Jag har gillat KDU:s ordförande Charlie Weimers. Det är något friskt och fräckt över honom. Och han har vettiga åsikter. Men så läser jag i Världen idag om KDU:s förslag att inrätta en ”fördomsgrupp” som ska ta itu med homofobin inom partiet. ”Företrädare som uttrycker sig negativt om homosexuella eller hbt-personers livsstil måste bli tillsagda”, skriver man i sin eftervalsanalys. Men allvarligt talat, Charlie, problemet är ju snarare att motståndet mot könsneutrala äktenskap och adoptioner till homosexuella par, helt grundlöst, uppfattas som grundade i homofobi! Vidare att det ligger i vänsterns intresse att porträttera kristdemokraterna som en samling homofober.

Lösningen borde då, snarare än att blicka inåt och rannsaka sig själv, vara att stå på sig och bättre förklara på vilka grunder kristdemokraterna vill värna det traditionella äktenskapet liksom varför man månar om att barn får en förälder av varje kön. Det är inte dags att vika sig en gång till.

PJ Anders Linder skriver väldigt bra om kristdemokraternas problem i dagens SvD. Och han tar upp förslaget med en ”fördomsgrupp”:

I själva verket är KD:s problem sedan lång tid tillbaka inte att man är hårdför och fördömande utan att man är snäll och försynt intill självutplåning…
Visst måste det vara tröttsamt med ogrundad misstänksamhet, men man råder inte bot på problemet genom att göra sig till offer.
Moderaterna och Miljöpartiet möter fördomar om att man är partier för dem som har fötts med guldsked i mun (”miljonärer”, som Mona Sahlin sade i valrörelsen) respektive raggiga getbönder, men numera tar glåporden föga skruv. Det beror inte på att M och MP har gjort utredningar eller bönfallit sina motståndare att sluta vara elaka utan på att man driver en tydlig politisk linje och att man biter ifrån och ger belackare svar på tal.

Men läs för all del hela hans artikel.

Andra skriver om: kristdemokraterna, Charlie Weimers, kdu, homofobin, snällismen

Du kan kommentera, eller