Filosofiska rummet sände förra söndagen (28/3 2004) ett program om porr. I samtalet deltog fyra personer, tre kvinnor och en man. Endast en tog helt avstånd från porren, filosofen Roland Poirier Martinsson. De övriga tre menade, kortfattat, att så länge folk vill ha det, vilka är vi då att moralisera? En av kvinnorna var visserligen negativ till porren eftersom den, som den ser ut idag, är kvinnoförtryckande. Men gick den bara att modifiera lite grann, så att även kvinnan fick uttrycka sin sexualitet på egna villkor, ja då vore porren helt ok. Jag kan inte annat än att sucka över dessa argument. Varför ska det vara så omöjligt att ta avstånd från mänskligt beteende som så tydligt för så mycket dåligt med sig? Folk vill ha porr, visst, men (som Roland Poirier Martinsson också påpekade) det finns även människor som vill bli uppätna. Inte räcker det som argument för att kannibalism är ok? Allt folk önskar är inte sunt, vilket blir uppenbart i fallet med den tyske kannibalen (läs exempelvis här). Och vad gäller pornografins påstådda kvinnoförtryck säger min egen erfarenhet av pornografin (som tyvärr är alldeles för stor) att kvinnan allt som oftast deltar på samma villkor som mannen. Det är vidare hon som är stjärnan och som håvar in de stora pengarna för sin akrobatik framför kameran.
Roland Poirier Martinsson, som är troende (och konservativ skribent i SvD och Expressen), menade att porren gör människan till ett objekt (läs: köttstycke) istället för det subjekt (läs: varelse med både kött och själ) hon egentligen är. Detta gäller både mannen och kvinnan. Nog är det så. Det är endast könen som möts i porrfilmerna, aldrig människorna. Det gör dem till extremt torftiga. Jag förstår faktiskt inte detta. Varför inte lägga till lite romantik och attraktion och låta ett par långsamt närma sig varandra innan det blir dags för närbilder på könsorganen? Det skulle göra filmerna mycket mer upphetsande och de skulle antagligen sälja mer.
Men skulle då en slags romantisk porr, i vilka de inblandade möttes till både kropp och själ, vara ok? Jag tycker inte det och därför är jag glad över att porren ”objektifierar” som den gör, alltså över att den är så trist som den är. Funnes där attraktion skulle porren locka än fler människor, ja kanske bli rumsren.
Problemet med porren är inte enbart att den reducerar människor till kön. Problemet är också att den för tittaren bort från ett rätt bruk av sin sexualitet. Vad är då det? Kan man verkligen prata om ett ”rätt bruk” här? Visst kan man det. Vi måste fråga oss om det finns någon som helst avsikt med sexualiteten, varför mannen har en penis och kvinnan en slida? Även en som menar att allt tillkommit av en slump och att arternas utveckling skett genom utslagning av de svagaste skulle tvingas konstatera att starka samhällen bygger på starka familjer och att gifta människor är starkare än de som lever ensamma. De samhällen som vill överleva bör därför satsa på att stärka familjen och de människor som vill leva harmoniska och produktiva liv bör gifta sig. Av detta följer att sexualiteten bör användas för att stärka äktenskapet. Sex utanför äktenskapet splittrar och sex innan äktenskapet försenar att två människor gifter sig. De som å andra sidan tror att det finns något ”naturligt” eller en tanke med hur vi ser ut borde komma till en liknande slutsats. Vår sexualitet finns för att skapa nytt liv och att binda två människor till varandra. Tvåsamheten är god för människan och för samhället.
Av detta följer att vår lustkälla bör vara den person vi valt att leva med (vår maka eller make), inte någon annan människa eller sak. För det är ju till lustkällan vi dras och vi lägger vår energi på. Är då lustkällan någon eller något annat än vår partner påverkar det relationen negativt. Så fungerar pornografin, även om den vore av den romantiska typen. För den ensamstående saknas emellertid en fast ”lustkälla” och längtan kan vara stor. Men hur kan denna längtan tillfredsställas? Jag menar att den endast kan det genom den ensamstående finner en partner. Pornografin (och den tillhörande onanin) gör inte mycket mer än att klia på det myggbett som åtrån utgör. Visst, det känns bra för stunden men efteråt blir det bara värre. Eftersom vi är relationsvarelser är det endast en djuplodande och passionerad relation som tillfredsställer oss.
Det finns ytterligare ett argument mot pornografin: skådespelarna far illa. De är ju inget annat än bättre betalda prostituerade. Och än så länge tar vårt samhälle avstånd från prostitutionen, det är inte vilket yrke som helst och de som nyttjar de prostituerades tjänster begår ett brott. Här finns förstås skillnader. Det skulle kunna hävdas att de som kallas prostituerade säljer sina kroppar därför att de verkligen behöver pengarna medan porrakrobaterna gör samma sak utan att de egentligen behöver det. Denna uppdelning håller emellertid inte. För det finns ju både lyxprostituerade och porrstjärnor och, i andra änden av spektret, slavhoror och drogade ”aktriser” från öst. De liberalt sinnade skulle här kunna mena att lagen enbart borde bestraffa de som utnyttjar de senare. De förra har frivilligt upprättat ett kontrakt med en kund och vad finns egentligen att säga om det?! Nu är inte jag (i första hand) ute efter ytterligare lagstiftning. Det jag vill säga är att de som säljer sina kroppar, med eller utan kontrakt, skadar sig själva. Det de gör är inte som vilket jobb som helst. Att sälja sin kropp är inte mycket bättre än att sälja sin själ. När sex används som ett sätt att tjäna pengar fastnar dollartecken på könet som inte så lätt låter sig tvättas bort. Porrstjärnan delar inte längre något unikt med sin eventuelle livskamrat. Det som kunde ha varit vackert har blivit kommersialiserat. Heligt område har blivit exploaterad mark. Det är förstås tragiskt att detta sker. Men än mer tragiskt är att intelligenta människor i vårt samhälle är så förblindade av moralisk relativism att de inte förmår ta avstånd från detta uppenbart destruktiva.
