Skip to main content.


den 6 september 2013


  Sverige var ett kristet land

debattplats i Dagen skriver Fredrik Wenell och David Willgren idag om hur tro och politik bör hänga ihop för en kristen. Jag dristade mig på Twitter att skriva att jag inte alls förstod vad dessa herrar menade. Med lite mer utrymme hade jag lagt till att artiklar som dessa spär på min känsla av främlingskap för frikyrkligt kristna. De talar ett språk som både är främmande för mig och som inte heller hänger ihop logiskt. Låt mig ge några exempel på det senare.

De skriver att Sverige aldrig har varit och inte är ett kristet land. Några rader senare påstår de att när frikyrkan växte fram var landet präglat av luthersk evangelisk tro. Men detta är ju precis vad som oftast menas med att Sverige är (eller har varit) ett kristet land. Vi som menar att Sverige åtminstone har varit ett kristet land säger inte med det att alla svenskar tidigare har varit Kristi lärjungar och levt ett liv i efterföljelse och tillbedjan. Nej, endast att det i vårt land funnits livsmönster och dominerande värden som är hämtade ur den kristna tron. Ett sådant är det livslånga äktenskapet mellan man och kvinna. En annan att abort varit förbjuden. En tredje att söndagarna och de kristna högtiderna varit helgdagar. Självklart gör detta inte medborgarna till lärjungar men det finns faktiskt andra värden. Som att våra ofödda barn levde säkrare i mammans mage och att skilsmässofrekvensen var låg.

De skriver också ”att ett kristet lärjungaskap måste vara politiskt” och förtydligar sedan: ”Så, om tro ytterst är ett liv i Jesu efterföljd med Kristus som Herre, och politik handlar om organisering av det gemensamma livet, menar vi att tron är djupt politisk. Kristus inbjuder de troende att handskas med makt, pengar, relationer, fiender och så vidare på samma sätt som han”. Några rader senare skriver de att det vore absurt och orättfärdigt att kräva av icke-kristna att leva efter Jesu ord och att kristna värderingar därför inte kan ligga till grund för det svenska samhället. Men vad blir det då av den politiska dimensionen av den kristna tron? Politik handlar ju inte om hur troende handskas med makt & pengar sinsemellan utan om de handlingar och beslut som berör stat & kommuner och som verkar tvingande för medborgarna. Och på detta område bör kristna inte påverka med sina värderingar, enligt herrarna Wenell och Willgren, vilket leder mig till slutsatsen att de faktiskt menar att tro och politik inte hör ihop.

Att mena att kristna värderingar inte ska ligga till grund för vårt samhälle är vidare anmärkningsvärt av flera skäl. För det första är ju inte så att vi med det kräver att medborgarna ska leva efter Jesu ord. Om vi tar abortfrågan som exempel är det visserligen så att den verkligen hänger ihop med evangeliet. Men den gör inte enbart det. Det krävs ingen Bibel för att förstå att det är ett allvarligt moraliskt brott att döda ofödda människor. Vårt lands lagar skyddade tidigare alla människor, inte bara de som lämnat moderlivet. Och det går alldeles utmärkt att argumentera för det rättfärdiga i denna ordning utan att citera Jesus. Jag kräver därför inte att medborgarna ska tro på Jesus utan enbart att de ska avhålla sig från att döda sin avkomma. Det senare är mycket enklare än det förra och fullt möjligt att efterfölja, även om man saknar Anden i sitt liv.

Som en liten parentes kan man då fundera över om abortförbud verkligen är ett uttryck för en kristen värdering. På ett sätt är den ju allmängiltig. Men den kristna tron, och kyrkan, förvaltar även dessa allmängiltiga sanningar. Och det är genom kyrkan som Sverige tidigare präglats av respekt för det mänskliga livet.

För det andra måste kristna få verka i samhället precis som alla andra medborgare. De övriga påverkar vårt land och politiken med sina värderingar så varför skulle inte kristna göra det också? Är inte det rentav vår skyldighet? Ponera att några kristna börjar driva opinion för att återinföra söndagsstängt. En sådan lagstiftning skulle kunna ha flera olika motiv. För dessa kristna kanske det handlar om att helga vilodagen. Men även för människor som inte går på gudstjänst på söndagarna finns det skäl att ta det lite lugnt och stressa av. Även personalen i butikerna skulle må bra av en vilodag. Här måste de som driver frågan appellera till alla grupper i samhället. Nu säger jag inte att det vore klokt att driva denna fråga men jag ser ingen kristen eller annan grund till att det vore à priori fel av kristna att göra det, enbart för att den skulle ge uttryck för en kristen värdering.

