Idag är det Förintelsens minnesdag. Vi minns den stora ondska som judarna utsattes för av nazistregimen i Tyskland under 30- och 40-talen. Det är en unik händelse som svårligen låter sig jämföras med andra i ondska. Dagen till ära skriver vår ärkebiskop Anders Wejryd en artikel i Svenska Dagbladet. Vad har han månne för vist att säga? Kanske något om judarnas fortsatt utsatta position i vår värld? Eller någonting om hur antisemitismen alltid ligger på lur och att vi ser exempel på det i Sverige här och nu? Eller varför inte bara en påminnelse om människans stora ondska och att vi är hopplöst förlorade utan frälsning?

Men nej, Wejryd skriver om det han måste anse vara vår tids antisemitism, nämligen islamofobin. Med hans ord:

Så skapar vi oss våra fiendebilder. De växer och frodas på lagom håll. Idag är det islamisterna som finns längst upp i medvetandet. Begrepp blandas ihop, både med avsikt och på grund av okunskap. Fram växer en diffus fiendebild, inkluderande alla muslimer och ingen.

Vad menar biskopen? Texten saknar genomgående subjekt och vi vet därför inte vem som ”blandar ihop begreppen” och som egentligen ser muslimerna som fiender. Han skriver ”vi” men talar senare i texten om Sverigedemokraterna. Men vi är ju inte Sverigedemokraterna. Och viktigare: kan hotet mot muslimerna verkligen jämföras med hotet mot judarna då och idag? Svarat är nej. Det finns förstås en utbredd (och befogad) rädsla för islamismen men från den är det väääääldigt långt till någon form av organiserad och populär rörelse som med statens hjälp vill ta död på alla muslimer. Ja, jämförelsen är befängd. Och den förminskar det onda som judarna utsattes för.

Biskopen avslutar sin artikel med följande salva:

Förintelsens minnesdag utmanar vår bekvämlighet och våra gränser. Stadsplanering, socialpolitik, utbildningspolitik, internationell solidaritet, umgängesformer, vikten av demokrati, vilka man bryr sig om att prata med och lyssna på, snabbt utslängda kommentarer; allt sådant har att göra med den klassiska frågan från Kain: ”Skall jag ta hand om min bror?” Ja, det ska vi.

Ja, där känner vi oss väl träffade allihop? Genom att inte bry oss tillräckligt om stadsplanering visar vi att vi egentligen inte bryr oss om våra bröder. Och att vi genom vårt svaga politiska intresse faktiskt inte är så värst mycket bättre än nazisterna själva. Det är vad jag kallar moralisk klarsyn!

Läs vad andra skriver om Anders Wejryd, Förintelsen, islamofobi, antisemitism, stadsplanering

Du kan kommentera, eller