Skip to main content.


den 2 juni 2010


  Judehatet når nya nivåer

Väldigt mycket har redan sagts om händelserna kring ”Ship to Gaza”. Här vill jag särskilt rekommendera Melanie Phillips (mer), Power Line (mer), Weekly Standard (mer), Commentary (mer), Just Journalism (mer) och vår egen Dick Erixon. Tyvärr drunknar dessa röster i det stora mediabruset och rapporter om hur politiska ledare i hela världen fördömer Israel. Judehatet når nya nivåer. Ja, jag säger judehatet. För reaktionerna handlar om mycket mer än en rättvis och sansad kritik mot staten Israel.

Följande har inträffat: en flotta på sex fartyg seglar mot Gaza i den uttalade ambitionen att bryta blockaden mot den lilla landremsan som styrs av terrororganisationen Hamas. Att det inte handlar om en humanitär mission framgår av att fartygen vägrar låta Israel, under översyn av Röda korset, transportera lasten till Gaza landvägen. För att stoppa fartygen bordar så Israels militär fartygen och stort tumult uppstår på det första fartyget i konvojen. Trots att det inte borde ha varit en överraskning för Israel visar det sig att det inte är några vanliga fredsaktivister på fartyget. Där befinner sig turkiska islamister som är förberedda på våldsam konfrontation. De israeliska soldaterna övermannas en efter en när de hissar ned sig på bryggan och till slut är flera av soldaternas liv allvarligt hotade. Då, och först då, skjuter de skarpt och nio av fartygets medlemmar dödas och flera andra skadas.

Över detta rasar nu världen. De ord som upprepas som ett mantra är ”övervåld” och ”folkrättsbrott”. Trots att ovanstående fakta är kända ignoreras de. Vår utrikesminister menade att ”även om Israel blivit provocerade” är Israels agerande helt oacceptabelt. Men visst är både konvojen som sådan samt det dödliga hot som riktades mot de israeliska soldaterna mer än en provokation?

Orden ”övervåld” och ”folkrättsbrott” används som om de vore självklart sanna. Det är ett slags ordkrig där sanningen ska fastslås genom utnötning. Aldrig förklaras varför Israels reaktion kan klassificeras som övervåld. Att nio personer dog räcker inte som förklaring. Nej, övervåld handlar om att Israel skulle ha använt mer våld än nöden krävde för att stoppa fartygen. Och visst, här kan rättfärdig kritik riktas mot Israel för att de inte var mer förberedda på att det främsta fartygen krävde en mer massiv insats för att få stopp på. Genom att hissa ner en soldat i taget, med paintball-gevär som det primära vapnet, kunde islamisterna enkelt övermanna de israeliska soldaterna. Vilket ledde till att den israeliska truppen tappade kontrollen. Detta hände för att Israel uppenbarligen ville undvika blodutgjutelse. De misstog sig och kan klandras för det. Men det innebär inte att Israel, i den uppkomna situationen, använde mer våld än vad som var nödvändigt. Tvärtom tyder allt på att soldaterna i det längsta väntade med att dra vapen.

För att summera denna punkt: det kan riktas kritik mot Israel för det visliga i att ingripa som man gjorde. Däremot saknas det grund för den mycket allvarligare anklagelsen om övervåld.

Argumentet om folkrättsbrott har att göra med att Israel gick till angrepp på internationellt vatten. Möjligen är det sant även om det tydligen kan diskuteras. I dagens SvD skriver folkrättsprofessorn Göran Lysén att eftersom ett krigstillstånd råder mellan Gaza och Israel ger det Israel rätten att ingripa även på internationellt vatten. Jag vet ärligt talat inte vad som är rätt här. Viktigare är att frågan helt saknar moralisk relevans för bedömningen av Israels ingripande. För fartygen skulle bryta blockaden, det var det uttalade målet. På vilken sida om en tänkt gränslinje som fartygen stoppas spelar då ingen roll.

Kritiken av Israel saknar alltså all rim och reson. Och ingen kritik riktas mot arrangörerna av och deltagarna på Ship to Gaza. Att nio människor har dött är tragiskt. Men faktiskt mycket mindre tragiskt än folkmordet i Kongo med fler än sex miljoner döda. Dessa människoliv engagerar inte men när Israel är inblandade i människors död tänds tydligen vreden. Uppenbarligen är drivkraften något helt annat än människokärlek.

Andra skriver om: , , , , , .

