S-kvinnan Nalin Pekgul är bekymrad över att muslimer återigen förknippas med terrorism. I en Brännpunktsartikel från igår skriver hon:

Jag blir bekymrad över sammanblandningen av terrorister och muslimer i allmänhet.
    Muslimska extremister tolkar islam på samma sätt som andra extremister i andra tider och på andra platser förvrängt andra ideologier och trosföreställningar. I detta har de stora likheter med till exempel Baader-Meinhof-ligan i 70-talets Tyskland. Skillnaden är att Baader-Meinhof aldrig sammanblandades med tyskar i allmänhet eller ens med tyskar med vänstersympatier.

Självklart är islamistiska terrorister och muslimer två distinkta grupper som inte ska sammanblandas. Men jämförelsen med Baader-Meinhof och andra västeuropeiska terrorgrupper är missvisande av flera anledningar. För det första var det endast en mindre grupp människor som var engagerade i terrorvågen i Europa på 70-talet. Islamismen, däremot, är en större rörelse som har gjort ett rejält avtryck bland muslimer.

För det andra är det så att även om endast en liten minoritet av muslimerna är konkret engagerade i rörelser som Hamas, Hizbollah och al-Qaida har dessa i många fall ett stort allmänt stöd. Usama bin Ladin är en hjälte för många. Efter terrorattacken mot World Trade Center dansade palestinier på gatorna på Västbanken.

För det tredje väntar vi alla på att muslimer i allmänhet ska ta avstånd från sina ”förvirrade” bröder. Var är demonstrationerna mot de islamistiska illdåden? Varför engagerar Muhammedteckningar men inte bin Ladin som i namn av sin gud ligger bakom dödandet av tusentals oskyldiga?

Slutligen måste man också fråga sig vilka som egentligen förvränger islam. Är det extremisterna, som Pekgul hävdar? Eller är det de sekulariserade och moderna muslimer som lever i väst?

Andra skriver om: islamism, islam, muslimer, Nalin Pekgul, terrorism

Tidskriften The Weekly Standard gör stor sak av den senaste tidens alla avslöjanden om felaktigheter från IPCC (FN:s klimatpanel).

I en längre artikel kan vi läsa:

It is increasingly clear that the leak of the internal emails and documents of the Climate Research Unit at the University of East Anglia in November has done for the climate change debate what the Pentagon Papers did for the Vietnam war debate 40 years ago””changed the narrative decisively. Additional revelations of unethical behavior, errors, and serial exaggeration in climate science are rolling out on an almost daily basis, and there is good reason to expect more.
    The U.N.’s Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC), hitherto the gold standard in climate science, is under fire for shoddy work and facing calls for a serious shakeup.

SvD:s Thomas Gür skrev för någon vecka sedan på samma tema:

Samtidigt har ledande klimatforskare som lämnat underlag till IPCC, som professor Philip Jones, sökt nyansera bilden av var forskningen står. I en intervju med skriftliga svar till BBC har Jones medgett att det inte har skett någon statistiskt signifikant global uppvärmning sedan 1995, att man inte kan utesluta att världen har varit varmare på medeltiden än idag och att han som vetenskapsman inte kan säga att ”debatten om klimatförändringarna är avslutad” (i betydelsen att det inte finns utrymme för tvivel).

Det är bara att hoppas att de tvivel som finns om IPCC:s pålitlighet så småningom även når våra makthavare.

Andra skriver om: IPCC, Al Gore, klimathotet, den globala nedkylningen

Vore jag på sämre humör skulle jag kalla Aftonbladets Lisa Magnusson för något nedsättande. Kanske skulle jag kommentera hennes uppenbara ungdom. Kanske skulle jag också skriva något om att hon verkar lika, eller faktiskt lite mer, skärpt än hon ser ut. Och att hon demonstrerar effekten av en anställningspolicy som inte grundar sig på professionella meriter utan istället premierar gapighet och okritiskt tänkande.

Så där skulle jag kunna hålla på. Men det vore ju varken trevligt eller konstruktivt. Så låt mig istället sakligt gå igenom Lisa Magnussons senaste alster. Hon skriver att abort är en fråga som frustrerar henne. Det kan jag sympatisera med. Men det som frustrerar henne är att många verkar tycka att det är fel att använda aborter som preventivmedel. Någonstans där upphör mina sympatier för Lisa Magnusson. Om nu allt liv är heligt, frågar hon, varför ser man inte Ja till Livet demonstrera med plakat där det står att manlig masturbation är mord. Nej, som av en händelse, fortsätter Lisa Magnusson, börjar abortmotståndet först när en spermie ”simmar upp i en kvinna och möter hennes ägg.”

Här undrar jag om Lisa Magnusson överhuvudtaget har försökt att sätta sig in i hur hennes meningsmotståndare tänker. För det är ju inte så att den mänskliga utvecklingen börjar när en spermie eller ett ägg blir till. Mannen och kvinnan går liksom inte omkring och är havande med tusentals (för att inte säga miljontals) barn samtidigt. Nej, ett människoliv uppstår när ägget befruktas med en spermie. Då uppstår en ny och unik mänsklig individ. Allt detta är grundskolebiologi. Man kan även läsa om det på Ja till Livets och MRO:s hemsidor, om man nu skolkade från biologitimmarna.

Så det är inte ”som av en händelse” att abortmotståndet börjar vid befruktningen. Det är då som det mänskliga livet uppstår. Och det är detta liv som Ja till Livet, MRO och alla andra prolife-rörelser världen över värnar. Allt liv är verkligen inte heligt. Och man behöver inte tro på att något är heligt för att vara mot abort. Det räcker med att man tycker det är fel att döda små oskyldiga människor.

Sedan fortsätter Lisa Magnusson att skriva om en brittisk kvinna som efter 18 missfall äntligen föder en dotter. Borde inte hon fördömas av abortmotståndarna eftersom kvinnan spelat ett högt spel med 19 fosters liv varav 18 dog. Lisa är nyfiken, skriver hon, på att veta hur vi som är abortmotståndare tänker här. Ok, Lisa. Lyssnar du? Så här tänker i alla fall jag. Fallet är väldigt mycket mer moraliskt komplicerat än vad aborter är. För det första var det inte kvinnan som dödade de foster som hade börjat växa i hennes mage. Det var naturens gång. Om hon med någorlunda stor säkerhet kunde veta att ytterligare en graviditet skulle leda till missfall, ja då skulle hon kunna klandras. Adoption är verkligen ett alternativ som fler par borde överväga i ett tidigare skede, av väldigt många anledningar. Men kanske skulle hon inte kunna klandras ens då eftersom hon hela tiden ville liv. Abort är något väldigt annorlunda eftersom kvinnan inte vill liv utan död.

Lisa Magnusson menar att vi som värnar människolivet från dess begynnelse egentligen drivs av ett ”sexualmoraliserande förakt inför kvinnor som går och blir med barn fastän de inte har lust att bli mammor.” Det är starka, och lite märkliga, ord att ta till när våra motiv är så enkla att förstå. Vi tycker, helt enkelt, att det mänskliga livet har ett väldigt stort värde från start. En människa är alltid en människa, hur liten och beroende  den än är. Det kan väl inte vara så himla svårt att ta till sig, i varje fall om man är nyfiken.

Andra skriver om: Lisa Magnusson, Aftonbladet, aborter, Ja till Livet, människovärde