Bör man tro på Gud? Frågan är viktig eftersom svaret påverkar hur man lever sitt liv. Det vore dumt att inte tro på Gud om vi var övertygade om att han existerade. Det motsatta gäller också. Är man övertygad om att Gud inte existerar bör man självfallet inte vara gudstroende. Sanningsfrågan är i högsta grad relevant! Finns det en god allsmäktig Gud eller ej?
Vad finns det då för skäl som talar för Guds existens? Genom historien har det framkastats flera s.k. gudsbevis. Dessa är inte matematiska bevis som inte går att ifrågasätta, utan teorier som tillsammans pekar på det rimliga i den kristna övertygelsen att det existerar ett gott, allsmäktigt och personligt väsen. Här följer några av de viktigaste:
1. Det kosmologiska argumentet. Allting som har en begynnelse har också en orsak. Eftersom de flesta idag är överens om att universum inte har existerat i evighet utan har en begynnelse, infinner sig frågan vad (eller vem) som egentligen startade hela processen (big bang). Är det inte rimligt att tro att det var ett oerhört mäktigt väsen utanför tid och rum, d.v.s. Gud, som skapade världen såsom vi känner den?
2. Det teleologiska argumentet efter ”telos” som betyder mål. Denna teori kallas på engelska för ”argument from design” och har att göra med universums tveklösa ändamålsenlighet. Att allt (inklusive människan) har kommit till av en slump verkar orimligt. Om man är ute och går i öknen och plötsligt finner ett stort slott, utgår man ju från att någon har skapat slottet och inte att det har uppstått ”av sig själv”. Ändå är det just så de som inte tror på Gud måste resonera (se den mycket spännande artikeln ”The 2001 principle” som behandlar detta).
3. Det moraliska argumentet. Alla diskussioner om rätt och fel, ont och gott, förutsätter att det finns en måttstock bortom människan. Människan kan inte vara upphov till moralen eftersom den i sådana fall skulle bli helt beroende av individen eller av samhället. Vi skulle då aldrig kunna rättfärdiga moraliska utsagor om andra människor (”Det var taskigt gjort!”) eller om andra kulturer/samhällen (”Kvinnlig omskärelse är fel!”). Med vilken rätt försöker vi påtvinga andra människor/samhällen vår moraliska uppfattning om vi inte tror att moralen är universell? I detta ljus ter sig den kristna trons uppfattning rimlig i det att den säger att Gud utgör denna yttersta moraliska norm.
4. En mycket stor andel av världens befolkning säger sig direkt ha upplevt Guds existens. Historiskt och geografiskt sett utgör de som inte tror på Gud en extremt liten minoritet. Att många är och har varit övertygade om att det finns ett högre personligt väsen som vi kan få kunskap om och kontakt med säger visserligen inget om sanningshalten i övertygelsen (i enlighet med devisen ”1 biljon flugor kan inte ha fel: Skit är gott”). Men man måste ändå förklara dessa människors erfarenhet. Återigen ter sig den omedelbara förklaringen som den mest rimliga: Gud finns.
Slutligen kan man fråga sig varför man inte ska bli kristen. Många vittnar om hur troende människor verkar må bättre själsligen. I ett hälsofixerat samhälle borde detta vara ett övertygande argument. Kanske handlar otron till syvende och sist om önsketänkande (för att vända på ett populärt argument mot Gudstro). Det kristna Guden är nämligen ingen bekväm Gud. Han har synpunkter på hur vi lever våra liv och vill att vi omvänder oss ifrån vår egocentricitet för att istället tjäna honom. Väljer vi att ignorera hans existens kan vi, så att säga, fortsätta som förr. I vår bekvämlighet.
