Skip to main content.

den 29 november 2009


  Pornografi (repris)

Filosofiska rummet sände förra söndagen (28/3 2004) ett program om porr. I samtalet deltog fyra personer, tre kvinnor och en man. Endast en tog helt avstånd från porren, filosofen Roland Poirier Martinsson. De övriga tre menade, kortfattat, att så länge folk vill ha det, vilka är vi då att moralisera? En av kvinnorna var visserligen negativ till porren eftersom den, som den ser ut idag, är kvinnoförtryckande. Men gick den bara att modifiera lite grann, så att även kvinnan fick uttrycka sin sexualitet på egna villkor, ja då vore porren helt ok. Jag kan inte annat än att sucka över dessa argument. Varför ska det vara så omöjligt att ta avstånd från mänskligt beteende som så tydligt för så mycket dåligt med sig? Folk vill ha porr, visst, men (som Roland Poirier Martinsson också påpekade) det finns även människor som vill bli uppätna. Inte räcker det som argument för att kannibalism är ok? Allt folk önskar är inte sunt, vilket blir uppenbart i fallet med den tyske kannibalen (läs exempelvis här). Och vad gäller pornografins påstådda kvinnoförtryck säger min egen erfarenhet av pornografin (som tyvärr är alldeles för stor) att kvinnan allt som oftast deltar på samma villkor som mannen. Det är vidare hon som är stjärnan och som håvar in de stora pengarna för sin akrobatik framför kameran.

Roland Poirier Martinsson, som är troende (och konservativ skribent i SvD och Expressen), menade att porren gör människan till ett objekt (läs: köttstycke) istället för det subjekt (läs: varelse med både kött och själ) hon egentligen är. Detta gäller både mannen och kvinnan. Nog är det så. Det är endast könen som möts i porrfilmerna, aldrig människorna. Det gör dem till extremt torftiga. Jag förstår faktiskt inte detta. Varför inte lägga till lite romantik och attraktion och låta ett par långsamt närma sig varandra innan det blir dags för närbilder på könsorganen? Det skulle göra filmerna mycket mer upphetsande och de skulle antagligen sälja mer.

Men skulle då en slags romantisk porr, i vilka de inblandade möttes till både kropp och själ, vara ok? Jag tycker inte det och därför är jag glad över att porren ”objektifierar” som den gör, alltså över att den är så trist som den är. Funnes där attraktion skulle porren locka än fler människor, ja kanske bli rumsren.

Problemet med porren är inte enbart att den reducerar människor till kön. Problemet är också att den för tittaren bort från ett rätt bruk av sin sexualitet. Vad är då det? Kan man verkligen prata om ett ”rätt bruk” här? Visst kan man det. Vi måste fråga oss om det finns någon som helst avsikt med sexualiteten, varför mannen har en penis och kvinnan en slida? Även en som menar att allt tillkommit av en slump och att arternas utveckling skett genom utslagning av de svagaste skulle tvingas konstatera att starka samhällen bygger på starka familjer och att gifta människor är starkare än de som lever ensamma. De samhällen som vill överleva bör därför satsa på att stärka familjen och de människor som vill leva harmoniska och produktiva liv bör gifta sig. Av detta följer att sexualiteten bör användas för att stärka äktenskapet. Sex utanför äktenskapet splittrar och sex innan äktenskapet försenar att två människor gifter sig. De som å andra sidan tror att det finns något ”naturligt” eller en tanke med hur vi ser ut borde komma till en liknande slutsats. Vår sexualitet finns för att skapa nytt liv och att binda två människor till varandra. Tvåsamheten är god för människan och för samhället.

Av detta följer att vår lustkälla bör vara den person vi valt att leva med (vår maka eller make), inte någon annan människa eller sak. För det är ju till lustkällan vi dras och vi lägger vår energi på. Är då lustkällan någon eller något annat än vår partner påverkar det relationen negativt. Så fungerar pornografin, även om den vore av den romantiska typen. För den ensamstående saknas emellertid en fast ”lustkälla” och längtan kan vara stor. Men hur kan denna längtan tillfredsställas? Jag menar att den endast kan det genom den ensamstående finner en partner. Pornografin (och den tillhörande onanin) gör inte mycket mer än att klia på det myggbett som åtrån utgör. Visst, det känns bra för stunden men efteråt blir det bara värre. Eftersom vi är relationsvarelser är det endast en djuplodande och passionerad relation som tillfredsställer oss.

