En sak som karaktäriserar vänstern är dess blindhet för verklig ondska. När Ronald Reagan talade om ondskans imperium (Sovjetunionen) och George Bush om ondskans axelmakter (Irak, Iran och Nordkorea) var reaktionen från den samlade vänstern unisont hånfull. Det var liksom uråldrigt och infantilt att ens ta ordet ondska i sin mun. Idag flirtar vänstern med diverse fascistiska rörelser som Hamas, Hizbollah och andra islamistiska grupper för att man med dessa har Israel som gemensamt hatobjekt. Och när det uppdagas att en abortläkare inte bara utfört väldigt sena aborter utan även dödat nyfödda bebisar tittar vänstern åt ett annat håll. Det skulle ju kunna uppstå en diskussionen om aborträtten allmänt vilket skulle gynna högern. Så prioriteras det politiska rävspelet framför ställningstaganden mot verklig ondska, gång på gång.
Så har vi exemplet Carl Melin. Han arbetar med opinionsundersökningar och med politiska analyser åt Aftonbladet. Häromdagen ägnade han många tweets åt att fördöma republikanerna i Texas med anledning av en ny lag som skulle inskränka möjligheterna till aborter. Lagen sänker abortgränsen till den 20:e veckan och höjer de medicinska kraven på abortklinikerna (vilket gör att flera kliniker måste stänga om de inte rustar upp). Och så skriver han:
Det är svårt att tro att han verkligen menar allvar. Men utan att backa förklarar han sedan vad ”tokhögern” i Texas har gemensamt med ayatollorna i Iran:
Trots flera påstötningar om det orimliga i jämförelsen är han sedan tyst.
Här har vi ytterligare ett exempel på denna blindhet för verklig ondska. Listan på ayatollornas försyndelser är lång: förtryck av landets befolkning, dödsstraff för homosexuella, ambitionen att utrota judar från jordens yta och att utplåna Israel, äktenskap för flickor under 10 år, stöd till terrororganisationer i regionen. Med mera. Ändå har Carl Melin mage att jämföra dem med republikanerna i Texas. Syftet, gissar jag, är ett stämpla dessa som extrema för att ingen ska ta dem på allvar. Denna slags demonisering av sina politiska motståndare är det som vänstern gör väldigt bra. Och det fungerar tyvärr. Inte desto mindre är jämförelsen med Iran moraliskt förkastlig. Han vinner kanske några inrikespolitiska poänger och får ryggdunkar av likasinnade. Men priset är att han bagatelliserar den iranska regimens ondska. Det är illa.
Läs även vad andra skriver om Carl Melin, vänstern, ondska, blindhet.
Några ytterligare kommentar om den amerikanska Högsta domstolens beslut häromdagen gällande Defense of Marriage Act (DOMA) och den kaliforniska folkomröstningen om ”Prop 8”.
Först en korrigering (och jag kan ärligt talat tänka mig att fler saker i min beskrivning är felaktiga): Inte heller Arnold Schwarzenegger försvarade den framröstade ändringen av delstatens grundlag. Det innebär att folkomröstningens beslut aldrig försvarats av delstatens ledning. Men Kalifornien tillåter att någon annan än delstaten företräder i mål som detta. Så i rättegången i delstatens Högsta domstol var detta inget problem. Men det borde, i konsekvensens namn, ha inneburit ett problem i alla de federala rättegångarna. Eller så borde Högsta domstolen ha erkänt, liksom Kalifornien gjorde, att företrädarna för Prop 8 representerade delstaten i målet. Resultatet av Högsta domtolens beslut blir nu att en guvernör kan ignorera folkviljan ostraffad. Så skriver exempelvis juridikprofessorn John Yoo i National Review att Jerry Brown är den stora segraren efter HD:s domslut, trots att denna man begått tjänstefel som vägrat att representera delstaten.
Charles Krauthammer menar i en kolumn i Washington Post (och det gör även John Yoo) att sättet som Högsta domstolen motiverar sitt beslut att förklara DOMA 3 som grundlagsvidrig öppnar upp för framtida processer som med stor sannolikhet kommer att leda till att samkönade äktenskap nationaliseras:
Except that in the DOMA decision, the court added a second rationale: equal protection. In states with same-sex marriage, Washington must give the same federal benefits to gay couples as to straight couples because to do otherwise is to discriminate against the gay couples. After all, they are equally married in their states. For Washington to discriminate against them is to deny them equal protection of the laws. Such discrimination is nothing more than irrational animus ”” and therefore constitutionally inadmissible.
But notice what that second rationale does. If the argument is just federalism, the court is saying: Each state decides ”” and we, the court, are out of here. But if the argument is equal protection, one question is left hanging. Why should equal protection apply only in states that recognize gay marriage? Why doesn’t it apply equally ”” indeed, even perhaps more forcefully ”” to gays who want to marry in states that refuse to marry them?
If discriminating (regarding federal benefits) between a gay couple and a straight couple is prohibited in New York where gay marriage is legal, by what logic is discrimination permitted in Texas, where a gay couple is prevented from marrying in the first place?
Which is exactly where the majority’s second rationale leads ”” nationalizing gay marriage, the way Roe nationalized abortion.
Precis som i fallet med Roe vs Wade kommer det att innebära att Högsta domstolen helt sonika flyttar bort frågan från den politiska dagordningen. Och det sker trots att konstitutionen inte innehåller några skrivningar om äktenskapet. Precis som i abortfrågan läser domstolen in rättigheter som inte står i grundlagen. Resultatet kommer att bli lika, eller mer, uppslitande för landet som i fallet Roe vs Wade (som alltså gjorde aborter till en grundlagsskyddad rättighet).
Även Paulina Neuding skriver om domstolens hybris i dagens SvD:
Frågan var om Doma stred mot den amerikanska konstitutionen, och om denna lag, instiftad av folkvalda politiker därför skulle undanröjas av icke folkvalda jurister. Det är ingen enkel fråga, inte ens för oss som är kritiska till Doma. Domarna i USA:s högsta domstol är där för att säkerställa att politiker håller sig inom gränserna för den amerikanska konstitutionen. Uppgiften är inte att ogiltigförklara dåliga lagar och godkänna lagar som man tycker är bra. Grundlagsfäderna var inte ute efter att skapa en upplyst despoti där makten ligger hos rättslärda i svarta kåpor.
Frågan om samkönade äktenskap i USA är långt från över. Men helt klart lutar det allt mer uppför för dess motståndare.
Läs även vad andra skriver om DOMA, Prop 8, samkönade äktenskap, Högsta domstolen, hybris.
