Skip to main content.


den 19 oktober 2008


  Den stora skandalen i den amerikanska valkampanjen

Vi får nu höra om hur senator John McCains valkampanj har spårat ur och blivit en hatkampanj mot senator Barack Obama. Detta sägs om och om igen utan att vi får veta exakt vad det är som John McCain eller Sarah Palin har gjort. Så skriver Aftonbladet om ett valmöte häromdagen:

Ingen upprepar heller förra veckans skändligheter om att den demokratiske kandidaten är ”terrorist” och att han borde ”dödas”.

På SvD:s USA-blogg kan vi läsa:

Det vimlar av sakfrågor där Obama har tveksamma idéer, men det finns inget utrymme att ta upp dessa när den mest dåraktiga falangen av republikanerna upptar allt medieutrymme med smutskastning, personangrepp och lögner.

DN:s Lennart Pehrson skriver:

Det är en sak om han försöker vinna genom att visa att han är den bäste presidentkandidaten, något helt annat om han försöker spela på rasistiska strömningar och andra grumliga föreställningar som kan döljas nere i väljardjupen.

Också kristna bloggare här i Sverige följer med strömmen och väljer att okritiskt förmedla budskapet att Obama utsätts för osakliga och smutsiga personangrepp av McCain/Palin.

Men vad grundar sig dessa anklagelser på egentligen? Vad är fakta och vad är spin? Att det finns republikaner som smutskastar Obama är säkert sant. Men det har knappast nyhetsvärde om det inte handlar om en större rörelse eller om inte smutskastningen och hatpropagandan härstammar från McCain/Palin. Låt oss titta på fakta.

Först den allvarligaste anklagelsen om att någon på ett republikanskt valmöte sagt att Obama borde dödas. Uppgiften härstammar från en reporter på Scranton Times-Tribune som hörde någon ropa ”kill him” när Obamas namn nämndes. Trots att detta aldrig bekräftades av andra källor fick det de stora mediabolagen i USA att göra detta till en stor nyhet. Och så rullade det på.

Men nu har Secret Service utrett händelsen. Och det visar sig att det bara är reportern som hört detta. Secret Service har utfrågat ett 20-tal säkerhetsvakter och andra närvarande men ingen kan bekräfta reporterns uppgifter.

Sedan Aftonbladets andra anklagelse om att Obama kallats för ”terrorist”. Bakgrunden till denna anklagelse är att Sarah Palin i ett tal sade att Obama ”is palling around with terrorists”. Det hon syftade på är Obamas relation till en Bill Ayers som under Vietnamkriget bombade Pentagon och Capitol Hill. Obama har tagit avstånd från Ayers handlingar men har inte velat distansera sig från Ayers personligen.

Palin gjorde med sitt uttalande lite för mycket av deras relation eftersom Ayers hade lagt terrorismen på hyllan när han och Obama lärde känna varandra. Samtidigt är deras nuvarande relation inte en oviktig karaktärsmätare på Obama eftersom Ayers än idag är stolt över det han gjorde på 70-talet. Hur som helst har aldrig Palin eller någon annan i kampanjledningen sagt att Obama är en terrorist. Man kan umgås med terrorister utan att själv vara en.

Anklagelserna om att McCain/Palin spelar på ”rasistiska strömningar och andra grumliga föreställningar” visar sig vara minst sagt spekulativa. Under en av TV-debatterna ska McCain ha refererat till Obama med orden ”that one”. Och Sarah Palin har sagt om Obama att ”he’s not one of us”. Vill man läsa in ras i detta så gör man det. Men det går förstås att tolka både McCain och Palin som att de menar att Obama inte delar de traditionella amerikanska värderingarna och att han vill ta USA åt ett helt annat håll än det som McCain/Palin tror är rätt. Till saken hör att också Bill Clinton, som kallats USA:s förste svarta president, under primärvalskampanjen blev beskylld för rasism, även han på mycket lösa grunder. Den ende som gjort ras till en fråga i kampanjen är faktiskt Obama själv (och det tycker de tidigare nämnda bloggarna var profetiskt).

Detta verkar i stort sett vara de fakta som ligger till grund för de anklagelser som nu riktas mot McCains kampanj. Och det är sannerligen inte mycket att hänga i julgranen. Det verkar inte heller finnas mycket som talar för att det finns en stor arg höger som nu rasar mot Obama. Den slutsats jag drar är att de stora mediebolagen vill skriva negativt om McCain och Palin och griper varje halmstrå de kan finna.

Det som kan sägas till McCains nackdel är att hans kampanj verkar ha blivit negativt orienterad så här i slutskedet. Men det kan vara helt i sin ordning om det finns fakta om Obama som aldrig eller väldigt lite omtalas i media. Att ifrågasätta Obamas karaktär och personliga lämplighet som president kan vara helt legitimt om anklagelserna bygger på relevanta fakta.

Och vi kommer då till det som är den stora skandalen i den amerikanska valkampanjen och det som är det verkliga hotet mot demokratin i USA. För att vinna valet är McCain tvungen att besegra två motståndare: senator Obama och de stora massmedierna. De stora tv-drakarna i USA (utom Fox News), liksom alla större dagstidningar, har i praktikten tagit ställning för Obama och presenterar hyllningsskildringar på löpande band. Och allt negativt kampanjande kan Obama lugnt överlåta till pressen. När McCain valde Palin till sin vicepresidentkandidat behövde inte Obama-kampanjen köpa dyr reklamplats för att få ut sin kritik. Nej, det stod media för helt gratis.

