Skip to main content.


den 16 juni 2013


  Om varför man följer Guds bud

I fredags skrev Göran Skytte i Dagen om en ny bok som han läst, ”Korsfäst konung” av Timothy Keller. Enligt Keller skiljer sig den kristna tron från (andra) religioner i det att de ”lagiska religionerna” innehåller ”en uppförandekod, och följer man den kommer Gud att betrakta en med gillande”¦ (Men) Jesu evangelium är inte bara annorlunda än detta; det utgör dess diametrala motsats: Jag är helt och fullt accepterad i Jesus Kristus, och därför följer jag hans bud”.

Människor följer förstås Jesu bud (som jag här fortsättningsvis likställer med Guds bud) av en rad olika anledningar. Kellers påstående om varför vi följer Jesu bud är därför rimligen en föreskrift, inte en beskrivning. Alltså: Det enda goda skälet till att följa Jesu bud är att vi är fullt accepterade i Jesus Kristus. Så läser jag Keller.

Men detta är ett magstarkt påstående. För det finns en rad andra goda skäl till att följa Guds bud. Några exempel:

Även icke-kristna följer åtminstone vissa av buden därför att det helt sonika är rätt att göra det. Våra samveten manar oss till det.

Keller verkar alltså mena att endast de som vet att de är ”fullt accepterade” i Kristus har goda skäl att följa buden (som att inte dräpa, inte stjäla, inte bära falska vittnesbörd, att älska sin nästa). Men detta är förstås inte sant. Vi  har alla goda skäl att följa Guds bud alldeles oavsett vår kännedom om Kristus, åtminstone de delar av buden som har med mellanmänskliga relationer att göra. Dels för att dessa till stor del härstammar från Gamla testamentet och därför delas med judendomen. Men också för att lagen är skriven i våra hjärtan.

Keller skriver också: ”Jesus förklarar att han inte har kommit för att reformera religionen utan för att göra slut på religionen och ersätta den med sig själv.” Detta påstående tycker jag också är problematiskt. I sin boken definierar Keller kanske vad religion är, och varför religion behöver ersättas, vilket skulle kasta lite ljus över påståendet. Men vad innebär det då att Jesus ersätter religionen med sig själv? Har evangeliet inga lärosatser? Jo, det har det. Innehåller evangeliet inga föreskrifter om hur vi ska leva och fira gudstjänst? Jo, det gör det. Så i sig själv, utan en massa förklaringar, tycker jag ett sådant påstående är innehållslöst.

Kellers ord rimmar också med något jag ofta hör, nämligen att den kristna tron ”inte är en religion utan en relation”. Detta påstående lider av samma brist på precision. Det är också förledande eftersom man kan få intrycket att kristna har en relation till sin Herre precis som de har en relation till andra. Men gudsrelationen, vilken jag inte förnekar att den existerar, är radikalt annorlunda eftersom 1) Gud inte är påtagligt närvarande och 2) Gud är vår skapare och vi är hans skapelser. Och på inget sätt motsäger den relationen att vi också följer bud, instämmer i bekännelser och deltar i gudstjänster. Snarare är det (väl) så att gudsrelationen förutsätter dessa saker.

Här finns fler saker att bena ut men jag får återkomma vid ett senare tillfälle.

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on LinkedInEmail this to someonePin on PinterestShare on TumblrShare on Reddit

Du kan kommentera, eller pinga från din egen sajt.



3 kommentarer till “Om varför man följer Guds bud”

  1. Rune säger:

    Du missförstår nog vad Keller skriver (jag har själv inte läst honom) eller så vill du inte förstå hans poänger. Du kanske föredrar en annan syn på saken än han. Du verkar ta vissa saker ur sitt sammanhang och vrida till dem något. Då passar de inte in.

    ”Jag är helt och fullt accepterad i Jesus Kristus, och därför följer jag hans bud”.

