Skip to main content.

den 13 juni 2007


  Dawkins som underhållare

Jag har inte läst Richard Dawkins The God Delusion. Det jag sett av Dawkins på TV har räckt. För att citera mig själv: ”Dawkins är helt enkelt väldigt okunnig om trosfrågor och kan inte tänka klart när grunden för hans världsbild hotas. Denna okunskap parad med stor arrogans gör honom till inget mindre än en riktig skitstövel.”

En recension av The God Delusion som jag hittade idag bekräftar min bild av denne Dawkins. Andrew Rilstone skriver:

It was a trivial thing. Dawkins was talking about Polytheism-the belief that there is more than one god. He admits that he won’t have much to say about it.

”Most of my readers will have been reared in one or another of the three ‘great’ monotheistic religions (four if you count Mormonism)…”

What?

I mean, seriously, what?

Where did that remark come from? …

We never find out. Like Melchizidec, it comes from nowhere and it goes nowhere. It popped into Dawkins head and he wrote it down. It makes me doubt whether our author is fully in command of his brief.

Tydligen fortsätter Dawkins att visa upp slående okunskap när han skriver om religion. Ytterligare exempel:

Much of what the four canonical gospels share is derived from a common source, either Mark’s gospel or a lost work of which Mark is the earliest extant descendent.

Som Andrew Rilstone påpekar är det ytterst få, om någon, som tror att alla fyra evangelierna skulle härstamma från Markus. Förutom det uppenbara, att Markus själv inte härstammar från Markus, är Johannes evangelium helt olik de övriga tre.

Dawkins drar sig inte för att jämföra evangelierna med Da Vinci-koden:

The only difference between The Da Vinci Code and the Gospels is that the Gospels are ancient fiction while The Da Vinci Code is modern fiction.

Detta är ju inte vidare insiktsfullt. Faktum är att det låter lite som något som Christer Sturmark skulle kunna säga. För även om man nu tror att evangelierna är uppdiktade historier finns det förstås mycket annat som skiljer dem från Dan Browns bästsäljare.

Rilstone sammanfattar:

It is very, very hard to know where to begin in reviewing or responding to the book. It doesn’t contain anything which I can recognise as a point of view or train of thought: it just fires off a random series of nasty remarks about Christianity and anything else which happens to come into the authors line of fire. I felt that I had spent the afternoon sipping latte in the company of one of those terribly sophisticated sixth-formers who is planning to leave home while he still knows everything. … Or perhaps, with a very, very clever but mildly autistic child, who spouts out an endless stream of non-linear free association. ‘There’s a big red truck. We had baked beans for tea. That makes me think of Hindus. Catholics are silly, aren’t they? That makes me think of Vikings. We don’t like Wagner, do we? Or Muslims. Or Jews. Or Post-Structuralists.’

Så läs inte boken. Om du inte söker underhållning, förstås. Men läs för all del Rilstones kommentarer:

Where Dawkins went wrong

Some more of Dawkins greatest mistakes

Final and clinching proofs

Who is this Dawkins person anyway?

Well, that just about wraps it up for Dawkins

Andra bloggar om: , ,