Göran Skytte skrev häromdagen en kolumn om ungefär det mitt inlägg från igår handlade om: om hur Svenska kyrkans biskopar är kuvade av ”folk från politikens gärdsgårdsserie”. Skytte skriver:

Folk från politikens gärdsgårdsserie sätter sig alltså i en stor kyrklig angelägenhet över kyrkans biskopar. Hånar dem, hunsar dem, förnedrar dem. Och det värsta är – detta är ett system som pågått och utvecklats under decennier. Och biskoparna har efter hand låtit det fortgå, fogat sig, anpassat sig.

Därför känns det en aning befriande att dessa 9 biskopar äntligen markerar en egen åsikt. Även om jag inte på något sätt vill överdriva denna känsla av befrielse. Det är mera som när galärslavarna lyfter årorna och ber om frihet från att ro i tio sekunder.

Men till och med denna frihet nekas biskoparna. När de efter många eftergifter till staten vädrar lite kritik, då ryter kyrkopolitikerna: Tig! Sitt still i båten!

Med sådana människor vid rodret finns det förstås ingen framtid för Svenska kyrkan.

Andra bloggar om: Svenska kyrkan, biskopar, politisk styrning, galärslavar

Du kan kommentera, eller