    Detta innebär att grunden för att följa Guds bud är Kristus och Hans verk i och för oss, inte att jag följer buden för att nå ett önskat resultat, nämligen acceptans inför Gud. Gud accepterar oss endast genom Kristus.

    ”Jesus förklarar att han inte har kommit för att reformera religionen utan för att göra slut på religionen och ersätta den med sig själv.”

    Ja, precis så är det! Allt i hmlien och på jorden sammanfattas i Kristus. Det är Jesus som är kärnan och stjärnan i evangeliet. Allt runt omkring är bara utfyllnad och fyller inga verkliga behov.

    ””inte är en religion utan en relation”. Detta påstående lider av samma brist på precision. Det är också förledande eftersom man kan få intrycket att kristna har en relation till sin Herre precis som de har en relation till andra. Men gudsrelationen, vilken jag inte förnekar att den existerar, är radikalt annorlunda eftersom 1) Gud inte är påtagligt närvarande och 2) Gud är vår skapare och vi är hans skapelser.”

    Här tror jag att du gör samma sak igen. drar felaktigha slutsatser kanske pga av att du söker konflikt med ”trossatsen”. Grunden för allt i kristen tro är relation. Det är relationen (ställningen inför och positionen i) Gud som är avgörande för allt. Religion i allmänhet är kopplat till regler och föreskrifter, medan relation har att göra med hjärtat. Har du själv en nära realtion till någon så tror jag du förstår. Den du står i en nära relation till vill du vara till viljes. Du vill inte såra eller göra denne besviken. Ditt hjärta går ut till den personen. I religion behöver hjärtat inte ens vara med. Det räcker med att utföra en uppsättning av rörelsemönster, tomma cermonier. Som en teater där man förställer sig utan att bli radikalt förändrad på insidan.

    den 24 juni 2013 kl 8:55
  2. pelle säger:

    Rune, varför skulle jag inte vilja förstå Kellers poänger?

    Jag redogör vidare för tre andra helt giltiga skäl till att följa Guds bud. Varför kan inte en kristen inte motiveras av någon av dessa tre istället? Och icke-kristna som följer buden, saknar de goda skäl att göra det?

    Vidare är det inte jag utan Keller som ställer ”relation” och ”religion” mot varandra. Jag tycker det är olyckligt av den anledningen att den kristna tron inte skulle existera utan lära, moral och kult. Talet om ”relation vs religion” riskerar att privatisera den kristna tron när kyrkan är central för dess väsen.

    den 24 juni 2013 kl 23:54
  3. Rune säger:

    Jag ser det som så att din uppfattning skiljer sig från Kellers. Då är det lätt att redan från scratch sätta sitt eget perspektiv på vad någon annan skrivit. Det kan vara så i ditt fall…

    ”Jag redogör vidare för tre andra helt giltiga skäl till att följa Guds bud. Varför kan inte en kristen inte motiveras av någon av dessa tre istället? Och icke-kristna som följer buden, saknar de goda skäl att göra det?”

    Det enda svar på detta jag kan ge, är att alla andra skäl att följa buden är grundade på det yttre och inte på hjärtat. Om hjärtat inte är involverat är all efterföljelse av buden fruktlös, vare sig du kallar dig troende eller ateist. Att följa Guds bud kommer aldrig att föra någon in i himmelriket. Då hade Jesus inte behövt lida på korset.

    Angående ”lära, moral och kult” är svaret egentligen detsamma som ovan. Den ”treenighet” du nämner är kopplad till det yttre och till egen prestation. Vem som helst kan följa ”läran”, anse ”moralen” vara god och vara en del av ”kulten”, men inte alla kan ha en relation till Den Högste. Ingen annan än den som känner Jesus och som är känd av honom.

    Det är endast som ett resultat av relationen (med Jesus/Gud) som yttre manifestationer (som lära, moral och kult) kan komma. Utan relationen är det endast en form av döda gärningar.

    den 25 juni 2013 kl 10:46

Kommentera detta inlägg

XHTML: Du kan använda dessa taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>