Ja, det var några av sakerna jag hakade upp mig på i artikeln. Jag undrar också över skälet till artikeln. Artikeln saknar referenser till aktuella frågor. Varför är det viktigt för författarna att angripa tanken på att Sverige är (eller var) ett kristet land? Och måste man verkligen skriva Kristus och Anden i var och varannan mening? Jag saknar helt enkelt allmänt och logiskt giltiga resonemang.

Nu måste jag verkligen sova.

Läs även vad andra skriver om , , , .

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on LinkedInEmail this to someonePin on PinterestShare on TumblrShare on Reddit

Du kan kommentera, eller pinga från din egen sajt.



13 kommentarer till “Sverige var ett kristet land”

  1. Anton säger:

    Med lite god vilja så kanske du skulle förstå lite bättre vad dessa herrar menar. Även om du inte håller med dem.

    Baptismen, som är linsen utifrån texten bör läsas (vilket också anges), brukar betona kyrkan som ett konstrastsamhälle. Där de döpta och omvända tillhör ett annat rike och följer en annan kung. Detta betyder dock inte att man drar sig undan från övriga samhället. Tänk Augustinus ”Guds stad”. Det primära sättet man påverkar samhället på är dock i kyrkans liv i sig själv och för världen. I kyrkan som social kropps politik.

    Sen så säger de ju egentligen ingenting om att man inte skulle kunna vara en kristen politker, eller kunna påverka utifrån sin tro. Men man ska inte försöka förvandla den ”jordiska staden” till Guds stad genom att pådyvla den kristna värderingar. Detta är ett verk av Anden

    den 6 september 2013 kl 17:54
  2. pelle säger:

    Jag förstår inte varför du förutsätter att jag saknar god vilja. Det är inte bara det att jag inte håller med. Deras text håller inte ihop. Den innehåller två rejäla logiska vurpor. Vem är det som påstår att man skulle kunna förvandla ”den jordiska staden till Guds stad” medelst kristna värderingar? Inte jag. Gör någon det? Jag ser helt enkelt inte vem de opponerar sig emot.

    Vad är ”social kropps politik”? Kanske har du en poäng i att de syftar till att upplysa om hur vi först och främst ska påverka samhället. Och kanske har de en poäng i sådana fall (men bara kanske). Men då hade de inte behövt skriva att vårt land varken har vilat eller ska vila på kristen grund. Eller börja tala om kristen politik för att sedan ta avstånd från politisk inblandning.

    den 6 september 2013 kl 21:46
  3. David Willgren säger:

    Hej!

    Kul att du tagit dig tid att ge en ingående respons på vår artikel! Det är tydligt att vi har lite olika ingångar i ämnet, spännande! Som en av författarna till artikeln ska jag försöka svara på några av de frågor du väcker, men låt mig först reda ut några möjliga missförstånd.

    Många har läst vår artikel i ljuset av dess rubrik. Det är naturligtvis helt rimligt (hur skulle man annars göra), men jag vill bara nämna att vi inte satt rubriken. Vårt förslag var ”omvändelsens politik”, en rubrik vi anser passar bättre med vår text, eftersom vi i texten i första hand försöker ge ett konstruktivt alternativ till hur man förhålla tro och politik till varandra. Det var alltså vår grundfråga, att tro och politik hör intimt ihop, och så försökte vi utveckla vad vi menade med det. Vi försökte göra det så konstruktivt som möjligt, d.v.s. presentera vår bild utan att göra det i så mycket polemik eller kontrast mot andra sätt att resonera (det är kanske därför du är lite osäker på vilka vi argumenterar emot, i detta fallet var det ju ingen ;), vi försökte bara vittna om vårt sätt att tänka tro och politik).

