Igår publiceras ett stort upprop från 372 frikyrkopastorer och andra frikyrkliga i Dagen, Världen idag och Sändaren. Tidningen Dagen krympte också ledarsidan för att ge utrymme för artikeln och den långa namnlistan och ställer sig helt bakom uppropet. Uppropet är formellt riktat mot Sverigedemokraterna men i praktiken mot alla som ser att en stor och växande invandring faktiskt orsakar problem i det svenska samhället. Det många tror är problem, såsom ”ökad kriminalitet, ökad islamisering och ökad ghettoisering av vissa områden i våra större städer” är i själva verket Sverigedemokratiska myter. Ja, även talet om massinvandring är en myt. Att vår flyktingpolitik är generös är likaledes en myt.

Mitt huvudsakliga problem med uppropet är dess höga och moralistiska tonläge som bidrar till att migrationsfrågan blir ännu svårare att prata om. Det kommer att ha en polariserande effekt inom den svenska kristenheten där Team Godheten står på ena sidan och pekar finger åt alla dem som de anser antingen vara vilseledda av Sverigedemokratiska myter eller, ännu värre, drivna av främlingsfientlighet. De utpekade kommer att tystna och frustrerade knyta näven i fickan. Men de kommer inte att vinnas över. För detta krävs det sanningsenliga och öppna samtal, inte att 372 högröstade och moraliskt indignerade personer i kör bara påstår att de har fel och hotar med helvetet (ja, det görs faktiskt implicit i texten med referensen till Matt 25).

Artikelförfattarna Stefan Swärd och Sven-Gunnar Hultman gör tyvärr inte så mycket för att sticka hål på de så kallade myterna. Skulle det alltså vara en myt att vi fått en ökad islamisering när vi nu har en stor inströmning av människor från Mellanöstern? Eller en ökad ghettoisering när många nyinflyttade och arbetslösa samlas i samma område? Detta är snarare vad man kan förvänta sig hända. Och Swärd och Hultman måste väl ändå ha hört talas om problemen i Rosengård och upploppen i Hjulsta?

När det gäller massinvandringen pekar de på statistik från 2013 och kommer fram till att vi under det året tagit emot 40000 flyktingar inklusive anhöriga till dem. Det är vad jag förstår sant och det kanske är ett hanterligt antal. Men mycket har hänt under 2014, händelser som fått Migrationsverket att drastiskt skruva upp prognoserna till mellan 80000 och 105000 asylsökande per år. Det var denna händelseutveckling som fick Fredrik Reinfeldt att uppmana oss att öppna våra hjärtan, Anders Borg att säga att reformutrymmet var intecknat och Migrationsverket att begära ytterligare 48 miljarder för de närmsta fyra åren. Det är denna verklighet vi nu lever med och som gjort att Sverigedemokraterna nu är Sveriges tredje största parti. Till detta kommer rapporter från ansträngda kommuner. Exempelvis tog lilla Ställdalen med runt 500 invånare emot cirka 230 invandrare år 2012. Orten har inga egna kommunala resurser utan måste hänvisa till Kopparberg med sin enda grundskola och en distriktsläkarcentral med en och en halv läkartjänst. I Ställdalen fick Sverigedemokraterna sedan 35 procent av rösterna. Sammantaget menar jag att det finns grund för känslan att något stort händer med Sverige nu och att det inte endast är positivt.

Uppropet ignorerar denna del av verkligheten, ja den kallas till och med för en myt. Det är att nonchalera människors upplevelser. Jag gissar att undertecknarna gör det för att det moraliska imperativet upplevs så starkt. För inte kan vi avvisa människor som flyr från krig, slakt och förföljelse? Och det är sant, om valet står mellan att avvisa någon till döden eller stort lidande å ena sidan och å den andra att välfärdsstaten skakas i grunden, ja då har vi inget val. Deras liv är viktigare än vår välfärd. Och då skulle det verkligen handla om en människovärdesfråga.

Men dessa är inte de enda alternativen. Sverige kan genom att dela ut tillfälliga uppehållstillstånd istället för permanenta, att sänka olika ersättningar, prioritera verkligt nödställda och ställa större krav för anhöriginvandring dels minska sina kostnader men också sända en signal till övriga världen om att nu är det tuffare tider. Det riktar om flyktingströmmarna och minskar trycket på Sverige. Sverigedemokraternas förslag att satsa pengar på att göra flyktinglägren mer drägliga är åtminstone värt ett övervägande. En krona här är värd 10 kronor där.

Här ska också sägas att Sverige är det land i världen med den generösaste flyktingpolitiken. Vi tar emot fler syriska flyktingar än något annat land i Europa och Sverige tar emot dubbelt så många flyktingar per capita som något annat OECD-land. Våra grannländer Norge, Danmark och Finland tar emot avsevärt färre flyktingar och detta utan att bryta mot några konventioner.

Sverige är ett högkostnadsland med höga trösklar in på arbetsmarknaden vilket gör det svårt för resurssvaga nykomlingar att försörja sig själva. Det kan man ha synpunkter på och det har jag också. Men det ändras inte i en handvändning och inte heller utan att folket önskar denna större förändring. Tills dess det sker och vårt lands absorptionsförmåga ökar ser jag inte att vi har något annat val än att söka olika vägar för att, utan att säga nej till människor med goda asylskäl, minska flyktingströmmarna till Sverige och minska våra kostnader.

Detta är inte vad jag själv i första hand skulle önska. Jag önskar att Sverige vore som USA var förr: ett möjligheternas land för alla som är beredda att arbeta hårt. Som invandrare fick man på sin höjd en jordlott som man sedan byggde sitt liv på. Det var slitsamt men alla hade samma möjligheter och ens framgång berodde till stor del på ens egna ansträngningar. Ett sådant samhälle har inga inbyggda problem med att ta emot nykomlingar. I detta slags samhälle är statsmakten liten och den låter medborgarna leva sina liv utan större inblandning. Här får man inget etableringsbidrag men avkrävs heller inte något arbetstillstånd. Sverige av idag är väldigt långt ifrån denna vision men behöver ta steg i den riktningen för att bli ett sant öppet land.

Uppropet behöver kommenteras ytterligare men jag får återkomma senare till det. Där finns bland annat en mycket märklig jämförelse mellan islamismen och medeltidens korståg.

Se även Mikael Karlendals artikel Varför jag inte skrev under och är glad för det och Tommy Dahlmans Varför jag inte var en av de 372 undertecknarna.

Läs även vad andra skriver om frikyrkan, Bagdad Bob, flyktingpolitik, upprop, Stefan Swärd.

Du kan kommentera, eller