För några år sedan var jag med om att starta ”Nätverket för kristna tänkare”, ett löst nätverk av kristna som ville verka för att göra den kristna tron trovärdig i Sverige. Tanken från min sida var att de som medverkade i nätverket skulle stötta och uppmuntra varandra till att engagera sig i samhällsdebatten. Men även om idén var god räckte kraften och inspirationen inte till. Efter ett drygt halvår upphörde hemsidan att uppdateras (men besök den gärna ändå, designen är helt ok). Nu är det dags att göra ett nytt försök, fast i mindre skala. Och med teknik, weblogs, som gör uppdateringarna enklare. Jag släpper tanken på att aktivt bygga ett nätverk, kanske kan det uppstå spontant kring exempelvis denna sida. Tekniken ger nya möjligheter som jag ännu inte helt utforskat. Det jag inte kan släppa är skrivarlusten. Det händer så mycket idag som bara måste kommenteras.
Detta skrev jag i en inbjudan till potentiella ”nätverkare” för drygt fyra år sedan: ”Lögnen breder ut sig över Sverige och även i kyrkan. Tidningarnas kultur- och debattsidor domineras av artiklar som tar sin utgångspunkt i en naturalistisk och värderelativistisk världsbild. Detta görs på ett självklart vis, som om det inte fanns några konkurrerande världsbilder. När andlighet avhandlas, ställs den alltid i motsats till förnuftet. I den mån kristen tro behandlas, uppvisas en slående okunskap. Inte bara journalisterna utan även gemene man lever i denna förödande okunskap. Hur kommer det sig? Detta är ju ändå ett ”kristet land”. Många säger sig vara kristna och sympatisera med den kristna etiken. Uppfattningen om Jesus skiljer sig emellertid från den av kyrkan genom tiderna proklamerade. Och ingen instämmer i det första av de tio buden. Det vore nämligen ”odemokratiskt” av Gud att kräva att man bara fick tro på honom. Vem tror han att han är! Och alla vägar leder ju ändå till Gud. I den mån det finns en gud förstås. Till syvende och sist handlar det ju bara om ens egen subjektiva tro. Bara det känns bra i hjärtat liksom. Slut citat. Detta kan sägas av samma människor som uppger sig vara kristna. Det borde vara en omöjlighet. Det är dags för kristna att börja ta tillbaka den terräng som förlorats. Sanningen står på vår sida och det är hög tid att visa det.” Texten är fortfarande relevant.
Rykande aktuellt idag är olika sexualetiska frågor. Jag tänker främst på homorörelsens framgångar i media och riksdag, om hur riksdagen förändrar grundlagen för att förhindra olika uttryck av ”missaktning” gentemot homosexuella och hur samma riksdag endast några veckor senare beslutar om att homosexualla ska få prövas som adoptionsföräldrar. Jag tänker också på den nu slumrande abortfrågan och hur man stämplas som högerextremistisk religionsfanatiker av värsta sorten om man bara råkar knysta något om det ofödda barnets rättigheter. Det är tydligt att sex förleder tanken.
Jag kommer att plocka över det bästa från nätverkets sida. Och jag hoppas regelbundet kunna ge kommentarer om sakernas tillstånd i kyrkan, Sverige och världen.
Lite kort om mig själv. Jag är gift med Viveca sedan drygt tre år och arbetar fn som programmerare. Jag har en fil kand i statskunskap med filosofi och teologi som ”minors”. Programmeringen är egentligen en (lite för lång) parentes i mitt liv. Andligt skulle jag beskriva mig som en prokatolsk svenskkyrklig småkarismatisk evangelikalt kristen med en önskan om att epitetet ”kristen” skulle räcka. Renlärighet och historisk förankring ligger mig varmt om hjärtat.
