Skip to main content.

Vem är Jesus?

Somliga tror att bli kristen handlar om att kasta sig utför ett stup i blindo, att utan några egentligen goda skäl börja tro på något man inte kan veta något om. Men det är inte så. Det finns verkligen goda skäl till att ta kristendomen på allvar. Denna text handlar om kristendomens centralfigur Jesus och vad som talar för att han är den som kyrkan genom tiderna har menat.

Vi mäter vår tid efter honom. Han var grundaren av en religion som idag är världens största. Krig har utkämpats i hans namn. Hans efterföljare säger att han är vägen, sanningen och livet och är redo att gå i döden för sin tro.

Vem var han egentligen, denne man som enligt berättelserna vandrade här på jorden för snart 2000 år sedan, en snickarson från den lilla byn Nasaret i Israel, denna Jesus som av sina anhängare kallas Kristus, den smorde – Guds utvalde.

Innan vi går in på frågan om vem han var måste vi ställa frågan om han verkligen har existerat? Alla tycks ta det för givet men tänk om allt är bara är en illusion, en dröm några förvirrade ungdomar hade för 2000 år sedan. Denna dröm talade rakt in i människors liv och den fick därefter sitt eget liv. Alla ville att det skulle vara sant och ingen brydde sig om att kontrollera fakta. Eller tänk om allt var en bluff, ett sätt för några få obetydliga att skaffa sig inflytande och position. Kan vi egentligen veta att han existerade?

För att reda ut den frågan måste vi först besvara en annan, nämligen vilka källor som finns som talar om Jesus existens och hur tillförlitliga de är. Huvudkällan är förstås Bibeln men vi har även utombibliska (och utomkyrkliga) skrifter som nämner Jesus. De romerska historikerna Tacitus och Suetonius skrev exempelvis om honom. Den judiske historikern Josephus, född år 37 e kr, beskriver Jesus så här:

Vid den tiden fanns en viss man, Jesus – om det nu är korrekt att kalla honom ”man”, för han gjorde underbara ting – en lärare för människor som tar emot sanningen med glädje. Han fick med sig många människor, både judar och hedningar. Han var Kristus, och när Pilatus på förslag från de ledande männen ibland oss hade dömt honom att korsfästas, övergavs han inte av dem som älskat honom”¦

Det finns alltså texter vid sidan Nya testamentet som handlar om Jesus. Låt oss nu titta på Bibeln, denna bok som egentligen inte är en bok utan närmare bestämt en slags antologi bestående av 66 mer eller mindre långa berättelser och brev varav 27 i dess andra hälft, Nya testamentet. De senare handlar uteslutande om Jesus.

Vill vi veta detaljerna om Jesu liv läser vi de fyra evangelierna, vill vi ha en uttolkning av innebörden av det Jesus gjorde läser vi de efterföljande breven. Evangelierna utger sig för att vara ögonvittnesskildringar. Vi får intrycket att källorna till dessa fyra berättelser är människor som varit med när denne Jesus vandrade mellan byarna i Israel. Det finns anledning till att tro att så också var fallet eftersom de

1) är sinsemellan överensstämmande i allt utom vissa detaljer

2) återger detaljer som kan tyckas irrelevanta om man inte hade varit där och som kunde ha kontrollerats av de första läsarna (tänker främst på alla de historiska och geografiska fakta som exempelvis Lukasevangeliet är fullt av. Ex Luk 8:1-3: ” De tolv var med honom 2och även några kvinnor, som hade blivit befriade från onda andar och botade från sjukdomar: Maria, som kallades Magdalena – från henne hade sju onda andar farit ut – 3vidare Johanna som var hustru till Herodes förvaltare Kusas, och Susanna och många andra som tjänade dem med vad de ägde.”)

3) är psykologiskt trovärdiga i det att lärjungarna (sedermera kyrkoledarna) ofta framställs ofördelaktigt (ex hur alla överger Jesus när han arresteras.)

