Skip to main content.


den 5 maj 2010


  Om de hårdhjärtade högerkristna och andra lögner

För en tid sedan publicerade tidningen Dagen en skämtteckning (se här intill) som en kommentar till president Obamas sjukförsäkringsreform. Teckningen föreställde Obama som bärandes en doktorsväska skyndar fram till en döende färgad man på gatan. I bakgrunden, med ryggen vänd mot de båda andra, står en vit man med ett stort kors och texten ”republikan” på ryggen. Budskapet är tydligt: Obama och det demokratiska partiet är de barmhärtiga samarierna och republikanerna, som samlar de flesta evangelikalt kristna, de hårdhjärtade hycklarna.

Vi tror att denna teckning är symptomatisk för den okritiska hållning som många svenska kristna har till president Obama. Denne man har rosats både i kristen press och från predikstolen, och det är vårt intryck att det råder konsensus inom stora delar av kristenheten om hans förträfflighet. I synbarlig avsaknad av kunskap stämmer man oreflekterat in i världens hyllningskör av den nye presidenten. Obama kommer ju för att världen hopp, och det är ju kristet, verkar man resonera. Precis som i teckningen är det också vanligt att Obamas motståndare demoniseras.

Vi vill ifrågasätta denna nidbild av de miljoner kristna syskon i USA – svarta och vita, män och kvinnor – som sympatiserar med republikanerna. Sjukförsäkringsfrågan har blivit något av en vattendelare i amerikansk politik och har verkligen engagerat de mer konservativt lagda gräsrötterna. Kan verkligen detta stora engagemang grunda sig på snålhet mot dem som saknar sjukförsäkring? Nej, sanningen är snarare att motståndet mot reformen baserar sig på en djupt ideologiskt grundad uppfattning om vilken roll staten ska spela i samhället. Ledande förespråkare för reformen har efter kongressens beslut stolt meddelat att den nya lagstiftningen fundamentalt kommer att förändra USA. Inte konstigt då att USA, som ju varit frihetens land sedan dess grundande, är mer polariserat än någonsin tidigare.

Den allvarligaste invändningen mot Obama från ett kristet perspektiv har dock inte med sjukförsäkringen att göra, utan rör hans liberala abortpolitik. Obama har tagit ställning för mycket sena aborter med den vidriga partial birth-metoden, och vill därutöver hindra läkare från att rädda livet på barn som överlever abortförsök. Direkt efter sitt tillträde avbröt han vidare statlig finansiering av den mycket lovande forskningen på adulta stamceller för att istället öppna för anslag till den embryonala stamcellsforskningen. Att en man med ett så uppenbart förakt för människovärdet hyllas i kristna sammanhang är för oss ett mysterium.

Kristendom och politik är ett laddat ämne. Hur den kristna tron ska manifesteras inte bara mellan individer och inom kyrkan, utan i politiken och i det civila samhället, är ett ständigt ämne för debatt bland kristna. I Sverige är patentlösningen på de flesta samhällsproblem olika former av statliga interventioner, även om det innebär avsevärt minskad personlig frihet. I andra länder, främst USA, betonar man mer individers och de små gemenskapernas potential att påverka sin situation, ibland på bekostnad av det som vi i Sverige uppfattar som rättvis fördelning. Debatten mellan kristna om vad som är rätt och fel på detta område är viktig. Men det är mycket sorgligt när kristna på grund av politiska meningsskiljaktigheter ifrågasätter varandras uppriktighet i tron.

Det är beklämmande att så många i svensk kristenhet inte kan vidga sina vyer lite och försöka sätta sig in i hur konservativt sinnade trossyskon tänker. Kan det vara så att de kristna som ryggar för statlig expansion faktiskt inte alls är ointresserade av sin nästas behov utan bara har dragit andra slutsatser om hur ett gott samhälle bör vara organiserat, vilka skyldigheter staten respektive individen har och var det kristna kärleksbudskapet bäst realiseras? Det handlar om tolerans mellan kristna, helt enkelt, och därför hoppas vi på och ber om ett öppnare samtalsklimat.

Pelle Poluha
Annette Westöö

(Artikeln refuserades av Dagen.)

Andra skriver om: , , , , , , , ,

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on LinkedInEmail this to someonePin on PinterestShare on TumblrShare on Reddit

Du kan kommentera, eller pinga från din egen sajt.



