Skip to main content.

den 29 augusti 2010


  Aborter för de ofödda barnens skull

Jag har precis läst Ja till Livets tidning Enim om valet. Tidningen har frågat partierna om olika abortrelaterade frågor. Det är sorglig läsning och tidningens rubrik ”Vem bryr sig?” sammanfattar väl svaren. Mest slående är ett av svaren från Miljöpartiet. De skriver:

Varje barn har rätt att födas av någon som önskar det.

Det låter ju positivt! Och klart, det skulle kunna tolkas som ett krav på föräldrarna att önska alla barn de sätter till världen. Men självklart menar de något helt annat, nämligen en rättighet för kvinnan att utföra en abort, om hon ej önskar barnet. På så sätt garanteras barnets rätt att födas av någon som önskar det.

Kanske borde jag sätta punkt här för någonstans går rimligen en gräns för när det förnuftiga samtalet inte längre är möjligt. För visst är det något groteskt lögnaktigt över detta sätt att beskriva kvinnans rätt till abort? Nu handlar alltså aborter inte längre enbart om ”kvinnans rätt till sin kropp”. Nej, i de fall graviditeten är ovälkommen är abort den bästa lösningen… för barnet.

”Jag är ledsen, min lilla krabat. Men jag vill inte bli mamma nu så för din skull kommer jag att ta en tablett som förgiftar dig. Det är det bästa att göra, det förstår du väl? Visst skulle jag kanske kunna ändra mig om jag skulle få se dig. Och visst skulle någon annan kunna ta hand om dig. Men man vet ju aldrig och jag vill inte att du ska bli ledsen. Och sedan har jag några grejor jag vill göra först, innan jag blir mamma. Och din pappa är inte direkt jättesugen på att bli förälder han heller. Så det blir verkligen för det bästa. Farväl, vännen!”

Det är sann moderskärlek, det. I Miljöpartiets värld.

Andra skriver om: , , ,

Ps. Detta inlägg är även publicerat på Samvetsbloggen. Passa på att läsa Nasrin Sjögrens senaste alster där också, det är riktigt bra!

den 25 augusti 2010


  Kanariefågeln i gruvan

Situationen för judar i Nederländerna är nu så svår att de knappast kan promenera på Amsterdams gator. Civilklädda poliser har börjat bära kippor för att gripa dem som terroriserar judarna, oftast unga muslimer. Men de gröna protesterar och menar att poliser som bär kippor faktiskt provocerar till brott… The Brussels Journal skriver:

“Decoy Jew” is a new phrase in the Netherlands. Jews are no longer safe in major Dutch cities such as Amsterdam. Since 1999, Jewish organizations in the Netherlands have been complaining that Jews who walk the Dutch streets wearing skullcaps risk verbal and physical attacks by young Muslims. Being insulted, spat at or attacked are some of the risks associated with being recognizable as a Jew in contemporary Western Europe.

Last week, a television broadcast showed how three Jews with skullcaps, two adolescents and an adult, were harassed within thirty minutes of being out in the streets of Amsterdam. Young Muslims spat at them, mocked them, shouted insults and made Nazi salutes. “Dirty Jew, go back to your own country,” a group of Moroccan youths shouted at a young indigenous Dutch Jew. “It is rather ironic,” the young man commented, adding that if one goes out in a burka one encounters less hostility than if one wears a skullcap.

In an effort to arrest the culprits who terrorize Jews, the Amsterdam authorities have ordered police officers to walk the streets disguised as Jews. The Dutch police already disguise officers as “decoy prostitutes, decoy gays and decoy grannies” to deter muggings and attacks on prostitutes, homosexuals and the elderly. Apparently sending out the decoys has helped reduce street crime. The “decoy Jew” has now been added to the police attributes.

Artikeln avslutas:

It is often said that the Jews are the canary in the coalmine. When the Jews feel compelled to leave, the light of freedom is being extinguished. Something is badly wrong when the police need to deploy “decoy Jews.” Once again, the specter of anti-Semitism is haunting Europe. If the Europeans do not stand with the Jews, they deserve no freedom themselves and cities such as Amsterdam and Antwerp will soon be Islamic cities.