    Därför lade vi grunden i det första stycket: vi anser att tro och politik hör ihop, men vi tycker inte att Sverige ska bygga på kristna värderingar. För att förklara dessa två uttalanden som för många inte hänger ihop så definierade vi sen både tro och politik. Så jag förstår att språket kanske är främmande, ovant, men jag hoppas att det stimulerar och utmanar till att tänka på nya sätt, och inte bara fjärmar. Därför är jag glad att du skriver till oss, att du ger dig in i diskussionen.

    Du har helt rätt att vi skriver att Sverige inte varit eller är ett kristet land. Och jag inser att vårt andra uttalande (det om normaltillståndet) var lite luddigt formulerat, men vi hänvisade där bara till en tid i Sveriges historia då många ansåg att det var ett kristet land, vi menar naturligtvis fortfarande att Sverige inte var kristet ens då.

    Så till kärnfrågan, detta med politik. Som du ser så definierar vi politik lite annorlunda än vad du gör, så det blir lite knepigt att underkänna vår definition, för att istället applicera din egen definition och därmed mena att vi inte för logiska resonemang. Jag skulle naturligtvis hävda att vårt resonemang, om man utgår från våra definitioner, är fullt logiska, så låt mig förtydliga (den baptistiska) grundidén lite mer:

    Det vi säger är följande: när vi talar om ett kristet liv så menar vi ett liv där man följer Kristus, där man försöker efterlikna Kristus, relatera till sin värld som Kristus gjorde. Och för att leva som kristen menar vi att man måste vara kristen. Det är själva kärnan, centrum i vårt sätt att tänka. Det är bara om man blivit omvänd som man kan leva som kristen. Eller för att sas ”state the obvious” (för oss): bara kristna kan vara kristna. Om värderingar och åsikter är specifikt kristna kan och bör vi alltså inte kräva att andra ska leva så, även om vi tycker det är det absolut bästa. I grund och botten handlar det om hur vi förhåller oss till människor runtomkring, och vår modell är att kyrkan ska vara ett vittne överallt där hon är, efter Jesu förebild. Inte komma ”ovanifrån” genom lagstiftande och därmed kräva att människor ska leva som kristna (d.v.s. enligt kristna värderingar), utan genom att inbjuda till ett liv i gemenskap med Kristus, anden och församlingen. Vi menar alltså att man bara som omvänd kan leva efter kristna värderingar.

    Det är grundprincipen. Hoppas det blev tydligare. Fråga gärna mer. Anser du att man kan leva som kristen om man inte är kristen? Jag funderar nämligen på vad du menar när du säger att kristna värderingar inte är Jesu ord. Vad är kristna värderingar isf? Vad grundar man dem på? Är de specifikt kristna, eller skulle man lika gärna kunna argumentera för dem utan att beteckna dem som kristna? Om inte, är det inte en form av gärningslära du förespråkar, d.v.s. att man kan leva som kristen utan att vara kristen? Vi tror nämligen att det är extremt svårt att leva som kristen, och att Gud därför har ordnat det på ett sätt som gör det möjligt: församlingen som han har gjutit sin ande över. Därför är anden central för oss (för att svara på den frågan), det är ju anden som möjliggör för oss att leva som kristna!

    Vi skulle gärna utveckla hur detta tar sig praktiskt uttryck i konkreta frågor, t.ex. frågan om kristna politiker osv, men jag hoppas att jag här kunnat ge lite svar på några av de frågor du har. Ser fram emot ett fortsatt gott samtal.

    Frid!
    David Willgren

    den 8 september 2013 kl 10:22
  4. pelle säger:

    Hej David!

    Rubriken spelade ingen större roll för mig. Jag reagerade på innehållet. Men rubriken fick mig att läsa texten.

    Om Sverige har varit ett kristet land eller inte beror helt på vad man menar med kristet (förstås). Eftersom Gud inte frälser nationer utan själar kan inte ”kristen nation” förstås på samma sätt som ”kristen person”. Och jag tror de flesta menar det ni själva skriver, nämligen att vårt land var präglat av den kristna tron (av luthersk variant). När ni så påstår att Sverige inte var kristet gör ni en annan tolkning av vad det innebär för ett land att vara kristet, nämligen att nationen så att säga uppgått i kyrkan. Definitionen är förstås fri att göra men det blir lite hårklyveri över artikeln då ni lägger in något annat i ordet än vad de flesta andra gör.

