Författaren och journalisten Kajsa Ekis Ekman anklagar idag i Expressen Fredrik Reinfeldt för att ha ökat fattigdomen i Sverige. Hon skriver:

Det handlar inte om resor till Thailand. Det handlar om tydliga skillnader i hälsa och livslängd. Det handlar om att ens barn börjar hålla tyst om nageltrång därför att de vet att man inte har råd med nya skor. Om att inte kunna göra slut med en partner som man är utled på därför att ekonomin inte tillåter det. Det handlar om att plötsligt känna sig otillräcklig. Att titta sig i spegeln och känna sig ful. Att se sitt hem och upptäcka att det ser för jävligt ut. Och att samtidigt se hur de övre klasserna drar ifrån och hela tiden sätter ribban högre för vad som är en acceptabel standard – på boende, utseende, livsstil.

Så här önskar jag att vår statsminister skulle svara henne:

Bästa Kajsa. Jag önskar inget annat än att alla människor i Sverige ska leva ett gott liv. Jag önskar också ett mer solidariskt Sverige där vi tillsammans ställer upp för varandra och där vi som har mycket hjälper dem som har det sämre. Men till skillnad från dig menar jag att det det inte främst är statens uppgift att se till att detta sker. Nej, det är din och min uppgift. Tillsammans med andra människor och sammanslutningar av god vilja skulle vi kunna uträtta underverk. Tyvärr är det ganska kallt i Sverige och då tänker jag inte bara på de låga minusgraderna. Nej, egoismen har under lång tid brett ut sig. Bankdirektörernas höga bonusar och fallskärmar är bara ett symptom på detta. Det verkliga problemet finns hos gemene man som hellre sitter framför TV:n en fredagskväll än går ut och gör en insats, som hellre köper ett nytt TV-spel än köper en matkasse till hungriga. Det finns förstås många orsaker till detta. Men en är att staten tagit över ansvaret för våra medmänniskor. Medborgarna i detta land har anpassat sina liv efter detta och litar på att anställda stats- eller kommuntjänstemän ska göra jobbet.

Detta är inte bra, Kajsa! Vi har slutat att bry oss och det drabbar både dem som behöver vår hjälp och oss själva som ju berövas en viktig uppgift. Sedan tror jag också att ett gott samhälle måste vara fritt och skatter begränsar människors frihet. Skatter måste användas väldigt försiktigt eftersom de tvingas av medborgarna. Därför ska staten endast ägna sig åt sådant som inte går att överlåta till andra aktörer. Skatter begränsar även de möjligheter som vanliga människor har att dela med sig och hjälpa andra. Kort sagt, Kajsa, det finns en väldig baksida med både höga skatter och den allomfattande välfärdsstaten.

Vi måste också tänka långsiktigt på vad som bäst gagnar hela landet, även de sämst ställda. Och ser vi ut över världen och bakåt i historien är det tydligt att statliga välfärdsprogram inte varit det som lyft människor ur deras fattigdom. Nej, det är den fria företagsamheten. Det var inte den stora staten som byggde folkhemmet. Staten har aldrig haft några egna resurser och aldrig kunnat skapa välstånd. Nej, vårt lands välstånd liksom hela den rika världens kommer från kapitalismen. Du gillar säkert inte att höra detta, Kajsa, men så är det. Titta bara på Syd- och Nordkorea. Den ena landet valde för 60 år sedan kapitalismen och det andra kommunismen. Trots liknande förutsättningar är det bara ett av dem som blomstrar idag. Det andra är döende.

Så vad säger du, Kajsa? Vill du hjälpa mig att hjälpa detta land att vända riktning?

Läs även vad anda skriver om kapitalism, välfärdsstaten, fattigdom, frihet