Andra skriver om: , , ,


  Om barnens svåra situation

Nasrin Sjögren skriver starkt om den svåra situationen för vår tids barn. Svårigheterna börjar redan i moderlivet:

Sedan fick jag upp ögonen för de allra minsta. De som ännu inte har fötts. Men som lever. I allra högsta grad. Ofödingarna. Hur oerhört utsatta de är. Hur vi dödar dem i hundratals. Vareviga vecka. Som blir tiotusentals. År ut och år in. Vi födda kallar det för abort. Kliniskt. Praktiskt. För oss. Vad ofödingarna skulle kalla det? Det vet jag inte. Massmord. Tror jag.

Läs hela texten.

Andra skriver om: , ,


  Civilisationernas kamp

Ayaan Hirsi Ali skriver om vad som förenar minaretförbudet i Schweiz, burkaförbudet i Frankrike och nu motståndet mot moskébygget på Manhattan:

What do the controversies around the proposed mosque near Ground Zero, the eviction of American missionaries from Morocco earlier this year, the minaret ban in Switzerland last year, and the recent burka ban in France have in common? All four are framed in the Western media as issues of religious tolerance. But that is not their essence. Fundamentally, they are all symptoms of what the late Harvard political scientist Samuel Huntington called the ”Clash of Civilizations,” particularly the clash between Islam and the West…
Our civilization is not indestructible: It needs to be actively defended.

Så sant. Men en effektiv kamp kräver att väst återvänder till sina kristna rötter och det känns minst sagt avlägset.

Andra skriver om: , , , , ,

den 24 augusti 2010


  Kontroversen kring moskébygget i New York

Jag hade inte tänkt skriva om kontroverserna kring moskébygget i New York eftersom frågan endast avlägset är relevant för oss svenskar. Men när DN:s Henrik Berggren, under rubriken ”Rädslans politik”, får motståndet till bygget att handla om intolerans mot muslimer (= islamofobi) måste jag reagera. Det är helt enkelt inte sant. Berggren skriver:

Trots att USA är huvudfienden för de militanta islamisterna tycktes länge den amerikanska pluralismen och religionsfriheten göra landet immunt mot den intolerans mot muslimer som torgförs av europeiska högerpartier.
Att bygga moskén framställs nu av många republikaner som en eftergift för militant islamism.

Sant är att demokraterna med Barack Obama och New York Times i ledningen gärna vill få frågan att handla om religionsfrihet kontra religiös intolerans. Men sant är också att demokraterna sällan ger en rättvis bild av motståndet mot dem själva. Så varför inte lyssna lite på vad motståndarna till moskébygget faktiskt säger? Den som väckte motståndet var Sarah Palin som i ett inlägg på sin Facebook-sida den 20/7 skrev:

No one is disputing that America stands for – and should stand for – religious tolerance. It is a foundation of our republic. This is not an issue of religious tolerance but of common moral sense. To build a mosque at Ground Zero is a stab in the heart of the families of the innocent victims of those horrific attacks.

Palin sammanfattar här vad som är problemet: inte att muslimer bygger en moské i New York utan att de väljer att bygga den väldigt nära det ställe där 3000 människor dödades under åkallan av samma gud som dessa muslimer själva tror på.

I ett inlägg några veckor senare riktar hon kritik mot president Obama som någon dag tidigare givit sitt stöd till moskébygget. Hon skriver:

Mr. President, should they or should they not build a mosque steps away from where radical Islamists killed 3000 people? Please tell us your position. We all know that they have the right to do it, but should they? And, no, this is not above your pay grade. If those who wish to build this Ground Zero mosque are sincerely interested in encouraging positive ”cross-cultural engagement” and dialogue to show a moderate and tolerant face of Islam, then why haven’t they recognized that the decision to build a mosque at this particular location is doing just the opposite?

Alltså: även om de muslimer som vill bygga moskén har en laglig rätt att göra det borde presidenten (liksom borgmästaren) kunna ha en uppfattning om det tillbörliga i att göra det. Politik handlar ju inte enbart om lagstiftning utan också om att visa ledarskap.

Berggren citerar en republikan, den förre talmannen Newt Gingrich. Berggren skriver:

Newt Gingrich har jämfört moskébygget med att låta nazister sätta upp ett minnesmärke bredvid ett Förintelsemuseum.

