Så var det dags att vakna. Frånvaron har varit lång och beror på tusen saker. Men framför allt på svårigheten att gå från tanke till ord. Och så är det fortfarande. Men så här kan det ju inte få fortsätta! Därför…

Det har blivit en vedertagen sanning i USA, Sverige och antagligen hela världen att Bush-administrationen ljög om sina motiv till att vilja invadera Irak. ”Bush lied, people died” står det på många bilar i USA. Resonemanget bygger på följande enkla argument: 1) Bush menade att det fanns massförstörelsevapen i Irak, 2) Inga massförstörelsevapen återfanns. Den slutsats många drar av detta är att Bush ljög. Men denna slutsats följer inte av argumenten, även om de vore sanna. Att det inte är så är egentligen uppenbart. Att ljuga betyder ju att medvetet tala osanning. Att ljuga är något klandervärt. Att omedvetet tala osanning är inte det. Och tur är väl det. För om så vore fallet skulle vi alla lida av konstant dåligt samvete. Tänk bara på alla dem som menade att jorden var platt under medeltiden…

Att Bush medveten for med osanning har ingen kunnat visa. Visst har Bush-administrationen anklagats för att ha påverkat CIA och andra underrättelseorgan för att få dem att leverera ”rätt” slags information, det vill säga information som stödde administrationen i dess påstådda krigsansträngningar. Om detta vore sant skulle det indikera att Bush visste att han behövde fejkade uppgifter för att få kongressen och folket med sig. Men dessa anklagelser har visat sig vara utan substans.

Till detta ska sägas att det också fanns andra goda skäl till att vilja angripa Irak. Landet leddes av en tyrann som mördade sitt eget folk och som vägrat att underordna sig FN:s krav på avväpning. Jag har skrivit om detta tidigare. Så förekomsten av massförstörelsevapen behöver inte ha varit det enda skälet till invasionen. Att USA fann mindre mängder kemiska vapen talas det vidare tyst om. Och det finns vidare mycket som talar för att det fanns stora förråd av massförstörelsevapen under vintern och våren 2003 då kriget började, vapen som sedan försvunnit spårlöst (för mer om detta, läs vad jag skrivit samt undersök vart detta leder). Vidare var ju USA inte ensamma om att hävda att Irak hade massförstörelsevapen. Till och med lilla Sverige påstod detta.

Det saknas helt enkelt goda skäl att tro att Bush ljög. Det stora Bush-hatet liksom det faktum att Bush-administrationen inte brytt sig om att försvara sig har tyvärr gjort att denna uppfattning fått så starkt fäste i de breda folklagren. Men kanske är det dags för ett uppvaknande. För några veckor sedan publicerade den liberala nyhetstidningen Los Angeles Times en artikel skriven av en redaktör vid namn James Kirchick på den likaledes liberala tidskriften The New Republic. Artikeln har rubriken ”Bush never lied to us about Iraq”. Kirchick skriver:

the notion that the Bush administration deceived the American people has become the accepted narrative of how we went to war.

Och:

Nearly every prominent Democrat in the country has repeated some version of this charge

Men:

In 2004, the Senate Intelligence Committee unanimously approved a report acknowledging that it ”did not find any evidence that administration officials attempted to coerce, influence or pressure analysts to change their judgments.” The following year, the bipartisan Robb-Silberman report similarly found ”no indication that the intelligence community distorted the evidence regarding Iraq’s weapons of mass destruction.”

Och:

Four years on from the first Senate Intelligence Committee report, war critics, old and newfangled, still don’t get that a lie is an act of deliberate, not unwitting, deception. If Democrats wish to contend they were ”misled” into war, they should vent their spleen at the CIA.

Hans slutsats:

it is intellectually justifiable for erstwhile Iraq war supporters to say — given the way it’s turned out — that they don’t think the effort has been worth it. But predicating such a reversal on the unsubstantiated allegation that one was lied to is cowardly and dishonest.

Detta är även min slutsats. Den stora lögnen om Irakkriget har inte Bush svarat för. Utan snarare alla dem som mot bättre vetande framhärdat i att anklaga Bush för lögner. Jag kallar det den stora lögnen därför att sanningen är så lättillgänglig att det krävs illvilja för att inte se den.

Andra bloggar om: Irakkriget, Bush, USA, lögner