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on LinkedInEmail this to someonePin on PinterestShare on TumblrShare on Reddit

Du kan kommentera, eller pinga från din egen sajt.



6 kommentarer till “Judehatet når nya nivåer”

  1. Anders säger:

    Tack Pelle för din kommentar. Jag har gått i precis samma tankar om varför så många ledare världen över anser det helt självklart att uteslutande Israel ska kritiseras för det som har hänt. Det förbryllar mig att så många journalister i svensk press inte ens kommer på tanken att ställa de kritiska frågorna om Ship to Gazas egen roll i detta. Är det måhända andra krafter som i grund och botten driver detta?
    Me det sagt, så vill jag också säga att naturligtvis Israel har ett mycket stort ansvar för hela konflikten. Deras agerande under lång tid bäddar naturligtvis för aktioner och påtryckningar av det här slaget från omvärlden. Israel måste tänka om och också handla på ett Kristus-likt sätt. Det skulle kunna underminera Hamas våldshandlingar och vända världsopinionen. I varje fall är det min förhoppning. Israel blir på nuvarande sätt allt mer isolerat och det är tyvärr inte alls säkert att det leder till bättre förhållanden i Gaza. Kanske är det snarare tvärtom. Om kritiken mot Israel är orättvis (vilket både du och jag menar) så blir också omvärldens opinionstryck verkningslöst och ologiskt. I alla lägen måste sanningen fram för att man ska nå framgång annars slutar man lyssna på kritiken och kan inte ta till sig av det som är berättigat. Därför kräver det också mod från nationer, ledare, bloggare, journalister och ledarskribenter att våga kritisera de som ska kritiseras även när det går tvärsemot det så kallade drevet.

    den 3 juni 2010 kl 8:55
  2. Martin Nordling säger:

    Jag har sett intervjuer med människor i Israel (jag uppfattar dem som journalister) på en sajt (kommer ej ihåg vad den heter, men man måste registrera sig för att se de flesta klipp, dock inte dessa än).

    Det verkar från dessa som om det fanns extremister på ett av skeppen och den typ av ”fredsaktivister” på de övriga som israelerna väntade sig. Följaktligen så gick det sansat till på de övriga fartygen, men blev blodsutgutelse på extremistfartyget.

    Jag tror att man kan använda analogin med ett demonstrationståg där de flesta människor är fredliga, men det finns en grupp som är ute efter att bråka med polisen och förstöra egendom. De fredliga vill inte slåss, men det vill extremisterna.

    Israelerna missade att det fanns sådana extremister på ett av fartygen med det välkända resultatet. På de övriga fartygen så gick det till mer eller mindre som israelerna tänkt, men det tänker nästan ingen på nu.

    den 3 juni 2010 kl 11:02
  3. Mattias säger:

    Re: Martin

    Jag lämnar ditt fantasilösa terrorister-och-extremister – tugg därhän.
    Men måste påpeka apropå din sista mening: ja, det som borde diskuteras mer är de övriga fem skeppen.

    Syftet med Ship to Gaza är att bryta blockaden av Gaza. Något som närapå hela världen efterlyser förutom några tomtar som fastnat på Hamas-är-så-dumma-att-det-står-över-allt -kroken.

    Varför är det då OK för dig att Israel på internationellt vatten kidnappar flera hundra fredliga människor som inte gjort ett dj-a nåt olagligt eller omoraliskt?

    Varför väljer du att etikettera dem som fredsaktivister inom ironiskt citattecken om du inte har något att anföra emot hur de betedde sig före, vid eller efter bordningen?

    den 3 juni 2010 kl 21:08
  4. Martin säger:

    Re: Mattias (jag går även in på en del beskyllningar som förekommit men som inte Mattias nämnt)

    Jag ber om ursäkt för att jag inte förklarade varför jag satte ”fredsaktivister” inom citattecken, men jag kände inte att jag orkade motivera det. Anledningen är att jag inte anser att aktionen främjar någon fred.

    Jag skrev även om extremister, nu har jag läst om att man identifierat några personer som tillhöriga Muslimska brödraskapet, andra IHH (en turkisk islamistisk organisation som även sysslar med hjälparbete). Jag tror att det fanns andra organisationer representerade också, misstankar finns om att Al-Qaida skulle ha varit med på ett hörn, men det är inte bekräftat. Någon sång om att döda judar har också hörts och någon kvinna har talat om möjligheten av att de kanske kan få bli martyrer. Dessa valde jag att referera till som ”extremister”, men det kanske finns något bättre ord.

