I fredags skrev Göran Skytte i Dagen om en ny bok som han läst, ”Korsfäst konung” av Timothy Keller. Enligt Keller skiljer sig den kristna tron från (andra) religioner i det att de ”lagiska religionerna” innehåller ”en uppförandekod, och följer man den kommer Gud att betrakta en med gillande”¦ (Men) Jesu evangelium är inte bara annorlunda än detta; det utgör dess diametrala motsats: Jag är helt och fullt accepterad i Jesus Kristus, och därför följer jag hans bud”.

Människor följer förstås Jesu bud (som jag här fortsättningsvis likställer med Guds bud) av en rad olika anledningar. Kellers påstående om varför vi följer Jesu bud är därför rimligen en föreskrift, inte en beskrivning. Alltså: Det enda goda skälet till att följa Jesu bud är att vi är fullt accepterade i Jesus Kristus. Så läser jag Keller.

Men detta är ett magstarkt påstående. För det finns en rad andra goda skäl till att följa Guds bud. Några exempel:

• Jag följer buden för att de är givna av Gud.
• Jag följer buden för att behaga min fader i himlen.
• Jag följer buden för att de vägleder mig till ett gott liv.

Även icke-kristna följer åtminstone vissa av buden därför att det helt sonika är rätt att göra det. Våra samveten manar oss till det.

Keller verkar alltså mena att endast de som vet att de är ”fullt accepterade” i Kristus har goda skäl att följa buden (som att inte dräpa, inte stjäla, inte bära falska vittnesbörd, att älska sin nästa). Men detta är förstås inte sant. Vi  har alla goda skäl att följa Guds bud alldeles oavsett vår kännedom om Kristus, åtminstone de delar av buden som har med mellanmänskliga relationer att göra. Dels för att dessa till stor del härstammar från Gamla testamentet och därför delas med judendomen. Men också för att lagen är skriven i våra hjärtan.

Keller skriver också: ”Jesus förklarar att han inte har kommit för att reformera religionen utan för att göra slut på religionen och ersätta den med sig själv.” Detta påstående tycker jag också är problematiskt. I sin boken definierar Keller kanske vad religion är, och varför religion behöver ersättas, vilket skulle kasta lite ljus över påståendet. Men vad innebär det då att Jesus ersätter religionen med sig själv? Har evangeliet inga lärosatser? Jo, det har det. Innehåller evangeliet inga föreskrifter om hur vi ska leva och fira gudstjänst? Jo, det gör det. Så i sig själv, utan en massa förklaringar, tycker jag ett sådant påstående är innehållslöst.

Kellers ord rimmar också med något jag ofta hör, nämligen att den kristna tron ”inte är en religion utan en relation”. Detta påstående lider av samma brist på precision. Det är också förledande eftersom man kan få intrycket att kristna har en relation till sin Herre precis som de har en relation till andra. Men gudsrelationen, vilken jag inte förnekar att den existerar, är radikalt annorlunda eftersom 1) Gud inte är påtagligt närvarande och 2) Gud är vår skapare och vi är hans skapelser. Och på inget sätt motsäger den relationen att vi också följer bud, instämmer i bekännelser och deltar i gudstjänster. Snarare är det (väl) så att gudsrelationen förutsätter dessa saker.

Här finns fler saker att bena ut men jag får återkomma vid ett senare tillfälle.