Det finns ytterligare ett argument mot pornografin: skådespelarna far illa. De är ju inget annat än bättre betalda prostituerade. Och än så länge tar vårt samhälle avstånd från prostitutionen, det är inte vilket yrke som helst och de som nyttjar de prostituerades tjänster begår ett brott. Här finns förstås skillnader. Det skulle kunna hävdas att de som kallas prostituerade säljer sina kroppar därför att de verkligen behöver pengarna medan porrakrobaterna gör samma sak utan att de egentligen behöver det. Denna uppdelning håller emellertid inte. För det finns ju både lyxprostituerade och porrstjärnor och, i andra änden av spektret, slavhoror och drogade ”aktriser” från öst. De liberalt sinnade skulle här kunna mena att lagen enbart borde bestraffa de som utnyttjar de senare. De förra har frivilligt upprättat ett kontrakt med en kund och vad finns egentligen att säga om det?! Nu är inte jag (i första hand) ute efter ytterligare lagstiftning. Det jag vill säga är att de som säljer sina kroppar, med eller utan kontrakt, skadar sig själva. Det de gör är inte som vilket jobb som helst. Att sälja sin kropp är inte mycket bättre än att sälja sin själ. När sex används som ett sätt att tjäna pengar fastnar dollartecken på könet som inte så lätt låter sig tvättas bort. Porrstjärnan delar inte längre något unikt med sin eventuelle livskamrat. Det som kunde ha varit vackert har blivit kommersialiserat. Heligt område har blivit exploaterad mark. Det är förstås tragiskt att detta sker. Men än mer tragiskt är att intelligenta människor i vårt samhälle är så förblindade av moralisk relativism att de inte förmår ta avstånd från detta uppenbart destruktiva.

Ursprungligen publicerad 2004-04-05.

Läs även vad andra skriver om , , ,

den 26 november 2009


  ”Största skandalen inom modern vetenskap”

Jag har länge varit skeptisk till den politiska energi som läggs på att minska koldioxidutsläppen. Utåt sett verkar det råda konsensus i forskarvärlden och inom politiken är det en given utgångspunkt att 1) världen blir varmare, 2) människan ligger bakom uppvärmningen genom utsläpp av koldioxid och 3) gör vi inget får det katastrofala följer. I verkligheten kan alla dessa tre punkter ifrågasättas. Och inom forskarvärlden är alla långt från ense om att vi går värmedöden till mötes om vi inget gör nu.

I dagarna har e-post mellan forskarkollegor på ett ansett forskningsinstitut i England läckt ut på nätet. Och det visar sig att det förekommer ordentligt mycket politik (dvs mygel) bland några av de främsta förespråkarna för det som ibland kallas antropogenisk global uppvärmning (AGW på engelska). Eposttrafiken har orsakat rejält med rabalder utomlands. Andrew Bolt på The Herald Sun menar att det som nu uppdagas är en av de största skandalerna inom den moderna vetenskapen. Och en av journalisterna på The Daily Telegraph skriver:

[P]erhaps the most damaging revelations … are those concerning the way Warmist scientists may variously have manipulated or suppressed evidence in order to support their cause.

Ivan Keneally skriver i The New Atlantis:

These behind-the-scenes discussions among leading global-warming exponents are remarkable both in their candor and in their sheer contempt for scientific objectivity. There can be little doubt after even a casual perusal that the scientific case for global warming and the policy that springs from it are based upon a volatile combination of political ideology, unapologetic mendacity, and simmering contempt for even the best-intentioned disagreement. Especially in anticipation of the major climate summit taking place in Copenhagen next month, the significance of this explosive disclosure is hard to underestimate. According to climatologist Patrick J. Michaels, ”This is not a smoking gun; this is a mushroom cloud.”