Nå, även om evangelierna nu är ögonvittnesskildringar och har en kärna av sanning i sig, vad hindrar att de har broderats ut under århundradenas lopp? De flesta bibelforskare är idag överens om att texterna författades mellan 50 e.kr (Markusevangeliet) och 100 e.kr. (Uppenbarelseboken). Tendensen är en allt tidigare datering. Det finns vissa som menar att evangelierna faktiskt skrevs på 30-40 talen e.kr, d.v.s. endast ett tiotal år efter korsfästelsen. Hursomhelst visar detta att evangelierna skrevs ned och spreds medan det fortfarande fanns människor vid livet, samtida med Jesus, som kunde ha motsagt hela historien: ”Hallå, jag var där! Det där hände ju inte!” Författarna kunde inte skriva vad som helst eftersom sanningen fortfarande var levande och åtkomlig.

Att de evangelier vi läser idag överensstämmer med de ursprungliga kan vi med stor säkerhet veta eftersom det finns ett mycket stort antal avskrifter som alla är sinsemellan överensstämmande. Antalet kända kopior är faktiskt så många som 5000 varav den äldsta har daterats till 120 e.kr. Ju fler kopior vi har tillgång till, desto mindre tvivel råder beträffande originalet. Detta kan jämföras med berättelserna om Caesar som det bara finns 10 avskrifter av och som dessutom daterats till så sent som 900 e.kr. Ändå anses dessa, med all rätt, vara tillförlitliga. Varför då? Jo för att det inte finns några skäl att misstänka förfalskning. Och varför inte tänka likadant om evangelierna?

Evangelierna är minst lika tillförlitliga som andra historiska skrifter. Till detta kommer breven som är skrivna av sex olika författare och alla handlar om livet i Jesu efterföljd. Faktum är att ingen människas liv i historien är så väldokumenterat som Jesus.

Så, det finns inga goda skäl att betvivla vare sig Jesu existens eller Bibelns trovärdighet. Men folk ställer sig ju ändå ofta skeptiska till det som står i Bibeln. Alla accepterar utan tvekan berättelser om Caesar eller Alexander den store som sanna trots att källmaterialet har mycket sämre kvalitet. Anledningen till skepticismen när det gäller Nya testamentets berättelser om Jesus har andra orsaker. En är underberättelserna. Den moderna människan ”vet” ju att mirakler inte kan ske. Det har vetenskapen bevisat! Ändå kryllar evangelierna av dem. Alltså har de av denna anledning diskvalificerat sig från start. Men, gott folk, under händer. En kvinna i min församling i Stockholm var svårt sjuk i cancer. Hon hade röntgenplåtar som visade detta. Under en konferens i kyrkan bad folk för henne. Och hon kunde fysiskt känna hur cancern försvann ur hennes kropp. Ny röntgen visade inga spår av cancern. Läkarna saknar förklaring.

För en tid sedan talade Oprah Winfrey om mirakel i sin talkshow. Vi fick se och höra berättas om ett äldre par (nygifta), där mannen drabbats av hjärtproblem. Komplikationer tillstötte under operationen och mannen dog.  Under tiden satt hans hustru ute i väntrummet och bad. När läkaren kom ut till henne och gav henne beskedet fortsatte hon bara sin förtröstansfulla bön till Gud. Läkaren sa till henne att de skulle fortsätta att göra återupplivningsförsök. De fortsatte i 1 ½ timme! (mest för hennes skull) utan någon förändring. Han gav ingen reaktion. Ljudet från apparaturen tjöt hela tiden. Efter 1 ¾ tog läkarna och sköterskorna av sig handskar och munskydd och stod och småpratade lite, operationen var över. plötsligt började hjärtat slå! Häpna kunde de bara konstatera att ett mirakel hade inträffat, helt utan deras inblandning. Läkarna gav efteråt sitt vittnesbörd och sa att mannen inte hade några skador, vilket är helt osannolikt efter att ha varit död i 1 ¾ timme.