    När det gäller vad politik är erkänner jag att ni mycket väl kan ha varit konsistenta med er egen definition av politik. Problemet är att er definition är så luddig (hur vi ”handskas med makt, pengar, relationer”) och avvikande från ordets gängse betydelse (inte min definition). Jag erkänner också att jag inte riktigt förstår var ni menar med politik. Men det är klurigt att komma med egna definitioner av ord och sedan applicera dem i andra sammanhang. Det är lite förrädiskt att säga att kristen tro och politik hör ihop och sedan komma med en egen avvikande definition av politik. För då är det ju inte det folk vanligtvis lägger i politik som hör ihop med tron utan något annat okänt. Jag skulle exempelvis kunna säga att ”moln är politiska” och sedan definiera politik som hur molnens beståndsdelar samverkar för helhetens hållbarhet. Men det vore en meningslös och förvirrande övning. Ord har en faktisk konkret innebörd som man inte bör rucka på. Och med den gängse definitionen av politik menar ni att tro och politik inte hör ihop.

    Sedan verkar du inte förstått vad jag menar med kristna värderingar, trots att jag tycker att jag var närmast övertydlig. Jag tog som exempel det abortförbud som tidigare rådde. Man måste INTE var omvänd för att vare sig leva efter det eller förstå det. Det är en kristen värdering som ALLA kan leva efter, oavsett trosuppfattning. Jag resonerar om på vilket sätt denna då är en specifikt kristen värdering. Svaret är att den kom till vårt land genom kyrkan. Och att vår tro förvaltar allmängiltiga sanningar om människan (den sk allmänna uppenbarelsen).

    Och nej, man kan inte leva som kristen om man inte är kristen. Men ja, det går utmärkt att följa kristna värderingar som icke-kristen. Efterföljelsen av dessa värderingar är inte direkt frälsningsrelaterad. Men det gör inte att de saknar värde. Det är helt enkelt gott att barn får leva och att ett gift par är troget varandra. Det gör samhället godare. Och vi kristna bör verka för godhet, ej enbart frälsning.

    Allt väl!

    den 8 september 2013 kl 21:53
  5. Fredrik Wenell säger:

    Hej Pelle,

    intressanta invändingar. Men jag tror att vi ligger väldigt långt ifrån varandra och därför måste säga. Vi håller inte med varandra. Men det betyder ju inte att vi kommer med nonsensdefnitioner på politik som ingen annan håller med om. (jfr. en katolsk teologi som William T. Cavanaugh t.ex.). Men ja, vi har en klart bredare definition av politik än både partipolitik eller politiska ideologier. Det är svårt att bemöta när jag inte vet vad jag skall bemöta. Vad är det alla andra är överens om men inte vi?

    Den stora skillnaden mellan oss tror jag inte är politisk eller sakfrågor utan teologisk. Jag skulle aldrig formulera mig som du: att Gud frälser själar. Det är för mig djupt problematiskt eftersom det påverkar synen på inkarnationen och därmed treenigheten. Själva kärnan av den kristna tron. Som bekant handlar ju trenighetsläran om att etablera distinktion i enhet. Det betyder alltså att Jesus är som jordisk mäninskan sådan är Gud i sitt väsen – ekonomisk och väsenstrinitet. Gud ljuger inte om i sig själv. Han visar i sin son vad ett upprättat mänskligt liv innebär. Det är frälsningen. Det är basalt. (Sen innebär det naturligtvis inte att Gud tömmer sig på gudomlighet i Sonens inkarnation).

    Det får betydelse för hur man förstår frälsningen. Gud frälser inte själar, Gud frälser människor. Människor lever i relationer med ekonomi, makt, våld etc. Det som i då helt utanför alla normer och sunt förnuft definierar som politik. Så frälsningen hör ihop med Jesu mänsklighet. Men här vet jag att det finns en stor skillnad i våra olika traditioner och synsätt. I den tradition som jag står i har inte kyrkan en politik utan är politik. Och det finns fler än oss som säger. Läs ex. en luthersk teolog som RObert Jenson (i hans systematiska teologi kap ”Polity”) eller Bernd Wannenwetsch (Politcal Worship) Så så ensamma,konstiga och ologiska är vi inte.

