Skip to main content.


den 29 maj 2012


  ”Det känns inte som det är ok”

Frun satt och tittade på ett program på TV där en ung kvinna (under 40 år) berättar att hon känner att hon måste ut och jobba. ”Det förväntas av mig”. Hon kände ingen sådan press i London, där hon bott tidigare. Det slog mig att denna känslighet för omgivningens förväntningar och svårigheten att ignorera dem är ett märkligt och väldigt hämmande karaktärsdrag. Kanske är det typiskt svenskt? Jag känner igen den i mig själv och andra människor i min närhet beskriver samma sak.

Vi är bundna – inte så mycket av regler, lagar eller moral – utan av ofta subtila förväntningar på vårt beteende. Med lite större självständighet hade det lätt gått att rycka på axlarna åt sådana förväntningar. Om inget konkret hindrar mig så vad är det egentligen som stoppar mig från att göra det jag vill?

Det sägs ofta att detta är jantelagens hemland (trots ordets norska ursprung). Kanske är det så. Detta beroende av omgivningens tysta accepterade av mig verkar i alla fall vara ytterligare ett uttryck för vår fruktan för att sticka ut. Vi (svenskar) känner av omgivningarna och lär oss att tolka signaler, allt för att inte bli utstötta ur gruppen. Sedan lever vi i detta fängelse hela livet.

Men sanningen är att regler, lagar och moral är mycket viktigare än omgivningens förväntningar. Att bryta mot de förra innebär oftast en klar överträdelse som i sin tur kommer att bestraffas. Att bryta mot förväntningarna, däremot, behöver inte få några negativa konsekvenser. Det kan bli som när barnet ropar att kejsaren är naken. Våra ögon öppnas och vi befrias från en lögn och en rädsla.

Vägen ut ur fängelset blir då som följer: 1) Definiera vad vi vill. 2) Ta reda på om det finns några regler, lagar eller moraliska hinder för att göra vad vi vill. 3) Göra det.

Lätt som en plätt.

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on LinkedInEmail this to someonePin on PinterestShare on TumblrShare on Reddit

Du kan kommentera, eller pinga från din egen sajt.



2 kommentarer till “”Det känns inte som det är ok””

  1. Ingmar Rönn säger:

    Lätt som en plätt – förutsatt att man inte har byggt upp sin identitet och sin plats i tillvaron på den sorts identitetsskapande prestationer som utgår från omgivningens krav och förväntningar.
    Har man det, då är fängelset för starkt för att dina avslutande råd riktigt ska räcka till.
    Då behövs det en ny grund för identiteten, en ny källa att hämta delaktighet och accepterande ur, annars kanske ens nyvunna frihet bara blir ett nytt fängelse, det där man tänker, och kanske säger, något i stil med ”Varför skulle jag bry mig om vad de där idioterna tycker?”

    den 11 juli 2012 kl 16:03
  2. pelle säger:

    ”Lätt som en plätt” var aldrig menat bokstavligt.

    den 2 augusti 2012 kl 22:09

Kommentera detta inlägg

XHTML: Du kan använda dessa taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>