En annan orsak till att Bibelns texter om Jesus anses vara otillförlitliga är Jesu anspråk om sig själv. Han verkade mena att han var Gud. Men någon Gud finns ju inte, eller hur? Även det har väl vetenskapen bevisat?! Men har den det? Tänk er själva. Hur skulle det gå till att bevisa att Gud inte finns? Naturvetenskaperna har visserligen gjort stora framsteg när det gäller att förklara vad som händer runt omkring oss. Det behövs inte längre någon Gud som gör att månen lyser på natten eller att solen går upp varje morgon. Allt som sker har en naturlig förklaring. Därför har Gud blivit överflödig. Men detta är verkligen inget gott argument för att Gud inte skull existera. För det första glömmer man bort att de första vetenskapsmännen var kristna och att vetenskapens vagga är de universitet som kyrkan grundade. Själva regelbundenheten i naturen sågs av dessa som ett GUDSBEVIS. Gud är en ordningens Gud. Utan Gud hade allt varit kaos, menade man. Vidare kan man fråga sig hur det rent praktiskt skulle gå till att bevisa någontings icke-existens. Man skulle behöva vända på varje sten i hela universum! Detta råder någon slags blind vetenskapstro som menar att allt kan förklaras vetenskapligt. Så, Gud kan inte avfärdas så lätt. Och därmed inte heller Jesus.

Vem är då Jesus egentligen? Detta är kärnfrågan. Vissa människor menar att det stora med Jesus var att han var en riktig människa. Han var full av kärlek till sina medmänniskor och var en rakt igenom god och sann person. Han var vidare mänsklig i meningen att han ibland var ledsen, han grät, han arbetade och blev trött och hungrig. Missta mig inte, detta är viktigt och vi har i honom ett stort föredöme. Men det är inte revolutionerande!

Kyrkans syn har genom tiderna varit att denne Jesus var Gud kommen till jorden, Gud i mänsklig skepnad. Vilket stöd finns i Bibeln för detta?

En stor del av Jesus undervisning handlar om honom själv. Det han i princip sade till människor var: ”Vill ni ha gemenskap med Gud, så kom till mig.” Eller som det står i Joh 14:6: ”Ingen kommer till Fadern utom genom mig. 7Om ni har lärt känna mig, skall ni också lära känna min Fader. Och härefter känner ni honom och har sett honom.”

Det finns en hunger djupt ner i våra hjärtan. Jag tror den finns i alla människor. Freud sade: ”Människan hungrar efter kärlek.” Jesus sade: ”Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra.” (Joh 6:35) I vårt mörker och vår depression möter han oss med orden: ”Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.” (Joh 8:12) Till oss som är rädda för döden säger han: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör och den som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö.” (Joh 11:25) Till oss som är tyngda av oro säger han: ”Kom till mig, alla ni som är trötta och tyngda av bördor, så skall jag ge er vila.” (Mat 11:28) Kort sagt verkar Jesus tro att han kan möta alla våra behov.

På flera ställen kan vi läsa hur Jesus gör uttalanden som tolkas som hädiska av hans omgivning. I Joh 10:30-33 säger Jesus ”Jag och Fadern är ett” varpå judarna tar upp stenar för att stena honom ”för att du hädar och gör dig själv till Gud”. Vid flera tillfällen blir de skriftlärda judarna så rasande på Jesus att de vill döda honom. Här är några citat som särskilt upprörde dem: ”Ty liksom Fadern uppväcker de döda och ger dem liv, så ger också Sonen liv åt vem han vill. … Den som inte ärar Sonen ärar inte heller Fadern” (Joh 5), ”Den som har sett mig har sett Fadern”, ”Jag är vägen, sanningen och livet.” (Joh 14:6). Vi kan också se hur han flera gånger använder Guds eget namn, ”jag är” (2 Mos 3:14). I exempelvis Joh 8:58 säger han ”jag är och jag var innan Abraham blev till”. Återigen försökte judarna stena honom. Judarna tolkade alltså Jesus så att han gjorde anspråk på gudomlighet. Gjorde man det förtjänade man döden.