9 kommentarer till “Om de hårdhjärtade högerkristna och andra lögner”

  1. LgS säger:

    Håller med. Parsmo brukar vara både rolig och träffa huvudet på spiken många gånger, men detta var ett bottennapp. Fick du någon förklaring på varför du refuserades? Dagen brukar ju annars ha högt tak med diverse tokiga insändare ibland.

    den 6 maj 2010 kl 6:58
  2. Anders säger:

    Jag ska villigt erkänna att jag i mångt och mycket ganska okritiskt har tjusats av Obama. När jag nu läser er kritik och det som Pelle även tidigare har skrivit i ämnet så kan jag också erkänna att jag börjar skönja vad ni vill belysa. Det kanske är en form av uppvaknande men också ett perspektivbyte som både är intressant men som samtidigt manar till eftertanke.

    Det jag uppfattar som er kritik är att en stat som tar över ”allt” riskerar att passivisera oss så att vi lätt glider ner i bekvämlighetens dike och inte tar våra medmänniskors utsatthet och nöd på allvar. Inte låter det påverka vårt eget liv, inte utsätter oss själva för risken att behöva dra ett tyngre lass (ekonomiskt, emotionellt, bekvämlighetsmässigt) och inte heller tillåter oss att på djupet förstå våra medmänniskors utsatthet. Därmed har vi också gjort oss immuna mot kritik för det finns alltid någon statlig tjänsteman som bär ansvaret. Jag är böjd att hålla med om den kritiken är värd att ta på riktigt stort allvar.

    Jag är tyvärr inte insatt i hur den amerikanska sjukvårdsreformen ser ut och visar nog bara min okunskap genom mina funderingar. Men leder den inte till att de människor som i praktiken har stått utanför och inte fått hjälp nu kan få hjälp? Det tidigare systemet – har inte frukten av det varit att allt för många medmänniskor i praktiken inte har fått någon hjälp alls?

    Jag uppskattar mycket att ni lyfter frågan för det har konsekvenser även för mig, här i Sverige. Jag tänker på min attityd och mina handlingar mot vårt samhälles utslagna, misshandlade, flyktingar, människor som förlorat arbetet, människor som funderar på abort, mm. Det påverkar också min syn på pengar, ägodelar, mitt hem och min konsumtion. Fortsätt gärna samtalet.

    den 6 maj 2010 kl 7:47
  3. pelle säger:

    LgS, vi var lite sent ute. Och Dagen saknade lite god vilja.

    Anders, det har varit ett uppvaknande för mig också. Grundidén har formulerats av den amerikanska radioprataren Dennis Prager: ju större staten är, desto mindre blir medborgaren. Vg den amerikanska sjukförsäkringsreformen finns det människor som står utanför systemet idag. Men det finns redan två statliga program: Medicaid och Medicare som försäkrar vården för fattiga resp gamla. Istället för att reformera dessa, vilket behövs, blir Obamas lösning den som ligger så nära till hands för dem som vill göra ett avtryck i historien: skapa en nytt system med ambitionen att täcka alla medborgare. Resultatet blir en kraftig expansion av staten på den fria marknadens, liksom individens och de små gemenskapernas, bekostnad. Kostnaden är dessutom enorm och försätter USA i ett statsfinansiellt läge som närmast kan liknas vid Greklands.

    Helt klart har denna diskussion bäring på situationen även i Sverige. Med perspektivet att en stor stat tar över ansvar som rätteligen borde ligga hos individer samt det civila samhället får man nya ögon att se på den svenska modellen.

    den 6 maj 2010 kl 22:35
  4. stefan säger:

    Jag tycker att du skriver det bäst i de två sista styckena. Det finns en övertro på statens roll som givare och man inser inte att det inte bara handlar om sjukvården som sådan utan om en hel samhällsstruktur.

    Till Anders. Du håller på att börja fatta poängen vilket är väldigt glädjande.

    Det var inte jättelänge sedan jag själv höll stenhårt på demokraterna och starkt ogillade republikanerna. Anledningen till detta var att jag då aldrig hade hört den liberalkonservativa sidans argument eftersom dessa lyser med sin frånvaro i svensk media (man måste nästan ge sig ut i bloggosfären för att få höra dessa argument).