    Så vi kanske skal lämna det här med att inte är överens. Men jag tror inte att det handlar om att vi är ologiska, korkade eller bedriver någon världsfrånvänd märklig teologi. Utan den är helt enkelt annorlunda, och jag dristar mig att säga, trinitarisk.

    den 9 september 2013 kl 11:18
  6. pelle säger:

    Hej Fredrik! Menar du att jag måste läsa Robert Jenson eller Bernd Wannenwetsch för att förstå vad ni menar med ”politik”? Inte undra på att jag finner er artikel smått obegriplig då. Och detta med att Gud frälser själar, det är verkligen ett sidospår. Jag hade lika gärna kunnat skriva ”frälser människor” eftersom det var skillnaden mellan en kristen nation och en kristen person jag var ute efter.

    Men om vi struntar i de olika betydelserna vi lägger i ”kristen nation” resp ”politik” kvarstår det som jag ändå finner mest anmärkningsvärt med er artikel, nämligen att ni menar att man måste vara kristen för att följa kristna värderingar. Det är inte sant (och här är det helt ointressant vilket teologiskt perspektiv vi har). Jag gav flera exempel. Menar du verkligen att man måste vara kristen för att kunna acceptera & följa en lag som förbjuder aborter? Eller menar du kanske att detta inte är en kristen värdering?

    Jag har aldrig sagt att ni är korkade. Men jag tycker ni är ologiska och världsfrånvända, ja. Och att du kallar ert synsätt trinitariskt förvärrar bara förvirringen.

    den 9 september 2013 kl 12:41
  7. David Willgren säger:

    Hej igen!

    Tack för ditt svar. Våra utgångspunkter börjar bli tydliga, vilket gör det spännande att samtala. Jag tror att jag förstår en hel del av ditt sätt att resonera, och de problem du därför får med vårt sätt.

    Låt mig därför kommentera något ytterligare, så hoppas jag på fortsatt respons :).

    Först detta med våra utgångspunkter. Vi är naturligtvis högst medvetna om att vi inte är mainstream i vårt sätt att resonera, men vi är för den skull varken ensamma eller ”nya”. Det försöker göra är att, efter att ha redogjort för våra baptistiska glasögon, försöka hitta ett sätt att förhålla tro och politik till varandra som är grundat i nya testamentet och som därmed utmanar både vårt baptistiska synsätt och andra sätt att läsa texterna eller resonera. Vi vill försöka leva som Kristi lärjungar, och vi tror att det påverkar hela livet, och att vi därför hela tiden behöver återvända till bibelordet och titta på den första, nytestamentliga församlingen och hur den levde och uttryckte sin tro. När vi därför skissar på ett alternativ i Dagen försöker vi göra texterna rättvisa, och därmed också utmana till fortsatt diskussion, men framför allt att göra upp med föreställningar vi menar är felaktiga utifrån vår läsning av bibeln.

    Om det då finns ett ”gängse” sätt att definiera tro och politik som vi inte tycker stämmer överens med bibeln, då vill vi sluta att använda ”vanliga”, eller ”allmänna” definitioner, och istället återerövra det bibliska sättet att tänka. Det tror jag är kyrkans utmaning i alla tider. För att ta ett banalt exempel och anknyta till det du skrev om moln: för det första håller jag inte med dig om att ord har en faktisk, konkret innebörd. Jag tror att ord förstås och uppfattas olika i olika tider, kulturer, generationer, samhällsskikt. Vi laddar ord med olika betydelser och associerar olika till olika ord. Så när vi t.ex. talar om kungar i Sverige idag så finns allmänna föreställningar kring en kung, byggda på hur vi i väst har uppfattat kungar de senaste hundra åren. Kommer vi med den föreställningen till Bibelns tal om Gud som kung kommer vi därför hamna fel, och vi behöver definiera om vad kung innebär för att kunna förklara på vilket sätt Gud är kung. Och när vi gör det har vi helt plötsligt skapat en betydelse i vår tid som inte är ”allmän”, utan ganska specifik, i vissa fall säkert avvikande, motsatt. Man skulle då kunna argumentera, som du gör, att det är en meningslös och förvirrande övning, men jag tror att det är en nödvändig övning.

