Skip to main content.


den 10 april 2015


  Konsten att ge

(Ur boken Toxic Charity av Robert Lupton)

Nyligen deltog jag i ett samtal i kyrkan om frosseri. Samtalet kom snabbt att handla om hur vårt myckna ätande här skapar fattigdom i andra delar av världen och hur även jorden och djuren påverkas negativt av detsamma. Utan någon större framgång invände jag att dessa problem i sig själva är orelaterade till vårt frosseri. För det går ju alldeles utmärkt att frossa i ekologiska och närodlade jordgubbar. Att våra varudiskar dignar av allehanda läckerheter från världens alla hörn gör det förstås lättare att överkonsumera och att kräva allt större variation. Men det kan rimligen inte sägas enbart vara av ondo att vi har dessa möjligheter. Globaliseringen och den ökande handeln mellan länder (eller med samtalsledarens ord: ”systemet av produktion och konsumtion”) har ju bland annat inneburit att fattigdomen drastiskt minskat. Och på vilket sätt är det egentligen fel att äta en härlig papaya?

Den genomgående tesen i nästan all diskussion om fattigdom är att den skulle kunna avhjälpas om bara de rika människorna och länderna var mer generösa med sina tillgångar. Att vi har det bra här och kan leva i överflöd påverkar de resurssvaga negativt. De rika blir rikare på de fattigas bekostnad. Och på flera håll i världen kan det mycket väl vara så. Även historiskt sett har ansamling av rikedom ofta kunnat ske genom olika former av förtryck. Kungars lyxliv har betalats av fattiga bönder genom tvångsmedel. Så är det.

Det innebär nu inte att dessa är de enda sätten att bli rik på. De italienska stadsstaterna under medeltiden visade tidigt att den enes välstånd inte måste innebära någon annans fattigdom. Genom specialisering, handel och förmågan att skjuta upp sin egen konsumtion skapades rikedom utan förtryck, utnyttjande och andra offer än affärsmannens självförsakelse. Vårt nuvarande välstånd i västvärlden är av detta slag. Det har uppstått genom effektivisering, specialisering och ömsesidigt förtjänstfulla affärstransaktioner, inte genom att väst har exploaterat svagare länder.

Visst skulle vi rika västerlänningar snabbt kunna bidra till minskad fattigdom genom att vara mer generösa med våra tillgångar. Men bara väldigt kortsiktigt. Och bara rent materiellt. Vid akut nöd kan ofta inga högre krav ställas. Men långsiktigt förmår inte vårt överskott i sig självt att skapa några positiva förändringar hos den mottagande parten utan kommer tvärtom att spä på problemen. Och det beror på att fattigdom inte endast är ett materiellt problem. Fattigdomen kommer ur ett ihärdigt utanförskap och den beroendeställning som detta skapat hos den fattige. Och på detta hjälper inte endast materiella resurser tillförda utifrån. Fattiga måste komma ut ur sitt beroende genom en stor dos egen insats för att genom eget arbete slutligen resa sig. Det är denna resa som det goda givandet bistår och det är en mycket delikat uppgift, en uppgift som faktiskt kan vara svårare än att skilja sig från sina egna pengar.

I vår önskan att hjälpa räcker det därför inte med ett generöst hjärta. Det naiva givandet, exempelvis att regelbundet ge de romska tiggarna pengar, kan faktiskt göra saken värre. Förutom pengar, vilket inte ens är det huvudsakliga problemet, krävs det stor kunskap om fattigdomens orsaker i det specifika fallet samt erfarenheter av hur man leder just dessa människor vidare. Målet måste vara att få dem att ta egna initiativ och få dem att bli allt mindre beroende av välvilliga givare för sitt uppehälle.

Välståndets ojämna fördelning, mellan människor och mellan länder, är inte ett tecken på att de rika systematiskt utnyttjar de fattiga. Snarare visar detta på kroniska missförhållanden inom de fattiga länderna och hos de fattiga. De skulle kunna så mycket bättre! Vår plikt är att hjälpa och vara generösa med våra tillgångar. Men samtidigt måste vi öka vårt kunnande om vilken slags hjälp som faktiskt hjälper. Goda intentioner räcker inte. Kunskap måste till för ett givande som gör mer än att kännas rätt.

Läs även vad andra skriver om , , , .

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on LinkedInEmail this to someonePin on PinterestShare on TumblrShare on Reddit

Du kan kommentera, eller pinga från din egen sajt.



Kommentera detta inlägg

XHTML: Du kan använda dessa taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>