Skip to main content.

den 20 oktober 2008


  Marcus Birro om kärlek och familj

Hur mycket av allt det du omger dig med dagligen äger något värde? Bloggen du läser? Programmen på tv? Din tid framför datorn? Eller dina relationer? Dina barn? Din flickvän? Hur mycket av allt det du anser dig vara tvungen att hinna med berikar ditt liv, stärker ditt hjärta, är en del av ande och tolerans, samhörighet, innerlighet och kärlek? …

Att leva ihop med en annan människa är den ultimata formen av antiegoism. Det måste finnas plats och tid för kärleken, för troheten, för drömmen om en familj som en urkraft. Vi är många som drömmer hårt om en familj. Vi är över en halv miljon ofrivilligt barnlösa i Sverige. Är våra drömmar om en familj ingenting värda i den politiskt korrekta adelns agenda? Jag tror tjurskalligt envist på kärleken och på äktenskapet. Jag vägrar ge efter för den nya tidens vulgära cynism.

Så skriver Marcus Birro i Expressen. Och det är ju helt lysande. Frågan jag ställer mig är: bloggar jag för mycket? Min fru tycker i alla fall att jag sitter för mycket framför datorn. Men nu har hon skaffat en laptop och blivit intresserad av den amerikanska valrörelsen. Så nu sitter vi framför varsin skärm och läser Dick Erixon och lyssnar på John McCain. Det är gemenskap det!

Ps. Marcus Birro kommer att medverka i SVT nu på lördag och prata aborter med Mats Selander och Hanne Kjöller.


  Aborter, Obama och skatter

George Weigel, en katolsk teolog samt en ledande intellektuell i USA, skriver i Newsweek om det märkliga med att katoliker som utger sig för att vara pro-life ändå röstar på Obama. Argumentet är att abortfrågan ändå är förlorad och att det finns mycket annan ondska som man som katolik är bunden att bekämpa. Weigel svarar med att peka på hur mycket som fortfarande kan gå förlorat i abortfrågan om Obama vinner. Exempelvis ställer sig Obama bakom det som kallas Freedom of Choice Act (FOCA) och som innebär att alla regleringar av aborter (som att föräldrar måste underrättas om en minderårig vill göra abort) ska tas bort.

Weigel menar vidare att slaget om abortlagstiftningen inte alls är förlorat eftersom den förblir ytterst kontroversiell i USA. Och Högsta domstolen har vid tillfällen tillåtit delstater ha kvar lagar som reglerar aborterna.

Weigel avslutar:

Biden is not the only Catholic who will be seriously challenged by an Obama administration bent on reversing what its pro-choice allies regard as eight years of defeat; pro-life Catholics will face different, if equally grave, dilemmas. The bishops already find themselves defending the Catholic integrity of Catholic hospitals under pressures from state governments; those pressures, as well as pressures on doctors and other Catholic health-care professionals, will increase in an Obama administration, especially if FOCA succeeds in knocking down state conscience-clause protections for Catholic health-care providers and institutions. And should an Obama administration reintroduce large-scale federal funding of abortion, the bishops will have to confront a grave moral question they have managed to avoid for decades, thanks to the Hyde amendment: does the payment of federal taxes that go to support abortion constitute a form of moral complicity in an ”intrinsic evil”? And if so, what should the conscientious Catholic citizen do?

Ja, det sista är verkligen intressant fråga för oss här i Sverige. Abortverksamheten har än så länge inte varit offentligt finansierad i USA. Så medborgarna har kunnat betala sina skatter utan att på sätt stödja det som sker på abortklinikerna. Men med Obama som president kan det bli annorlunda. I Sverige är alla ”solidariskt” med och betalar för de årliga 37000 aborterna. Det är förstås fruktansvärt. Och det säger något om vårt lands moraliska bankrutt.

Är det dags för en skatterevolt?

Andra bloggar om: , , ,