jesus ersätter religionen med sig själv? Har evangeliet inga lärosatser? Jo, det har det. Innehåller evangeliet inga föreskrifter om hur vi ska leva och fira gudstjänst? Jo, det gör det. Så i sig själv, utan en massa förklaringar, tycker jag ett sådant påstående är innehållslöst.

Kellers ord rimmar också med något jag ofta hör, nämligen att den kristna tron ”inte är en religion utan en relation”. Detta påstående lider av samma brist på precision. Det är också förledande eftersom man kan få intrycket att kristna har en relation till sin Herre precis som de har en relation till andra. Men gudsrelationen, vilken jag inte förnekar att den existerar, är radikalt annorlunda eftersom 1) Gud inte är påtagligt närvarande och 2) Gud är vår skapare och vi är hans skapelser. Och på inget sätt motsäger den relationen att vi också följer bud, instämmer i bekännelser och deltar i gudstjänster. Snarare är det (väl) så att gudsrelationen förutsätter dessa saker.

Här finns fler saker att bena ut men jag får återkomma vid ett senare tillfälle.