Skip to main content.


den 15 februari 2009


  Finn 1000 fel

Den värsta sortens politiker måste vara kyrkopolitikerna. Jag har sympati för dem som motvilligt engagerar sig med motivet att någon ju måste göra jobbet. Kyrkoråd och kyrkonämnder kräver massor av folk och det behövs goda krafter (läs kristna) som är beredda att lägga ner sin tid på att organisera den lokala svenskkyrkliga församlingen. Men i en episkopal kyrka måste den partipolitiska styrningen vara en styggelse. Och värst är det förstås i Svenska kyrkans högst beslutande organ, kyrkomötet. Där sitter folk som gillar den nuvarande ordningen där statsapparaten via sina ombud fortfarande styr över kyrkan. Dessa kyrkopolitiker blygs inte över att näpsa biskopar eller att låta kyrkans lära präglas av den socialdemokratiska ideologin.

I dagens SvD jublar två kyrkopolitiker av den maktfullkomliga varianten över möjligheten att Svenska kyrkan kan få viga homosexuella par. Socialdemokraternas Olle Burell samt Centerns Karin Perers skriver:

”Äntligen står de framför altaret!” kommer vi att kunna utbrista i höst, när kyrkomötet med stor sannolikhet har beslutat att Svenska kyrkan ska fatta den hand som Sveriges riksdag sträcker ut redan i vår. Snabbare än många andra har svenska folket därmed befriat sig från ännu en av de fördomar, som strider mot synen att alla människor har lika värde.

Här finns hur mycket som helst att slita sitt hår över. För det första tar de kyrkomötets beslut för givet. Och det kanske man kan göra tyst för sig själv. Oddsen talar för att beslutet blir som Burell och Perers önskar. Men politiker bör ha respekt för beslutsgången och inte på förhand säga vilka beslut som kommer att fattas. Det gäller både beslut på kyrkomötet liksom beslutet om könsneutrala äktenskap i riksdagen i vår.

Vidare menar de att riksdagen sträcker ut en hand till Svenska kyrkan. Men den proposition som riksdagen kommer att ta ställning till i vår är ett resultat av att statsministern önskar att kyrkklockorna ska ringa över homosexuella par redan i vår. Denna viljeyttring från statsministern ser nu dessa kyrkopolitiker som en utsträckt hand. Och det kan man ju göra, om man instämmer med statsministern. Annars ser man det som ett diktat.

För det tredje menar de att en vigselordning som endast tillåter äktenskap för heterosexuella par ”strider mot synen att alla människor har lika värde.” Att påstå det är att passera varje gräns för anständigheten. Det är riktigt lågt och genuint ohederligt. Alla människor som tar avstånd från samkönande äktenskap skulle alltså motiveras av att homosexuella inte riktigt är människor och därför inte är värda ett äktenskap. Att ens antyda det är att brännmärka sina meningsmotståndare och det är ett effektivt sätt att förhindra en fri och öppen debatt.

Självklart motiveras jag och andra som tar avstånd från samkönade äktenskap av helt andra saker. Alla människor är skapade till Guds avbild men det innebär inte, och uppenbarligen så, att allt vi gör är i sin ordning. Vad gäller äktenskapet finns en gudagiven, och som för de flesta uppfattas som helt naturlig, ordning som Gud välsignar. I begynnelsen skapade Gud man och kvinna och de skulle bli ett kött. Under årtusenden har relationen mellan en man och en kvinna varit unik i samhällets ögon. Att då smutskasta alla dem som har (och har haft) denna syn är antingen bara politik (av den dåliga sorten) eller väldigt inskränkt.

Burell och Perers kritiserar i sin artikel de nio biskopar som härom veckan i en debattartikel menade att Svenska kyrkan borde avstå vigselrätten. De skriver:

Som gruppordförande för Socialdemokraterna respektive Centerpartiet i kyrkomötet kan vi inte stillatigande åse hur biskoparna skadar förtroendet för Svenska kyrkan… Årets Ungdomsbarometer visar att Svenska kyrkan är den institution som Sveriges ungdomar har lägst förtroende för. De nio biskoparnas kampanj, som i praktiken leder till värn av förtryckarna istället för de förtryckta, lär inte motverka denna misstro.

Har man gett sig in i leken får man leken tåla, kanske de resonerar om biskoparna. Men de är kyrkans högsta ämbetsbärare och borde respekteras som sådana av kyrkomötets ledamöter. För all del, kritisera deras förslag. Men påstå inte att deras artikel skadar förtroendet för Svenska kyrkan. Kyrkans kris är stor och lär inte påverkas nämnvärt av denna debattartikel, varken positivit eller negativt. Och vad är det egentligen som skadat förtroendet för Svenska kyrkan? Det skulle lika gärna kunna vara hennes lojalitet mot staten och tidsandan. Människor respektar inte en vindflöjel och måste ha märkt den omsvängning som skett inom Svenska kyrkan på en rad områden.

Läs även Stefan Swärds kommentar.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on LinkedInEmail this to someonePin on PinterestShare on TumblrShare on Reddit

Du kan kommentera, eller pinga från din egen sajt.



Kommentera detta inlägg

XHTML: Du kan använda dessa taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>