I Markusevangeliet läser vi om hur Jesus menade sig kunna förlåta synder. Reaktionen från omgivningen var densamma. De sade: ”Hur kan han tala så? Han hädar ju. Vem kan förlåta synder utom Gud?” Judarnas reaktion är högst förståelig. Vem utom Gud skulle kunna göra något sådant? Tänk själva. Ni beter er dumt mot någon ni känner. Dagen efter träffar ni mig. Om jag då sa ”Jag förlåter dig” skulle ni tro att jag var galen. Inte skulle väl jag kunna förlåta dig, det är ju inte jag som drabbats av din dumhet. Men Jesus gjorde ett sådant anspråk. Det Jesus förlät blev förlåtet.

Det finns ett antal direkta bekännelser från Jesus. När han förhörs av prästerna får han frågan: ”Är du Messias, den Välsignades son?”  På detta svarade Jesus: ”Jag Är. Och ni skall få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma bland himlens moln.” Då rev översteprästen sönder sina kläder och sade: ”Behöver vi några fler vittnen? Ni har hört hädelsen. Vad anser ni?” Alla fann de honom skyldig till döden.”

En annan bekännelse står den tvivlande lärjungen Tomas för. I slutet av Johannesevangeliet faller han ner på knä och säger: ”Min Herre och Gud.” På detta svarade Jesus: ”Du tror därför att du sett mig.” Han borde här ha förebrått Tomas om han missuppfattat saken. Istället tillrättavisade han honom för att det tagit så lång tid för honom att förstå.

Att även Jesus efterföljare förstod hans undervisning och liv på detta sätt ser vi i flera av breven. I Romarbrevet exempelvis skriver Paulus så här: ”De [israelerna] har fäderna, och från dem har Kristus kommit som människa, han som är över allting, Gud, prisad i evighet, amen.” (se även 2 Thess 1:12, Tit 2:13 och 2 Petr 1:1.) Notera också tillbedjan av Lammet i Upp 5:11-13.

Sedan pekar naturligtvis Jesus alla under och, givetvis, själva uppståndelsen på Jesu gudomlighet. Vi läser hur han förvandlade vatten till vin, hur han mångfaldigade mat så att den räckte till flera tusen, hur han gick på vattnet och talade till vinden så att stormen upphörde. Han öppnade blindas ögon, gjorde så att lama kunde gå och uppväckte en död man till livet.

Jesu uppståndelse är en hörnsten inom kristendomen. Utan uppståndelsen hade vi inte haft en kyrka. Men vad talar för att han faktiskt uppstod?

1) Hans försvinnande ur graven
Jesus var verkligen död när han begravdes. Det står att soldaterna stack en lans i Jesu kropp och att blod och vatten strömmade ut. Detta innebär att blodet skilt sig från blodplasman, vilket är ett säkert tecken på att döden inträffat. Ändå var graven tom när lärjungarna besökte den. Flera teorier har föreslagits men ingen är särskilt trolig.

2) Han visade sig för lärjungarna
Nya testamentet vittnar om att över 500 personer såg honom vid livet. Hallucinationer? Det är inte troligt att så många människor har samma hallucination.

3) Den omedelbara effekten
Någonting hände med Jesu lärjungar efter uppståndelsen. Efter hans död var alla nedslagna och kraftlösa. Efter uppståndelsen förvandlades de. Budskapet gick ut med stor fart. Kyrkan grundades och växte snabbt. Här fanns kraft, mod och hopp.

4) Kristnas erfarenheter
Miljontals människor har erfarit Jesus i sina liv, människor från vitt skilda bakgrunder. Ändå har de haft samma upplevelse av den uppståndne Kristus.