    Saken är också den att Hamas har som uttalat mål att utplåna Israel och jag ser inte någon som helst möjlighet att förhandla fram en fred med dem, möjligen en och annan vapenvila.

    Angående Israels rätt att ingripa där de gjorde det (nu handlar det inte om hur bordningen gick till) så finns det olika åsikter, dock är det inga entydiga åsikter om att Israel inte skulle ha rätt att ingripa. Professor emeritus i folkrätt Göran Lysén hävdar i nedanstående artikel att Israel hade rätt att ingripa:
    http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/israel-kan-havda-krigstillstand_4808411.svd

    Artikeln är ett svar på en artikel från en annan professor emeritus, Ove Bring, så olika åsikter finns. Jag har själv ingen bildning i folkrättsfrågor, men jag tycker att Lyséns resonemang verkar riktigt.

    För övrigt så har jag fått rapportering om att de förnödenheter som medfördes på fartygen har transporterats landvägen till Gaza, men att de endast utgjorde en fjärdedel av vad Israel normalt forslar in i Gaza under en dag. Någon direkt svält lär för övrigt inte råda i Gaza, däremot ett strängt styre under Hamas.
    Gaza har kallats för världen största utomhusfängelse, denna beskrivning har blivit strkt kritiserad men av vad jag hört från olika källor så låter det som att ifall Gaza ändå skall beskrivas som ett utomhusfängelse så är Hamas fångvaktarna. Tidigare fartyg till Gaza har mötts av en väldig propagandashow från Hamas och allting pekar på att detta skulle ha skett även denna gång, detta ville Israel förhindra, förutom risken att dessa fartyg började medföra vapen så småningom.

    Jag beklagar att det gick som det gick på Mavi Marmara, liksom större delen (om inte hela) av Israel. Alla tidningarna anser tydligen att den som organiserade stormningen gjorde en rejäl felbedömning.
    Jag kommer dock inte ifrån tanken att om israelerna hade haft en betydligt grövre beväpning och medel för att slå ut folk så skulle inga dödsoffer ha krävts, däremot så hade det blivit ett väldigt hallå i pressen om att Israel skulle ha använt ”övervåld”.

    Vissa har åberopat självförsvar som motiv till att man på Mavi Marmara använde järnrör och knivar för att ge sig på de israeliska kommandosoldaterna, men när soldaterna blev så hårt behandlade och en av dem fick sin pistol fråntagen sig så borde rimligen även de ha rätt till självförsvar då de i det skedet rimligen torde ha börjat frukta för sina liv.

    den 4 juni 2010 kl 14:04
  5. Martin säger:

    Jag kom på att jag borde nämna att anledningen till att jag skrev mitt första inlägg är att Pelles blogginlägg antyder att det var samma personer som slogs med järnrör, knivar och annat som också klagade inför pressen, medan jag fått intrycket att det var mer fredliga aktivister som stod för protesterna, detta kan naturligtvis vara fel.

    För övrigt så kan jag nämna att jag anser att israeliska militärkällor rent generellt (observera generellt!) torde vara mer pålitliga än palestinska källor och om israeliska och palestinska källor är oense så är det statistiskt sett troligare att de israeliska källorna har rätt. Eftersom Israel är en demokrati så kan dess press härja betydligt friare än någon annan i grannskapet, vilket gör att om någon ljuger så riskerar det att komma fram, varefter ett mediedrev med krav på omedelbar avgång kan gå igång. Jag kan inte komma på någon gång då israeliska militära källor kunnat beslås med lögn (fast det är fullt möjligt att det hänt), däremot så har jag hört den ena palestinska lögnhistorien efter den andra komma i dagen.
    OBS! Detta betyder inte att palestinska källor aldrig levererar sann information, bara att de ibland beslås med lögn och att de israeliska källorna sällan gör det.
    Trots detta så tycks palestinska källor vara mycket mer värderade i vår press än israeliska, det är en aning märkligt.

    den 4 juni 2010 kl 14:06
  6. Martin säger:

    Dick Haas är en svensk-israelisk frilansreporter som driver en nyhetsrapportering på svenska från Israel via e-post. Artiklarna postas även på hans hemsida, http://www.dickhaas.com/ .Nu har han skrivit en artikel som jag anser vara mycket intressant. Länk: http://news.dickhaas.com/news_main.pl?1716

    Min bedömning är att denna artikel har hög tillförlitlighet.

    den 5 juni 2010 kl 18:37

Kommentera detta inlägg

XHTML: Du kan använda dessa taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>