Och detta är förvisso sant. Men meningen var inte att jämföra de muslimer som vill bygga moskén med nazister. Det förstår vi om vi läser att Gingrich även sade att amerikaner inte borde acceptera att japaner bygger ett minnesmärke vid Pearl Harbor. Charles Krauthammer har utvecklat denna tanke vidare:

When we speak of Ground Zero as hallowed ground, what we mean is that it belongs to those who suffered and died there — and that such ownership obliges us, the living, to preserve the dignity and memory of the place, never allowing it to be forgotten, trivialized or misappropriated…
America is a free country where you can build whatever you want — but not anywhere. That’s why we have zoning laws. No liquor store near a school, no strip malls where they offend local sensibilities, and, if your house doesn’t meet community architectural codes, you cannot build at all.
These restrictions are for reasons of aesthetics. Others are for more profound reasons of common decency and respect for the sacred. No commercial tower over Gettysburg, no convent at Auschwitz — and no mosque at Ground Zero.

Alltså: av precis samma skäl som hade varit fel att bygga ett kloster nära Auschwitz, med hänsyn till många judars uppfattning om kyrkans passivitet under judeförföljelserna, vore det fel att bygga en moské vid ”Ground Zero”.

Så varför uppstår då denna kontrovers amerikaner emellan? Och varför engagerar frågan även utanför USA? Och vad får Henrik Berggren att okritiskt haka på demokrat-spåret? Jag tror mycket handlar om inställningen till islam. Man kan å ena sidan, som den amerikanska administrationen, smeka islams företrädare medhårs för att försöka visa sin storsinthet och generositet. Eller, å den andra sidan, så ställer man samma krav på muslimer som på vilken annan grupp som helst. I det första fallet gör man muslimer till offer, ett typiskt vänsterdrag, och i det andra gör man dem till ansvarstagande subjekt. Jag tror på det senare.

Andra skriver om: , , , , , , , , , , , ,

den 3 augusti 2010


  Time visar och försvarar brutala bilder

Människorätt för ofödda, MRO, har fått mycket kritik för sin metod att visa bilder på aborterade foster i syfte att visa för världen vad en abort är och gör. Själv är jag övertygad om att kritiken är missriktad och att den beror på 1) att kritikerna helt enkelt gillar vår nuvarande lagstiftning eller 2) att man vill vara så himla smart och sofistikerad och därför känner sig nödd att distansera sig från ”extremisterna” för att inte bli befläckad.

Nu kan alla kritiker pröva sin skäl. På framsidan av det senaste numret av tidskriften Time visas en bild på en afghansk kvinna som har fått sin näsa och sina öron avskurna av talibanerna som straff. Hennes brott:  hon flydde från sina svärföräldrar för att de behandlade henne illa.

Givetvis kommer många barn att se denna och andra liknande bilder i tidskriften Time. Och det är något som redaktionen reflekterat över. De skriver:

I’m acutely aware that this image will be seen by children, who will undoubtedly find it distressing. We have consulted with a number of child psychologists about its potential impact. Some think children are so used to seeing violence in the media that the image will have little effect, but others believe that children will find it very scary and distressing — that they will see it, as Dr. Michael Rich, director of the Center on Media and Child Health at Children’s Hospital Boston, said, as ”a symbol of bad things that can happen to people.” I showed it to my two young sons, 9 and 12, who both immediately felt sorry for Aisha and asked why anyone would have done such harm to her. I apologize to readers who find the image too strong, and I invite you to comment on the image’s impact.

But bad things do happen to people, and it is part of our job to confront and explain them. In the end, I felt that the image is a window into the reality of what is happening — and what can happen — in a war that affects and involves all of us. I would rather confront readers with the Taliban’s treatment of women than ignore it. I would rather people know that reality as they make up their minds about what the U.S. and its allies should do in Afghanistan. (min fetstil)

Alltså: detta är en den brutala sanningen och ibland behöver människor konfronteras med den för att brutaliteterna ska kunna få ett slut.

Time skulle kunna anklagas för ungefär samma saker som MRO, nämligen att de ägnar sig åt skrämselpropaganda. De kan också anklagas för att de alienerar de krafter som kanske önskar en fortsatt stark amerikansk närvaro i Afghanistan men som önskar att samtalet borde föras i en mer sansad ton.

Därför kan man fråga sig själv om Time gör rätt eller ej. Och sedan bedöma MRO efter samma måttstock.

Andra skriver om: , , , , , ,


  Ej bara rättigheter…

Ny video ute nu på Prager University om ”consumer obligations”, alltså vilka skyldigheter vi som konsumenter har mot butiker och producenter. Dennis Prager går igenom ”the storekeeper law” som finns nedskriven i Talmud och det visar sig att denna lag kan appliceras på mycket mer än shopping. Lysande som vanligt!

Andra skriver om: , ,