Dick Erixon skriver:

Genom att hacka sig in på datorer på University of East Anglia i England har en stor mängd mejl mellan världens klimatforskare avslöjats, liksom en hel del opublicerade dokument. Och det hela utvecklar sig till en häpnadsväckande skandal, som börjat gå under namnet “Climategate”.

Varför? Korrespondensen avslöjar hur falsk och korrumperad klimatforskningen är.

Alla länkar ovan länkar vidare till mer material.

Läs även vad andra skriver om , ,

den 22 november 2009


  Om existentiell tristess

Här är ett stycke ur den bok jag läser för närvarande, The Cube and the Cathedral av George Weigel:

Unapologetic confessions of religious faith by Americans, and especially by American political leaders, are dismissed by many Europeans today as evidence of fanaticism, xenophobia, and aggression – and thus, in a perverse example of displacement, are made to substitute for the danger that dare not be named: the Islamist threat now inside Europe’s house.

How to account for all this? David Hart suggests that the problem is boredom – not simply boredom of the day-in, day-out, quotidian sort but boredom on a transcendent, even metaphysical plane: a kind of boredom with the mystery of life itself.

Detta talar till mig. För vad annat än en djupgående och existentiell tristess kan förklara hur frågor som ytterligare pappamånader samt könsneutrala äktenskap kan hamna så högt upp på den politiska dagordningen?

Läs vad andra skriver om , , ,

den 21 november 2009


  Broderskapsrörelsen (repris)

Broderskapsrörelsen, Sveriges kristna socialdemokrater, är den kristna vänstern kan vi läsa på deras hemsida. Men vad gör dem, broderskaparna, till kristna?

Något som betonas på deras hemsida är vikten av solidaritet med de svaga. Det är positivt och viktigt. En kristendom utan barmhärtighet har förlorat sin själ. Samtidigt kan det inte räcka med detta. Den kristna tron har ju fler värden. Barmhärtighet allena gör ingen människa och ingen rörelse kristen. För vad skulle annars skilja Jesus från Buddha och kyrkan från socialen?

Broderskapsrörelsen har utsett kristdemokraterna som sin huvudmotståndare. På framsidan står det “Broderskaps politiska huvudmotståndare är kristdemokraterna som har rört sig långt högerut. Vår tolkning av kristendomen leder oss åt vänster – vi bejakar mångfald och olikheter!” På hemsidan förekommer mycket kritik av kristdemokraterna. Det märkliga är att denna kritik inte främst riktar sig mot kristdemokraternas borgerlighet, d.v.s. deras allians med det stora skattesänkarpartiet samt deras egna förslag till skattesänkningar, utan mot de inslag i kristdemokraternas politik som direkt inspirerats av kristen tro. I “Rapport om Kristdemokraternas högervridning” yttrar sig Broderskapsrörelsen kritiskt om följande idéer:
– den enskildes moraliska ansvar och människans möjlighet att välja det moraliskt riktiga
– att människan anses ofullkomlig (en “syndare”)
– abortmotstånd
Här finns också formuleringar som kopplar ihop kristdemokraternas preferens för heterosexualitet med homofobi (vilket ju inte är samma sak).

Dessa idéer, som Broderskapsrörelsen kritiserar, har en tydlig kristen grund. Vi har ett moraliskt ansvar och möjlighet att välja det goda genom att vi är skapade till Guds avbild och därmed fria varelser. Vi är inga automater, den kristna människosynen tar avstånd från det. I ett land som domineras av kollektiva lösningar behöver detta påpekas. Hade kristdemokraterna verkat i USA hade de kanske betonat de strukturella problemen i samhället mer. Men varje parti verkar ju i en given kontext och kristdemokraterna verkar i ett Sverige där alla tar för givet att “samhället” tar ansvaret. Därför tycker jag att deras betoning av den enskildes moraliska ansvar är helt rimlig.

Att människan är en syndare tillhör ju ett av den kristna trons fundament. Men Broderskapsrörelsen menar att detta är en förlegad människosyn. Märkligt!

