Skip to main content.

den 25 september 2014


  Kristna ska verka för tolerans och inte stå i Stefan Swärds hejarklack

Det har talats en hel del om den smala åsiktskorridoren i Sverige. Statsvetaren Henrik Ekengren Oscarsson myntade begreppet och definierar det så här: ”den buffertzon där du fortfarande har visst svängrum att yttra en åsikt utan behöva ta emot en dagsfärsk diagnos av ditt mentala tillstånd”. Inom den svenska kristenheten gör nu pastor Stefan Swärd sitt yttersta för att smalna av denna åsiktskorridor genom en serie påhopp på den kristna rockartisten Ulf Christiansson. Ulf Christianssons brott är att han uttryckt förståelse för SD:s framgångar, använt sig av begreppet ”massinvandring” och talat om ett hot från islam. Så här uttrycker han sig i en Dagenartikel:

vi måste våga prata om problemen med massinvandringen och jag är så trött på denna förbudskör som skriker när man ställer obekväma frågor…
Vi har i dag ett hot över hela Europa när det gäller islam. Extremism och besinningslöst hat mot vår existens och civilisation är uttalad så gott som varje dag…
Den enda som vågar prata om detta är Jimmie Åkesson och därför är det inte alls konstigt att folk röstar på Sverigedemokraterna.

Själv röstar Ulf Christiansson blankt.

På dessa ord reagerar Stefan Swärd starkt. I ett blogginlägg skriver han att Ulf Christiansson kompromissar med högerextremismen, att han inte bryr sig om flyktingar och att han genom sin flirt med SD ägnar sig åt ”en förskräcklig och medioker anpassning efter tidsandan.” Han antyder också att Ulf Christiansson är negativ till internationella församlingar och att han värnar etnisk homogenitet istället för mångfald. I en Dagenartikel utvecklar han sitt resonemang. Talet om massinvandring och ett hot från islam är nonsens, lögner och SD-retorik. Vi kristna ska verka för en generös flyktingpolitik och inte stå i Jimmie Åkessons hejarklack, summerar Stefan Swärd.

Själv tycker jag att de frågor Ulf Christiansson tar upp bör gå att diskutera utan att ta till brösttoner och utan att börja vifta med nedsättande epitet. På sin Facebook-sida skriver han:

Genom våra politikers tystnad och ovilja att ta i detta, undergräver och göder man just det negativa man säger sig vara emot. Man helt enkelt promotar främlingsfientlighet utan att fatta att man gör det.

En skribent i den liberala tidningen New York Times gör en liknande  iakttagelse:

In Sweden, a closely patrolled pro-immigration “consensus” has sustained extraordinarily liberal policies while placing a virtual taboo on questions about the social and economic costs.

Och i Svenska Dagbladet skriver Paulina Neuding:

På så vis har Sverige blivit ett mer splittrat land än på mycket länge. Och när människor utesluts ur gemenskapen kommer de att hitta andra sammanhang som tar emot dem. SD, Avpixlat och Fria Tider, till exempel.

Utan att stå på SD:s sida är det alltså fullt möjligt att förstå partiets framgångar. Frågor som oroar människor adresseras inte av de traditionellt sett stora partierna. Men finns det då några belägg för Ulf Christianssons påståenden eller är de uppenbara lögner?

När det gäller massinvandringen tycktes ändå Fredrik Reinfeldt förbereda oss för en sådan genom sitt tal om att vi måste ”öppna våra hjärtan” och Anders Borg menade att reformutrymmet var litet på grund av den ökande invandringen. Vi fick också strax innan valet veta att det saknas 48 miljarder kronor i Migrationsverkets budget för de nästkommande fyra åren. Trots de stora pengarna uteblev en viktig politisk diskussion om prioriteringar inom svensk välfärd. Migrationsverket publicerar vidare denna graf som visar det totala antalet asylsökande åren 2012, 2013 och 2014:

asylsökande

Prognosen är 80 000 asylsökande i år och Migrationsverket tror att denna volym kommer att bestå de närmaste fyra åren (=340 000 människor på fyra år). Till detta kommer att vi beviljar flest asylansökningar i hela Europa.

Sammantaget menar jag att det finns fog för att tala om massinvandring. Eftersom det heller inte är ett precist begrepp bör man tolerera ett brett användningsområde.

När det gäller islam har hela västvärlden levt under en konstant hot från muslimska terrorgrupper i mer än ett decennium. Vi har haft terrorbombningar i New York, London, Madrid och faktiskt även i Stockholm. De islamistiska barbarerna i Irak och Syrien attraherar unga muslimska män från hela världen och, ja, även från Sverige. Flera av dessa kommer en dag att återvända till Sverige. ”Även för svenskt vidkommande har Isis en våldspotential som är skrämmande hög”, skriver SvD:s Per Gudmundson med anledning av att många jihadresenärer tenderar att fortsätta med jihad efter hemkomsten och det faktum att ISIS-ledaren varnat för attacker mot svenska företag. Så visst lever även Sverige under ett islamistiskt hot.

Det är inte heller helt klart att Ulf Christiansson menar att invandringen generellt ska begränsas på grund av denna hotbild. Han syfte verkar främst vara att vi måste vara vaksamma. Man kan ha synpunkter på att han inte tydligt gör skillnad på islam och islamism. Men det är finlir i sammanhanget (sammanhanget = måla med väldigt bred pensel).

För att sammanfatta tycker jag att Ulf Christianssons inlägg kunde ha bemötts konstruktivt och med respekt av Stefan Swärd. Nu gör sig Stefan Swärd istället skyldig till både ogrundade och allvarliga anklagelser vilket han bör klandras för. Lika sorgliga som dessa angrepp är, är hurra-ropen från andra kristna som verkar se det som en god gärning att trycka till dem som kan misstänkas för samröre med Sverigedemokraterna. Vi kristna ska verka för tolerans och respekt och inte stå i Stefan Swärds hejarklack.

Den större frågan om hur vi ska ställa oss till en stor inströmning av flyktingar och andra invandrare får jag återkomma till i ett senare inlägg.

Läs även vad andra skriver om , , , , .