PJ Anders Linder skriver bra i dagens SvD om vilka grundläggande idéer och värden som vår ekonomi måste grundas på:

Vi bör inte bara tala om vilken konjunkturpolitik som är rätt 2010 och 2011 utan också hur vi ska komma bort från föreställningen att skörd inte behöver föregås av sådd. I ett samhälle i balans kan inte politiker lova mer vad än skattebetalarna har lust att betala för – förtroendevalda och folk måste tala med varandra som vuxna människor – och hushållen kan inte sätta sprätt på allt vad de tjänar och mer därtill. De måste bygga upp buffertar att falla tillbaka på, att hämta trygghet ur och att använda till företagsamhet och förkovran.

Det är ju elementärt, egentligen. Varken en privatperson eller ett land klarar att kontinuerligt låna till sina utgifter. Jag säger inte att man först måste spara. Men både en privatperson liksom ett land måste se till att ekonomin först är god innan man sätter sig i skuld. Med god ekonomi menar jag då en förmåga att hantera lånekostnaderna, plus alla andra kostnader man har, utan att sätta sig i ytterligare skuld. Skuldsättning måste ses som något temporärt. Jag tycker att detta är en grundläggande moralisk princip som gått förlorad.

Det andra är att medborgarna måste inse vår ekonomis begränsningar. Allt för ofta upplever jag att det ställs krav på nya eller förbättrade välfärdstjänster utan tanke på vad som är möjligt. Det kan handla om att just min stad behöver ett sjukhus eller förbättrade öppettider på vårdcentralen. En sådan diskussion måste förstås få föras men det måste alltid finnas en tanke om kostnader. Här längtar jag efter politiker som vågar vara tuffa mot oss medborgare och väljare, politiker som vågar vara tuffa och inte stryker sin väljare medhårs. Jag skulle antagligen lägga min röst på den politiker som sade något liknande:

Vi har under lång tid levt över våra tillgångar. Det är nu dags att ta konsekvenserna av detta. Våra intäkter kan antagligen inte bli så mycket större och det innebär, tyvärr, att det är dags att skära kostnader. Så det blir inga välfärdsreformer under nästa mandatperiod. Read my lips! Inga reformer. Tvärtom blir det nedskärningar av flera av de tjänster som vår kommun tillhandahåller idag, allt för att rädda kärnan i välfärden. Det är tuffa tider men vi kommer att klara detta tillsammans. Jag räknar med att ni förstår varför detta måste ske. Ni är inga småbarn som reagerar surt för att ni får lite mindre godis av mamma och pappa. Nej, ni vet att vi inte kan fortsätta att leva över våra tillgångar.

Därför är det dags för en ordnad reträtt, tillbaka till en hållbar storlek på våra gemensamma, offentligt finansierade, åtaganden. Detta är kanske ett bistert budskap men det går också att se som något positivt. Det är nu slut på de tider då vi skjuter våra skulder framför oss. Det är dags att vi tar det ansvar som vi borde ha tagit från början. Det är nu dags för ärans tid. En ny tid, mina vänner, med många utmaningar. Jag vill också varna er. Lyssna inte på de röster som säger att allt är bra. Ni vet bättre än så. Ni kan matematik, ni förstår grundläggande ekonomiska principer. Och ni kan läsa. Därför bör ni inte bli lurade av sådant tal.

Ah, jag längtar efter klarspråk!

Andra skriver om: nedskärningar, klarspråk, ekonomi, politik, ärans tid

Du kan kommentera, eller