    Om vi då försöker prata om tro och politik utifrån vår läsning av Bibeln så menar jag att vi inte kan köpa den ”gängse” uppfattningen. (här är jag dock osäker på vad du menar, skulle du kunna ge en egen definition av tro resp. politik så skulle det nog gynna vårt samtal: vad är politik enligt dig?) För att kunna återerövra Nya testamentets undervisning kring Guds folk i relation till världen runtomkring behöver vi alltså tänka om, tänka nytt kring både tro och politik. Så som vi försökt göra i vår insändare. Tro blir ett verb, Guds lagar tillhör Guds folk, inte andra folk. Anden är utgjuten över församlingen, Kristus har visat genom exempel efter exempel hur vi ska förhålla oss till makt, pengar, relationer, hur vi ska engagera oss i samhället, i människor osv. Därför gör det oss inget att vara i ”periferin” med vår definition av tro och politik. Jag tror nästan att det är nödvändigt. Tro och politik, tro och etik, tro och liv går inte att skilja åt. När vi talar om kristna värderingar menar vi just värderingar som är kristna. Inte värderingar som kan omfattas av alla, utan som vi behöver den helige ande och församlingen för att kunna leva ut. Om vi då lagstiftar om dessa blir det att tvinga andra in i ett kristet liv.

    Så har vi resonerat.

    När jag läser dina resonemang kring kristna värderingar verkar du utgå från en tanke om ”allmän uppenbarelse”, d.v.s. sådant som Gud lagt ner i skapelsen som goda ordningar som alla kan se och följa? Men om det är så att abort och samlevnadsfrågor är allmänt uppenbarade, varför behöver du hävda att de är specifikt kristna? Är det inte att urvattna tron och ett liv i efterföljelse att tänka sig att alla kan leva efter ”kristna” värderingar. Vad menas i detta fall med ”kristna” är alltså vad jag frågar efter :).

    Hoppas på ett fortsatt gott samtal
    Frid
    David

    den 9 september 2013 kl 13:49
  8. Fredrik Wenell säger:

    Okej – mina exempel med Jenson och Wannenwetsch fyllde som jag såg det två poänger. 1/ Vi är inte ensamma – det finns fler! 2/ De tillhör till och med andra teologiska sammanhang. Du behöver inte läsa dem – det väljer du naturligtvis själv. Men det kunde ju vara intressant att läsa andra än egan perspektiv.

    David har skrivit bra frågor som jag också ställde: Vad menar du med politik som alla andra fattar men inte vi? Som är så konkret och självklart? Vi har ännu inte fått svar. Jag kan tänka mig två rimliga förklaringar som jag inte hålle rme dom men som kan tänkas möjliga: Partipolitik (för begränsande – politik går att bedriva utanför dessa) – staten/nationalstaten. Det är precis isf den historiska konstruktionen jag vill göra upp med. OCh vad gör en fråga politisk eller inte politisk?

    Sen har David ställt ytterligare en bra fråga: OM abort är så naturligt – varför är den då kristen? Det ironiska är ju att du och liberalteologer resoner precis utifrån samma grunden men tycker precis tvärtemot varandra. Båda hänvisar till kristna värderingar. Du som gillar logik – kan det verkligen funka? Man kan naturligtvis komma fram till samma slutsats som en kristen om att abort är fel – men varför skall man kalla et kristet? Har kristna verkligen patent på allt som är rätt. Jag tror inte det – jag tror faktiskt att man utifrån ateistiska argument kan komma fram till det. Och då är det av respekt för dem som jag inte kallar det kristet. Sen kan vi arbeta tillsammans för att minska aborter i samhället. Det tror jag är en bra grej.

    Jag tycker faktiskt inte att du läser oss ganska illvilligt och världsfrånvänt. Det är en schablonbild som jag finner mycket irriterande eftersom den helt enkelt inte är sann.