    Jag tror att de flesta som har gått från ”demokratkristna” till ”republikankristna” ser det som ett uppvaknande. Anledningen är att den socialistiska sidan och de som vill ha statliga interventioner talar till känslor medan den liberalkonservativa sidan talar till intellektet. Väljare i båda lägren vill ofta samma sak, men man tror på olika medel för att nå dit. ”Vänsterkristna” missuppfattar dock väldigt ofta att den liberalkonservativa sidan faktiskt vill ha en bättre värld för de fattiga, eftersom de inte rent intellektuellt hänger med i argumenten.

    Man märker på flera områden hur ”vänstern” lurar över välvilliga kristna (bland annat) med hjälp av argument som ser bra ut på ytan men som inte håller för granskning. Bara för att ta ett par exempel: Vänstern reglerar arbetsmarknaden för att ”skydda de svaga på arbetsmarknaden” utan att se att det är just de svagaste som får svårast att hitta jobb på grund av regleringarna. Man förbjuder marknadshyror för att ”de fattiga ska ha råd att bo” utan att se sambanden som gör att förbudet bara gör det svårare för fattiga att hitta någonstans att bo. Man talar sig varma för bistånd mot tredje världen samtidigt som man ställer sig emot frihandel, trots att det visat sig vara frihandel som varit den överlägset bästa vägen för fattiga länder medan bistånd ofta får direkt negativa konsekvenser. Man höjer skatterna ”för de fattigas skull” utan att se att det är människorna som har en sämre ekonomi som drabbas hårdast av skattehöjningarna.

    Men för att begripa detta måste man rent intellektuellt förstå argumenten från båda lägren. Gör man inte det så faller man lätt in i felaktiga föreställningar om att det finns en politisk högersida som bara vill gynna de rikaste och som struntar i hur de fattigaste har det. De människor som tror så har i själva verket inte begripit någonting: http://www.dn.se/kultur-noje/konsertrecensioner/mikael-wiehe-pa-gota-lejon-stockholm-1.1085578

    Det som dock är sorgligt är när det är de journalister som har i uppdrag att ge läsarna en neutral bild av verkligheten som inte har fattat galoppen. Resultatet blir den sortens bilder som visas ovan i blogginlägget.

    den 7 maj 2010 kl 14:24
  5. Tomas B säger:

    Det var synd att detta inlägg refuserades av Dagen. Ni kanske borde prövat med Världen Idag istället? Jag tycker också att det är trist att så många kristna i Sverige verkar sätta likhetstecken mellen barmhärtighet eller solidaritet och ”the nanny state”. Som jag ser det finns det två skäl till att ifrågasätta detta synsätt
    1. Allt för ofta innebär denna typ av solidaritet att räkningen skickas vidare till någon annan, dvs. ett anonymt kollektiv av skattebetalare, som därigenom tvingas avstå frihet för att istället bli kuggar i ett anonymt transfereringssystem,
    2. Individens ansvar sätts ur spel när denna ordning råder. Detta är egentligen ett frontalangrepp på en grundtanke inom kristendomen, nämligen den fria viljan hos varje människa. Detta gäller både den som ber om hjälp och den som upmannas att hjälpa. I ett välfärdssamhälle av svensk typ är vi reducerade till bidragstagare eller skattebetalare vilket i längden sannolikt är moraliskt korrumperande för den enskilde.

    den 8 maj 2010 kl 0:30
  6. Johan/Kaffepaus säger:

    Allt man ger till Caesar kommer Caesar använda för Caesars syften och mål.

    den 8 maj 2010 kl 14:44
  7. Ulrik Fagerholm säger:

    Tack Pelle och andra för inlägg som belyser hur evangelikala ”högerkristna” står politiskt. Det var verkligen upplysande ty Med fruktan har också jag betraktat förgudningen av människor eller stater(Obama och alla andra) som uppenbart inte är kristna eller kristliga vilket ju ingen stat är idag samt hur denna staten på gott och ont eftersträvar kontroll och ”skydd” av den enskilde på bekostnad av Guds lag. Det är ju politik och argument hit och dit och lätta för oss som ännu inte har nöden direkt vid dörren,MEN DET KOMMER, och Gud har låtit världen bli så här krokig och svår för att vi skall frukta, älska och tjäna Herren vår Gud och vår nästa och Hans rike skall ju ge oss vila från ögonens begärelse, köttets begärelse och högfärd över detta livets goda.Hur vi än ser det idag politiskt så går det utför men det är vi bortskämda välfärdsmänniskor i Norden som också måste i daglig ånger tro och svaghet och trots olika synder MOTTA JESU KRISTI NÅD OCH RIKE I EFTERFÖLJELSE.
    Mitt perspektiv och mina erfarenheter i en nordisk välfärdsstat visar samma sak. Statlig kontroll är byråkratisk och stel och hindrar ibland de skräddarsydda modellerna för personlig frihet och försök att söka utkomst.Facket var också på Gott och Ont men det var det nog före fördelningspolitikens dagar också. Vad USA beträffar är de också på grund av all moralisk synd och vanheder lika sent ute som alla andra världsförbättrare. Vi står snart inför vår Herre Jesus som kommer på himmelens skyar och redan nu tackar vi honom för den personliga frihet han berett oss. Och minns alla, politik är ju bara en världslig sak eller tänker vi tvista i det eviga livet också???+ mvh Ulrik Fagerholm

    den 9 maj 2010 kl 5:35
  8. Martin Nordling säger:

    Angående att en sådan här teckning kommer in i Dagen från första början så har jag märkt att Anders Parsmos bilder ibland är mer att betrakta som debattartiklar i sig själva och inget som Dagen står för.

    Jag minns valet när Miljöpartiet hamnade i vågmästarroll och började föra samtal med de borgeliga, Dagen lovordade det på ledarsida, medan Parsmo illustrerade det med rubriken ”Alla dörrar öppna” och ett öppet hus där språkrören satt. Det ena språkröret säger till det andra: vad var det som blåste ut? Det andra språkröret: Det var väl trovärdigheten.
    Detta exempel illustrerar att Parsmo är att betrakta som fristående från Dagen.

    Angående politiken.
    Som jag fattat det från republikanska ledare så finns det flera olika sorters punkter i kritiken:
    1. Det finns inte pengar till reformen utan USA kommer att bli bankrutt, vilket det redan håller på att bli.
    2. En del av problemen med dagens system är att det är reglerat, t.ex. så krävs det att vissa försäkringar täcker en del saker (exempelvis skönhetsoperationer) som många vet att de aldrig behöver oroa sig för, detta gör försäkringarna onödigt dyra.
    3. Skattepengar riskerar att få betala för aborter, vilket många är emot. Obama har här (om jag minns rätt) sagt att aborter kommer att täckas, men även att de inte kommer att täckas (om jag minns rätt). I det slutliga förslaget så står det att aborter inte skall täckas, men risken är att det hela blir domstolssak och att domstolen fäller utslaget att aborter måste täckas.
    4. Många republikaner vill reformera systemet, men inte på detta sätt. Jag har för mig att man när man hade majoritet försökte få igenom ett antal reformer, men att demokraterna blokerade det med filibuster. (Republikanerna hade tillräckligt med röster för filibuster, men demokraterna kuppade igenom reformen på ett synnerligen demokratifarligt vis och nu dalar deras stjärna)

    Det finns nog fler argument, men jag kommer inte på dem. Jag kan dock minnas att Ann Coulter kritiserade demokraternas sätt när de tog upp ett fall i Oregon (har för mig att det var Oregon) för att illustrera att en reform var nödvändig, problemet var bara det att den delstaten redan hade genomfört en reform som var i stort sett identisk med den som man nu ville genomföra för hela landet!

    den 9 maj 2010 kl 14:08
  9. Kalle säger:

    Förlåt för sen kommentar. Tycker det är konstigt att det inte är någon som kommenterar att det ju är pengar som är Obamas ”medicin” på bilden. Detta tolkar i varje fall jag som att Parsmo även delar ut en känga till Obama. Det som ”sägs” med bilden blir alltså då nånting i stil med – ”republikanerna bryr sig inte om problemen, demokraterna bryr sig men deras lösningsmetod består i att dela ut pengar”. Parsmo sparkar alltså både åt höger och åt vänster på samma gång. Om man sedan anser att någon ”spark” är orättvis är en annan femma.

    den 17 maj 2010 kl 1:43

Kommentera detta inlägg

XHTML: Du kan använda dessa taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>