Exempelvis ifrågasätts Palin ständigt för sin bristande erfarenhet. Men trots att hon har större exekutiv erfarenhet än Obama har hans erfarenhet aldrig blivit ett ämne för de stora mediabolagen. Att McCain då ser sig nödgad att påminna väljarna om det faktum att Obama är den yngste och minst erfarne presidentkandidaten någonsin kan knappast vara klandervärt. Blir Obama president har de amerikanska väljarna verkligen köpt grisen i säcken.

Det hat som den amerikanska vänstern öser över Sarah Palin blir heller aldrig ett ämne för journalisterna, vare sig i USA eller här hemma. Det platsar inte på agendan. Hur många har exempelvis hört om den man som, riktat till Palin, sa ”Let’s stone her, old school”? Eller om de som protesterade utanför ett Palin-möte bärandes t-shirts med texten ”Palin är en fi**a”. Eller om att Madonna på en konsert började skrika ”I will kick her ass”. Trots att det existerar exempel efter exempel på vänsterns raseri över personen Sarah Palin (eller på vänsterns raseri över huvud taget) når dessa utbrott aldrig fram till den stora allmänheten. Och vi får inte läsa om de ”personangrepp, smutskastning och lögner” som drabbar McCain/Palins kampanj.

Sådant är läget idag. De stora mediebolagen vill att Obama ska vinna och styr sin rapportering därefter. Och hemma här i Sverige är det förstås inte bättre. DN samarbetar nu med New York Times och förmedlar på så sätt direkt denna välregisserade bild av läget i USA. Det är tragiskt. För egen del har jag för länge sedan slutat att följa de svenska nyheterna om valet. Det enda man får sig till livs är ju sammanfattningar av det som står på New York Times opinionssidor. Men för de flesta gissar jag att tv och tidningar fortfarande får styra omvärldsuppfattningen. Det är därför det är så alarmerande när en hel journalistkår kollektivt ger upp sitt uppdrag att objektivt och allsidigt skildra det som händer i världen. Det är en fara för demokratin.

Andra bloggar om: , , , , ,

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on LinkedInEmail this to someonePin on PinterestShare on TumblrShare on Reddit

Du kan kommentera, eller pinga från din egen sajt.



4 kommentarer till “Den stora skandalen i den amerikanska valkampanjen”

  1. Peter säger:

    Det måste ju kännas väldigt hårt för vänstern att en kvinna utnämnts till vicepresidentkandidat. Vänstern vill ju ha ensamrätt på jämstäldheten. Och vad jag heller inte förstår är det angrepp på Sarah och John från svensk media. Som om vi gjorde någon skillnad.
    Men som tur är så verkar amerikanska väljare inte bry sig särskilt mycket om vad som skrivs i media (framför allt i svensk press), för nu närmar sig McKain Obama i gallupundersökningarna. Och för Israels skulle hoppas jag på en republkansk vinst.

    den 20 oktober 2008 kl 9:43
  2. Johan säger:

    Bra inlägg!

    Jag tror, liksom den här artikeln föreslår, att McCain-kampanjen måste släppa alla de här ”mindre viktiga” koplingarna Obama har till t ex pastor Wright, ACORN och Ayers, och köra hårt på ””Joe the Plummer” nu istället och inte låta medierna undvika att skriva om honom och Obamas omfördelande skatter (vilket de gör allt för att undvika nu).

    Och btw, jag blev tvungen att länka till dig bara för det här nu 🙂

    den 20 oktober 2008 kl 18:06
  3. Pelle Poluha säger:

    Peter, ja låt oss hoppas på en republikansk vinst. För israels skull och för de ofödda. Och för att USA ska förbli USA.

    Johan, du har antagligen rätt även om jag tycker att McCain ställer helt legitima frågor om Obamas alla relationer till obskyra människor. Men nu har McCain fått en fråga som mer knyter an till människors vardag. Hoppas han förmår utnyttja denna fråga till sin fördel.

    den 20 oktober 2008 kl 18:53
  4. Michael Häggqvist säger:

    Nu tycker ju iockförsig många konservativ att Mcain visserligen ör bättre än Obama, men att han är en för vänster center republikan. I bösta fall innebär en Mcainvinst satus que vad gäller te x abortfrågan, i värsta fall kan den ju drivas åt ett ännu liberalare håll. Röster inom konservativa led varnar nu för att Mcain kan ta med folk i sin regering som är för liberala, te x Giuliani (säkert felstavat).
    Dock måste jag säga att var verkligen Mcain den bästa de kunde få tag på? Han ser ju slutkörd och trött ut redan nu.
    Risken är att oavsett vem som vinner blir det ännu större polarisering i Usa, en del konservativa har börjat prata om de två Usa, det röda och det blåa. Vi kan se två helt enormt motsatta läger. hur ska de kunna hålla sams?

    den 21 oktober 2008 kl 8:20

Kommentera detta inlägg

XHTML: Du kan använda dessa taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>