    Vi (eller jag) är mycket mer intresserad av att leva i efterföljelse som inkluderar politik och kropp. Det är mer intresseant (och bibliskt) för mig att leva i en kyrka som formar människor som sex på ett sådant sätt att barn alltid är välkomna. Jag kan inte tvinga andra att avstå abort. Det har ju med all önskvärd tydlighet visat sig i historien. SÅ frågan är då hur vi som kyrka lever en politik så att vi blir människor som välkomnar barn, trots att abort idag är det normala (dvs. det är det barnmorskor förutsätter för unga singelmammor). Det finner jag varken världsfrånvänt eller okonstruktivt.

    den 9 september 2013 kl 15:13
  9. pelle säger:

    Till David och Fredrik.

    Ett snabbt svar nu eftersom jag ännu sitter på jobbet. Mitt inlägg innehåller en definition av politik: ”de handlingar och beslut som berör stat & kommuner och som verkar tvingande för medborgarna”. Denna ligger nära ex den definition som ges på Wikipedia.

    Vad som gör ex ett abortförbud till ett uttryck för en kristen värdering tog jag också upp i mitt inlägg: ”Som en liten parentes kan man då fundera över om abortförbud verkligen är ett uttryck för en kristen värdering. På ett sätt är den ju allmängiltig. Men den kristna tron, och kyrkan, förvaltar även dessa allmängiltiga sanningar. Och det är genom kyrkan som Sverige tidigare präglats av respekt för det mänskliga livet.”

    den 9 september 2013 kl 15:37
  10. David Willgren säger:

    Hej!

    Tack för din definition. Har du hunnit fundera något mer på våra frågor?

    Frid
    David

    den 10 september 2013 kl 16:22
  11. pelle säger:

    Hej David!

    Vilka frågor väntar ni svar på? Ni verkar undra vad som gör ex abortförbud till ett uttryck för en kristen värdering. Det har jag besvarat (vilket jag gjorde redan i mitt inlägg). Ni undrade också vad jag menade med politik. Det har jag också besvarat. Jag väntar snarare på en reaktion från er på varför det är fel att kalla värderingar hämtade ur den allmänna uppenbarelsen för kristna. Jag ser dem alltså som allmängiltiga men de förvaltas av den kristna tron och har kommit till vårt lands kännedom genom kyrkan. Dessa värderingar ser jag som viktiga att kämpa för, både civilt och politiskt.

    Ni verkar sträva efter att återerövra begreppet politik. Men finns det verkligen en biblisk innebörd av ”politik” som gått förlorad? Ordet härstammar ju från den grekiska världen, inte den hebreiska. Jag förstår fortfarande inte heller vad ni skulle vinna på att få oss att börja använda ordet politik på ett annat (och eventuellt mer nytestamentligt) sätt.

    Till Fredrik: Du skriver att historien visar att man inte kan tvinga någon att avstå från abort. Det är jag inte medveten om att historien visat. Och jag tror du missförstår mina avsikter. Jag förespråkar inte att ett abortförbud ska bli en verklighet förrän en större del av kulturen har blivit prolife. När och om så sker blir ett abortförbud en bekräftelse på vad som är samhällets värdering: att alla människor är skyddsvärda. Sedan finns det en växelverkan mellan lagstiftningen och våra handlingar. Våra handlingar och attityder påverkar lagarna och lagarna påverkar våra handlingar och attityder. Så ett abortförbud vore både ett resultat av en värdering och något som inskärper ett beteende. Men i mitt inlägg tjänar abortförbud som exempel på vad som är en kristen värdering, på ett sätt är det en applikation på ”du skall icke dräpa”. Och det får mig att tänka på att rätt stora delar av lagstiftningen är ett uttryck för budorden om att inte stjäla och dräpa. Även dessa lagar är därför uttryck för kristna värderingar och värda att kämpa för.

    den 10 september 2013 kl 21:14
  12. David Willgren säger:

    Hej igen!

    Såg nu att du skrivit en insändare, så vi fortsätter samtalet i tidningen Dagen istället 🙂

    Frid

    den 11 september 2013 kl 10:28
  13. Önskan finns! « 9 dagar säger:

    […] beter sig mot sina medmänniskor.  Sen måste jag ju bara skratt när jag hör dem tala om ”värderingar” också. Rensa upp i egna led innan ni vill tala om för andra hur de skall leva. De flesta […]

    den 13 september 2013 kl 23:44

Kommentera detta inlägg

XHTML: Du kan använda dessa taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>