”Varför tro när man kan veta?” Denna provocerande fråga, och andra i samma anda, utsätts man ofta för när det uppdagas för ens omgivning att det finns en kristen i sällskapet. Frågan röjer stor okunskap om vad tro egentligen är och om vetandets grund. De flesta kristna är faktiskt vissa om Guds existens, de tror ej blott att han kanske finns. Istället handlar tro om övertygelse och tillit; övertygelse om Guds existens och tillit till hans kärlek till människan. Engelskans ”faith” och ”belief” ger bättre rättvisa åt ordet. Engelsktalande kristna säger ”I believe in God” eller ”I have faith in God”. Aldrig säger de ”God exists, I think”, i varje fall inte om det är sin Gudstro de vill uttrycka. Kristen tro har alltså med både kunskap och vilja att göra. Att vara osäker på Guds existens och sin överlåtelse kallas inte tro utan otro.
Men vetande då, är det något säkert och entydigt? För att veta att jag för tillfället ser en vacker kvinna framför mig måste jag tro (i meningen hålla för sant trots avsaknaden av empiriska eller rationella belägg) att mina ögon faktiskt förmedlar en korrekt bild av verkligheten. Jag måste även tro att det är möjligt att erhålla kunskap om min omvärld. Vidare måste jag tro på mitt förnuft för att kunna bearbeta mina sinnesdata. Dessa tre antaganden går inte att på något sätt ”bevisa” vara sanna eftersom jag måste utnyttja både sinnen och förnuft om jag försöker.
Vi får helt enkelt erkänna att vi som människor är begränsade och därför inte kan komma till en fullständig visshet om tingens ordning. Endast något obegränsat kan ha absolut kunskap. Alla människor kan därför sägas vara troende. Det är alltså felaktigt att karaktärisera en ateist som en som vet att Gud inte finns och en kristen som en som tror att han finns. Det viktiga för en kristen (eller en religiös människa överhuvudtaget) är inte att vara troende. Det viktiga är vad man tror på, d.v.s. vad som är trons föremål. Kristna tror på Kristus.
Det är därför inte bara kristna som borde förklara och försvara sin tro. Alla har en tro som måste fås att stämma med världen runt omkring oss. Men av denna anledning är all tro inte heller likvärdig. Vi bör ju söka den tro som stämmer bäst med vad vi på goda grunder kan veta. Vi bör inte tro mer än vi behöver! En god tro klarar en empirisk, en rationell och en personlig prövning.