Dessa är historiska skäl för att tro på Jesus. Jag tänkte avsluta med att presentera en argumentation som användes redan av fornkyrkan för att resonera sig fram till att Jesus måste vara den han utgav sig för att vara. Man menade att Jesus måste ha varit Gud eller en ond människa, att han talade sanning eller att han ljög.

De flesta läsarna av evangeliet, även de som inte kristna, är överens om att Jesus var en god och vis man, full av ödmjukhet och kärlek. Muslimer anser att han var en profet. Gandhi ansåg att Jesus var historiens största morallärare. Klart är att Jesus alltid har haft en otrolig lyskraft. Det blir emellertid problem om man inte tror på att han talade sanning när han utgav sig för att vara Gud, samtidigt som man tror att han var vis och ödmjuk. Det är ju inte särdeles ödmjukt av en enkel människa att utge sig för att vara Gud, skaparen av himmel och jord, allsmäktig och allvetande, den allestädes närvarande som har hela historien i sin hand. Det är inte heller särskilt vist eftersom man då uppenbarligen skulle sakna all självinsikt. Att bara tro att Jesus var en vis man är helt enkelt inte ett alternativ utifrån det vi kan veta om Jesus.

Kan han då ha varit en stor lögnare? Konsekvenserna i sådana fall vore enorma. Hans närmaste vänner dog för hans skull. Miljoner människor har genom historien gett sin kärlek och satt sitt hopp till denne Jesus. Allt förgäves. Ljög han var det ingen liten oskyldig lögn utan en av de värsta handlingarna i världshistorien. Men detta rimmar illa med vad vi vet om honom. Han var ju motsatsen till en ond människa: osjälvisk, barmhärtig, sann. Han helade och upprättade människor, undervisade om rättfärdighet och kärlek, tog de svagas parti. Vidare kan man ju fråga sig vilket motiv han egentligen kunde ha haft till en sådan lögn. Sökte han måhända rikedom eller inflytande? Eller kanske sex? Han fick ingetdera. Allt hans lögn ledde till var döden på kors, ett av de värsta sätten att dö på. Han visste det men framhärdade ändå i sin lögn. Troligt? Knappast.

Avfärdar vi det senare alternativet återstår i logikens namn endast det första, nämligen att han var, och är, Gud.

Det finns andra populära föreställningar om vem Jesus egentligen var. Vissa menar att han var en österländsk guru, andra att han var galen, andra att han var en rebelledare, andra att han var den förste kommunisten. Ytterligare andra ser honom endast som en stor profet eller en morallärare. Problemet med alla dessa synsätt är att de inte tar hänsyn till Jesu egna anspråk, vem han sa att var. Han sa att han var Gud. Han sa inte ”Följ min lära” utan ”Följ mig”.

Vad finns det egentligen för anledning att misstro detta anspråk? Om en i övrigt trovärdig människa påstår något, utgår vi ju ifrån att han eller hon talar sanning. Varför har människor sådana problem med att tro på det Jesus sa om sig själv? Han var ju en trovärdig person. Det kan ju inte bero på att vi vet att ingen kan vara Gud, för det kan vi ju inte veta. Jesu anspråk blir orimliga endast om vi utgår från att det inte existerar någon Gud eller att Gud aldrig skulle sätta sin fot på jorden. Men denna kunskap har vi inte. Vetenskapen har inte bevisat att Gud inte existerar. Det kan den omöjligen göra. Faktum är att det inom naturvetenskaperna finns fler troende än inom andra yrkesområden. Eftersom det saknas goda skäl till att misstro Jesus borde ni därför våga pröva det Jesus säger. Tänk om det är sant!

(Artikeln är en bearbetning av en Alphaföreläsning)

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on LinkedInEmail this to someonePin on PinterestShare on TumblrShare on Reddit