Skip to main content.

den 13 april 2009


  Krille ser bara svarta svanar

Krille, alltså han som bossar för de så kallade humanisterna, är lite sur för att hans förening inte får statsbidrag. Stackarn, det kan inte vara lätt att enbart leva på sina egna medlemmar. Det är väl därför det blir som det blir i hans artikel på Newsmill där han menar att kultureliten blundar för kristendomens fula tryne. På den kritik som, på goda grunder, riktas mot ”humanisterna” för att de är så ensidigt negativa i sin bedömning av kristendomen svarar han:

Det är lika rimligt som att kritisera Amnesty för att organisationen bara uppmärksammar politiskt förtryck… Det är knappast Amnestys roll att berätta om de regimer eller ideologier som tillåter människor att yttra sig och verka politiskt. Lika lite är det Humanisternas uppgift att berätta om de fall där människor slipper underkasta sig religiösa dogmer.

Skillnaden är, förstås, att Amnesty inte generaliserar utan kritiserar där kritik är berättigad. Amnesty menar exempelvis inte att olika stater eller ideologier borde avskaffas. Nej, de kritiserar endast stater för de fall av övergrepp som de har dokumenterat. Krille och hans gäng går dock ett steg till. När de har sett några, i deras ögon, svarta svanar menar de att alla svanar är svarta. För att citera:

Religioner måste bedömas i sin helhet, som summan av sina positiva och negativa effekter. Den mest utbredda och snabbast växande formenav kristendom i världen är sannerligen ingen ”lättmjölksvariant”. Det är en konservativ och fördömande religion som ser homosexualitet som något ont och syndigt, som ser kvinnor som underlägsna män och förvägrar dem rätten till sin kroppsliga integritet.

Först säger alltså Krille att religioner måste bedömas efter summan av sina positiva och negativa effekter. Låt gå för det (för ögonblicket). Men i nästa andetag dömer han ut en stor del av kyrkan genom att peka på några, i hans ögon, allvarliga försyndelser. Rimligen borde det finnas något positivt med dessa kyrkor också men det existerar inte i Krilles balansräkning. Han skulle exempelvis ha kunnat nämna dessa kyrkors stora sociala engagemang, deras insatser i tredje världen och att de får många människor att lämna sina gamla ohälsosamma liv för ett nytt liv med Gud. Så i samma artikel som han kritiserar dem som kallar ”humanisterna” för ensidigt negativa ger han sina kritiker rätt. Och han gör det, precis som vanligt, utan att förstå det själv.

Sedan håller jag inte med om att religioner ska bedömas efter sina effekter. Nej, de ska bedömas efter sin sanningshalt. Inte så att effekterna är betydelselösa men de är svårbedömda, både ur en enskild människas liksom en enkild generations synvinkel. Ta exempelvis katolska kyrkans ståndpunkt att dess präster ska leva i celibat. Effekterna av denna speciella lära mäts i århundraden, ja kanske årtusenden. Och kan vi med våra begränsade ögon någonsin räkna med att se alla effekterna?

Sedan måste jag kommentera Krilles nysvenska. För när han skriver att kyrkan ”förvägrar [kvinnor] rätten till sin kroppsliga integritet” talar han rimligen om abort. Men som Krille uttrycker det skulle man kunna tro att kyrkan tycker att våldtäkt är helt i sin ordning. Men det (den katolska) kyrkan inte accepterar är att den gravida kvinnans frihet får gå ut över den kroppsliga integriteten hos den lilla människa som lever i hennes mage. Accepterar man bara fostrets mänsklighet måste detta vara en fullt rimlig hållning. Därför är Krilles sätt att skriva förvillande och ohederligt.

På slutet får han dock till det:

Den globala Jesuskulten är allt annat än tandlös.

Men jag anar att Krille, precis som Kajafas i Johannes 11:51, inte säger detta av sig själv. Kanske kan även Krille användas av Gud.

Andra bloggar om: , , ,