Skip to main content.

den 21 juni 2020


  Märkligt fokus på Trump

Maria Nilsson, riksdagsledamot för Liberalerna, gör ett gott försök att beskriva varför många kristna i USA stöder president Trump (Dagen 14/6). Han har utsett konservativa domare till Högsta domstolen, han står upp för religionsfriheten och han är en israelvän. Allt detta är sant och har antagligen bidragit till det starka stöd han har från framför allt evangelikaler.

Men analysen missar en viktig sak: Det amerikanska politiska landskapet är sedan president Obama extremt polariserat. Det demokratiska partiet har radikaliserats vilket gjort att väljare med traditionella värderingar tvingats lägga sin röst på Trump i brist på bättre alternativ. De är medvetna om Trumps många brister och plågas av hans utbrott på Twitter, hans självupptagenhet, hans i många fall ofromma livsstil och vulgära språk. Men i valet mellan en man med uppenbara karaktärsbrister och demokratiska kandidater med en uppenbart destruktiv politik blir Trump det minst onda.

Vilken är då denna destruktiva politik som gör Trump valbar? Ett exempel är att ingen av de demokratiska presidentkandidaterna ville kännas vid några restriktioner för aborter. Fri abort i USA är till skillnad från Sverige verkligen fri och flera delstater tillåter aborter under hela graviditeten. Denna ”rättighet” slår alla demokrater vakt om nu vilket makabert illustrerades av rungande applåder och ett World Trade Center upplyst i rosa efter det att New York beslutade att aborter skulle tillåtas fram till förlossningen. Ett annat exempel rör den illegala invandringen från framför allt Mexiko där presidentkandidaterna även där hade samsyn om att otillåten gränspassering bör avkriminaliseras, vilket i praktiken innebär att de är för öppna gränser. Ett tredje exempel är att skolor ska tvingas tillåta att biologiska män som ser sig som transsexuella deltar i flickornas idrottslag.

Maria Nilsson skriver även att vi kristna måste fördöma den amerikanske presidenten för att han underblåser rasism. Men allt som händer beror inte på Trump. Även under Obama utbröt allvarliga raskravaller. Så varför inte i stället gå lite motströms? Den svarta minoriteten har stora problem men polisbrutalitet är inte ett av dem.

Polisen må gå för hårt fram men det drabbar i högre grad den vita befolkningen. Både i absoluta tal och jämfört med graden av brottslighet dör fler vita vid polisingripanden. I Washington Posts databas över polisskjutningar ser vi att 55 obeväpnade personer dödades av polisen 2019. Av dessa var 14 svarta. Det är många men endast en bråkdel av det totala antalet mord och dråp som sker bland USA:s svarta befolkning. Det är därför så tragiskt för just svarta att polisen nu drar sig tillbaka då de behöver polisen mer än någon annan grupp i det amerikanska samhället. Detta är rimligen ett viktigare samtalsämne än att Trump låter sig fotograferas utanför en kyrka med Bibeln i handen.

Trumps väljare är också medvetna om att tidningar och tv-kanaler systematiskt snedvrider sin rapportering till Trumps nackdel. USA står i brand efter de plundringar, den skadegörelse och det våld som följt på de massiva demonstrationerna mot rasism. Även Washington brinner och den kyrka som alla presidenter haft som sin, bara ett kvarter från Vita huset, har eldhärjats.

I det perspektivet är det inte särskilt anmärkningsvärt att Trump låter sig fotograferas utanför den kyrkan, dels för att uttrycka sin sympati och dels med ett budskap att skadegörelsen måste få ett slut. Det är ändå statens främsta uppgift att skydda sina laglydiga medborgares liv och egendom och om inte delstaterna tar det ansvaret måste den federala staten rycka in. Trots denna massiva oro i USA väljer tidningar, tv-kanaler, Dagen och Maria Nilsson att göra en stor sak av Trumps ”militaristiska” språk och att han uppträder framför en kyrka. Detta fokus är inte sakligt motiverat.

Denna artikel publicerades i Dagen den 15/6.