Abortmotståndet är vidare naturligt för människor som vill solidarisera sig med de verkligt svaga. Här tycker jag att kristdemokraterna kunde vara tydligare, för visst handlar abort om att terminera ett oskyldigt människoliv? Varför står inte socialdemokraterna, särskilt de kristna, upp för de ofödda barnen?

Slutligen tycker jag att det är djupt kristet med en preferens för heterosexualitet. “Till man och kvinna skapade han dem” läser vi ju i Bibelns första kapitel. För många i det moderna Sverige är detta ett utslag av homofobi och det verkar som Broderskapsrörelsen gör det också. Men det handlar ju enbart om att kristna har en uppfattning om sexualitetens väsen och inte om att man tycker illa om, är rädda för eller hatar homosexuella. Men det verkar inte finnas utrymme för nyanser.

I vilken mån är då broderskaparna kristna och inte enbart vänster? Det må väl vara mer än att man gillar solidaritet, mångfald och olikhet?

Ursprungligen publicerad 2002-09-04.

Andra skriver om , , ,


  Favoriter i repris

SVT brukar ju sända bättre tv-program i repris under sommarmånaderna då folk har semester och det därför inte heller händer så mycket i Sverige. Så varför skulle inte jag också kunna reprisera några av mina bättre alster nu när mina tankar så sällan når ner till fingrarna? Bra saker kan sägas mer än en gång. Och basunen har verkligen haft bättre dagar och behöver ett lyft! Sedan tror jag att de flesta av mina läsare idag inte var med mig sommaren 2002 då jag började skriva på min egen sida.

”Best of”-samlingar brukar inte börja ges ut förrän i slutet av karriären. Men jag hoppas att jag fortfarande har lite mer att ge. Lite påfyllnad av äldre material kommer min sida bara att må bra av, hur som helst.

Nog om det. Låt oss börja en text om Broderskapsrörelsen, som den hette på den tiden.

den 17 november 2009


  ”Dawkins ger oss dåligt rykte”

Michael Ruse, en ganska välkänd ateistisk filosof och försvarare av evolutionsläran, menar i The Guardian, att det finns en schism inom ateismen. Han tar kraftigt avstånd från de nya ateisterna med Richard Dawkins i spetsen. Anledningen är att Michael Ruse tar vetenskapen på allvar:

[U]nlike the new atheists, I take scholarship seriously. I have written that The God Delusion made me ashamed to be an atheist and I meant it. Trying to understand how God could need no cause, Christians claim that God exists necessarily. I have taken the effort to try to understand what that means. Dawkins and company are ignorant of such claims and positively contemptuous of those who even try to understand them, let alone believe them. Thus, like a first-year undergraduate, he can happily go around asking loudly, ”What caused God?” as though he had made some momentous philosophical discovery.

När jag lyssnar på Richard Dawkins får jag känslan av att han faktiskt inte har några seriösa vetenskapliga eller filosofiska ambitioner med sin kritik av religioner i allmänhet och kristendomen i synnerhet. Precis som sina efterföljare här i Sverige, med Christer Sturmark i spetsen, talar han stort om Förnuftet för att i nästa sekund uttala sig dogmatiskt och synnerligen oupplyst om religioner. Så det är gott att läsa att det även inom akademin existerar ateister som opponerar sig mot Dawkins och hans likar. Ja, Michael Ruse menar faktiskt att Richard Dawkins ger ateister och evolutionsförespråkare ett dåligt rykte.

Michal Ruse skriver också om problemet med att de nya ateisterna menar att evolutionsläran motsäger den kristna tron:

If, as the new atheists think, Darwinian evolutionary biology is incompatible with Christianity, then will they give me a good argument as to why the science should be taught in schools if it implies the falsity of religion? The first amendment to the constitution of the United States of America separates church and state. Why are their beliefs exempt?

Visst är det ironiskt? De nya ateisterna använder evolutionsläran som ett bevis mot Guds existens och visar genom det att evolutionsläran är mycket mer än en neutral vetenskaplig teori.

Andra bloggar om: , , , ,